Älskade hatade Helvetesmaskin!

Vad gör man när man kommer hem efter jobb en fredag eftermiddag/kväll? Afterwork? Lägger sig på soffan? Nej, man sätter sig på Helvetesmaskinen!
Helvetesmaskinen står i vårt vardagsrum och är ful och ganska otymplig. Inget som hör hemma i ett stilrent, designat hem (tur att vårat hem är så eklektiskt upplagt så det inte spelar så stor roll). I ett hem med två cyklister är den däremot nästan ett måste. Eller ett nödvändigt ont.

Helvetesmaskinen heter Cardgirus SNT PRO och är en testcykel som jag har haft till låns ett tag. Den har räddat mig många gånger, till exempel de gånger då det varit ruskväder och/eller alldeles för kallt ute, eller när jag var opererad i axeln och inte kunde eller fick cykla på en riktig cykel.

Helt oresonlig visar den hur många watt, hur hög puls och hur hög kadensen är, om min form är ok eller uruslel. Anledningen till att tänker på den som helvetesmaskin är för att jag brukar köra intervaller på den. Långa intervaller korta intervaller, max intervaller. Bland annat. Dessa pass brukar aldrig vara sköna, vilket i och för sig är tur, för intervaller ska inte vara lätta.
Men jag genomför dem och jag gör det på fredagskvällar och då är jag antingen idiot eller tycker att det finns någon mening med det, jag tror på det sistnämnda...

Ibland när jag kör på helvetesmaskinen hatar jag den efter bara 15 min och tänker massa svordomar. Samtidigt älskar jag den, för effektivare och mer optimerad träning kan man nästan inte få på annat sätt än att köra testcykel. Samtidigt älskar jag också känslan av att få ta ut mig helt och att testa att köra bara lite längre, och bara med lite mer belastning. Antagligen är jag idiot i alla fall då, för människan är ju som bekant lat av naturen.

Denna vecka har jag för övrigt varit ganska trött. Inte i kroppen men i huvudet, vilket gjort att kroppen också är trött. Just nu upplever jag att saker som inte borde, tar mycket av min energi och då menar jag inte energin att orka träna, utan den mentala energin.

Är det inte ganska konstigt att man kan spendera timmar och åter timmar på en cykel och ändå uppleva att man är full av energi och orkar precis hur mycket som helst? Är det inte ännu konstigare att man kan sitta på en stol och greja med något som man ser på en jäkla skärm i några dagar och känna sig helt slut efter det?

Det värsta är att "energitjuvar" av detta slag också tenderar att påverka den fysiska energin och i slutändan då träningen. Egentligen kanske det inte är så konstigt, då jag tror att det "kostar mer" att tära för mycket på sin mentala energi än att tära på den fysiska.
Dagens hårda träning gjorde dock att jag blev av med en del av den frustration som byggts upp under veckan, så nu blir det att njuta av helgens träningspass.
/må väl :)