+ 25%!

Igår blev det ett cykelpass som skulle bli hårda intervaller, men blev härlig skogscykling istället -Då benen sa "nej tack" till intervallerna. Helgens två tävlingar tog väl förmodligen musten ur mig. Valde en av mina favoritstigar i Skatåsområdet. Den var lerig, brötig och alldeles underbar. I bland behöver man helt enkelt göra någon annat än det man planerat i träningsväg.

På kvällen blev det ett styrkepass på gymet. Istället för 4kg hantlarna blev det 5kg (!!) hantlar. Det är ju faktiskt en ökning med hela 25% i styrka, (som en vän på twitter så snabbt räknade ut). Ni får passa er, jag kommer snart se ut som Dolph Lundgren! Armhävningar är nu uppe i 3x10 (breda, men i alla fall), vilket är nästan på nivå med innan skadan. Det gör dock förbannat ont under tiden man gör armhävningarna så det handlar till stor del om förmågan att utså smärta. Tänk om denna otroliga styrkeökning kunde ge sig till känna även på cykeln. Utöver detta blev det bland annat lite marklyft och utfall.
Appro på marklyft, man ser en hel del i gymet som kör dessa med dålig teknik och då främst att man inte har rak rygg. Mitt råd är: kör hellre med lätta vikter och med rak rygg och perfekt teknik än att lassa på så mycket vikt som möjligt. Det är sjukt dålig belastning att bära tunga vikter då ryggen är krum. Använd speglarna, de är till för att se till att man har rätt teknik när man kör, inte för att spana in sig själv och sina triceps mellan seten (som många gör..)

Definition på att en skada är läkt är väl att man kan göra samma saker som man kunde innan den. För min del handlar det om att göra saker som armhävningar, stå på händer och i brygga, göra skorpionen eller rycka i styret för att komma över en sten. Skulle man gå till läkaren och hävda att man inte blivit riktigt återställd efter skadan skulle de nog skratta. Eller bli förbannade. Att stå i brygga och göra omvända armhävningar på ett ben räknas nog som lyxproblem. Men för mig är det viktigt, eftersom jag tycker om att använda min kropp på olika sätt.  

Just denna vecka pratas det mycket om Cykelvasan som går i helgen. Ett gigantiskt och viktigt cykelevent för Sverige. I år sänds även ett sammandrag i TV. Det är stort. För min del var planen att köra, men nu har jag bestämt mig för att avstå. Dels för att jag inte lyckats att anmäla mig till loppet eftersom jag inte kunde anmäla mig då startplatserna släpptes (nu svarar de helt enkelt inte då jag mailar dem och undrar om man kan anmäla sig) och det känns så åpet att försöka fjäska till sig en plats på något annat håll. Sen, om jag nu hade lyckats att anmäla mig, blir det väldigt kostsamt för min ansträngda cykelekonomi. Det hade kostat närmare 3000 kr för bara anmälan och resa dit. Lite besviken är jag att det inte blir något, då jag behövde revansch från förra året då jag tokväggade i loppet. Dessutom är det härligt med hela atmosfären med så många cyklister. Men jag kommer igen!  Istället för Cykelvasan blir det en trip ned till Mor och Far vilket också är välbehövligt.