torsdag 22 juni 2017

Paus...

Jag tar en paus från bloggen ett tag.
Tack lilla mamma för att du funnits vid vår sida. I stort och smått, i glädje och sorg.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

måndag 19 juni 2017

Borås 2-dagas.


Foton: Catarina Eliasson

Race i dagarna två avklarat och jag måste säga att jag är imponerad av Västgötacupen. Så mycket folk i klasserna här med, kul att se. Man har ett bra koncept med bra tävlingar, banor mm och har jobbat i många år för att komma dit man har kommit.

Borås bjöd i vanlig ordning på tuffa banor med en hel del rötter och sten. De är jobbigare än man tror när man kör igenom dem först. Visst pulkabacken är ju alltid jobbig då den kräver nära på maxinsats för att ta sig upp för, men de korta backarna och det stötiga underlaget gör att man måste ligga på hela tiden och vara alert för att det inte ska gå för sakta. Inte mycket transportsträckor eller tid att dricka på. Det tar ut sin rätt till slut. Dessutom fick vi en varm helg vilket var efterlängtat i och för sig och, jag hade inte så ont av värmen denna gång. Jag brukar klara temperaturer upp till 25 grader fint. Över det kan jag få lite svårt att hantera den och då krävs det att jag har nån form av strategi. Vi körde som tur var inte så långt, bara runt 1.15 på lördagen och på söndagen (nästan) motsols och strax under timmen. Kände mig riktig pigg på lördagen och fick ett stort försprång ganska tidigt före de andra, som jag sedan utökade in i mål. På söndagen var jag segare och banan var snabbare och det kändes som jag körde in i varenda sten och rot på banan, men lyckades även klara av att vinna även där. Gjorde en liten fadäs och glömde handskar hemma på söndagen, snurrig som jag är. Kunde låna ett par kvarglömda barnhanskar, men då det stod fel logga på dem, avstod jag. Jag kör inte ofta utan handskar på tävling och detta lopp gjorde mig mer övertygad om att det inte är bra nånstans. Förutom att man inte har något skydd om man skulle krascha (eftersom man oftast tar emot sig med händerna först) rann, svetten om händerna och mina annars så sköna handtag blev såphala, så händerna gled. Det var lite läskigt utför faktiskt. Dessutom blev det rätt kännbart i den stötiga terrängen. Inget extra som tog upp stötarna i händerna. Ingen hit, men man lär sig av sina snurriga misstag.

Det var i all fall en rolig helg och nu väntar midsommar innan det är dax för nästa cykeläventyr.

Idag och imorgon är det möte med några förhoppningsvis nya kunder som behöver göra om sina hemsidor. Det tycker jag är roligt.


fredag 16 juni 2017

Borås, Borås!


I morgon är det dax för Borås 2-dagars. Äntligen lite xc igen. Inte för att det är tråkigt alls med Långlopp, men xc är ju minst lika kul det. Regnar järnet här idag, så det kanske blir lite gegga även om solen ska skina imorgon.
Jag blir rätt trött av långlopp och det är först igår jag kände att kroppen kändes hyfsat pigg. Körde några få intervaller uppför grusbacken i Änggården och lyckades förbättra min bästa tid uppför den från förra året med 11-12 sekunder. Kanske hade jag medvind eller nåt?

Kört lite på endurocykeln med. Riktigt slirigt på stigarna, så det blev ingen vidare fart. Men det är skoj att få slira runt lite. Har mycket att lära på enduron, men det tar vi en annan gång. Over and out!




måndag 12 juni 2017

En bra dag på Lida!

Glad innan start! Foto: Henrik Öijer

Hemma från Tullinge och Lida Loop. Det blev mot alla odds ett riktigt bra race igår! Lida Loop är ett väldigt fint och proffsigt evenemang, med en riktigt fin, men tuff bana. Har som jag tidigare skrivit känt mig rätt trött mentalt efter veckan och en extra resa tur och retur Skåne i kombination med en massa jobb och en resa till Lida är väl inget som gjorde under för kroppen direkt. Det var i alla fall inte så det kändes på morgonen när jag vaknade på tävlingsdagen.  
Hade hittat ett riktigt bra och prisvärt boende bara 12 km från Lida friluftsområde, så det var ingen panik, kände mig bara så grymt trött och ofokuserad. Men var samtidigt tävlingssugen, konstig känsla.

Man testade ett nytt grepp i år och startade damerna 8 minuter efter herrarna i tävlingsklassrna. Hur det var kommer jag till. Damer rlit, och veteranklasser blir ganska många damer i en och samma fålla, riktigt kul. Starten upp för backen var hård som vanligt men gick bra. Försökte hänga med utan att maxa, vilket är svårt men jag tog väl inte ut mig helt i alla fall. Sen gick det undan på grusslingorna, det var ett rätt stort gäng som låg tillsammans längre tid än vanligt. Försökte ligga så långt fram som möjligt och drog även en hel del. I alla fall kändes det så. Efterhand bliv gruppen mindre och mindre och till slut var det Jag, Jennie, Nellie och Felicia. Jag tror inte ens vi kört en mil då vi kommer ikapp de första (eller kanske sista) herrarna. Vi krigade på och kom in mot första Loopen, Tempot ökade en del när vi närmade oss spurtpriset och jag bet mig kvar, men gav mig inte in i någon riktig spurtprisfight. Vår kvartett drogs ut lite, men kom ihop sen rätt snart efter det. Felicia släppte och vi var tre. Det blir fler och fler att köra om. På ett längre skogsparti (tror jag) Såg vi inte länge Nellie, lite svårt att ha koll då både Jennie och jag har fullt upp med att ropa "kommer vänster", och hitta vägar förbi cyklister i skogen, utan att köra ut i bushen. Det känns, riktigt hårt ibland och relativt behagligt ibland. Är lite rädd att jag kör för hårt, men tänker sen att jag kör så länge det håller. Skulle jag köra slut mig, gör det inget. In mot loop 2 drar Jennie upp tempot igen, och tar nästa spurtpris. Känner mig lite krispig, men jagar ikapp igen. Gör sen ett litet misstag och tappar lite när jag tar en konstig väg förbi en cyklist och Jennie får några meter. Håller ändå avståndet. Vid backen strax innan 15 km kvar känner jag dock att jag får köra lite lugnare och tappar lite, vet inte hur mycket. Uppe för backen går det lite utför och jag kan "vila" lite. Blir piggare. Kör på igen. Får en hel svans med karlar efter mig på rulle ett tag och försöker få någon annan att dra, vilket funkar ett tag men kör sen ifrån dem när det blir motlut. Tänker att jag skiter i om de ligger på rulle. Vill i mål. Inför sista backen sista 500m, ser jag Jennie som nästan är uppe. Hon ska precis svänga ned för backen när jag är på väg upp, så det finns ingen chans att plocka så mycket. Vinkar i stället. Drar upp för backen och rullar i i mål ca 45 sekunder efter. Är grymt nöjd med loppet, körde ca 4 min snabbare än förra året och då utan en massa folk att köra om, är glad att jag orkade hålla ett högt tempo utan att köra slut mig denna gång.
Så trött känsla innan, men på nåt sätt lyckades jag mobilisera den mentala energin. Det är därför man ska försöka att inte lägga så mycket kraft på tankar hur man mår eller inte mår innan ett lopp. Kroppen och själen kan spela en spratt ibland.

