Ålborg-uppdaterad!

Den rädde. Jag har ofta en rädd uppsyn när jag cyklar men jag lovar att jag inte var rädd denna gång! Foto: Andreas Gudum

Foto: Andreas Gudum Bild från träningen i Ålborg.

Nu är jag hemma i Götet igen efter Dannmarksresan, och firade med att instruera två spinningpass på kvällen igår. Kroppen kändes sådär, magen ballade ur lite efter loppet, så jag hade svårt att få mig ordentligt med mat.
Det blev ju seger i söndags och jag tycker i det stora hela att jag gjorde ett bra lopp. Vid starten fick jag först inte i ena pedalen, men när det väl fungerade fick jag en bra start och var först in på startloopens skogsparti, jag drog på i ett högt tempo, tänkte att det kunde vara bra att ha fri väg i den branta, sliriga backen där. När startloopen var körd vände jag mig om och var alldeles ensam och fortsatte att mata på. Efter två och ett halvt varv fick jag veta att jag hade ca 3,5 minuter ner till 2:an och körde därför ganska avslappnat andra hälften av loppet. I mål blev det nästan 8 minuters marginal till 2:an.
Danskarna hade som vanligt fått till en kanonbana, ganska lik den som kördes i Kolding tidigare i år. Ungefär  130 m stigning per varv, en del byggda partier med tvära kurvor och en del branta utförs- och uppförspartier. Banan hade varit snabb om den varit torr, men  regn gjorde den sugande och bitvis hal uppför och utför. Den största utmaningen var nog att det blivit väldigt djupa spår i den tilltorkade leran, och det var lätt att fastna. Kändes dock som om jag hade nytta av vinterns cyckelcrossträning i kurvorna och det var riktigt skoj att få slira runt i leran.

Nu var det ju också NM, viket kanske inte är ett så statusfyllt mästerskap, även om jag tycker att det hade förtjänat lite mer uppmärksamhet. Med VM så nära inpå, långlopps SM dagen innan och den relativt anonyma marknadsföringen av tävlingen, blir det ju lite bortfall i startlistorna.

Jag blev sen hem till mamma och pappa i Vallby, bland annat på grund av en dopingkontroll som skulle utföras. Det är jättebra att det görs mycket dopintester, men i detta fall hade det varit bra om (1) man fick reda på att man skulle testas omedelbart efter målgång och inte EFTER det att man varvat ned, duschat och varit på toa en gång, mer än 2 timmar efter målgång. (2) kontrollanterna legetimerade sig och hade "kalleslepappret" med sig i samband med kallelsen. Orsaken till den sena kallelsen var troligen att de inte orkade masa sig till tävlingen lagom till damernas målgång utan siktade in sig på herrarna i stället. De fanns inte på plats vid vår målgång överhuvudtaget. Frågan är vad som hänt om man åkte hem innan man fått informationen, det fanns ju inte heller någon lista över vilka som skulle testas uppsatt. Det gick bra i alla fall till slut, men jag tycker att det ska gå till på rätt sätt.

I veckan blir det ganska lugn träning och sen blir det Bockstensturen till helgen. Ska bli kul att se vad kroppen tycker om att köra så långt.  

Vinst i Danmark!

Det blev seger i dagens tävling i Danska Ålborg. Som vanligt hade Danskarna fått till en fantastisk bana i stil med den i Koldning jag körde tidigare i somras. Tack för det. Mer om tävlingen i morgon, nu måste jag sova!

Medvindscyklikng och kattinvasion på Österlen!

Unga fröken katt.

Jag är på besök hos mor och far, som bor nere på Österlen i Skåne. Det har varit några härliga dagar och jag har inte gjort så mycket mer än några kortare cykelpass. Det mesta är som vanligt hos mor och far, förutom att en liten katt har valt att flytta in i mammas och pappas hus. En dag stod den där, mager som ett snöre och med underbett, utanför dörren och jamade. Inte kunde mamma och pappa låta bli att gen den mat och det var nog då katten bestämde sig för att här var en bra plats att stanna på. För vem vill inte bo hos dem, så snälla som de är??
Dessutom väntas kattungar, så det var ett smart drag av fröken katt att se till att bli så väl omhändertagen som möjligt.

Nöjd katt i motljus i trädgården..

