Ladd och sladd.

Filosofera vid badbod är ganska bra, trots bara 19 grader i vattnet. Jag badade så klart inte, men Kallbadhuset i Hovås är nog en av mina favoritstränder. Lugnt, rent och fint. Badstuga likt den på bilden på ca 10 kvadrat med sovloft kostar runt 800 000, så jag tror jag avstår. Men fina är de.

Har idag sladdat runt lite med Mackan på Slottskogens pumptrack och en kort sväng i Änggården, torrt och fint. Efter det blev det glass med Mackan, Seglarn och Angelica. Bra glass från Lejonet & Björnen, den blir man snabb av, tror jag. 

På Isaberg har SM börjat och jag är inte där. Än. I morgon eftermiddag åker vi dit och rekar banan lite innan söndagens lopp. Ska bli grymt skoj att köra, hoppas man orkar alla 7 varven upp för den långa klättringen, det blir en utmaning och tufft motstånd blir det med.
Idag var det sprint SM, vilket jag hoppade över, sprint är inte riktigt min grej, men det är kul att titta på.

Efter SM är det två andra lopp som är planerade på kort tid.

Redan på torsdag kör jag King of the Hill och på söndag blir det lite otippat Engelbrektsturen.

När det gäller King of the hill är jag lite sugen att även köra rullskideklassen (inte för att jag är bra på rullskidor, har inte åkt på minst 15 år men...) har dock varken rullskidor eller stavar, så det blir ju svårt då. Sen hade jag säkert väggat efter 500m eller ramlat -men det är ju en annan sak.

Engelbrektsturen blev det främst för att Mackan ville köra den och dessutom behöver jag lite grusvägsträning inför Cykelvasan (ja, ni läste rätt jag ka köra CV). Loppet är snabbt och ligger bra i tiden.

Nu ska jag sova, drömma och ladda för SM, försöka sortera alla mer eller mindre knäppa tankar i huvudet och förhoppningsvis bli pigg i benen. De har inte varit jättepigga efter Italien, så nu är det väl hög tid. Vi får se hur det blir.

Tillbaka!

Resan från Alperna till Götet var lång i vanlig ordning, men gick bra. Inte så mycket trafik i Tyskland, men desto mer (husvagnar) i Danmark och Sverige. Hittade återigen ett riktigt bra och prisvärt B & B en bit från Autobahn, så mycket bättre än att bo precis vid vägen. Tyst och lugnt och 1/3 av priset för väghotell. Så hemma i stan igen. Längtar fortfarande till berg, men Göteborg är inte så dumt det heller när allt kommer omkring. Där finns ju tex Mackan och Jens. Jens som driver Cafét Kastello, och är bra på att göra gott kaffe, han har jobbat som barberare med och kan en hel del andra saker med. Alltid trevligt att gå dit och få nya idéer om vad man kan eller skulle kunna göra.

I dagarna har även gaffeln fixats till av Jon på Bikeplace och jag har tränat. Benen har väl inte varit jättepigga men hårdträning och efterföljande stillasittande 170 mil i bil sätter sina spår. Det tar några dagar att komma igång helt enkelt. Körde idag 10 st 10 sek spurter på platten och sedan lite blandade intervaller i Änggårdsbergen, det var helt ok, tror jag, man ska nog inte känna efter så mycket. Värmde upp med lite pumptrack och hopp i Slottskogen, där en massa roliga grejer nu börjar att ta form. Allt ser fint ut, förutom att de har grusat hela cyclocrossbanan- inte bra om man gillar det mjukt underlag som var där innan. Men man kan ju inte få allt här i livet som vanligt.

Ci vediamo Livigno!

Det är dax att packa väskan och bege sig hemåt. Det är alltid tråkigt att ge sig av, men också skönt att komma hem igen. Känns i alla fall skönt att summera två riktigt bra träningsveckor och dessutom det bästa vädret hittills i Livigno, värmerekord! Endast en dag med regn på dagen, men då var det ändå relativt varmt och solen tittade fram en hel del mellan skurarna. Utöver det trevligt sällskap av Dick och Catta, samt guidning av David, Henning och Lasse. 

Tyvärr kommer jag att missa tävlingen i Tibro på söndag. Det blir helt enkelt för stressigt att ta mig dit. Jag hade behövt åka på torsdag och då guidade jag hela dagen. Gaffeln behöver servas och remotekontrollen bytas ut helt, vilket ingen klarar av att göra här i bergen. (för nya grejer helt enkelt). Att tävla med låst gaffel är ju inte helt optimalt. Det känns tråkigt förstås för jag är tävlingssugen och det hade varit bra att ha ett race i benen innan SM, men man får ibland vara realistisk, man kan inte göra allt samtidigt. Jag har en förmåga att vilja just allt jag gillar att göra på en gång överallt och blir lätt frustrerad när det inte går. Jag vet med mig att jag är sån och får ibland stoppa mig själv. Jag försöker se det positivt -jag väljer mellan positiva saker och inget val blir dåligt. Resten av sommaren och hösten är full av tävlingar och att stressköra upp till en tävling och knappt hinna sova något innan. kommer inte bli bra. Kör ett åk på de nya trailsen vid Carosello 3000 i morgon förmiddag, sen åker jag hem, i lugn och ro.

Lagom till hemåkningen har jag äntligen lärt mig att laga min favoriträtt här nere, ostfyllda gnoccis utan att det blir gnoccimos av det hela. (de steks och sen häller man på vatten -och det är då det riskerar att bli mos av allting, fortfarande gott, men fel) Att de är en sån favorit är egentligen väldigt konstigt eftersom de till stor del är gjorda av potatis och jag inte kan äta potatis i vanliga fall (växer i munnen och får kväljningar). Gnoccis funkar bra, det blev väl bättre konsistens. Typiskt att jag ska åka hem nu när jag lärt mig denna maträtt. Har inte sett dessa gnoccis i Sverige, så jag kanske borde köpa hem några. Vi får se. 

På tur med tre norske gutter!

Idag och igår har jag hyrt ut mig själv som guide till de tre norske David, Henning och Lasse. Jag fick förfrågan av David som bland annat jobbar på SATS i Oslo att ställa upp som guide.
Och man kan ju faktiskt ha väldigt mycket tråkigare jobb. Igår blev det en kortare tur runt Livignodalen eftersom vädret var ostadigt och idag tog jag ut dem på en längre tur.

Det är alltid svårt att veta hur tuff runda man ska göra på ett sånt här ställe och de flesta lederna är extremt fysiskt krävande på grund av branta långa stigningar, man vill ju inte avskräcka eller knäcka nån, men man märker ju om folk är vältränade och vana att cykla och då kan man anpassa turen efter det. Dessutom tog jag en tur som var förlängnings/förkortningsbar beroende på tid och trötthet. Turen gick upp över via en monsterklättring som långa stunder lutar över 20% till Alpisella och ned till Cancano och sedan in i Schweiz  upp till Val Mora (I dalen där de förövrigt pratar minoritetsskråket Rätromanska), där det blev fikastopp. Därefter monsterbacke upp till Buffalora följt av lång utförslöpa tillbaka till Cancano och upp tillbaka över Alpisella igen. Ca 1750 höjdmeter och ungefär 5.30 på klockan exklusive fika. Klättringarna var tuffa, men guttarna var starka och uthålliga.

Jag filmade lite med go-pro:n och här är en förkortad version av nedfarten till Cancanosjöarna. En av mina favvosar.

Bikepark och Alpmil!

Vädret har varit 26-27 grader och sol konstant fram till nu. I natt brakade dock värdens åskväder lös, med blixtar som kom oavbrutet varje sekund. Det var häftigt, för man kunde se att de närmade sig successivt. Försökte ta kort på blixtarna, men det gick såklart inte. 

Har tränat på bra de senaste dagarna. Igår blev det intervallpass och Mottolino på eftermiddagen. Man kan tro att det bara är att åka med cykeln i bikeparken, eftersom det är utför. Men det är riktigt jobbigt. Kanske inte att pulsen är så jättehög, men man får jobba med kroppen särskilt axlar och rygg, men jag tycker det känns en hel del även i vader och sätesmusklerna. Dessutom måste man vara fokuserad hela tiden och sånt blir man också trött av. Jag fokuserar inte främst på att åka så fort jag kan, utan mer att hitta bra flyt och köra avslappnat. Hittar man det flytet och den avslappnade körningen brukar snabbheten komma på köpet. 

 Klicka för att se hela filmsnutten!

  

Sen det här med långpass, man kommer inte så många mil på 5 timmar här som hemma. En alpmil kan vara allt från 15 min till 1 timme, ja, till och med mer än en timme om det vill sig riktigt illa. Klättringarna är hårda och långa och man får kämpa för varje kilometer, å andra sidan kan man avverka massor av kilometer på kort tid när det går utför. Puslen blir ojämnare på långpassen här, klättringarna blir mer som jättelånga tröskelintervaller.

