Värdig vinnare!

Dagens bronspeng som Anja Pärson erövrade får nog ses som den största bragden av de svenska insatserna. Jag är i alla fall grymt imponerad.

Att ens komma på tanken att bara en dag senare åter ställa sig på startlnjen efter Anjas krasch i sörtloppet är en bragd. Hon måste haft vansinnigt ont och att inte få stora skälvan efter den vurpan tyder på en enorm vilja, mental styrka och vinnarskalle.

Man får ju lätt uppfattningen om att Anja är kaxig som person. Efter att ha sett ett "Inför OS" program om henne har jag dock fått en annan bild. Förutom en otroligt målfokusterad tjej med gott självförtoende såg man här också en helt annan Anja. En tjej som funderar en hel del och som brottas med precis samma dilemman och tankar som oss som tävlar på betydligt lägre nivå.

Tillexempel känslan av veta var man står inom sin idrott, men vara osäker i livet utanför. Att alltid brottas med känslan att man sviker sina vänner och sin familj. Att känna sig självisk när man hela tiden sätter sin träning och sina egna behov i första hand för att man måste det om man nu vill bli bäst i sin idrott.

Man kan ju bara fundera sjäv på hur många födelsedagsfester, bröllop och kräftskivor man tvingats tacka nej till under sina år som elitsatsande cyklist på grund av tävlngar. Eller hur många gånger man tackat nej till en kväll på stan, bara för att man ska upp och träna dagen efter. Eller hur många gånger ens sambo också tvingats gå upp i ottan för att vara med och langa på en tävling i ösregn. Eller hur många semestrar man haft de senaste åren som varit just semestrar och inte träningsläger eller tävlingsresor. Listan kan göras lång.

För mig blev det som en liten tröst att också en världsstjärna som Anja också har dessa tankaroch dilemman, TROTS att hon lever gott på sin sport och har alla tänkvärda resurser som krävs för att utöva den. Jag tror många idrottare dras med samma tankar, kanske något oftare tjejer än killar, då jag upplever att det oftare också ifrågasätts om tjejer/kvinnor väljer att satsa allt på en sport än om en kille/man gör det. I alla fall verkar det vara så på de lägre nivåerna, eller inom de sporter som är svåra för de flesta att leva och tjäna pengar på, tillexempel cykling.

I alla fall: GRATTIS ANJA!!