Idag blev det för övrigt ett rätt fint pass på asfalt, grus och lite stigar i Gylleboskogen. Lyckades tajma det fint och fick medvind på vägen tillbaka hem till Vallby. Kändes ganska bra att flyga fram på tyngsta växeln med nedvarvningspuls. Nästan som att åka pace, fast med vinden som puffar på bakifrån.

Efter träningen blev det en tur in till Simrishamn och sedan ned till Kåseberga och där lite fika. På bilden ovan ser ni ett hus jag skulle kunna tänka mig att bo i. Alldeles för sig själv och  med utsikt över Kåseberga hamn. Enda nackdelen är väl att det troligen kan blåsa en hel del där...

I morgon drar jag vidare ned till Danmark för tävling på söndag i Ålborg. Tydligen är det också Nordiska mästerskapen i XC, vilket jag inte hade en aning om när jag anmälde mig till racet. Och sen när jag bokat och fixat allting med resan, lånat bil, fixat boende mm, fick jag reda på att SM i Långlopp skulle avgöras uppe i Ludvika samma helg! Ganska typiskt, men jag valde att inte styra om kosan, eftersom det varit ett rätt så omfattande jobb att få denna resa att fungera och det kändes dumt att bara strunta i det när man involverat halva familjen för att jag ska kunna åka en tävling. Jättetråkigt med så kort varsel inför ett SM, men givetvis ska arrangörerna av Finnmarksturen ha en stor eloge som tog på sig mästerskapet. Nu får jag ju i alla fall köra ett annat mästerskap!

Troligen världens minsta...

.......Gula Mavicskor!

Här är de! Mavic Fury 2012 i storlek 36. Storleken är så liten att den inte finns, åtminstone inte ännu. Jag har ju egentligen storlek 35, så det finns mycket utrymme framtill, men med dubbla sulor borde de passa fint.
Mavic lovade för länge sedan att undersöka saken om det gick att få fram ett par gula skor i min storlek och jag har väl inte riktigt tagit det löftet på allvar, särskilt inte då mina fötter hamnade långt under skalan på det speciella fotmätningsverktyg Mavic tagit fram för att fastställa storlekar. Det är inte första gången ett skoföretag har misslyckats med konststycket att får fram skor i min storlek om man säger så. Så jag blev både glad och förvånad över att de till slut dök upp! "Dom är gula och väldigt, väldigt små." som Mackan så fint beskrev skorna när jag bad honom berätta hur de såg ut.

Äntligen kan jag vara lika fin som de snabba cyklisterna!

Klotter..

Ösregnar som vanligt ute. Det tänkta distanspasset får bli något annat, eller så får det bli i eftermiddag.
Sitter och försöker återskapa min tänkta nya hemsida, som ju förstördes helt när min hårddisk kraschade. Det går sådär. Jag kom in på ett helt annat spår mot vad jag tänkt och klottrar mest.

Fastnade igår i ett program om konstnären Basquiat. En fantastisk konstnär som gjorde över 1000 målningar trots att han bara blev 27 år gammal, då han dog av en överdos. En vacker och färgsprakande, men oerhört sorglig historia. Hans expressiva bilder inspirerar i alla fall.

1 sekund...

..snabbare blev det på Bergstempot. Benen var tunga dagen till ära, så det var ju ändå bra att det gick snabbare, eftersom det var ett av målen, även om det bara var en sekund. Fast det hade varit kul med några sekunder till snabbare... Värre var att Mackan vann familjestriden och var hela 4 sekunder bättre än vad han körde på förra året.
Jag provade en annan taktik än förra året och i den var planen att inte gå ut så hårt i starten. Förra året maxade jag i starten och var därmed helt stum i benen lagom till den sista, brantaste delen, så det var ju inte så smart. Med lite bättre ben borde det vara möjligt att kapa några sekunder till och nu är det ju bara ett år kvar tills nästa Bergakungstempo, så det är ju lugnt.

Bergakungsdax!

Bergstuten med cykel..

I morgon är det dags för den otroligt prestigefulla tävlingen Bergakungen. Start vid GLTK och mål uppe vid Delsjömasten. Om nu vägen inte regnat bort eller liknande. 

Hoppas på rekordtid, då formen är bättre än förra året. Det största målet är dock att bli den snabbaste i familjen Erlandsson-Nyström den här gången. Det blir tufft, då Mackan är snabb på så korta stigningar, men jag ska givetvis göra allt för att vara snabbare! Det blir skoj