Jaha..

Tuten har gått och blivit cykelintresserad också. Aldrig får man ha något intresse ifred, typiskt.

Bättre och bättre!

Det har varit en rätt så regnig månad i Göteborg. Tack och lov har det varit ganska varmt i alla fall. Kommande dagarna ser det dock ut att bli bättre och något som kan kallas högsommar. Senaste två veckorna har ägnats år jobb och träning. Träningen har känts bättre och bättre efter förkylningen, den svaga punkten just är nu, precis som innan luftrören. Igår fick jag med mig Mackan ut i skogen och lurade honom att köra några 4 min intervaller i backe, efter det blev det lite mer "skojcykling" på skogsstigarna i Änggårdsbergen. Alltid gott att ta det jobbiga först och sen lite mer avslappnat.
Här om dagen avslutade jag min träning med ett varv på det som ska bli 2012 års SM bana i XC. Eller nästan ett varv i alla fall. Efter en kurva stötte jag på två män som hade nån slags "umgänge" (mer eller mindre avklätt), så det blev en snabb helomvändning och en annan stig ner och över till den andra kullen som banan går på. Där kunde man köra utan överraskningar. Banan går ju på allmän plats, så folk får väl göra vad de vill där, men då är det ju lite tråkigt att de som har kullen som "mötesplats" förstör för oss som vill cykla mtb genom att lägga ut stockar och pinnar över stigen överallt. Nästa gång jag kör där tänker jag i alla fall inte köra ensam.
Idag blir det vila och en sväng ut till Styrsö, en av mina favorit öar!

Besök av mr. Katt och regndistans.

mr. Katt. Ganska skeptisk i duschen.

Idag hade jag sett fram emot lite sol och värme på dagens träning, men det blev det inte riktigt. Istället möttes jag av ganska många regnskurar, vind och gråväder. Som tur var det dock ganska varmt. Dagen till ära körde jag på landsvägs-CUBE:n för om växlings skull. Idag var första riktigt långa passet efter min förkylning och det verkar fungera nu, det är bara det att mina luftrör är rätt så irriterade, så jag hostar hela tiden. Typisk reaktion efter en infektion om man har astma alltså. Man är frisk, men hostar ändå. Nåväl, jag tror nog att jag blir bra även i dem till EM i Slovakien om två veckor. Vet dock inte om jag ska köra Engelbrektsturen, som jag planerat, kan vara dumt att riskera att irritera dem ännu mer innan EM. Eventuellt satsar jag på lite kortare, snabbare träning. Är dock väldigt sugen på att köra loppet, då jag inte kört det innan och jag har hört att det sk vara ett väldigt fint lopp och det har ju inte blivit så många lopp i Sverige. 

Efter träningen fick vi besök av mr. Katt. Han ska bo här ett tag medan hans "mamma" är i Italien. Mr Katt, som egentligen heter Toulouse, är en bastant kisse. Med sina 6,5 kg liknar han mer en lo-katt. Än så länge är han dock ganska skeptisk till sitt tillfälliga hem. satt ganska länge och tryckte i duschen och sen på balkongen. Hoppas dock att han ska finna sig till rätta.

I morgon blir det jobb på SportSpec igen och förhoppningsvis lite fin träning.

  

  

Det är inte allt som snurrar..

Just nu är det ganska mycket snurrar i mitt liv och i mitt huvud. Det viktigaste är givetvis att jag blivit uttagen till EM i Cross Country, som går i Slovakien i början av augusti! Ett mål jag ville, men inte riktigt vågat ha den här säsongen. Åtminstone inte "offentligt". Det var verkligen mer än jag hoppats på under denna säsong.
En annan sak som snurrat på ordentligt är förkylningsinfektionen, som givetvis inte blev bättre av attt köra SM, och som nu gått igenom och infekterat hals, näsa och ögon (i turordning). Det är bara öronen kvar, så har ansiktet fått sig en rejäl genomkörare. Nu verkar det dock gått över och jag kan börja träna så hårt som jag tänkt. Första passen har dock varit lugna eller halvlugna, man behöver ju inte börja med att dra på på max bara för att man känner sig lite friskare. Eftersom jag har astma, blir luftrören lätt känsliga efter förkylning, så det gäller att inte slarva med medicinen 
Sen är det mycket annat som snurrar, nya projekt på gång, några idéer som än så länge får ligga och gotta till sig i hjärnan.

Något som dock inte snurrar mer är min externa hårddisk. Eftersom jag haft så mycket problem med min nya ACER-dator fick den till slut skickas till ACER för genomgång. Jag hade en ACER-hårddisk som jag lade över informationen på så länge. När jag fick tillbaka datorn och skulle börja kopiera filerna till datorn, protesterade hårddisken ljudligt. Jag hann kopiera över en mapp med musik, sen var disken heldöd. Konstigt på en ny, knapt använd, inte ens halvfull hårddisk, men min erfarenhet av ACER-prylar har ju inte direkt varit att det är hållbara prylar. Så nu är det flera års arbete som ligger otillgängliga på disken, värst är givetvis alla digitala illustrationer och en nästan färdig hemsida i Flash. Troligen kan jag hitta filer som skapades innan jag köpe ACER-datorn, som ligger på min gamla laptop, som har en fungerande hårddisk. Men resten?

