Loenhout och ljusa minnen.

Running in the mud! Foto: Knops Bart

Cycling in the mud! Foto: flandernresor.se

Det blev ett episkt lerigt lopp i Loenhout igår. Var orolig för att det skulle vara is på banan, har svårt för is-cykling efter vurpan med handlesbrott för ett och ett halvt år sedan. Det hade smält bra och var mer lera och slushsörja. Blev efter mycket slit en 20:e plats, helt klart ett av de jobbigaste loppen hittills och det bästa resultatet. Klart är att jag behöver vassare armbågar. Det är ganska mycket fulkörning i början av räjsen.

Hur som helst, det jag skrivit känns just nu ganska banalt. Sent i går kväll fick jag reda på att en vän som jag känt ungefär lika länge som jag har cyklat oväntat inte finns hos oss mer. Det är helt ofattbart och orättvist och lika orättvist är att samtidigt har en annan fin vän mist den hon håller av mest.
Henke, jag tänker på alla de cykeltävlingar vi setts på och pratat om de senaste prylarna och annat, som gör livet gott och intressant. Du var alltid så glad och positiv, rolig och engagerad. Jag tänker på de trevliga "after-test" middagar i Göteborg vi hunnit med. Tänker på den gången ni skulle på Depeche Mode i Scandinavium och vi skulle äta på grekisk restaurang, men det kom aldrig nån mat, så vi reste oss för att gå därifrån och restaurangpersonalen blev jättearga och fick en jäkla fart (fast vi gick ändå..). Lite jobbigt då, men roligt när vi pratade om det efteråt. Goda människor ger ljusa minnen och fina avtryck i själen. Jag hoppas att vi en gång ses igen och kan fortsätta våra diskussioner. RIP Henke! Imorgon cyklar och tar i allt vad jag har för dig. Jag vet att du hade gillat att se det!