fredag 31 januari 2014

Oväntad VM-uppladdning.

Det skulle övats på banan i Hoogerheide idag. Istället ligger jag på sängen i hotellet i Antwerpen. Under natten har en konstig hängig känsla satt sig i min kropp, huvud och hals. Den risiga men ändå inte sjuk-känslan. Har varit på apotek och inhandlat lite lindrande preparat och snott med mig honung och salt från frukosten. Efter råd från kolke Magnus Darvell väljer jag att ta det lugnt, för att ta det säkra före det osäkra. 
Det är egentligen ingen kris, det är bara det att jag inte får de förberedelser jag tänkt mig. 
Jag har tävlat på banan två gånger innan och den är, förutom några svängar i början densamma som tidigare år. Nu är det fint och torrt ute, men väderprognosen säger att det kommer att regna ganska mycket i natt och under förmiddagen i morgon. Vilket betyder att underlaget på banan inte kommer att se ut som idag ändå. Så egentligen hade dagens körning inte spelat så stor roll, mer än rent psykologiskt och för att sparka igång benen. Jag har som tur är eget rum här på hotellet så jag slipper att smitta ned de andra.
Det stör mig dock att jag inte varit sjuk sedan slutet av maj och nu kanske lyckats pricka in det lagom till säsongens viktigaste race, kunde det inte vänta 2 dar? Det är så typiskt. Men inte mycket att göra åt. Nu fokuserar jag på vila istället.

måndag 27 januari 2014

Hård dag i Nommay!

Oslagbar! Foto: Elisa Haumesser

Det blev som väntat en hård dag i Nommay igår. Slutade på 28:e plats och det är väl varken bra eller dåligt, men med tanke på att alla de bästa var på plats är det nog ändå ett av de bättre världscupsloppen från min sida. Hade givetvis hoppats på bättre placering, men gjorde en helt bedrövlig start och stod helt still i monstertrappan som kom bara 400 m efter starten som alla ville upp samtidigt i så klart. Därefter blev det en bra uppkörning, men ska man få till ett optimalt lopp behöver man vara längre fram redan från början. Den sega leran gjorde att många fick mekaniska problem, främst med bakväxlar och växelöron som gav upp. Är glad att mitt material höll, men så bytte jag också cykel varje varv tack vare Manges heroiska insats att stå i depån innan sitt eget race. Vos vann med över en och en halv minut, helt sjukt snabbt kör hon.

Det hade inte gått utan två cyklar den här gången. Efter mitt race var det bara att dra på sig varma kläder och ta sig till starten för Manges lopp, hämta överdragskläder och sedan springa till depån med cykel och tvätthink. Det blev givetvis tvättkaos i all denna leran, men arrangörerna var smarta nog och hade en som ansvarade för varje högtryckstvätt så att det inte skulle bli slagsmål. Det är ju alltid vissa team som tycker sig behöva mer plats och fler tvättar än andra. De flesta är dock snälla och trevliga, fast ovana vid att man har tjejer som mekaniker.
Vi spolade av det värsta från cyklarna och startade sedan jakten på dusch för oss själva, vilket visade sig vara mer svårt än lätt. Skyltar och folk som pratar lite engelska är inget man jobbar med i Frankrike. Till slut hittade vi den så kallade Duschbilen (som fraktade leriga cyklister till och från dusch), som vi följde efter med vår bil. Rena blev vi och sen blev det hemfärd till Ninove. Idag blir det återigen cykel, kläd och bilvård. Ja, det är ett evighetsgöra det här med rengöring.



lördag 25 januari 2014

Torrt och snabbt i Frankrike?

