söndag 1 juli 2012

DNF.

Fortfarande 32 Grader varmt kl 21.00. (Ja, klockan går fel)

Jag är så fruktansvärt besviken över gårdagen. Att jag klev av. Att jag inte slet mig runt ett varv till och blev avplockad istället. Å andra sidan tänker man inte så förnuftigt när hjärnan känns helt kokt, man mår illa, är helt kraftlöst och åker och vinglar på cykeln och det känns som om man har cyklat in i varenda rot som finns på banan. Men dåligt har det ju känts innan, och man har kommit igen och kört bra efter det och jag kommer komma igen efter detta med.

På vägen till tävlingen körde jag genom Österrike och det blev toppnotering på termometern med 36 grader. Senare hörde jag på radion att de haft värmerekord med 38-39 grader på sina ställen. Det var ju tur att man skulle åka och tävla där det var som alla varmast.. Vet inte om jag någonsin vistats i så varmt väder. Jag var i alla fall tacksam över att Partnens AC fungerade fint. När jag stannade och skulle köpa en dricka var det den där väggen som slog emot mig när jag öppnade bildörren. Av värme. Framme i Krirchberg var det lite "svalare, runt 30 grader. 

När jag skulle värma upp var det struligt, eftersom det visade sig att halva banan var avstängd, eftersom det kördes maraton där. Banan var omgjord från tidigare år, så man ville ju testa. Kunde till slut testa allt utom det parti som var nytt. Hamnade i fel spår i utför en grässlänt och krängde däcket, fick pyssla med detta och hann inte köra mycket mer.

På grund av värmen var min tänkta taktik att ta det lite lugnt i början och sen komma in i racet. Jag hade ju ingen langning, men hade ett flaskställ i langningszonen. Och lugnt gick det, det var bara det att det kändes inte lugnt, trots att jag låg jättelångt bak i starten. Det var riktigt slitigt, men vis av förra helgen tänkte jag att det skulle släppa efterhand. Det gjorde det inte, det blev bara sämre, jag hade ingen kraft i benen till slut och det kändes som jag trampade luft.  Magen var som en ballong, så det var svårt att dricka mer än vad jag gjorde.
Så efter ett tag stannade jag. Med tanke på hur jag mådde då, illamående och yr, hade det nog inte blivit bättre av att fortsätta lika länge till. Men det var nog mer kraftlösheten än värmen i sig  som var orsaken. Jag brukar klara av värme ganska bra, upp till en viss gräns. Det är klart det är skillnad när om det är 25 eller 32 grader varmt. Kryper temperaturen upp närmare och över 30 grader behövs en särskild strategi att klara av det. Vatten att hälla över sig kyla ned sig under racet tex. En förutsättning för det är att man har någon som langar åt sig, se det var lite svårt för min del. 

Fasen, jag avskyr verkligen att bryta!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar