CXGBG!

Idag blev det lite sladd på delar av CX-banan här i Götet. Det blev lite sämre filmat än tänkt, då kameran hamnade lite för nedvinklat. Vi ska bättra oss!



Kände oss dock lite lata eftersom det var massa folk som jobbade med banan. Vi erbjöds dock pannkaka med socker på ändå till Mackans förtjusning.

Lite jobbigt är att det börjat göra riktigt ont kring mitt revben. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det, jag antar att det bara är att vänta och stå ut.

Igår höll jag även på att bli påkörd av en bilist som körde mot rött vid Scandinavium, när gångtrafikanter och cyklister hade grönt. Dessutom hade han mage att hänga sig på tutan för att skrämma oss gående och cyklister ännu mer. Barn i bilen hade han med, tur att de har en så bra förebild till far! Hjärtat i halsgropen och tankar på vad som skulle kunna ha hänt om jag hunnit nån halvmeter längre på övergången. Som sagt, hårda trafikander bör ta hänsyn till mjuka och följa trafikregler.

Skrämmande!

Ok, jag gillar mest att skriva glada, positiva inlägg, men det här inlägget kommer vara av det mindre positiva slaget.

Igår kom beskedet att ännu en elitcyklist avlidit i en trafikolycka under träning, cyclocrossåkaren Amy Dombroski. Endast 26 år gammal. En toppåkare i cyclocrosssamanhang, men inte minst en trevlig ambitiös och glad tjej med livet framför sig. Tankarna går till hennes familj och nära vänner. Som om inte detta var tillräckligt tragiskt läste jag i morse med fasa Roberto Vacchis inlägg om alla kommentarer som inkommit efter Aftonbladets rapportering av olyckan.

Kommentarer där cyklisthatet inte finner nån gräns. Kommentarer om att cyklister får skylla sig själva, de är i vägen, är idioter, vi vill köra på dem, skrämma dem, döda dem, det är bra om de dödas.

Man undrar ju vilka andra saker dessa personer, som drabbas av en ilska så stark att de säger sig vilja döda en annan människa bara för att denne iklädd cykeltröja och byxa med reklamtryck cyklar på vägen, retar upp sig på i sin vardag på liknande sätt? Grannen som ställer soporna utanför dörren? En gamling som man anser går för långsamt över övergångsstället? Nån med mössa i "fel" färg? Nån med mörkare hår och hud eller annorlunda religion än dem själva? Sin lille son eller dotter som inte vill sluta skrika på natten?

Jag tänker att om så många verkligen vill döda för en sån banal sak som att en person har på sig en färgglad cykeltröja när han/hon cyklar är det inte konstigt att välden ser ut som den gör. Det kanske finns ett sammanhang, vilket är oroande oavsett om man är cyklist eller inte.

Rensning!

Nu har jag uppdaterat säljes-sidan med lite smått och gott, för utom mina gamla cyklar som jag skrivit om tidigare. Står inför en större förrådsrensning, ska bara hämta lite kraft inför den och förmodligen hittar jag då lite annat smått och gott i cykelväg att lägga upp på sidan.

Fram tills dess, vad sägs om helt oanvända prylar som väskor, däck, hjälm, en jättesnygg racer i nyskick och lite annat?  Grejer som är alltför fina för att ligga oanvända och samla damm. Ta en titt! Pengarna går oavkortat till cykeltävlande!

För övrigt har jag börjat på en ny bild, ska träna lite i gymmet om det går med mitt revben och i morgon väntar vila från träning och istället ett monsterjobbpass på Scandinavium på 11 timmar, häpp!

Nån som känner igen sig by the way?
 

Trappvurpa och Tältmys på Kungsö.

Igår var det en ganska händelsefull dag. Först introcross vid Slottskogsvallen. Vi var lite för morgontrötta och kom inte dit förrän strax före 11, lagom till själva träningstävlingen startade. 5 min uppvärmning dit och inte en susning om hur banan skulle gå. Första varvet blev en kombination av förlängd uppvärmning och banrekning. Fungerade ganska bra. Efter ett par varv började det kännas helt ok att köra. På 5:e varvet skulle jag forcera trappan, men snubblade istället på ett av de breda trappstegen och ramlade handlöst över nästa trappsteg med cykeln över mig. Trappsteget hamnade mitt i bröstkorgen och det kändes ungefär som om nån stuckit mig med kniv i lungan när jag andades. Fick först lite småpanik eftersom det gjorde så ont att andas, men efter några minuter kände jag att det gick att andas och att alla kroppsdelar verkade sitta på plats. Avbröt träningstävlingen då den nästan var slut när jag kom på benen igen.

Kunde i alla fall rulla en sväng efter utan alltför stora smärtor och nu gör det ont när man gör vissa rörelser, medan andra rörelser inte känns alls. Tror inte att det är så allvarligt, kanske nån liten spricka, vilket i och för sig kan vara nog så smärtsamt, men inte något som behöver sjukhusvård.

Efter det åkte vi hem och kollade på sista halvan av herrarnas landsvägs VM. Jag somnade och vaknade sedan lagom till sista två varven. De där 27 milen och närmare 7 och halv timmarna känns bra långt. Kanske det måste vara så i landsväg.

Strax innan solen gick ned gav sig Mackan och jag ut på en tur ut till Kungsö, en obebodd ö en bit utanför götet. Väl där slog vi upp vårt lånade, troligen svindyra proffstält för övernattning. Vi blev väl medvetna om att vi gjorde en massa nybörjarfel i vildmarkslivssammanhang. Bland annat tog vi med oss alldeles för mycket grejer och mat och vi borde köpt en gasolbrännare till spritköket istället för den medföljande brännaren som tog 1 timme på sig att värma vattnet. Dessutom, inget salt, så den grillade laxen fick bli okryddad.

Vi hade otroligt mysigt i tältet och frös inte ett dugg, även om jag sov max nån timme på grund av obekvämt underlag. Så det där med att frisk luft gör en utvilad stämmer inte alltid.

Nu hoppas jag att revbenet ska sluta göra ont snabbt för kommande race.

Säljes!

Säljer min gamla Cyclocross. Den är från 2011 och har körts 2 säsonger.

Storlek 53, men liten i storleken. Passar någon mellan 160 och 170.

SRAM Force/Rival komponenter,

SRAM Force vevparti, 170mm

Eastongaffel,

Ritchey Sadel,

Styre + Styrstam,

Avid Ultimate Bromsar,

Tubhjul (ej de på bild.) + däck.

Pris: 8000kr. 

Säljer även min gamla Landsvägscykel, en CUBE LITENING SUPER HPC i storlek 50. (bild kommer!)

Ultegrakomponenter, Fullcrumhjul, FSA Vevparti 53/39, kolfiber, 170mm

Mycket bra skick, använd mycket sparsamt.

Nya däck + styrlinda igår!

Pris 18.000 kr

Kontakta mig för mer detaljerad information. Cyklarna finns i Göteborg och säljes i befintligt skick!

Mail: asa@erlandssonkmtb.com

Ladda om!

Har varit trött efter Kinacrossen. Så jag har unnat mig det här: 

Igår blev det ett gympass som nog kan beskrivas som årets mest oinspirerade gympass. Gick mest omkring i gymet och funderade på vad jag skulle hitta på, gjorde några marklyft med lite för lätt vikt, några armhävningar och magövningar. Jag hade helt enkelt lika gärna kunnat ligga hemma på soffan istället, vilket hade gett återhämtning istället för ett halvdant pass som egentligen inte gav något. Då jag tränar mindre nu än för några år sen, är jag nu också mer taggad när jag väl kör och tror mig få bättre effekt av träningspassen. De oinspirerade passen kommer allt mer sällan, men ibland finns de där, konstigt vore det väl annars.

Under dagarna i Kina var jag förhållandevis pigg trots viss jetlag, men nu när jag är hemma har tröttheten mångdubblas känns det som. Har därför bestämt mig för att ladda om och låta träningen bli som den blir denna veckan. Lätt eller hård, lång eller kort dagsformen får avgöra. I dag tog jag nya crossen en sväng i Änggårdsbergen. Det var väder och underlag som kan få även de mest trötta ben lite piggare och luft som kan få den degigaste hjärna att klarna lite.
 

2:a plats i Qiansen Trophy!

Starten. Ganska bra för att vara jag. Foto CXMAGAXINE.com 

Spurten. Nära skjuter ingen hare!. Foto CXMAGAXINE.com 

Det blev en riktigt bra dag igår i Kina. Slutade 2:a på CX-loppet, som ju var Kinas första i historien. Placeringen är min bästa hittills då det gäller internationell cyclocross. Igår blev jag slagen med några hundradelar över mållinjen. Visst, det var ju retligt, men trodde ärligt talat  inte att jag skulle ha nån chans att vara med och kriga om toppplaceringarna på detta lopp. En supersnabb, men bitivis väldigt slagig bana och väldigt platt. Jag hade en bra startposition i första startled och kom för en gångs skull iväg bra i starten. Kort efter startrakan gick vi in på ett kurvigt gräsparti, vilket gjorde att farten drogs ned, till min fördel, kort därefter två korta trappor med jättetrappsteg med slänt utför emellan, jag bävade för detta parti , eftersomdet gått väldigt dåligt på träningen, men det gick mycket bättre då tävlingsnerverna plockats fram. Banan var lite lustig då i princip alla tekniska partier var i början och lite på mitten, däremellan otroligt snabbkört. Hamnade i en grupp på 5 cyklister som låg tätt. på mitten av andra varvet gick jag upp och lade mig först i banans längsta motlut (knappt 10 höjdmeter), då jag kände att jag ville testa och köra på lite mer. Blev förvånad då jag plötsligt fick en liten lucka till bakomvarande, men tänkte att det var väl bäst att bomba på. Luckan var väl som mest runt 10-15 sekunder, men på sista varvet kroknade jag rejält och märkte att Danska Margriet Kloppenburg började närma sig och kom ikapp. Försökte med ett dödsryck på sista gräspartiet, men det räckte inte till, luckan hade behövt bli större, det blev spurt mellan oss två och jag förlorade med ett halvt hjul ungefär. Hade ingen vidare spurtstrategi måste jag erkänna, benen var fulla med syra och hjärnan var halvt kokt i värmen. Kom inte ens ihåg att man kunde hålla nere bocken, men nu har jag fått massa spurttips av både Björn, Fredrik och Fidea-Telenetkillen som vann herrklassen så dem tar jag åt mig som en svamp!
Förutom lite prispengar och UCI-poäng belönades jag också med en ny maxpuls, 102% av min gamla. detta är tredje gången på tre år som jag höjer min maxpuls. Antingen stämmer inte det där med att den ska sjunka med åren, eller så har jag lärt mig att ta i mer. Vad tror ni?

I Herrarnas race var det lite kaos i starten då det ju var över 60 startande. Fredrik Ericsson svarade för den bästa placeringen bland de svenska herrarna med en 7:e plats. En grym uppkörning från långt bak i fältet som kunde ha blivit ännu bättre om inte tröttheten även här tagit ut sin rätt. Martin 17:e och Jens 25:a. Klarade den magiska topp 25:gränsen för herrar och inkasserade därmed lite kosing (för damer topp15). Ludde hade inte sin bästa dag och slutade 34:a, men kommer igen. Herrklassen vanns av Thijs Al före Arnaud Jouffroy (som varit världsmästare både som Junior och U23) båda från Fideia Telenet och genomtrevliga. De var oroliga för att mina däck satt snett på fälgen, själv märkte jag inget förrän de visade mig. De är helt klart noggranna.

Det var ett härligt gäng CX:are från hela världen och stämningen var god och avslappnad på alla plan, arrangörer, kommissarier, tävlande och ledare. Det är gött när alla pratar med alla och hjälper varandra med tex. lån av verktyg och reservdelar och utbyte av erfarenheter. Jag pratade bland annat med en stor kille från Australien. Han berättade att han kört lite sprint på MTB och undrade om jag möjligtvis kände Alexandra Engen. Det gjorde jag ju, men jag visste även att denna kille precis vunnit VM i Sydafrika i disciplinen XCE och nu står och berättar att han "kört lite sprint". Riktigt skön, kolugn kille med låg profil. Man brukar ju säga nåt i stil med att -de stora elefanterna de hör man inte, utan de är de små som väsnas mest, och detta var ju ett klassiskt exempel på det.    

Nästa år får ni hålla ögonen öppna då arrangörerna planerar att ha två cyclocrossrace på samma vecka. Hoppas de får genom det. Det har varit mycket cykel i Kina denna helg. Samma helg kördes även ett inbjudningsrace för XCO i södra Kina (det jag körde förra året), Ett annat inbjudningsrace i triathlon i Peking och dessutom även Kina-Vättern (vad den nu heter?).

Finns givetvis en hel del att skriva om Kina-resan, det händer ju alltid en hel del roliga och annorlunda grejer när man är ute och reser så här. Men just nu orkar jag inte, kanske längre fram. Har en fin väntan på Helsingfors flygplats och har passat på att blogga, redigera bilder och ätit. Flyget från Peking och hit erbjöd bara kötträtter så klart, så jag har ätit en minimal och ganska äcklig gurksallad på de åtta timmar som resan tog. Inte riktigt optimalt.

 Telenet. Massa cyklar. Massa hjul. Snälla killar.

 Två andra snälla killar. Men Ludde var sur på grund av tröttben.

Jens i herrarnas start. Ingen vrupa i första kurvan. Men lite kaos senare.

Fredrik fick en PB-rand på låret.

...behövde givetvis plåstras om av två sjuksköterskor.

Mäktigaste skylten!

Ginseng. Var nära att köpa, men kostade runt 10 000 svenska, så jag lät bli.

Slutligen lite bilder från muren. De får tala för sig själv. Det var det där med kamera igen...