tisdag 19 mars 2019

Long gone... and back!



Yepp. Jag har varit långt borta, men är nu hemma igen. 3 veckor i Sydafrika, varav tio dagar i sällskap med Mackan. I Sydafrika har det cyklats mestadels. När jag kom ner hade jag precis blivit frisk från en hård influensa, och kände mig ganska kass rent formmässigt, men efter några dagars tränande blev kroppen ganska bra igen. Det är ju alltid så att man tror att man tappar precis allt när man är sjuk. Sen tror jag att bra klimat gör det lättare för kroppen att återhämta sig. Det är säkert bara en känsla, men så länge man tor å något så är det väl ok?

 Det är perfekta cykel- och träningsmöjligheter i området kring Stellenbosch och klimatet gör det inte svårare. Det är också väldigt många fler som tränar cykel här än hemma med, stigutbudet är extremt bra. Det enda man behöver ha i bakhuvdet är att det inte är 100% säkert att cykla överallt. Man vill tex. inte cykla genom en kåkstad eller på vägar i närheten, då kriminaliteten är hög. Det händer att cyklister blir rånade på sina cyklar, så en extra nivå av vaksamhet är på sin plats. Som tur är är ju Jennie Stenerhag delvis stationerad i Stellenbosch så det går alltid att få tips på var det är säkert att cykla.

Under resan var jag totalt ca två veckor i Stellenbosch och 6 dagar i Houdenbek, ute på landsbygden ca 2 timmars bilresa från Stellenbosch tillsammans med Jennie och Craig. Riktigt kul att se lite olika landskap och miljöer. Jag hade lätt kunnat stanna några veckor till och tränat.

Många undrar hur det är i Sydafrika, om det inte är farligt och så och jag kan bara säga att Sydafrika är så mycket. Det är för det första ett jättestort land. Det tar tex två timmar att flyga från Kapstaden till Johannesburg. Jämför med hur långt man kommer ner i Europa från Sverige med flyg på två timmar. Det finns massor som är positivt. Klimaten, naturen, cykelmöjligheterna, maten, prisnivån, kaffet, vinet och bemötandet man får av andra människor. När man möter nån, om det så är på cykel eller om man går så säger man "god morgon" (om det nu är morgon). Stannar man för att fika så frågar folk hur man haft det på sin cykeltur. Möter man nån på stigen lika så, man hälsar! Här hemma är det många som tittar på en som om man inte var riktigt klok om man skulle råka säga hej. Så skärpning här hemma! Samtidigt är landet väldigt korrupt, uppdelningen i samhället är stor, skillnaden med fattig och rik är megastor, långt i från alla har råd att utbilda sig (det är svindyrt att skicka sina barn till skolan) och kriminaliteten är hög. Men det är samtidigt något magiskt, man vill komma tillbaka.

Nu är jag som sagt hemma igen, har avverkat cykelmässan i GBG under helgen. Det var faktiskt kul. Kanske inte så mycket för prylarnas skull, men det är ju många man känner som samlas på samma plats som man kan byta några ord och uppdatera sig om läget med.

Tyvärr lyckades jag åka på nån "bug" i magen på flyget hem till Sverige, allt jag äter tycks gå rakt igenom och det blir man väl inte jättepigg av direkt. Kan dock äta och dricka och kräks inte, så mår ändå ok.
 Jag är ganska övertygad om att jag fick den på flyget eller av maten jag åt på flygplatsen, eftersom jag åt allt och tom drack vattnet ur kran när jag var i Stellenbosch, utan att få några magproblem. Mackan har inte heller blivit smittad, så det är högst troligt att det är något dålig mat jag fått i mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra, man kanske bara ska vänta ut det. Tänker i alla fall vänta någon dag till innan jag kontaktar vården. Just precis nu verkar det ha lugnat ned sig. Hoppas det fortsätter så nu.

Nedan kommer lite bilder från resan. Tänkte publicera lite fler, men det får bli i ett annat inlägg.















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar