torsdag 11 augusti 2011

Ljuvlig mountainbiketräning och skrämmande insikter.


Idag blev det det första passet på cykeln sedan EM. Jag gav kroppen och själen cykelledigt några dagar för att jag tyckte den behövde det efter hård tävling och lång resa hem. Resan var nog det som var mest tärande, eller kombinationen av de båda kanske.

Trots att det var väldigt blött i skogen blev träningen ljuvlig! Benen kändes utvilade och farten var hög. Det var svårt att ta sig i kragen och åka hem, jag ville inte sluta cykla, men var tvungen för att hinna till jobbet på eftermiddagen. Körde några av mina favoritpartier i Änggårdsbergen, till exempel den fina stenbacken ovan. Den är ganska klurig att ta sig uppför, särskilt om det är blött som idag.   



Förutom stenbacken blev det också hoppträning. För mig är detta minihopp alldeles lagom att öva på och idag gick det till slut ganska bra, så snart kan det nog bli lite större hopp...



På vägen hem åkte jag förbi Biketoyz kontor, där Mackan ju jobbar. Passade på att prova en av fullfacehjämlarna från URGE. Vem vet, det kanske får bli en sån, nu när hoppen ska bli större. Tycker själv att jag är ganska snygg i den, särskilt i kombination med hardtail, och tajta cykelkläder. Det gäller ju att vara stilbrytande!

Som jag redan skrivit, var detta det första passet på cykeln sen EM-loppet. Jag har dock tränat lite andra saker istället. Igår blev det lite stryketräning och bålstabilitetsövningar + balansövningar. Jag kostade också på mig en 10 minuter lång joggingtur till gymmet, som uppvärmning. Idag är det just de 10 minuter som känns mest i kroppen idag. Jag har ganska mycket träningsvärk idag och kan knappt sätta mig ner utan att ta stöd med armarna. Det känns inte så mycket när man sitter på cykeln, men det är skrämmande vad otränad och ovan man blir, då det gäller att göra andra saker än att just cykla. Att jag som 20-åring sprang ca 10 mil i veckan tycks inte heller spela någon roll. Idag kan jag inte fatta hur jag orkade springa så mycket. Min tanke är  i alla fall att springa lite under hösten och vintern, så jag får väl börja nu med dessa 10 minuterspass, så kanske jag kan springa en halvtimme i oktober. Skrämmande var ordet!  

2 kommentarer:

  1. Jag kör löpträning som en del av min vinterträning, men sedan jag la ner all löpträning till förmån för bättre cykelben så har jag sprungit ett pass på 9 km. Det var på midsommarafton och jag hade sådan jäkla träningsvärk att jag nästan inte kunde gå dagen efter.
    Tänkte rulla igång löpningen efter Trans Schwarzwald, men då gör jag som du och börjar med 10 min.
    Man lär sig... kanske.

    SvaraRadera
  2. Börjar iofs. tvivla på det där att man blir klokare med åren..

    SvaraRadera