Ringde till ett företag som heter IBAS och är experter på området. De räddar dagligen filer från datorer som legat på havsbotten, brunnit, tappats ut genom fönster etc. Troligen kan de återskapa innehållet på disken till det facila priset av: 15-30 000 kr... Värdet på disken överstiger nog det priset flera gånger om man ser till de timmar av arbete som lagts ner på filerna och inte minst affektionsvärdet, men om man inte har så mycket pengar, är det svårt. Så, lärdom av det? Back up är bra skit! Det roliga är ju att jag tänkt ha hårddisken just som back up och ha filerna dels på datorn och dels på hårddisken, men det räcker nog inte med så här instabila prylar...

Nu blir det upp på cykeln innan jag ska till Sport Spec.

Ingen nöjding idag..

Dagens XC-SM blev inte den höjdare det kunde ha blivit för min del. Ungefär lika bra som jag åkte första halvan av loppet, då jag låg 2:a, lika dåligt gick det på andra halvan. Det som kändes så otroligt bra i början, byttes mot oflyt och långsamhet. Största problemet var jag själv, jag tappade allt fokus när cykeln började krångla, istället för att försöka släppa det och fokusera på att ta i. Man kan analysera fram och tillbaka varför det blev som det blev, men jag tänker inte göra det den här gången, det tar bara onödig energi.

Jag är besviken på dagens resultat och hade hoppats på bättre helt enkelt.

Jag tröstar mig med att säsongen ändå varit så många gånger bättre än förra säsongen, och det oavsett om resten av säsongens tävlingar skulle gå skit. Nu är det bara att ta nya tag och tänka på det positiva, att det faktiskt finns en hel del snabbhet i kroppen.
Vet inte vilken tävling som kommer härnäst, fokus nummer 1 är nu att få luftrören mindre infekterade och  bli av med förkylningen.

SM-Brons i Borås!

 

2 Kajsa Snihs 1: Alexandra Engen 3: Jag!

Det blev ett brons idag på mountainbike SM i Borås på det som förmodligen var världshistorens sista XC-tempo mästerskap i Sverige. Jag är givetvis nöjd med bronset, men ännu mer nöjd med att jag inte kände av förkylningen under loppet.
Från och med nästa år kommer Tempot bytas ut mot XCE, alltså ett kort elimineringsrace, likt längdåkningens sprint och jag tror att det kommer att bli en höjdare för sporten, även om just den disciplinen, ca 2 minuters cykling inte kommer att gynna mig. Visst är tempo väldigt kul att köra, men publikmässigt är det faktiskt botten, svårt att följa och ingen kan se vad som händer i loppet, vem som tappar och vem som ökar etc. Tempo är ute helt enkelt, det är bara Sverige och inget annat land som envisats med att köra det på SM av någon outgrundlig anledning, troligen tradition. Från och med nu är det dags för nytt!

På morgonen var jag faktiskt osäker på om jag skulle starta, eftersom jag som sagt drog på mig en förkylning i Alperna. I morse var det rätt snorigt, men kroppen kändes ok, så jag bestämde mig att starta och se vad kroppen tyckte om det.  Det är ju alltid svårt att få någon uppfattning om man gör ett bra eller dåligt lopp när man kör tempo, särskilt när ingen säger något eller ger en hint om hur man ligger till. Det jag hörde längs med banan vad mest typ "det ser bra ut" eller typ "heja på", vilket kan innebära allt från att man leder till att man ligger 7:a, eller att man kanske cyklar snyggt. En liten uppfattning kunde jag dock få, eftersom Alexandra Engen startade 1 minut efter mig och hon är ju vanligen den snabbare av oss. Så kunde jag bara hålla henne bakom mig, var loppet inte allt för dåligt, tänkte jag. I näst sista backen hörde jag dock att hon var nära och det var bra, för då fick jag lägga på ett kol sista biten in mot mål. Lyckades hålla undan och slutade alltså trea, ca 12 sekunder från silvret.

Det var en fin genomkörare för XC-loppet på fredag. Ska göra allt jag kan för att inte stelna till för mycket fram till dess. I morgon blir det att rulla XC-banan lite lungt. Eftersom SM går i Borås, ser det också ut att bli regn till XC: t, vilket inte gör så mycket för oss åkare, även om det är trist om det regnar på publiken.

Tempodax!

I morgon är det dags för XC -tempo i Borås. Jag har ställt in mig på att starta nu, vilket inte varit självklart, då jag blev lite krasslig de sista dagarna i Alperna och tvingades avstå den grymma XC-tävlingen i Slottskogen, men var åskådare istället. Ska bli spännande att se vad kroppen tycker om att få ta i igen, hoppas den kommer att gilla det, eller förresten, den behöver inte gilla det, bara den lyder mig. Tidigare idag körde jag en kort sväng på min precis ihopskruvade landsvägshoj idag och det kändes ok, även om träning inte är det samma som tävling så klart.

Avslutar med ett litet klipp från Livigno. Mackan filmar med kameran med en hand och styr med den andra, och jag får hela tiden vända mig om för att se om han hänger med, därför kan filmen knappast klassas som någon actionrulle. Det roliga i filmen är istället kissmannen som plötsligt dyker upp bakom en sväng...