Vet inte hur många vi körde om egentligen, ett par hundra? Det var inte ett optimalt upplägg tycker jag, även om jag tycke det är bra att man provar olika sätt för separat damstart. Ett alternativ hade varit att starta damerna efter Herrelitfältet och sedan övriga herrar i tävlingsklass. Jag vill dock ge en stor eloge till alla killar/män i racet, de flesta försökte faktiskt hålla undan exemplariskt och jag vet själv att det inte är så lätt alla gånger att kasta sig åt sidan när det kommer någon som vill om omedelbart.




Alla foton ovan: Henrik Öijer som agerade cykelfotograf i helgen

På svt play kan ni även se ett klipp från sporten från Lida Loop där jag är som en liten linslus. Kul att tv numera bevakar mtb:n en del och det är ju givetvis helt rätt när Jenny är medaljkandidat till VM om knappt två veckor. Värt att veta är att Jennie förra året knep ett silver på samma bana när det var EM där, så att hon kan köra fort på den banan är det inget tvivel om . Här är klippet: https://www.svt.se/sport/cykel/stenerhag-visar-bra-form-inför-kommande-vm/  Tummar och tår kommer att hållas under Midsommarhelgen! 

fredag 9 juni 2017

Hemma, regn och mot Lida Loop..


Hemma från Österlen och i Götet för jobb och annat. Det var svårt att lämna den här gången, men det är svårt att vara överallt samtidigt. I morgon drar jag vidare upp till Lida och race på söndag.
Österlen är alltid fint så här års, men hade mycket att fixa och grubbla på. Fick i alla fall en fin tur ned mot sandhammaren och hittade åter en fin, smal stig jag aldrig kört innan, blev lite sammet för själen det.

Har varit riktigt trött sen jag kom tillbaka i onsdags, både i kropp och själ. Svårt att fokusera, men jag har i alla fall inte tankat bensin i Seaten något mer. Alltid en framgång.
Igår blev det i alla fall lite spurter och skogskörning innan jobbet. Om benen känns sega lägger jag ofta in 10 sek maxspurter som brukar få benen att komma igång lite bättre. Spurtena ger lite pang utan att slita på kroppen, eftersom man främst använder ATP-systemet.
Skogskörningen efter spurt blev en riktigt blöt historia, då det var blött sen innan och också började regna, men det gör mig inte så mycket om det börjar regna när jag redan är ute och kör i skogen.  Det är så grönt och härligt så här års. Det blev inga rekord på stigarna dock. Hade önskat riktigt ler-race på söndag, vilket det först såg ut att kunna bli, men det ser ut att bli torrt nu. Vi får se.
Har regnat riktigt mycket här senaste tiden, hade varit skoj med lite finväder nu faktiskt även om det är kul med lera i skogen.


 

tisdag 6 juni 2017

Rallarvinst och VM guld i tankspriddhet.

Foto: rallarloppen

Nu är jag sist av alla att skriva en racereport, men har mina skäl. Igår jobbade jag 11 och en halv timme och satte mig därefter i bilen och körde ned till Österlen och mina föräldrar. Precis innan tävlingen i söndags fick jag veta att min käre mor ramlat hemma och var på akuten. Så jag ville åka ned och kolla till dem lite och hjälpa dem att fixa ett och annat. Så nu är jag på Österlen hastigt och lustigt.

Rallarloppet var en riktigt fin tillställning, ca 650 åkare som tog sig runt. Hade ingen aning om att det var ett så stort lopp utan tänkte att det kunde vara kul att testa nåt nytt lopp som ändå var hyfsat nära Göteborg. Starten vid Bottnaryds idrottsplats och det är ju alltid något visst med gamla klassiska idrottsplatser. Gillar dem skarpt och tycker det är synd om de försvinner.

Hade ingen vidare koll i början av loppet och kom inte riktigt iväg på ett bra sätt, det hela blev dock bättre och jag gick upp i ledning efter några kilometer. Hade väl ingen riktig plan för hur jag skulle lägga upp loppet, mer än att jag ville köra hårt första 40 min. Jag hade lite, tur för det var då de långa backarna var, resten av banan var plattare och extremt snabbkörd. Inför första bergspriset var det någon som vurpade i en sväng med löst grus uppför. Jag skulle köra utanför honom och vurpar då själv och ramlar över den förs vurpade personens cykel. Bra Åsa! Det hela ordnar dock upp sig snabbt och jag lyckas ta bergspriset. Efter de två långa stigningarna, går det hela i en rasande fart. Jag tappar cyklister jag körde med och får köra själv ett tag. Har ingen aning om var resten av tjejerna befinner sig men åker och hoppas på att ingen ska ha hamnat i någon superklunga, för det gick oerhört mycket långsammare att köra ensam, plötsligt kommer ett gäng ifatt mig och jag lyckas hänga på. Tempot är högt, men jag kan bita mig fast. Bitvis får jag kämpa rätt ordentligt och bitvis känns det rätt komfortabelt. Snabb plattkörning är inte min starkaste sida som cyklist, så det var bra att jag orkade hänga med så bra som jag kunde. Bra träning för framtida lopp. Hann med en mindre felkörning under de sista kilometerna och fick vända, men rullade sen i mål fört av damerna. Det var riktigt kul. Bra att få ordentligt med fartträning och pulsen var hög under hela racet. Polarklockan hävdar jag behöver 6 dagars återhämtning, vilket man får ta med en nypa salt, men det visar att ansträngningen varit hög.


Foto: Rallarloppen
Igår blev det vila, eftersom jag ju jobbade mellan 8.30 till 20.00 och drog sen, efter lite mat till Österlen som sagt. Hade det funnits ett VM i tankspriddhet hade jag nog kunnat kvala in dit i bland. Lyckades både bränna omeletten och få pastan att koka över, eftersom jag började packa samtidigt som jag lagade mat och glömde bort maten. I bilen skulle jag tanka, och skulle föra över pengar på det nästan tomma betalkortet, men då fungerade inte Tele2:s supersnabba och svindyra mobilsurf, så jag kunde bara tanka lite grann. 12 liter för att vara exakt. Blyfri 95. Det är bara det att Seaten är en Diesel... Kom på det precis när jag var klar och fick smått panik. Ringde Mackan och råddes att fylla på med Diesel fullt. Fick mobildata att fungera efter lite meck med mobilen och fyllde upp bilen med 42 liter diesel. Körde iväg, märkte ingen skillnad på bilen, men var smått nervis. Stannade efter ytterligare 10 mil och fyllde upp. Bilen gick som tåget. Tackade i mitt stilla sinne Tele2 för att deras supersnabba, svindyra mobildata inte fungerat. Det var nog det som räddade mig denna gång. En full tank Bensin i en diesel hade inte varit bra. Inte bra alls.

I dag blir det ytterligare en lugn dag med en kortare löptur. Har sovit riktigt dåligt senaste två nätterna bara någa få timmar, så jag behöver ta det lite lugnare. Har roat mig med att städa mammas och pappas kök, fast i smyg. De tyckte inte att det var nödvändigt, men det tyckte jag, så då fick det bli så. i smyg.


fredag 2 juni 2017

En liten plan...


Sega backintervaller igår. Varje tramptag sved i benen. Det kändes för jäkligt redan efter första, men jag lurade mig själv att köra det antal jag tänkt. Känslan var seg som sirap, men när jag sedan jämförde med min bästa tid uppför samma backe, låg jag bara 10 sek ifrån.
Ofta lurar jag mig själv när jag tränar och tävlar. Vet inte om det är själva kroppen man lurar eller om det är en del av hjärnan som lurar en annan del.
-Kör två intervaller, så är det bra sen tänker jag när det går segt. När jag gjort det säger min inre röst att bara två faktiskt inte är en intervallserie och så kör jag två till. Eller: -Det räcker med 5 idag. När jag gjort det kör jag 2 till, sen 2 till och sedan 1 till och vips var alla 10 avklarade. Samma på vissa tävlingar, när känslan är att man är trött vill bryta efter en halvtimme. -Vid nästa kilometermarkering bryter jag. -Nej, kör åtminstone 5 km till, så får vi se sen. -Upp för den där backen med bara. Fast nu går det ju utför, då kan du ju inte byta, drick och rulla istället! Vips 10km kvar, då är det ju löjligt att bryta när man kommit så långt. Kör i mål bara.
Jag kallar det Kexchokladmetoden. Från när jag var liten och åkte längd med pappa. Ibland ville man inte fortsätta. Satte sig ned i snön och surade lite. Pappa sa att bakom granen där borta låg det en kexchoklad. Den ville man ju ha, så då åkte man dit. Fast då var det en gran lite längre bort. Pappa såg fel. Till slut hade man kört den där 2km slingan. I bilen låg visst kexchokladen.

Jag är lite konstig för att jag tillämpar en liknande metod när jag betalar räkningar. Betalar en lite då och då. Några på förmiddagen och någon mitt på dagen och resterande på kvällen eller dagen efter. Det känns billigare så. Visst är jag konstig. Jag brukar tänka på det när jag själv tycker nån är konstig eller gör något konstigt. Att jag själv är lite konstig med. Då gör det inget.

Ni har jag i alla fall gjort upp (nästan) en plan för vilka tävlingar jag ska köra i juni. MTB-säsongen har hittills känns som semester. Bara 3 körda tävlingar som gett mersmak. Det är alldeles för kul att köra mountainbike.

Planen ser ut enligt följande:

4 juni Cykelrallarn
11 juni Lida Loop
17-18 juni Borås 2-dagars alernativt Varde, Danmark (UCIC2)
30 jun-2 Juli Engadin mtb.Giro, St Moritz, Schweiz (UCI S2)

En kort plan, men jag ta det lite som det kommer. Det är skönt att inte se det så långt fram, även om jag givetvis har tävlingar för juli och augusti som jag tänkt köra. Jag har bara inte f¨ått dem på pränt. Har kommit på att jag blir stressad av att se en helt fullbokad kalender, när allt är helt inrutat, samtidigt som en helt tom kalender ger mig en ostrukturerad känsla. Så jag antar att på något sätt lurar mig själv även här.


Håller på med en ny bild med cykeltema. Får se vartåt det bär. Känns lite som jag målat in mig i ett hörn, men det gör det nästan alltid. Så på nåt sätt ska det nog bli klart.
Något jag är sugen på i sommar är att ta mig an något ytterligare hemsideprojekt. Gärna något lite klurigt, så man får något att bita i. Känslan när man lyckats lösa något som inte varit solklart är så skönt, särskilt om man fått slita sitt hår på vägen. Har dock ingen idé på vad det skulle kunna vara, så tips och idéer emottages gärna. Håller i och för sig på att jobba med min egen nya hemsida, men det är svårt att komma till skott när det är till sig själv. Man får ju inte heller betalt av sig själv, så då blir det ju att man prioriterar annat.   

måndag 29 maj 2017

Mtb läger i Nora afklarat! Nu: Rideawayprao.



