måndag 5 augusti 2013

Prince, Sköndalscross och telefondöden.

Ett gött gäng. Fast i Stockholm säger man mer typ "gått" . Tror jag i alla fall..

 En ganska så intensiv helg, eller åtminstone söndag. Upp till Stockholm på lördagen för att våldgästa min gamle vän Niclas. Jag gillar verkligen Stockholm, åtminstone vissa delar för det är så fint och mysigt på sina ställen. En vacker stad!

Söndag morgon inleddes med träningstävling i Sköndal, dig jag blev guidad av Robin (tack för det ) Egentligen var det Cyclocross som gällde, men jag hade mtb. Efter att ha läst om detta Sköndal, som mina twittervänner så ofta kvittrar om, var det kul att få uppleva stället. En fin, fin CX-bana, som även funkade bra att träna XC på I alla fall om syftet är att bli trött i benen och det är det ju. Vi körde 7 varv som tog strax under 5 minuter. Jag körde hårt i 4, sen var benen döda och jag slet i de resterande 3. Värmen gjorde det extra jobbigt såklart och jag fick ett bra träningspass.

På eftermiddagen/kvällen bar det av till Speppsholmen och Stockholm Music and Arts. Lyssnade och tittade bland annat på Billy Bragg och Laura Mvula som spelade innan det som alla väntade på. Det måste kännas rätt så jobbigt att vara de musiker som får spela precis innan en artist som Prince. Båda var riktigt bra, och duktiga musiker, även om de inte spelade musik som jag brukar lyssna på.

Väntan.

Prince skulle gå på 20,30 men var nästan en timme försenad. I gengäld spelade han i 2 1/2 timma, så det var förlåtet. Inledningen var ungefär som ett knytnävsslag i magen, genom en extremt rockig, tung version av "Let's go Crazy".  Det lät ungefär så här:
...fast ännu tyngre och faktiskt bättre!

Bitvis var det väldigt annorlunda jämfört med spelningen på WoW för två år sedan, där fick publiken precis vad de förväntade sig, här var det helt oförutsägbart.
Jag antar att en del blev lite besvikna över det tunga, rockiga soundet och frånvaron av vissa hits från 80-talet, men vad är det som säger att en musiker måste låta precis likadant och spela samma låtar hela tiden? Begåvade musiker utvecklas och testar nytt. Själv är jag väldigt förtjust i det funkiga soundet, men det här var också en fantastiskt bra spelning och det var kul att få höra de lite nyare låtarna, uppblandat med äldre, välkända men nyarrade. Prince kan verkligen konsten att röja och få med sig publiken. Hans band 3rd eye girl är också riktigt bra och supertajta, jag undrade ibland om de verkligen var bara 4 pers på scen, det lät som 10. Minst. Men något annat än superproffsighet hade inte funnits i dessa sammanhang. Enda minuset på denna spelningen var att de placerat några stora högtalare på scenen som skymde sikten väldigt mycket för oss som stod långt fram och dessutom hade man inte storbildsskärmar. Scenen på WoW var helt enkelt bättre uppbyggd. När jag kom tillbaka till lägenheten hade klockan hunnit bli 1 på natten. Skulle upp 05.45 för att hinna till jobb på Scandinavium, men hade svårt att somna med huvudet fullt av gitarrsolon, musik och en liten man med gitarr. Så nu är jag riktigt trött. Sammanfattningsvis en toppenhelg jag kommer att leva länge på! En rolig grej. Bakom mig på spelningen stod en ung kille från USA som skulle gå på ALLA Princes spelningar i Europa den närmaste tiden. Snacka om att vara hängiven fan! Eller ska man kalla honom stalker?

Vad som inte är lika toppen är att mitt SIM-kort till telefonen lade av i Stockholm så att jag varken kan ringa eller bli uppringd. Har bett om ett nytt, men det är ju svårt att ringa och felanmäla när man inte har nån telefon och det lär ju ta sin lilla stund för Tele2 att lyckas svara på mitt mail. Utöver det håller även datorn på att ge sig, något jag inte riktigt har råd med just nu. Elektronik alltså. Höll inte prylarna bättre förr? Min första mobil hade jag säkert i fem år, medan de senaste har funkat något mer än ett år. Maila mig om ni vill nå mig! asa@erlandssonmtb.com :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar