söndag 27 september 2015

Helgens tema: luft -eller brist på densamma..


Svensk CX-premiär i helgen och i Göteborg till råga på allt. Det är alltid gött att bo 5 minuter från start på en tävling. För varje år blir banan lite bättre tycker jag och det har gjorts ett fantastiskt jobb med att få bort gruset i skogspartiet efter att Göteborgs kommun i all välvilja grusat hela skogspartiet. Vitsen med skogsparti är väl annars att det ska vara skogsunderlag? Men det är ju inte lätt att förstå om man aldrig sett en cyclocrosstävling. Så hatten av till Göteborgsklubbarna för evenemanget!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om loppen, jag är väl inte direkt nöjd med min insats totalt sett men gillar inte att skylla ifrån mig på saker som i slutändan ändå var mitt "fel". 
Det är ganska intressant att så många alltid försöker fiska fram nån slags förklaring från en när man är missnöjd över en tävling eller för att man körde sämre än de förväntade sig. Kan man inte bara få vara lite sur ett tag bara och sen komma igen? Om man alltid är nöjd oavsett hur det har gått kan man ju lika gärna låta bli att tävla tänker jag.  

Lördagsracet gick helt ok rent placeringsmässigt, med en 2:a plats efter Angelica som körde riktigt snabbt från start. Hade inte samma fart och luftrören gillade inte alls att jag försökte öka farten. Började låta som en blåsbälg, fick lite panik och spände mig onödigt mycket. Fortsatte att köra på och efter ett tag blev det bättre och jag lyckades hålla 2:a platsen in i mål. 

Söndagens race var identiskt med lördagens bana förutom att vi slapp dödstrappan. Skönt var väl det. För två år sen ramlade jag i den på en träning och bröt ett revben. Sen dess är den inte min bästa vän om man säger så. 
Kom iväg bättre i starten på dagens race och försökte hänga på Angelica, gick betydligt bättre, men märkte efter några svängar att det var lite väl lite luft i bakdäcket. Det fläskade rejält i kurvorna. Försökte att inte tänka på det och det gick rätt ok i två varv. Ingen extracykel eller några extrahjul i depån så jag tänkte att det kanske skulle hålla luften in i mål. Luften sinade dock mer och mer i däcket och jag började fega åkmässigt. Till slut tappade jag fokus och moral helt, låg på 80% av max och stannade istället för att fortsätta. Jag hade ju kunnat åka till depån och letat efter en pump, men det är inte alltid man tänker rätt och smart när man tävlar. Den här gången blev jag sur och uppgiven istället, men eftersom jag inte brukar bryta race, tänker jag att det kan bli så ibland. Kropp, själ och material måste samarbeta för att det ska bli bra. 

Det är svårt att säga vad astmakänningarna berodde på, jag hade liknande känsla i våras på en tävling och sen dess har astman varit hyfsat i schack. Ibland kommer problemen när man minst anar det, även om jag har en teori om varför det blev så just nu.  

Nu laddar vi om för nästa tävling i Danmark nästa helg, Hoppas på mer luft i både däcken och i luftvägarna!


torsdag 24 september 2015

Spårtest och en påse Dugast.



Ovan testas olika spår i utförslöpan på Göteborgcrossbanan. Välj själva vilket ni tycket såg bäst ut, jag tycker att de är bra båda fast på olika sätt.
Det har som ni förstår regnat väldigt mycket de senaste dagarna här i Götet. Inte så jättekul, men en fördel är att det blir lite slirigt i Slottskogen. Jag gillar lera och slir. Häromdagen åkte jag för att köra lite teknikträning. Det var snorhalt med mina Thyphoondäck och jag sladdade rejält nästan överallt i banans skogsparti. Drog i backen några gånger och blev lite sur. Till slut åkte jag till Karlssons cykel istället och kom därifrån med en påse med Dugast Rhino. Så kan det gå!
Skämt å sido, jag hade ändå tänkt att byta däck. Det kommer troligen att torka upp ganska bra tills på lördag och då hade nog Thyphoon passat perfekt, men de jag hade var gamla och behövde bytas och jag kör hellre med grepp på en bana som kräver mindre grepp än med sämre grepp på en bana som kräver mer grepp. Och jo givetvis hade det bästa varit att ha 4 uppsättningar hjul (eller mer) med olika mönster, men det har jag inte råd till och att limma om är praktisk taget omöjligt när man tävlar varje helg och väderförhållanden och bankaraktär kan vara helt olika från dag till dag. Ibland får man helt enkelt ta det som är mindre dåligt.

Hur som helst, det visade sig vara helt i rätt tid att byta däck. Körde crossträning i onsdags och tyckte att det kändes lite konstigt, men tänkte att min teknik nog var dålig. Vanligtvis brukar man ju bli bättre och bättre att svänga när man övar, men jag blev sämre och sämre. Tänkte att jag var inne i något slags oflyt och åkte hem. Dagen efter skulle jag ut och köra lite igen och då, när det var ljust såg vi att hela bakdäcket krängt sig snett. Det höll praktiskt taget på att ramla av av sig själv.

Nu har Mackan lagt på de nya och jag har Aquasure:at. Vill man sniffa ska man satsa på att bli däcklimmare helt klart. Tror inte det är så nyttigt att andas in dessa produkter.


Jag skulle egentligen skriva om något helt annat än det här ni precis läst, men väntar med det till nästa vecka. Eller nån annan gång. Så viktigt var det inte.  

måndag 21 september 2015

Karlstad XC -Vatten och körvgrillning!


Mackan värmer med bästa regnutrustningen..
Karlstad bjöd på fint höstväder och blött i skogen. Vi rekade lite dagen innan. Mackan och jag och hamnade i små floder istället för stig. Lite synd om mackan som bestämt sig för att hålla sin cykel ren, det blev svårt.  

Hur som helst Karlstad XC bjöd på en fin bana med mycket stig. Det var inte så lerigt som jag föreställt mig (jag tenderar dock att måla upp värsta tänkbara bilden i huvudet). Runt 400 deltagare var anmälda, tyvärr inte så många tjejer, bara två i Dam Elit (trodde först att jag var ensam dock) och några ytterligare i D40/50/sport. Det är lite synd när det är så få damer, fokus blir då lätt att "det är så få i damklassen" istället för fokus på rent sportliga prestationer (Karlstad XC skötte dock detta på ett bra sätt). Hur man ska göra för att få fler damer/tjejer att starta i tävlingsklass är något som jag funderar mycket på, hoppas att resten av cykelsverige gör detsamma!

Starten på loppet gick med masterstart första 5 kilometerna och det var nog en av de ryckigaste masterstarter jag varit med om. Dessutom kom folk bakifrån och körde över på fel sida vägen för att hamna längst fram inte så smart när man kör med mötande trafik och inte så schyst för oss som låg långt fram från början men på rätt sida vägen. När fältet släpptes blev det rätt smalt direkt men det drogs ut rätt snabbt. Första halvan av banan var riktigt fin, med singeltracks i Sörmonområdet. Snabba slingriga stigar och förutom några riktiga surhål nästan helt torrt. Ni vet såna där packade stigar med grön och vit mossa på sidorna -riktigt gött att köra på. Andra halvan gick in på I2 området, där brukar jag träna när jag hälsar på syrran. Jag visste att det skulle vara en blötare typ av terräng, men det var cykelbart överallt förutom på något litet ställe. Stigningarna vid Tuggelite var rätt jobbiga och jag hade dragit alldeles för mycket fram dit. Idag var en dag då jag struntade i allt det taktiska och körde med "huvudet under armen" istället, det är kul ibland, men man riskerar att bli jäkligt trött. Sista 10-15 km var riktigt jobbiga, med mycket teknisk stig, som jag i och för sig kört innan, men då i torrare skick. Kom i mål först av damerna, och runt 20-30 av herrarna totalt.
Tack Karlstad XC för att jag fick komma, hoppas på repris nästa år! (vann ju en fristart, så det var ju bra)


Mackan kom ca 10 minuter senare efter att Bryngfjordsbacken käkat upp hans ben. Han kompenserade med att själv äta två korvar, tre hamburgare med bröd och en portion thaimat lite senare på kvällen. En cocosboll och en Gainomax tror jag slank ned med... 

Karlstad XC var riktigt bra, två saker som kunde förbättras var masterstarten och även pilarna. Det var lite ont om pilar här och var. Hade man kört lugnt hade det säkert inte varit något problem, men när man räjsar blir man ju ganska trött dum efter ett tag och kan lätt missa en avfart i skogen. Hellre för mycket pilar än för lite! (och det är ju kanske lättare att pila än att sätta ut folk).

