Hårt slit i Chur

Dagens nöje.Sabrinas godaste finkaffe på MyCoffee!

Tävlingen i Chur igår blev hårt slit i dubbel bemärkelse. Dels för att tävlingen var jobbig och dels för att släpandet av cykelväskan till och från tågstationen satte sina spår i kroppen. Idag kan nog det som gör ont i kroppen antagligen mest förklaras av säpandet av cykelväska än cyklande i backar.   

På vägen hit blev det ett stopp i Zurich och besök hos Martin som bor och jobbar där. Eftersom schweizarna inte firar midsommar, firade vi med jordgubbar. Martin skulle dock fira ”på riktigt” dagen efter och hade införskaffat proviant. Fulsprit i dunk, fast fullt lagligt då och cola till det.

Lördagen ägnades till att åka tåg till Chur och man får verkligen säga attt SJ har ungefär allt att lära från SBB (shwitziska tågbolaget). Smidigt, avgångar ofta, frächt,  i tid och hyfsat billigt. Och då är ju Schweiz inte det billigaste landet i Europa, om man säger så. En biljett för 300 kr kostar också 300 kr oavsett när man väöjer att köpa den. Cykeln får man ta med gratis, det finns till och med särklida cykelvagnar där man kan hänga upp den.  Efter släp av cykelväska + allt bagage till hotellet,  blev det provkörning av bana och sedan middag tillsammans med Alexandra och Rothausteamet. Trevligt.

Därefter var planen att sova, men då det var någon form av gatufest i Chur var det fullt ös och omöjligt att somna innan kl 2. Öronporppar hjälpte inte. På morgonen hade någon dessutom fått för sig att det var en bra idé att börja spela klassisk musik för hela Chur ungefär vid 06.30. Så inte mycket sömn blev det.

7 varv skulle köras på en 4,5 km bana. Typiskt Schweiziskt upplägg med 2,5 km uppför, 1,5 utför och lite platt vid varvningen. Vädret var varmt, 25-30 grader och som tur var var det mycket skugga på banan.

Av någon andledning fick jag stå längst bak i starten, trots jatt jag har ganska mycket rankingpoäng, vilket egentligen inte spelade så stor roll då första backen var lång och bred. Jag matade på bra första två varven och låg med bra, kanske lite för bra, då jag blev väldigt trött sen och tappade fokus både uppför och utför. 5 varv var ett riktigt slitgöra, men jag lyckades ändå plocka 2 placeringar på sista varvet och jag fick ett kvitto på att det oftast lönar sig att slita även om det verkar gå tungt och långsamt. 

Slutade på en 11:e plats vilket var bättre än jag trodde Trodde jag skulle hamna utanför poängplats denna gång. Fast egentligen hatar jag att komma 11:a. Topp tio känns så mycket bättre, dessutom är det bara prispengar till de tio bästa, i och för sig bara ett par hundra kronor för en tiondeplats, men ändå. Alexandra gjorde ett grymt race och blev 3:a.

Efter det blev det en snabb dusch och en smörgås innan väskan och cykeln skulle släpas till tåget igen.  Föst när jag satte mig på tåget kände jag hur trött jag var egentligen. Ganska skönt att slippa säta sig  i en bil och köra en massa serpentiner i alla fall.

Idag har jag bara kört ett jättelugnt pass på mtb:n då tävling och resande tagit på krafterna, plus att jag kände att jag hade låga energinivårer. Bland annat hamnade jag på botten av Livignosjön. Själva sjön ägs av Italienarna, men vattnet är Schweizarnas, vilka av någon anledning valt att inte släppa på något vatten så sjön är halvt torrlagd. Lokalbefolkningen verkade inte så ledsna för det, utan passade på att bygga broar mellan fårorna på sjöbotten så att de som fiskar lättare kan ta sig fram.

På det torra. Lite konstigt var det att cykla på botten av Livignosjön. Behöver jag säga att vattnet var iskallt?

Brobygge på sjöbotten. Vad händer om Schweizarna plötsligt vill ha sitt vatten i sjön igen?

Resten av dagen har ägnats främst åt att fika, inte mindre än tre cappucino har slunkit ned... tur att de är billiga här. Och förresten, jag hittade en bil som jag ville ha. undrar vad Mackan tycker om den?