Det blev en fin helg i Nora och i år var dessutom vädret med oss. Förutom en liten skur på söndagseftermiddagen, så sken solen i princip oavbrutet. Det är verkligen kul att se utvecklingen hos deltagarna under en helgs läger. Utvecklingen är naturligtvis störst hos dem som inte cyklat så mycket innan och man blir grymt imponerad av att se tjejer, som själva säger att det nästan inte cyklat i skogen alls innan, mot lägrets slut faktiskt testa att köra ett av hoppen, som man inte rullar  över hur som helst. Att få ta del av all vilja att bli bättre och alt  mod att testa saker man inte tidigare ens tänkt att man ska kunna klara, är riktigt inspirerande.


Idag och i morgon huserar jag på Rideway Göteborg, eftersom Mackan är på Spamässa med lite cyklar (!). Antar att han bara badar bastu och bubbelpoolar och testar duschkrämer där.
Kom gärna och hälsa på, i showroomet så får ni en esspresso eller två!




fredag 26 maj 2017

På G. På väg!


Strax på väg till Nora och tjejläger i MTB, där jag ska vara ledare i helgen. Vi ska öva allt möjligt, från hur man cyklar över stock och sten till hur man byter en slang i däcket. Det ser ut att bli finväder, vilket också gillas skarpt så klart.

Häromdagen körde jag gym och slog rekord i Pull-ups med 8 st. Målet är att klara 10. Nu känns det som det finns en stor möjlighet till det. Jag är på G. Första gången jag gjorde pull-ups klarade jag en och och en halv, så det är ett bevis på att man kan förbättra sig utan att lägga alltför mycket tid i gymet. Det behöver dock göras, man blir inte starkare av sig själv. I gymet där jag tränar finns en hel hög vars gympass mer består i att till största kolla på mobilen än att lyfta skrotet, undrar hur effektivt de upplever att det är? Säger inget om man kolla mobilen då och då när man vilar. men när det sker mer än själva träningen och tom under själva övningarna? Känns som helt bortkastad tid i gymet. -I bland har jag lust att säga åt dem att köra några få övningar fokuserat, så får ni jättelång tid på er att kolla mobil sen.


söndag 21 maj 2017

Varvet, expo och lite träning igen!

 

 

 
Äntligen börjar koppen komma tillbaka igen. Förra veckans "förgiftning" tog mer på krafterna än väntat så jag har legat lite lågt med träning. Igår blev det dock ett fint pass i skogen med Sara Ö, stigar i Delsjöområdet. Så här års är det fantastiskt i skogen, alla dofter, allt grönt och alla fåglar. Man får liksom aldrig nog. Benen kändes dock sådär, men hoppas på att få fart på dem i veckan. Känner ingen som hest panik, det är bara lite tråkigt att inte kunna köra som man tänkt och framförallt, missa fin skogscykling!

 

I fredags spenderade jag dagen på Göteborgsvarvets expo tillsammans med Sign Supply. Vi kom fram till att jag använt sportglasögonen XKross som de säljer ända sedan 2010! Rätt häftigt. De marknadsför även en hel del andra smarta sportprylar och en av de senaste produkterna är DryRobe. Ett riktigt bra plagg att byta om i och hålla sig varm med före och efter sportande. Den är fantastiskt varm! Tänkte att detta skulle kunna vara något för alla Cyclocrossare i Sverige? Vad tror ni? 

 
Att kolla på Varvet är ju något som är lite av en tradition här o Götet för dem som inte springer. 65000 löpare som tar sig runt en halvmara är riktigt imponerande. Blev springsugen av att se alla springa. Med mina 3km lunk 2 gånger i veckan lär det nog ta ett tag innan jag kan springa en halvmara. Problemen med SI-leden gör att det inte går att springa mer eller fortare just nu tyvärr.  

torsdag 18 maj 2017

Upp ur dvalan.


I tisdags eftermiddag/kväll började först Mackan och kort därefter även jag att må väldigt dåligt. Vi misstänker att vi fått i oss någon matförgiftning eller bakterie. Båda har legat helt däckade i ett dygn, med illamående, huvudvärk, ledvärk, frossa och svettningar om vartannat. Att resa sig ur sängen och hämta ett glas vatten kändes som en nästan ofattbar ansträngning. Att sedan dricka ur vattenglaset man hämtat kändes ännu mer omöjligt. Hemskt att må så dåligt och det enda man kan göra är att vänta ut det. Idag mår vi ok och har fått i oss lite mat. Lite huvudvärk kvar, som troligtvis beror på vätskebrist och låga energinivåer. Hoppas piggna till fort så jag kan ge mig ut i skogen på hojen igen!

söndag 14 maj 2017

4:a i Vårgårda C1 med en lins och besök från Finland

Foto: Jessica Blomqvist

Räjsat i helgen i och dessutom haft finbesök från Finland i form av Noora Karneva, som också skulle köra i Vårgårda. Tävlingen i Vårgårda är ju en som man inte gärna vill missa. De höjer sig en lite nivå för varje år tycker jag. Det verkar jag inte vara ensam om att tycka då det i år var sammanlagt över 700 anmälda till någon av tävlingens alla klasser. Så grymt!

I fredags var jag där med Sara Öberg och Albin och testade banan som då var snustorr och snabbkörd. I söndags morse kom dock en hel del regn, vilket gjorde det hela lite mer spännande.

I bilen på väg till tävlingen så tyckte jag att det kändes konstigt i ena ögat, så jag tog ut linsen för att kolla om det var något skräp, men ser då att det är en stor reva mitt på linsen. Inte konstigt att det skavde. Tog ut linsen, men hade ingen extra så det blev till att köra med en lins. Det är inte optimalt men jag har bara -1,25 närsynthet, så tänkte att det nog skulle fungera. Körde ett varv på banan i småregn, och det var bitvis lurigt halt på de många rötterna. En hel del vurpor i ett nybyggt småbrant parti.