Efter loppet blev det cykelvård och kattmys. Ester är liten men ganska tjock.BMI:t är inte det bästa om man säger så. Hon har satts på bantningskur, men ni vet ju hur det är, det är enormt svårt att få till en förändring om man inte själv bestämt sig. Och Ester har inte bestämt sig än, hon tycker att äta och mysa är bättre än att vara sportig och snygg.

Också var det det där med korv, eller körv som det heter i Värmland. Vår slutsats efter helgen är att i värmland där älskar man körv, särskilt utomhusgrillad sådan. Aldrig har vi sett så mycket korvgrillning på olika platser i skogen och vid vattnet på två dagar som denna helg. Det är typ det man gör när man går ut iskogen -grillar körv! I göteborgsområdet grillas inte så mycket på långa vägar. Själv äter jag ju inte korv, men själva företeelsen är ju väldigt trevlig. Fast värmlänningar är ju oftast trevliga, så vad annat hade man förväntat sig.

Nu är jag hemma och ska vila idag, känner mig grymt sliten efter långlopp två helger i rad.        

onsdag 16 september 2015

CX-träning och träningsvärk


Har en helt sjuk träningsvärk i överkroppen idag, ja lite andra ställen med förresten. Körde en kort löptur till gymet för lite styrketräning på lunchen i går. Armhävningar, pullups, marklyft, balans på boll och lite andra övningar för bålen. På kvällen var jag med på CX-träningen vid Slottskogen, tanken var att vara med på teknikträningen och sen köra lite halvlungt på intervallerna, men nu visade det sig bli hårdkörning direkt. De dagar jag har tid och möjlighet att köra två pass, brukar jag oftast köra cykling på dagen och stryrketräning på kvällen. Igår blev det tvärt om, lunchstyrka och sen relativt hård körning på crossen. Marklyften kändes i benen, i början var de ultrasega, men mot slutet vaknade de till liv. Hur som helst, sjukt kul att köra cross och framför allt köra med det gänget, det får en att ta i lite mer än vad man kanske gjort om man åkt ut och sladdat själv. 
Ovan ser ni hur vi körde, visst ser det kul ut?    

För övrigt har jag jobbat på Bravida Arena, kört spinning och jobbat med hemsida. Dessutom försöker jag planera min höst med tävlingar, jobb och annat. Allt är långt ifrån spikat än, men det ser ut att bli väldigt händelserikt och mycket cykling. Mer om det när det klarnat lite, allt är en röra just nu. 

Under september har det varit en hel del race som krockat. Nu till helgen var det tex både Cross i Stockholm, långlopps SM och Endurotävling i Änggårdsbergen. Hade viljat köra alla tre, men valet blev mästerskapet, eftersom ändå är mästerskap. Nu blev det ju en silverpeng, så det var väl inte helt fel val heller. Hade så gärna kört en endurotävling dock, har ingen cykel för tillfället, men det kanske går att fixa. 2016 kanske? Kommande helg är det Karlstad XC SWE-Cup i XC i Sandviken och Wåffelcross i Jönköping. Jag ska köra Karlstad XC, Haibike är en av huvudsponsor och dessutom kan jag passa på att hälsa på syrran. Hade först en tanke att köra SWE-cup i Sandviken dagen innan och sedan åka ned till Karlstad, men gav upp idén rätt snabbt, då det blir lite för flängigt och för att jag behöver spara lite både på min energi och plånbok. Jag är ju ganska lätt att övertala när det gäller racing oavsett om det gäller CX eller MTB, så jag får "hålla i" mig själv ibland. 
Oktober kommer som det ser ut vara fullspäckad med viktiga tävlingar. Och just det, kommande helg Är det både avslutning i Långloppscupen och Premiär i SWE-cup i Cyclocross- Då väljer jag cyclocross! Främst för att jag tycker att det är dax att börja med cross då, men att banan ligger två kilometer hemifrån gör valet ännu lättare.      

Idag instruerade jag spinningklass på lunchen och planen var att köra något annat i cykelväg på kvällen. Träningsvärken i kombi med dålig sömn gjorde dock att jag tog "träningsledigt" på kvällen.
Jag vet inte hur ni är, men jag gör gärna upp storslagna, djärva planer på hur jag ska träna vissa veckor och det blir ofta lite väl optimistiskt. Har hört att detta är ett vanligt "fenomen" hos uthållighetsidrottare och att tex lagidrottare tenderar att vilja köra mindre än vad man klarar av (vet inte om det är sant, men det kanske ligger något i det). Man vill köra hårt och mycket hela tiden! Det finns väl en självplågargen hos uthållighetsfolk tror jag. Jag vet att om jag kör lite mindre än vad jag egentligen vill så blir det på en bra nivå för mig, då presterar jag som bäst och är taggad.  

Så idag blev det målning istället, det är ju rätt bra det med. Färg är det som gäller!


måndag 14 september 2015

Silvermedalj!


Det blev en silverpeng igår på Långlopps SM i Ånnaboda! 
Loppet kan summeras kortfattat. Pigg i början, ensamkörning, trött och seg på mitten och sprättigt på slutet.

Den längre versionen kommer här: Det var en mycket konstig start SM. Herrarna startade först och vi skulle starta 15 sekunder efter  tillsammans med bland annat herrjuniorerna. Det konstiga var att vi inte ställt upp på en linje utan alla blev tillsagda att stå vid sidan om (av anledning jag inte förstod, det fanns plats att ställa upp bakom herrarna) och sen hade vi bara 15 sekunder på oss att åka fram till linjen och ställa upp när herrarna åkt i väg. Blev nästan nån slags flygande start, konstigt på ett SM. Det gick bra i den långa startbacken, många höll igen lite kändes det som. Sen gick det i en ryslig fart och jag fick bita ihop för att hänga med. Tappade till slut den stora klungan där Jennie Stenerhag låg med på ett platt parti och hamnade ensam och sen tillsammans med nån kille från Västerås. Sen kom en annan mindre klunga ifatt mig som jag hängde med. Detta gick fint ett tag, men sen tappade jag dem med. Det var betydligt mer snabbkörda grusvägar än jag hade trott och även torrare i skogen. Hade sett fram emot lite misärlera. Körde sen tillsammans men en 2-3 cyklister fram till ungefär hälften av loppet, då några cyklister till anslöt, däribland Sandra Salinger. Så vi var 2:an och 3:an som körde i samma gäng. Kände mig rätt seg på platten och att det gick fort, men försökte bita i och hänga kvar. Bitvis ville ingen dra, så jag försökte dra lite, men inte för mycket. Eftersom jag inte visste hur banan gick mer än att jag sett banprofilen, var det lite svårt att veta hur krafterna skulle disponeras. Jag visste att det skulle vara en backe på slutet (men insåg nog inte hur lång den verkligen var) och hoppades på att ha krafter kvar till den.  Vid 10-15 km kvar började det stiga så smått. Efter sista langningen var det len lååång backe. Fortfarande tillsammans med Sandra i gruppen, så jag försökte gå på lite i backen, det gick bra fick en lucka ganska direkt, men visste ju inte hur länge backen skulle vara och hur länge det ev skulle vara plattkörning på slutet, så jag försökte gå på så hårt jag kunde. 
Långa backar gynnar mig om jag är hyfsat pigg i benen och då menar jag inga små 1-2 minuters backar utan 5 minuter och längre. Det visade sig att detta var en bra backe för mig då det var mer eller mindre uppför i 3-4km och sen var det lite små stigningar ända till mål. Väl i mål hade jag säkrat 2:a platsen och dragit ifrån med ca 2.20 på sista 10 kilometerna. Det var dock långt fram till vinnande Jennie Stenerhag som är outstanding på långlopp, det hade krävts mirakel för att slå henne. Men en silverpeng är jag glad för, särskilt efter tröttheten efter Kinaresan då jag inte alls viljat ta i på cykeln.        




torsdag 10 september 2015

Ladda ur -ladda upp



Sen jag kom hem från Kina i fredags kväll har jag varit trött och seg och inte alls haft lust att ta i på cykeln eller i någon annan träningsform heller för den delen. Körde i och för sig Introcross i söndags, det var sjukt kul, men pulsen var låg och viljan att fightas fanns inte, så jag bestämde mig för att köra lite kortare på träningstävlingen. Bra beslut tror jag. 
Nu vet jag ju att segheten beror på den långa resan fram och tillbaka plus lite jetlag. På en sån resa så blir det liksom att man samlar ihop väldigt mycket kraft och energi för att prestera och vara på topp och sen när man kommer hem finns inte mycket kvar. Det tar ett par dagar att fylla på energi igen. Det är en konstig känsla när kroppen känns rätt ok, men att man liksom bara inte orkar eller har lust ta i. Det är som att man inte bryr sig.