Torrt och fint?!
Vi har tagit oss till Frankrike ca 50 mil från Ninove, jag och Magnus Darvell, närmare bestämt till Nommay för att köra sista världscupen i cyclocross. På vägen hit berättade Mange att i Frankrike där var alla banor supersnabba och torra. Man skulle inte ens behöva tvätta av cykeln efter träningen, kanske bara borsta bort lite grus och olja kedjan. 
Så jag blev rätt förvånad när 90% av banan bestod av snorhal cementlera blandat med klippt gräs. Det var endast asfaltsrakan vid varvningen som inte var lerig. Resten var sådant som man bygger lerhyddor med.Gräs binder leran rätt bra om man säger så. Vi körde några varv och köade sen för att få tvätta de 2kg tyngre cyklarna. Till slut blev den ren igen och vi drog på teammanagersmöte, där det berättades dödsvikitga saker om tävlingen och parkeringsförfarandet på franska. Till slut fick en annan kommissarie avbryta för att göra en snabb uppdatering av det viktigaste på engelska. Men alla kan väl franska så det är väl inga problem? Det värsta var att det visade sig att gubben som pratade franska även kunde engelska.

Efter det har det ätits och vilats. Mange tror att det ska torka upp och bli snabbt tills i morgon, jag tror att det kommer att bli snorhalt eftersom det ska regna i natt. Vi får väl se vem som får rätt i frågan...

Jag startar kl 13.30 och Mange kl 15.00. Tyvärr har vi ingen som står i Materiaalposten, så vi får serva varandra. Inte optimalt, men denna gång måste det nog bytas cykel några gånger


tisdag 21 januari 2014

Kanalväg ftw.


Idag blev det distans på kanalvägar. Mange säger att kanalvägar är bra för formen, så då körde jag så klart det. Eller så var det mest för att det är svårt att köra vilse när man följer en kanal. Dessutom är dessa vägar i princip fri från biltrafik. Jag mötte en hel del cyklister. De var klädda som om det hade varit 10 minusgrader, trots att det var en 5-6 grader och uppehåll. Man skulle kunna tro att de flesta cyklister här i Belgien ser proffsiga ut och är vältränade. Jag mötte dock bara två sådana. Övriga hade mage, cyklade med knäna rakt ut och saknade den mesta av vad som skulle kallas stil, rent cykelklädmässigt. Kanske det där med cykelklädstil bara är något som de inbitna cyklistnördarna fått om bakfoten?

Närmare 3,5 timmar lyckades jag i alla fall skrapa ihop på kanalvägarna, ett kort distanspass, men ändå längre än jag kört på länge. Var nere i den vallonska staden Ath och vände, sen skarvade jag en bit åt andra hållet innan jag var tillbaka i huset utanför Ninove. Mange startade en timme innan mig och kom tillbaks en och en halv timme efter. Aldrig får man vara värst. Där samlades det minsann timmar. I morgon hoppas jag hitta en lite mer backig runda, kanalväg består av ungefär 0m höjdskillnad och omväxling förnöjer ju som ni vet. 


söndag 19 januari 2014

5.a i Ruphen, 9:a i Leuven!

Tänk om man hade ett sånt här fint gäng med på alla tävlingar. Hade varit gött med sällskap!

Foto: Knops Bart

Foto: Ladys on Wheels

Det blev en 5e plats för mig på gårdagens tävling i Ru. En bitivs lerig och ganska tungkörd bana, rätt annorlunda från förra året då det var snö och is på samma bana. Tyckte det blev ett bra race. Det enda större misstaget var väl när jag var ikapp 4:e dam och blev lite hetsig och slarvig och körde in i staketet istället. Ingen större fara, men jag tappade och blev omkörd av en som jag nyss kört förbi. Fick jaga igen och lyckades ta mig förbi en av tjejerna igen, men orkade inte riktigt komma ikapp till 4:e tjej igen. Så det blev en 5:e plats. Är nöjd med det, särskilt då det inte var så långt upp till toppen. Lerdäcken (Limus Challenge) funkade klockrent i den sliriga leran.
På dagens tävling i Leuven var jag trött innan racet efter dålig sömn och så klart hårt race. Banan, som jag hoppades skulle vara lika lerig som ett YouTubeklipp från tävlingen förra året var till stor del torr och snabb, förutom ett tungt och slirigt parti. Det var två rätt kniviga och branta utförskörningar, men tack vare att det var torrt där, fungerade det bra att köra. Strax innan start märkte jag att min ena SPD-kloss satt lite löst. Blev lite nervös, men då vi redan stod på linjen för start var det inte så mycket att göra, det fick bära eller brista. Klossen satt kvar och jag slutade på 9:e plats, strax efter samma tjej som var före mig igår. Tyckte att jag körde med det jag hade i benen och kunde inte gjort så mycket bättre. Första ensiffriga placeringen på en C1:a i Belgien, vilket varit ett av mina hemliga mål för säsongen, inte helt fel det heller.