Racet var kortat från 6 till 5 varv och vi alla pustade ut lite i smyg. Tycke att jag kände mig lite småseg i startbacken men lyckades vara 4:a när den var slut. Ställde in mig på att det skulle blir en hård dag. Efter det nya partiet var jag plötsligt 3:a då Ida kraschat i en hal sväng. Blev sen ikappåkt av några cyklister och försökte hitta mitt eget tempo.Tyckte jag gjorde en del misstag i början och skyllde på linsen eller snarare dess frånvaro. Det var väl troligen inte dens fel. första längre backen kunde jag köra om dem som tidigare kommit ikapp och blev sedan ikappåkt av Ida igen på varv 2 (tror jag).Tyckte kroppen kändes bättre och bättre. Släppte Ida lite då jag inte ville riskera att stumna helt. Kanske var jag lite feg, men hade ju bestämt mig för att inte bli övermodig. På sista varvet närmar jag mig Ida igen, men orkar inte riktigt ikapp. Rullade i mål som 4:a, knapt 30 sekunder från pallplats. Innan tävlingen hade jag tänkt att jag kanske kunde bli topp 10 med en hyfsad dag, så jag blev mäkta förvånad. Är riktigt nöjd med det!  Det var ju även nordiskt mästerskap, så då blev jag 4:a på det med. Det är så fascinerande, vissa dagar får man slita som ett djur, men man går knappt framåt, andra dagar kör man kontrollerat men det går fort, en tredje gång är benen görtrötta men man kör ändå fort. När man kör bra känns det så självklart och när man får kämpa och det går sämre känns det så omöjligt att köra så fort som man gjort då det gått bra. XC- är ju så kul att köra, så nu fick jag mersmak på det, vill köra mer. Kommande två helger är det dock jobb som gäller för min del så, jag får väl leta efter några race som passar efter det.




måndag 8 maj 2017

En helg full med race avklarad!

Foto: Börje Skoglund

En hård helg med två tävlingar på vitt skilda håll är avklarade! Jag är tyvärr inte lika snabb som många andra att skriva tävlingsrapporter, men nu har jag desto mer att skriva om, när jag "samlat ihop" allt. 



Vi börjar i Stockholm och Lidingöloppet mtb. Körde upp på torsdagskvällen. Fredagen ägnades dels åt besök att besöka Rideways nya lokaler inne i centrala Stockholm, reka några mindre delar av banan, hämta nummerlapp och försöka ta det lite lugnt. Det är "sen" start på Lidingö kl 12.00, viket passar mig som inte brukar gå upp så tidigt. Lidingö mtb bjöd på riktigt bra startfält, både på dam- och herrsidan. Eftersom det var första racet för mig sedan mitten av januari och jag ägnat tiden åt grundträning och styrketräning, visste jag inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av kroppen. Jag ville vara med så långt fram som möjligt i starten och gick därför ut stenhårt. Starten och de första kilometerna var galen och gick också galet fort, någon kraschade i första skarpa svängen, men jag lyckades tråckla mig förbi. Det blev bättre efter ett tag och jag försökte hänga med i en grupp killar som var lite för snabb för mig. Första två och en halv mil kändes det riktigt bra, men efterhand fick jag täppa till luckor mer och mer när jag tappade på de snabbåkta partierna, det blev väldigt jobbigt för benen. Jag fick veta att jag låg ca 1 minut efter Jenny innan vi gick ut på andra loopen, men redan då hade krafterna börjat tryta en del. När jag väl tappade gruppen helt var det omöjligt att hålla samma höga tempo, benen blev stummare och stummare. när det var ca 10-15 km kvar blir jag ikappkörd av Hanna Bergman och nån minut senare kommer även Felicia Ferner och Nellie Larsson förbi en av de sista branta backarna. Själv står jag helt still i backen och det kändes totalt omöjligt att hålla deras tempo. Man kör riktigt kasst tekniskt när man blir så trött också, så jag stod still även utför. Räknar ut att jag måste ha tappat runt 7-8 minuter på de sista två milen, det är rätt mycket, en snygg väggning. Rullade i mål med ögonen i kors, totalt slutkörd. Rent mentalt var det tufft att tappa från en 2:a plats till en 5:e plats, men jag tycker också det var bra att jag försökte och satsade högt och kunde köra riktigt fort i 4 mil. Nästa gång kanske det håller några mil längre.
Lidingö mtb är verkligen ett fint lopp och proffsigt, jag gillar det väldigt mycket. Men om de skulle förbättra något så är det starten. När det är så många damer på startlinjen hade det till exempel varit bättre med en separat start för damerna. Loppet hade blivit helt annorlunda för oss då, rent taktiskt. Sen var det det där med tågstoppet. Väldigt synd att vissa i loppet får stanna för ett tåg, skulle man inte kunna dra banan annorlunda där? Inte bara det att de tappar tid på dem framför, det som skedde var väl att några grupper blev samlade på grund av detta och då partiet efter övergången är rätt smal är det rent säkerhetsmässigt bättre med mindre grupper av cyklister. Jag kan tänka mig att det blev ruffigt och hetsigt.

Efter loppet mådde jag illa och kunde inte äta något förrän jag satt i bilen på väg till Göteborg. Då fick jag i mig en toscabulle, en cola och några gelegodis. Riktigt nyttigt! När jag kom till Götet blev det pasta och lax 21.30. Rätt härligt att sätta sig i bilen och köra 48 mil efter att kört slut sig.

Även Göteborgsgirot startade kl 12. Gött!
Själv värmde jag inte upp nåt, utan ställde mig i fållan tidigt för att få stå långt fram. Då är det lite tråkigt att det kommer cyklister som klämmer sig in i startfållan framför en 5-10 min innan start eftersom de (antagligen) ville värma upp. Som någon irriterad sa, antingen värmer man inte upp och ställer sig långt fram, eller så värmer man upp och fyller på fållan bakifrån. En elitfålla hade varit att föredra här, det var ju en hel del snabba elitcyklister med. Starten i Götebogsgirot var om möjligt ännu galnare än dagen innan. Det var masterstart, men mc:n körde alldeles för fort och man körde på cykelvägar som inte var avbandade, så folk som gick och cyklade där fick kasta sig i diket. Kändes inte säkert alls. Det var även lite läskigt även på grus 8:an i Skatås, eftersom det var folk som inte visste att det skulle vara ett mtb-lopp.
Själv gick jag ut ganska hårt denna gång med, men kroppen svarade riktigt bra konstigt nog. Jag gjorde inte lika mycket ikappdragningar som på lördagen, utan körde mer i mitt eget tempo. På denna typ av bana tjänar man inte lika mycket på att ligga i grupp, utom på de snabbkörda partierna som inte är i skogen. Det kändes som om jag låg på en tunn linje, där några igångdrag och tempoökningar till hade dödat benen totalt. Banan gick inte riktigt så som vi hade rekat den, kartan arrangören lagt ut stämde inte, eller så hade banan ändrats i sista minuten. Men den var mycket bättre än det vi hade rekat. Man hade också breddat några spångar och det var välbehövligt. Hade länge ingen aning om hur långt de andra damerna var efter, men fick veta i backen upp till masten att jag hade 5 minuter någon mil tidigare. Då var det ju inte så långt kvar och jag körde hyfsat fort, men mer safe sista biten. Fick lite tendenser till kramp i de sista två backarna, men efter det var det i stort sett utför in i mål. Är riktigt nöjd med körningen och att jag kunde återhämta mig så bra efter väggningen dagen innan. Kanske behövde kroppen bli igångskrämd. Just det här med trötthet och hur kroppen fungerar tycker jag är så fascinerande. Tänk om det varit enkelt att förstå? Fast då hade det ju inte varit lika kul och då hade alla kunnat köra nästan lika snabbt på alla lopp.


Idag känns benen rätt krispiga, så jag nådde ju mitt mål med helgen, att köra hårt och bli trött. Hoppas bli pigg till nästa helg!

Min vädjan efter helgen till alla arrangörer av cykeltävlingar: tänk igenom säkerheten en extra gång. Jag förstår att det inte alltid är så lätt och att man gör sitt bästa. Alla som arrangerar cykelrace är hjältar i mina ögon. Men att ävla på smala vägar med vanligt folk och barn som flanerar är inte optimalt, inte heller på gator och vägar med bilar som kör eller står parkerade. Man bör försöka banda av mer, tillfälligt stänga av om inte bilvägar, så åtminstone cykelvägar och grusvägarna i skogen. Det är risker med cykeltävlingar det förstår jag med, det kan aldrig bli helt riskfritt. Cyklister är redan ett utskällt släkte och ska vår sport bli mer accepterad av allmänheten, behöver man tänka igenom detta mycket. Alla de som blev skrämda i diket igår, kommer de gilla cykeltävlingar och tävlingscyklister? Förmodligen inte.

onsdag 3 maj 2017

New bikeday!


I går dök den äntligen upp, årets vrålåk! Det blir en nyaste version av Haibike Greed. Efter en snabb ihopsättning av Mackan så  blev det en kvällstur och guidning av Mackan på delar av Göteborgsgirots bana. En riktigt härlig vårkväll och vi cyklade tills solen gick ned och fick en sen middag. Cykeln känns grym och kommer bli perfekt efter lite finjusteringar, styr- och gaffelrörskapning och däckbyte. Största skillnaden mot förra året är att det sitter SRAM eagle-kassett på den, så att jag får 12 växlar och kan köra med 36-klinga fram, vilket blir en liknande utväxling som med 32 klingan fram jag hade förra säsongen, men nu har jag även en lite tyngre växel. Färgerna är också uppdaterade, och nu syns cykeln lite mer!  



måndag 1 maj 2017

Gött i Karlstad!


Har spenderat några dagar i Karlstad. En mulen fredag och lördag-söndag i sol. Det är kul med lite miljöombyte vad gäller stigar och vägar. Det bästa är att min syster bor så till att man efter en minuts cykling är man ute i I2 området som är full av stigar och grusvägar. Därifrån kan man också ta sig till Sörmon där det finns oändligt med stigar i världsklass. Inte så mycket stigning dock, men fina snabbåkta, slingrande, tallskogsstigar där man kan åka fort, riktigt fort. Man skulle även kunna åka cykelcross där. I2-skogen bjuder istället på mer tekniska stigar, med sten och rötter och en och annat surhål. Skulle lätt kunna stanna i några veckor bara för att utforska alla stigar i Karlstadtrakterna. Det är nästan så att jag tycker det är synd att jag inte cyklade mtb istället för att springa när jag bodde i Karlstad, men å andra sidan var mtb-sporten inte alls stor då, så det gjorde nog inget.
Nu är jag tillbaka i Göteborg igen och ska jobba på Ullevi. Det börjar bli varmare. Det är alltid varmare de dagar jag ska jobba, är inte det konstigt? Jag vill sitta och mysa i solen på balkongen!


Är detta Karlstads svar på Zonhoven? Coolt med crosstävling här!!
'
Gör mitt för att rekrytera ungdomar till mtb-sporten, men jobbar kvalitativt. En unge i taget! 


Fikastopp! Cyklister behöver tidigt lära sig vikten av fikastopp. 
 



Rekrytering av äldre cyklister pågår även... Syrran och Leif delar än så länge cykel. Den är för stor för båda för övrigt.. 

Har sett att det tävlats mycket i helgen av många och jag är grymt sugen på att tävla själv. Var nära att dra iväg i lördags för att köra ett lopp, men lyckades avstå. Är i efterhand är nöjd att jag hållit mig till min plan, även om det svider lite i hjärtat när man ser alla andra tävla och inte är med själv. Kommande helg får ska jag räjsa x2 och ser verkligen fram emot detta. Fasen vad trött jag ska bli! Jag kommer inte ihåg när jag jag hade en träningsperiod 4 månader i rad senast, de senaste åren har det ju gått i ett med tävlingar.

måndag 24 april 2017

Den där vinden...


Igår matades det distans i solen. Det var varmare än på länge, men fortfarande den där kylan i vinden. Mackan och jag hade riktigt bra fart ned till Anneberg, där Mackan vek av hemåt och jag fortsatte ned till Fjärås i lika bra fart. I Fjäråsrondellen vände jag hemåt och fick istället mot och halv sidvind framifrån. Det var ca 4,5 hem till Göteborg. Det fina tempot blev i stället knappa 20 km timmen, även om man också trampade i nedförsbackarna. Både mentalt och kroppsligt slitigt. Tur att jag vant mig vid vinden från Gran Canaria. Kom hem med lite mer än 4 timmar på klockan och 101 km på tripmätaren. Det bästa med motvind är att det känns så gött efteråt när man bekämpat den. 
Egentligen var planen att tävla i Varberg i helgen på "hemmabanan", men eftersom jag fått för mig att tävlingen var på söndagen och jag bokat in mig på jobb på lördagen, blev det lite svårt att ändra det när jag upptäckte det. Det är inte helt lätt att hitta ersättare till jobbet med kort varsel. Har man tabbat sig själv och blandat ihop datum, får man ju försöka att fixa det själv, skulle aldrig lämna över det till någon annan så i sista sekund. Jag får helt enkelt se till att kolla upp och planera bättre framöver.