Just nu regnar det, men i eftermiddag och i morgon blir det (förhoppningsvis, om vädret blir bättre) guidning av några killar och lite teknikträning. Ska bli skoj. På fredag är det dax för hemfärd, inte lika skoj. Fast jo, det är ju kul att komma hem också.  

Vandraren.

Igår blev det något så ovanligt som en liten vandringstur här i bergen. Var grymt sliten efter några dagar med långa och hårda pass så det passade bra att göra något annat. Det blev ett riktigt bra återhämtningspass, eftersom jag gick uppför och pulsen låg på 55-70% av max på grund av det. Det hade helt klart varit kul att vandra mer, om man hade haft tålamod. Jag gick upp till en utkiksplats som kallas för La Paré, det var riktigt fint. Hade tänkt att stanna där och måla av utsikten i akvarell, men det började regna så det hade inte funkat så bra med akvarell då, så jag gick tillbaka ned istället. Dessutom började det dra in åska och då är det inte så bra att vara på en sån hög öppen plats, man får hålla koll på vädret här, det kan växla snabbt och oförutsägbart. Hur som helst verkade det vara det som mina ben behövde, för i dag kändes de pigga igen i alla fall när jag kom upp på cykeln. När jag klev upp ur sängen kändes det dock desto segare i kroppen, konstigt det där. 

Utsikt över Livigno-sjön.

Utsikt över byn åt andra hållet. 

Efter bergsvandringen blev det inspektion av Dick och Cattas nya boende i andra delen av byn. De hade hittat ett riktigt fint boende, med pool, gym och fantastiska lägenheter. En flarra vin ingick med i hyran. Classy!

Idag giudade jag Catta och Dick på en tur upp till Alpe Trela och ned till Cancano och sedan tillbaka till Livigno via Alpsella. På pappret är det inte så många mil, men då det är branta klättringar, så är det ändå en tuff tur. Det är nästan så att man vill ha 30 klinga på cykeln istället för nuvarande 32:a. Dessutom stekte solen otroligt mycket i dalarna. Är man ovan så tar kombinationen på krafterna. Men om det går upp, så går det också ned, så det är väl belöningen!

Bra dagar!

Har varit några riktiga superdagar här i bergen och så har även Dick och Catarina från Götet hittat hit. Måste säga att Livigno har visat sig från sin bästa sida för dem, det har nog aldrig varit varmare än nu under de många gånger jag varit här. Förra året snöade det ju några gånger och vissa dagar var det inte många grader. Idag har det varit uppåt 27 grader i skuggan. I resten av Europa råder ju värmebölja, så jag är glad att jag är här uppe. Det räckte att komma ned halvägs till Bormio idag för att känna på helt annan hetta. Det är precis lagom varmt här, jag är nöjd. Igår kom till och med lite åskregn, men det var ändå varmt. 

Har ägnat en eftermiddag åt teknikträning i Motolino Bikepark, kört ett pass med Catta på och idag kört ett långpass på egen hand. Under passet hände något märkligt, jag fick sällskap av en vallhund som dök upp från ingenstans. Han var inte särskilt sugen på att hälsa eller bli klappad, men han sprang 50 meter före mig hela tiden i fler a kilometer. I en utförslöpa körde jag ifrån honom, men sen kom han som ett jihu igen. Försökte vänligt få honom att gå hem (var han nu bodde någonstans, hur som helst förstod han nog inte svenska ändå), men han gav sig inte. Han verkade väldigt varm och andfådd och plötsligt sprang han och la sig i en bäck och drack. Det var väl bra det. Efter ett tag rullade jag helt enkelt ifrån honom då det blev längre utför. Hoppas han sprang hem, det var väl hans marker som han höll koll på!

 Bikeparken och den nyaste slingan. Grym!

Troligtvis världens minsta häst? Som men medelstor hund ungefär.

Här ville jag köra ned, men det fick man inte så klart... 

Ett favoritfik och poppis cyklistfik vid Cancano-området. Man kan övernatta där med för en 

billig penning,

Dagens roligaste skylt. Hastighetsbegränsning på stigen pg av arbete med en bro som rasat.  Det är bara det att den som ev. skulle klara av att köra i 30 just där borde få ett pris. Det är i princip omöjligt.