Imorgon blir det en lugn dag, och lite småfix med cyklar och kläder mm. Det är bara jag och Mange kvar i det stora huset så nu har vi tre rum var att breda ut oss i. Fast det gör vi förstås inte.



torsdag 16 januari 2014

Klassisk pavé och hjulbestyr.

Robin har ett fint, modernt hjulställ..

Pavécykling. Pricken längst bak är jag...
Det är väl ungefär det man sysslar med här i Pommes & Majjoland. Igår körde killarna distans och jag körde lite kortare. Hans och Robin tyckte att vi skulle köra några klassiska stigningar i området, Koppenberberg, Paterberg och Oude Kwaremont. Två branta och en lång. Vi är väl lydiga landslagscyklister och följde efter deras bil. Vi är inte bara lydiga utan också totala analfabeter då det gäller klassiska stigningar i Flandern runt så vi förstod nog inte storheten i de vägar vi körde. Själv fattade jag så klart inte när en av backarna började utan tänkte mer att det var väl ett jäkla motlut vi hamnade i och att händerna höll på att skaka sönder av den dåliga vägen. Koppenberg var väl den enda jag kände till sen innan, då jag kört cyclocross där. Fast då körde vi bara halva stigningen. Denna gång körde vi hela och den förnedrade mig verkligen. Jag hade hårdpumpade tubdäck och det var snorhalt på kullerstenarna. Det gick bra tills det brantade till då jag sladdade omkull uppför i ca 5km i timmen. Det var omöjligt att hoppa på cykeln just där, eftersom jag bara slirade, fick gå en bit där underlaget var torrt och cykla sista biten. Jaha, pavécyklist var man ju inte riktigt. 

Förutom cykling limmas det tubhjul för fulla muggar. Vi har ett fint ställ för hjulen som hängs på ett tvätt ställ med hjälp av kaffeskedar. Funkar perfekt!

I dag blir det lercross intervaller på en bana inte långt härifrån + spurter.

tisdag 14 januari 2014

Vårväder i Otegen och 8:e plats!


Igår var det fint vårväder här i Belgien. Runt 10 grader och sol under eftermiddagen. Idag ösregnar det istället så det var skönt med lite sovmorgon så man kunde ligga och lyssna på regnet i sängen på morgonen. Förutom sol, var det även race i Otegen igår, ca 1 timmer från Ninove där vi nu bor med CX-landslaget. Hilma bra att det var varmt då vi bara har kortärmade, tunna tempodräkter att köra i. Man får ju hoppas att 10 grader håller i sig några veckor. Chansen för det är nog ganska liten dock. Jag får väl införskaffa mamelucker att ha under tempodräkten..

Banan var kemiskt platt, men omväxlande ändå tack vare olika underlag. Ganska mycket asfalt som var daggfuktig och såphal i kurvorna, men även en hel del gräs och obligatorisk leråker med djup, seg lera. Fick en ganska bra start och hängde med strax bakom täten första halva varvet. Därefter drogs fältet ut successivt och jag hamnade med några tjejer jag brukar tampas med på dessa race. Det flöt på bra fram tills jag gled omkull i en av de hala kurvorna (där för övrigt redan tre andra gått omkull innan mig). Som tur är känner man inte så mycket smärta när man är full av tävlingsadrenalin, men jag tappade kontakten med den tjej jag försökte hänga med. Slutade på 8:e plats, ca 2.30 efter segrande Helen Wyman. Lämnade in nummerlappen och fick en hårtork som pris.

