Idag blev jag smått förvånad när jag läste insädarsidan i GP. En insändare om hur "Cyklisterna tar över iskogen" som i vanlig "cyklister är idioter"-anda förfasade sig över hur det tränades mountainbike i Sisjöskogarna. Insändaren fick illustreras av en bild av en mountainbikecyklist -mig! Förvisso en gammal bild från nån intervju jag gjort för längesen i samband med något lopp jag vunnit. Men fortfarande alltså -jag. Att få representera de onda, oansvariga moutainbikecyklisterna som enligt insändaren höll på att ta över skogen, kändes sådär tycker jag även om bilden inte var helt tydlig om att det var jag. Jag kände igen mig direkt och vill inte representera de cyklister som beskrivs i insändaren.
Jag påpekade detta för GP och de ursäktade sig, de skrev även en artikel i vilken de frågade sakkunniga om var man får och inte får cykla i Göteborgsskogarna. Vet inte om det var därför, men man kan ju hoppas! Det tycker jag i alla fall var bra, GP är förlåten. Dessutom, samtidigt som jag började skriva på detta inlägg läser jag Sara Britz klockrena inlägg om samma sak. Huvudet på spiken!
Anledningen till att jag blev lite sur över att se mig själv i insändaren är för att jag 1: själv gärna hade sett 1000-tals cyklister i skogen framför den inaktivitet som finns i samhället. Det är väl bra att folk kommer ut i skogen och rör på sig!? MTB-Cykling är en skonsam och väldigt rolig träningsform som passar många. 2: Jag är ingen oansvarig cyklist när jag cyklar i skogen, jag är tvärt om,när jag möter andra på en stig, nästan överdrivet försiktig när jag ska passera. Kör löjligt sakta, hejar nästan alltid även om jag får en arg blick tillbaka, tackar när någon flyttar sig, kör vid sidan av stigen ibland för att inte vara i vägen för de gående. Ringklocka har jag inte, vilket jag kanske borde ha, men enligt erfarenhet blir folk ännu argare om man plingar på dem med ringklocka, därför använder jag rösten.
I skogen har jag helt enkelt bestämt mig för att vara löjligt snäll när jag möter eller cyklar om folk eller djur. Inte det lättaste alla gånger, då det ganska ofta inträffar att man kör sådär löjligt sakta och är sådär klämkäckt trevlig så får man ändå arga salvor spottade på sig. Vissa av dem man möter verkar redan ha bestämt sig för att man är ond och då spelar det ingen roll hur snäll man försöker att vara. Att ha ett sådant synsätt, där man buntar ihop en grupp (i detta fall mtb-cyklister) och ger den en (i detta fall dålig) egenskap som är värd att hatas är mycket farligt. Man känner igen det sättet att se på sina medmänniskor från andra, mycket värre händelser i vår historia.
Något min far har lärt mig och som jag alltid försöker ha med mig är att man kan säga att den och den (cyklisten, bilisten, svensken, personen med grön näsa etc) är dum i huvudet, men man kan inte säga att alla i samma grupp är dumma i huvudet bara för det. Jag tror att det är en av de viktigaste saker han lärt mig faktiskt.
Att cykla förbi andra i 35km i timmen och 1 cm ifrån dem är givetvis inte ok någonstans, alla ska visa hänsyn, men jag anser att skogen är till för alla som tar sig fram utan motor. Att det är förbjudet att cykla på vissa motionsspår har jag förståelse för, som mtb-cyklist är inte motionsspår det man är ute efter, vi vill ha fina stigar inte breda motionsspår. Jag ser inga problem alls med att vi ska kunna samsas om stigarna i skogen. Bara alla tänker lite till och inte bara på sig sjäv!
I Sisjöns fall är ett problem att man ofta kommer på stigar söderifrån som går ihop med motionsspåren. Det är svårt att undvika spåren för att komma vidare. Det blir en transportsträcka för att komma vidare till andra, göttiga stigar, nästan utan folk. Man skulle kunna bygga alternativa stigar bredvid motionsspåret för att undvika konflikter.
Ett roligt exempel på att det inte måste uppstå konflikter mellan de som går och cyklar i skogen hände här om dagen. Jag kom ut från en smal stig till en större väg i Änggården och råkade skrämma en äldre dam som jag inte såg gå på vägen. Jag stannade och sa förlåt. Hon berättade att hon trodde jag var den älg med två älgkalvar som smyger omkring i Änggården och att hon därför blivit väldigt rädd när jag kom. Vi pratade lite om älgen och sen var det bra, vi skiljdes utan konflikt. Som sagt, jag har träffat några gående surbollar i skogen, men det betyder inte att alla som går i skogen är surbollar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar