måndag 30 september 2013

Trappvurpa och Tältmys på Kungsö.


Igår var det en ganska händelsefull dag. Först introcross vid Slottskogsvallen. Vi var lite för morgontrötta och kom inte dit förrän strax före 11, lagom till själva träningstävlingen startade. 5 min uppvärmning dit och inte en susning om hur banan skulle gå. Första varvet blev en kombination av förlängd uppvärmning och banrekning. Fungerade ganska bra. Efter ett par varv började det kännas helt ok att köra. På 5:e varvet skulle jag forcera trappan, men snubblade istället på ett av de breda trappstegen och ramlade handlöst över nästa trappsteg med cykeln över mig. Trappsteget hamnade mitt i bröstkorgen och det kändes ungefär som om nån stuckit mig med kniv i lungan när jag andades. Fick först lite småpanik eftersom det gjorde så ont att andas, men efter några minuter kände jag att det gick att andas och att alla kroppsdelar verkade sitta på plats. Avbröt träningstävlingen då den nästan var slut när jag kom på benen igen.

Kunde i alla fall rulla en sväng efter utan alltför stora smärtor och nu gör det ont när man gör vissa rörelser, medan andra rörelser inte känns alls. Tror inte att det är så allvarligt, kanske nån liten spricka, vilket i och för sig kan vara nog så smärtsamt, men inte något som behöver sjukhusvård.

Efter det åkte vi hem och kollade på sista halvan av herrarnas landsvägs VM. Jag somnade och vaknade sedan lagom till sista två varven. De där 27 milen och närmare 7 och halv timmarna känns bra långt. Kanske det måste vara så i landsväg.

Strax innan solen gick ned gav sig Mackan och jag ut på en tur ut till Kungsö, en obebodd ö en bit utanför götet. Väl där slog vi upp vårt lånade, troligen svindyra proffstält för övernattning. Vi blev väl medvetna om att vi gjorde en massa nybörjarfel i vildmarkslivssammanhang. Bland annat tog vi med oss alldeles för mycket grejer och mat och vi borde köpt en gasolbrännare till spritköket istället för den medföljande brännaren som tog 1 timme på sig att värma vattnet. Dessutom, inget salt, så den grillade laxen fick bli okryddad.

Vi hade otroligt mysigt i tältet och frös inte ett dugg, även om jag sov max nån timme på grund av obekvämt underlag. Så det där med att frisk luft gör en utvilad stämmer inte alltid.





Nu hoppas jag att revbenet ska sluta göra ont snabbt för kommande race.

2 kommentarer:

  1. Öva! :)
    Friluftsliv och tältning är bland det mysigaste som finns!

    SvaraRadera
  2. Antar att man lär sig :)

    SvaraRadera