Har också lyckats att "ta tillbaka" mitt instagramkonto shapeitdesign. Efter lite support från Instagram (goddag-yxsaft supporten) Fick jag ordning på det. Det känns bra att de inte lyckades fullt ut.
Håller ju på att göra en ny hemsida till shape-it.se, men det tar lite tid och är just nu bara i planeringstadiet. Jag har en del idéer, med hur jag vill ha det, men dessa kräver att jag först gör helt nya bilder,  filmer och anmimeringar till webben. Och det tar sin lilla tid att få fram. Jag behöver även fixa ett nytt sidhuvud till denna blogg, så jag skulle kunna jobba heltid bara med mina egna grejer ett tag känns det som!

fredag 21 april 2017

Testkörning av GBGGiroBana, Rideawaykväll och hackad Instagram..



Har haft fullt upp med cykling de senaste dagarna. I onsdags körde Sara Ö, Angelica E större delen av nya GBG-girots mtb bana. Vi var lite osäkra på hur banan skulle gå på en del ställen och fick hitta på lite. Banan skulle vara lättare och plattare enligt hemsidan,men det verkade inte vara så mycket som var nytt. Några av de nya stigarna var tom svårare än innan. Vi hade räknat att det skulle ta ca 2,5 timmar att köra igenom banan, men det tog närmare 3 och en halv timme. Jag blev positivt överraskad då jag såg en grusbana framför mig när de gått ut med på hemsidan att det skulle bli lättare och plattare bana. Det är fortfarande mycket mer stig och tekniskt sådan än på de flesta andra långlopp. Blir det blött blir det däremot riktigt svårt. Det är några rejäla surhål som man skulle behöva fixa till, liksom spångar som skulle behöva nätas och kanske göras med mindre "glipa" i mitten. Det är inte så kul att köra fast med ett hjul mellan två spångbrädor, har själv prövat detta i hög fart och har efter det respekt för spångar, eller spänger kanske det heter?
Är inte är anmäld till loppet än, så vi får se om jag kommer till start. Jag kör ju Lidingö MTB på lördagen, så då blir det i så fall till att skaka liv i benen även till race på söndagen. Är dock kul att köra lopp som arrangeras på hemmaplan, händer ju inte allt för ofta. Jag har ju även vunnit loppet två gånger, så det vore ju kul att försöka med det en tredje gång.


Igår hade Rideaway en medlemskväll för CK Master, som de sponsrar och körde träning i Änggårdsbergen. Jag var med och cyklade. Blev förvarnad att det skulle komma "ett litet gäng" cylister som skulle cykla och fika. Det kom över 30 cykelsugna i alla åldrar. Riktigt roligt.

Idag klämde jag in ett distanspass som bitvis var väldigt blåsigt, men i Skogen var det ok.

Som ni ser, perfekta dagar, men jag är lite sur också, någon har nämligen hackat mitt instagram-konto shapeitdesign (https://www.instagram.com/shapeitdesign), där jag lägger upp mina bilder och anda arbeten. Kontot har 187 följare eller nåt så det hela är märkligt. Nån idiot har tagit sig in på kontot och ändrat både e-postadress och lösenord, vilket gör att jag inte kan nollställa lösenordet eller få en ny inloggningslänk. Det är egentligen inget hemligt där, men det känns kränkande på något sätt. Man vet ju aldrig vad personen kommer att göra på mitt konto, som ses av personer som valt att följa mig för mina bilders skull. Så ser nu något skumt på kontot, tveka inte att anmäla det!
Har kontaktat supporten på Instagram, genom att fylla i ett formulär, vilket jag gjorde noga, för att sedan få ett bekräftelsemail från supporten där de skriver att de tagit emot formuläret, MEN samtidigt frågar om exakt samma saker som jag redan fyllt i. Vad är meningen med att fylla i formuläret första gången undrar jag? Jag fruktar att det kommer att bli en "Goddag Yxskaft" konversation av det hela innan det blir ordning på det.
Snälla ni som har en kundsupport, se till att svara ordentligt till dem som vill ha support. Läs vad folk skriver och svara ett ordentligt svar. Det är väl inte så svårt? Det gör bara kunderna/användarna ännu mer irriterade och stressade när de inte får något ordentligt svar eller som nu ombeds fylla i samma sak ännu än gång.

tisdag 18 april 2017

Uppförsbacke för våren och uppförsbacke för mig!



Påsken blev helt klart en tung uppförsbacke för våren. Mackan och jag åkte en snabbis till Österlen och tittade till mor och far. Hade tänkt köra hårt med träning både lördag och söndag, men lördagen bjöd på snöblandat regn på tvären och Hammenhögs gym var stängt, så vi det blev en extra, faktiskt välbehövlig vilodag för kroppen. Söndagen däremot bjöd på fint, men kyligt väder och vi fick till ett fint intervallpass som avslutades med Skogs/småvägskörning från Backåkra till Skillinge. Man kan inte tro det, men det finns helt fantastiska lättåkta stigar där, som jag har skrivit om tidigare, men det kan vara svårt att hitta rätt. Det är lätt att plötsligt hamna på någons tomt.
Fick en idé om att köra ett lopp mellan Ystad och Kivik med så mycket skogsväg och stig som möjligt och bara lite asfalt (vilket hade varit svårt att undvika). Det hade varit möjligt, antingen på mtb eller till och med på cx tror jag. 50-60km hade det blivit. Nästa gång jag är på Österlen ska detta rekas vidare!  


Vi hann också med ett snabbbesök på en utställning av Madeleine Pyk. En av mina favoritkonstänrer faktiskt. När jag blir rik (som jag alltid säger) ska jag köpa en Pyk-tavla. Den ovan kostar dock 65 000 kr, så det lär ta ett tag. Har man inte råd med det kan man alltid köpa en äkta Erlandsson för 10% av priset. Bra va? ;)
Appro på uppförsacke, så tyckte sjukgymnast Matti att jag skulle börja springa lite smått får att se hur det påverkar min rygg och SI-ledsproblem. Jag får dock bara springa i uppförsbacke, efter som detta ska vara skonsammare för rygg och SI-led. Har nu sprungit 3 gånger ett par kilometer varje gång (typ gå utför, jogga uppför) och det känns väldigt tungt och går väldigt långsamt. Himla trögt att bara springa uppför. Förutom den tunga känslan har det ändå gått ok. Det gör inget ont under tiden jag springer. Idag, dagen efter det tredje löppasset har det dock blivit värre med nån konstig smärta som strålar ned i hela baksidan av låret på vänstersidan och i knävecket är det nästan som nån slags kramp. Känner igen smärtan från innan och tänker köra några löpomgångar till och se om det blir ännu värre. Kanske är de bara kroppen som är ovan. Viss mått av smärta är inte farligt har jag fått lära mig och jag är ganska smärttålig Är det dessutom nervsmärta är det egentligen bara det att det gör ont, inget kan bli "fördärvat". Men det hade varit skönt att bli av med dessa problem nu snart, jag har haft dem sen november. Det går ju bra när jag sitter på cykeln, men det hade varit gött att kunna jogga lite med och köra alla övningar på gymet. Beundrar min sjukgymnast på Idrottsrehab och hans tålamod med detta. Han har verkligen gjort allt för att det ska bli bättre.









Vid ett besök i St Nicolai Kyrka i Simrishamn hittade jag den här på en gravsten. Märklig vad man kan hitta! 


tisdag 11 april 2017

Nya Prylar mm



Det dök upp lite nya prylar från GripGrab här om om dagen. Med en garderob full av flossat och andra extra varma prylar var det välbehövligt. En nyhet för i år är att det finns en finfin dam-kollektion med strumpor och handskar i mindre storlekar. Jag jublar främst för att jag har så små fötter. Så det blir perfekt. Med i paketet fanns även ett par tunna benvärmare, tunna racehandskar och ny buff. Så snygg jag ska bli! 

 Annars är det ganska vanligt att man glömmer bort att folk med små fötter och händer kanske också vill ha bra skor, strumpor och handskar inte bara barnvarianter. Ibland har jag fått söka med ljus och lykta efter tex skor i storlek 35-36 som  är styva nog att fungera som tävlingsskor. En tidigare sponsor gjorde till och med en custom-variant av skor till mig i min storlek när det inte fanns. Nu senast fick jag tag på en fin variant av PearlIzumi och köpte då två par på en gång. Kör man cyclocross är det nästan ett måste med två par skor. Åtminstone så underlättar det en hel del när man kan värma upp och kladda ner ett par då man rekar banan och sen byta till ett par torra till uppvärmning och tävling.

Nog om detta! Annars har våren kommit igång ordentligt här i Götet. Snart snart står vitsippedalen i full blom. Sånt får man inte missa. Återkommer med bild från den nån dag! Har kommit av mig lite i målandet på grund av annat jobb, men tror jag är på g igen. Har i alla fall många idéer som snurrar i huvudet som jag vill få ned på papper. Ibland lite väl mycket faktiskt, det är svårt att sortera. Det hade ibland varit bra med någon som säger åt mig vad jag ska spinna vidare på och vad som bara blir tramsigt. 




lördag 8 april 2017

Chaplin.

Vi är alla berörda och skakade av vad som hände i går i Stockholm. Det är svårt att säga något klokt som inte redan sagts. Istället tänker jag på Chaplin och hans alltid aktuella tal från filmen Diktatorn från 1940.
Vad jag har läst och hört har många i Stockholm agerat på ett fantastiskt sätt mitt i allt det tragiska, för att hjälpa dem som på olika sätt behövde det under gårdagen och natten. Om vi fortsätter så, tillsammans, kommer de mörka krafterna inte kunna vinna. Det är min tro och övertygelse.

onsdag 5 april 2017

Lördag idag!



Japp det är faktiskt lördag idag för mig! Och fredag är söndag. Eftersom jag jobbar på Got Event och fotbollsmatcher både lördag och söndag denna vecka. Nu har jag i och för sig massor att göra både idag och på fredag, med mitt företag, med lite andra projekt och träning. Men när jobbet inte är på fasta tider är det ändå lite som att vara ledig. 


Det var någon som sa för ett tag sen att jag är en sån som bara "glider runt". Tänk vad lite hen vet. Jag kan upplysa om att jag har jobbat stenhårt de senaste månaderna. Det har varit mycket extra tider på GotEvent och från det arbetets slut till midnatt har ägnats åt hemsidejobb med mitt egna företag. Plus några timmars träning på det med. Hade jag inte tränat eller haft behov av att träna, hade jag nog kunnat jobba ihjäl mig. Så nördig kan jag bli när jag håller på med något.
Nu är hemsidan klar och jag tycker att den blev bra. Kunden verkar också nöjd. Gå gärna in på unibase.se och titta själva. Lyckades tyvärr slänga skärmdumparna på hur den såg ut innan, men det är inget som liknar den gamla alls nu. Det här med hemsidor blir ju ofta en kompromiss med vad den som ska ha hemsidan och vad jag som gör den tycker är snyggt i tex. bildval och funktioner. Man får vara lite lyhörd. Hade jag fått gå lös helt själv och ha obegränsad tillgång till bild- och filmmaterial och tid, hade det troligtvis blivit på ett annat sätt. Det viktigaste är ju ändå att kunden är nöjd.

Det här med synen på webb och formgivning är roligt, många tycks fortfarande tro att det bara är att "lägga in" och "trycka på en knapp" och att det inte tar någon tid alls. Oftast är det de små, knappt märkbara ändringarna som tar längst tid att få till. Unibase är dock ett företag som jobbar med programmering och systemutveckling och då är ju självklart förståelsen helt annorlunda.

Förresten, är det någon som vet hur man gör avdrag om har företag och cyklar till och från kunden för möten mm? Man borde ju på nåt sätt få dra av dubbelt upp jämfört med bil, eftersom man tar sig fram samma antal kilometer som man gjort om man kört bil, men utan att bidra till någon förorening. Visst vore det logiskt?






Jag har dock hunnit med att så tomater. Lite tidigare i år eftersom de inte hann mogna ordentligt innan det blev kallt förra året. Det tog inte lång stund innan de kom upp. Nu ska vi se om de hinner mogna också!