Jag tror att förmågan att ta i på tävling och intervaller handlar dels om den förmåga eller form som faktiskt finns i kroppen och dels förmågan att orka, våga och vilja pressa sig, vilken till stor del sitter i huvudet. Orkar man inte ta i för att man är mentalt sliten eller liknande, spelar det ingen roll hur bra tränad kroppen är.

Så nu har jag tagit ett par dagar då jag bara rullat runt i skogen med enda målet att ha det behagligt, vilket gav effekt på piggheten. Sovit mycket har jag också gjort. Och ätit. Nu börjar jag bli uppladdad igen. 

I går körde jag ett kortare intervallpass på testcykeln och lite styrka igen och då kändes det nästan som vanligt igen, bra belastning och bra puslnivå, men inte så långt pass.

Har dragit igång med gymträningen, och ska fokusera mer på den ett tag framöver. Planen är minst två gympass i veckan. Jag behöver styrketräningen för att hålla ihop. Nu när jag inte kört sen början av juli eller nåt känns kroppens små skavanker mer. Det är främst axlar, rygg, och knän och höfter som är mina svaga punkter, jag har tex opererat ena axeln som hade två avslitna ledband efter en vurpa. Tränar jag inte den blir den stel och börjar göra ont. Tränar jag försvinner det så småningom.   
    
Nu tänkte jag köra ett soligt distanspass och sen är det SM i långlopp i helgen. Det blir skoj!

lördag 5 september 2015

Hemma och Race report X2!

                                                                      Foto: CX MAGAZINE

Tillbaka efter Kinaäventyret. Vet inte riktigt var jag ska börja, jag var mer eller mindre avskuren från sociala media hela veckan på grund av problem med VPN uppkopplingen (som skulle ta mig förbi Kinas censur) på dator och mobil, kunde endast nå dem korta perioder och då försöka svara snabbt på meddelanden mm. Det är när man inte har tillgång som man förstår hur mycket man använder de tjänsterna. Även Goggle och Blogger var blockerat.
Det har varit en intensiv vecka, vilket känns nu när man är tillbaka i Sverige igen. Här kommer en liten uppdatering för båda racen. Har även en GoPro film från banan på Hainan, jag tänkte lägga upp senare.

Första racet Balading, Yanqing
Vi körde Samma bana i Yanqing som vi körde för två år sedan vid premiärupplagan. Nu var det inte lika mycket gräs som då, utan mer stenhård jord, men ännu mer slagig än jag upplevde den första gången. Fortfarande extremt snabb och bara ca 10 höjdmeters klättring. Vädret var runt 25-26 grader och lite molnigt, ganska bra för det kunde varit varmare.
Jag fick en halvkass start när jag strulade med ena pedalen och hamnade efter på runt 7-8:e plats. Det kändes ändå kontrollerat och att jag inte hade några problem att hänga med i svängarna, så jag kände ingen panik över det. Farten var hög, jag lyckades ganska snart ta mig upp på 3:e-4:e plats. Benen var bra och det kändes lovande, men mot slutet av första varvet hoppade kedjan av på ett slagit parti, fick stanna och lägga på den och hamnade åter på 7-8:e plats. Gjorde samma uppkörning igen och hamnade på näst sista varvet tillsammans med ledande dam från Lettland. Tog mig upp i ledning och fick en liten, liten lucka, men efter ett trappparti hoppade kedjan åter igen och jag får stanna och blev omkörd av Lettiskan och en tjej från USA. Blev även nästan omkörd av en tjej till men lyckades hålla min tredje plats inför sista varvet och försökte jaga ikapp igen. Detta jagande tog dock ut sin rätt och jag orkade inte komma ikapp ännu en gång. Slutade därmed 3:a i mål, bara 16 sekunder från Lettiskan som vann. På en så snabb bana är marginalerna små och man har inte råd med sådana misstag. Jag är så klart lite frustrerad över det som hände, men ändå glad över 3:e platsen för jag kunde ha tappat ännu mer tid med dessa kedjehopp. Benen kändes riktigt bra och jag kände att jag tog in på dem framför i kurvorna. Det är spännande och utvecklande med dessa tighta race, på leriga tävlingar blir ju oftast marginalerna större. 


  
Andra raceet, Hainan
Dagen efter tävlingen utanför Peking styrde vi kosan ned till Hainan, en ö stor som Belgien så långt söder ut i Kina man kan komma, med tropiskt till klimat och på större delen av ön. Tävlingen kördes på orten Qiongzhong, ungefär mitt på ön. Där var det bergigt och regnskog. Luftfuktigheten var extremt hög, det var ungefär som att få en 30 grader varm filt över hela kroppen så fort man gick utanför sitt hotellrum. Banan här var helt nygjord, de hade helt enkelt tagit ett fält och en skogsdunge precis vid hotellet och dragit en bana från ingenting. Jag är imponerad över att de kunnat få till den så pass bra som den var. För den var bra, kanske lite väl stötig, men så blir det ju med nygjorda banor, de behöver köras in lite. De hade bland annat specialdesignat en helt fantastisk och tjusig bro i trä som bara skulle användas för banan. Det var mycket mer stigning än den första bana och man kan väl säga att den både var mer teknisk och fysiskt krävande, men ändå väldigt snabb i torrt skick.
Vi hade lite tur för det var molnigt på tävlingsdagen, hade det varit stekande sol och samma klimat hade det blivit riktigt riktigt tufft att tävla. Har själv lite problem att tävla i värme över 25 grader och i kombination med tropisk luftfuktighet upplevs ju värmen som ännu varmare. Som att köra hot yoga. Cyklar man så fläktar det lite men så fort man stannar så fullkomligt dryper man av svett. Dessutom blir vattnet i flaskan varmt direkt och svalkar inte nämnvärt.
Fick en bra start den här gången och låg på runt 3:e-4:e plats, vilket var vad jag ville. Tänkte att det bästa för mig var att försöka hänga med långt fram i starten, men inte nödvändigtvis ligga först. Denna gång fungerade planen. Redan på andra varvet var jag dock uppe i ledning och fick en liten lucka. Värmen kändes ok i ca 2 varv, efter det kände det som om jag skulle koka sönder ungefär och jag  bestämde mig för att dra ned något på tempot för att inte explodera helt. Det kom en tjej från USA ikapp och jag valde att för söka hänga kvar på hennes hjul. Jag upplevde att jag bitvis fick kämpa för att ligga kvar och kämpa med att stå ut med värmen och luftfuktigheten, men jag märkte samtidigt att jag körde bättre i kurvor och utför än henne och funderade på hur jag skulle kunna utnyttja det. Värmen var riktigt jobbig mot slutet och jag trodde att jag det skulle bli 2:a plats på tävlingen. Vi fick langning med vätska, men eftersom vattnet var varmt var det inte så svalkande. Pumpen hejade i depån och var däremot övertygad om att jag skulle ta hem det (tack för sparringen!!) . Ville göra en attack, men orkade inte. Så i sista trappan på sista varvet, bara ca 3 minuter från mål händer det. Hon snubblar till lite i trappan och jag kommer ”ofrivilligt” före henne upp för den. Hjärnan fungerade som tur var fortfarande och ställe blixtsnabbt om sig från ”vara nöjd med 2:a” till att ”det är nu eller aldrig”. Jag kände att jag inte hade något att förlora. Är ju ingen sprurtare och en spurt mot landsvägs tjej i USA-tjejens kaliber hade varit svår för mig att vinna, luckan måste komma innan upploppet. Jag går på max i den korta backen efter trappen, får en liten lucka, får mer krafter och utnyttjar kurvorna och utförskörningarna till att få en ännu större lucka. Kör lite på chans, jag tror aldrig jag chansat så utför på crossen innan. Sladdar till lite i sista kurvorna, men klarar det. Vinner med 5 sekunder. Så jäkla gött! 

Det är som sagt, kul när det är spänning ända in i mål och extra kul när man går vinnande ur fighten. Kände faktiskt lite taskig som utnyttjade hennes misstag, för hon körde väldigt bra, men ingen väntade å andra sidan på mig när jag tappade kedjan på förra racet. Tur och taktik är också en del av sporten.

Hur som helst väldigt kul att ta Sveriges första seger i en C1:a i Cyclocross. Hoppas det kommer fler, det behöver vi. Jag vill ännu en gång passa på att tacka alla vänner, min familj, sponsorer, samarbetspartners och alla andra som grattat och gett uppmuntran. Jag känner mig överväldigad!

Nu blir det lite vila och lätt träning så jag piggnar till. Lite andra bilder från Kina nedan.

   Svenskgänget är hungriga!





 Kameramännen...