Idag blir det lätt rull en timme.Benen känns trötta efterdagen. Om det ösregnar blir det dock trainer.


fredag 10 januari 2014

Gråväder,Träning & Challenge!



Den enda dagen med sol, sen jag kom  hem från Belgien. Sandhammaren på Österlen

Som de flesta andra i landet har vi haft gråa dagar här i Götet. Senaste gången man såg solen var under snabbvisiten på Österlen (ovan från sandhammaren), annars har det regnat i princip konstant i en vecka. Man önskar att det kunde vara snö. Den gångna veckan har jag fått skarva två av de tänkta utomhuspassen med Monarkcykling innomhus, det ena efter att nära på förfrusit händerna i ösregn och för tunna vantar och den andra efter punktering med mirakulös "räddande" upphämtning i bil av Mackan, halvvägs in i ett distanspass. Efter sådan misärcykling är det gött att träna sig varm igen inomhus. 
Det har även köttats intervaller på Monarken, vilket är ungefär 100 gånger roligare jämfört med  att kära distans inomhus. Man kan nog dra slutsatsen att julcrossandet haft viss effekt på styrkan, flåset och formen, då jag klarade av att köra just den intervallen på nästan 30 w mer än innan jul, även om det givetvis var svinjobbigt. Bra och kul att kunna mäta förbättringar!

Utöver det har veckan gått åt till planering för kommande Belgienresa med landslaget, jobb med ett nytt webbprojekt och på Scandinavium.
Som jag skrev i julas så fick jag ju tag i ett par Challenge Limus däck nere i Belgien och blev helfrälst i dem. Så jag tog mod till mig och kontaktade Stefan på Cykeldistribution i Tidan och fick det glädjande svaret att de hjälper mig med lite Challengedäck. Man ska ju satsa på sånt man tycker är bra, det brukar gynna alla inblandade och dessa däck tycker jag verkligen var toppen! Stort tack Stefan, nu får jag supergrepp i den Belgiska leran.
Limning deluxe!
Med nya däck kommer även den där däcklimningsprocessen. Många (inte så många i Sverige) verkar väldigt förvånande över att jag gör det mesta av jobbet själv när det gäller limning. Jag undrar om det beror på att jag är tjej eller att jag är cyklist som antas ha en mekaniker som fixar allt åt mig. Hur som helst, det borde inte spela någon roll, själva limningen är superenkel, det är bara oerhört kladdigt med lim som man blir hög av vid inandning, hamnar överallt man inte vill att det ska hamna och som inte går att få bort från fingrarna på tre dagar. Dessutom tar det lång tid, med all torktid som behövs mellan limningarna. Fast då kan man ju göra något annat. Det som är svårt är främst att få på däcket rakt, att få på däcket på fälgen är i sig väldigt svårt (även om Limus är lättare än många andra däck). Man behöver ha starka nypor, vilket jag inte har, särskilt inte efter min handledsfraktur, som gjort vänsterhanden fumlig och svag. Det är här jag behöver låna någons starka nypor, men med lite träning ska jag nog klara det. Hur ska man kunna lära sig något om man inte gör det själv? Mitt mål är att få till det perfekt limmade däcket!

lördag 4 januari 2014

7:a i Surhuisterveen

Bild från superlerigt Baal Foto: Bjorn Wambeke


Det blev en 7:e plats på sista tävlingen på min Julcrossturné. Tävlingen gick i Surhuisterveen i Nedeländerna. Ca 40 startande och Vos på startlinjen. Det är coolt att alla, verkligen alla lopp här nere bjuder på motstånd i världsklass. Banan var kemiskt platt och med bitivs leråker. Annars mest halvsnabbt gräs, sand och asfalt. Kom väg ganska bra i starten, men hade ingen aning om vilken placering. Första varvet tillsammans med några tjejer, men sen hamnade jag plötsligt ensam, vilket inte var optimalt då vinden låg på på vissa delar av banan. Det kändes tungt, som om jag var på väg att vägga när som helst och särskilt lerlöpningen gick tungt. Strax kom en grupp med 5 cyklister i kapp mig och jag försökte vila mig lite bakom. Benen var stumma och jag trodde ett tag att jag inte skulle orka ligga kvar i gruppen, men på något sätt lyckades jag mobilisera krafter och hänga med. Det var siktigt slitsamt! Vi var tre som fick en lucka på sista varvet och gick i kapp en tjej som hade gjort slut på allt sitt krut. Inne på målrakan blev det spurt om 6:e plats. Jag lyckades i alla fall spurta om en i trion och bli 7:a, vilket jag är nöjd med., Spurt är ju annars inte min bästa sida. 

Efterloppet blev det till att sätta sig i bilen och ila upp till Sverige och stanna på Österlen hos mor och far. Gårdagen ägnades åt att tvätta cyklar, skura ur bilen, tvätta kläder och skor. Idag blir det lite cykling i blåsten och i morgon drar vi hem till Göteborg igen.
      

torsdag 2 januari 2014

Tack Sven!

Foto: Tom Prenen

Första dagen av 2014 firades alltså med tävling. För många kanske något helt otänkbart, men jag tyckte att det var skitkul.
Jag saknar inte att vara trött och bakfull och förstöra en hel dag på att inte orka göra någonting (ok, ibland är det värt det..). Det är en ganska go känsla att köra sin bil kl 8.45 på nyårsdagen och i princip vara helt ensam på vägen.

Sven Nys GP i Baal var en riktig fin bana, kuperad, lerig och lättöverskådlig för publiken. Man får väl tacka Sven om det nu är han som gjort banan. Jag hittade till slut Ingnace, som skulle hjälpa mig i materiaalposten. Han tittade konstigt på mig när jag stod och tvättade min extremt leriga cykel efter två testvarv på banan. Skakade på huvudet och sa -Nästa gång tvättar du den inte, du kommer till mig direkt, jag tvättar. Som mountanbikecyklist har man ju lärt sig att underlätta för mekanikern om man har någon. Man tvättar av det värsta på hojen för att underlätta för meken, man lär sig fixa och meka sin cykel, i alla fall det vanligaste. I cyclocross är rollerna mer uppdelade. Mekanikern mekar och fixar hojen. Den som tar kläderna i starten, gör det osov. Cyklisten cyklar och mekar och tvättar inte. Lite ovant men man kanske lär sig! Nu hade min nyfunna mek även tagit med sig sin son  (flerfaldig belgisk cyclocrossmästare som junior) och två andra gubbar från Tlelnet-Fidea som ville hjälpa till. Man kan säga att jag kände mig som ett riktigt proffs!
I alla fall, jag fick en ganska bra start på loppet jämfört med de tidigare racen. Folk kanske var trötta på nyårsdagen då det var mindre buffligt och inga missöden i form av krascher skedde, så det var bra. Låg top 15 under större delen av loppet och lyckades slita mig förbi japanskan (som jag brukar tampas med) och var nästan ikapp 13:då det var dags att gå i mål.  Det blev en 14:e plats, det känns som om det var ett av de bättre loppen den sista tiden. Det var ett riktigt fysiskt krävande lopp, jag trodde att jag skulle få mjölksyrechock flera gånger. Det var egentligen bara en två tre stycken framför mig som jag någon gång har slagit. Jag fick även en trainer av en av gubbarna som hjälpte mig, det måste man ha och värma upp på, sa han, man fick inte cykla omkring så där som jag brukar göra. Han hade ändå en som ingen använde. Jaha.. Jag gissar att det bara är att tacka och se glad ut!  

Idag är det race i Nerdeländska Surhuisterveen innan jag styr kosan mot Sverige. Jag har inkvarterat mig på ett fantastiskt fint bed and breakfast i ett gammalt skolhus, men har dock inte sovit så bra, då ett par tjeckiska cyklister anlände sent och började duscha precis ovanför mig kl halv ett på natten. De höll på med duschningen till ca 02.00, alltså en och en halv timme. Så var den natten förstörd!