Rallarvinst och VM guld i tankspriddhet.

Foto: rallarloppen

Nu är jag sist av alla att skriva en racereport, men har mina skäl. Igår jobbade jag 11 och en halv timme och satte mig därefter i bilen och körde ned till Österlen och mina föräldrar. Precis innan tävlingen i söndags fick jag veta att min käre mor ramlat hemma och var på akuten. Så jag ville åka ned och kolla till dem lite och hjälpa dem att fixa ett och annat. Så nu är jag på Österlen hastigt och lustigt.

Rallarloppet var en riktigt fin tillställning, ca 650 åkare som tog sig runt. Hade ingen aning om att det var ett så stort lopp utan tänkte att det kunde vara kul att testa nåt nytt lopp som ändå var hyfsat nära Göteborg. Starten vid Bottnaryds idrottsplats och det är ju alltid något visst med gamla klassiska idrottsplatser. Gillar dem skarpt och tycker det är synd om de försvinner.

Hade ingen vidare koll i början av loppet och kom inte riktigt iväg på ett bra sätt, det hela blev dock bättre och jag gick upp i ledning efter några kilometer. Hade väl ingen riktig plan för hur jag skulle lägga upp loppet, mer än att jag ville köra hårt första 40 min. Jag hade lite, tur för det var då de långa backarna var, resten av banan var plattare och extremt snabbkörd. Inför första bergspriset var det någon som vurpade i en sväng med löst grus uppför. Jag skulle köra utanför honom och vurpar då själv och ramlar över den förs vurpade personens cykel. Bra Åsa! Det hela ordnar dock upp sig snabbt och jag lyckas ta bergspriset. Efter de två långa stigningarna, går det hela i en rasande fart. Jag tappar cyklister jag körde med och får köra själv ett tag. Har ingen aning om var resten av tjejerna befinner sig men åker och hoppas på att ingen ska ha hamnat i någon superklunga, för det gick oerhört mycket långsammare att köra ensam, plötsligt kommer ett gäng ifatt mig och jag lyckas hänga på. Tempot är högt, men jag kan bita mig fast. Bitvis får jag kämpa rätt ordentligt och bitvis känns det rätt komfortabelt. Snabb plattkörning är inte min starkaste sida som cyklist, så det var bra att jag orkade hänga med så bra som jag kunde. Bra träning för framtida lopp. Hann med en mindre felkörning under de sista kilometerna och fick vända, men rullade sen i mål fört av damerna. Det var riktigt kul. Bra att få ordentligt med fartträning och pulsen var hög under hela racet. Polarklockan hävdar jag behöver 6 dagars återhämtning, vilket man får ta med en nypa salt, men det visar att ansträngningen varit hög.

Foto: Rallarloppen

Igår blev det vila, eftersom jag ju jobbade mellan 8.30 till 20.00 och drog sen, efter lite mat till Österlen som sagt. Hade det funnits ett VM i tankspriddhet hade jag nog kunnat kvala in dit i bland. Lyckades både bränna omeletten och få pastan att koka över, eftersom jag började packa samtidigt som jag lagade mat och glömde bort maten. I bilen skulle jag tanka, och skulle föra över pengar på det nästan tomma betalkortet, men då fungerade inte Tele2:s supersnabba och svindyra mobilsurf, så jag kunde bara tanka lite grann. 12 liter för att vara exakt. Blyfri 95. Det är bara det att Seaten är en Diesel... Kom på det precis när jag var klar och fick smått panik. Ringde Mackan och råddes att fylla på med Diesel fullt. Fick mobildata att fungera efter lite meck med mobilen och fyllde upp bilen med 42 liter diesel. Körde iväg, märkte ingen skillnad på bilen, men var smått nervis. Stannade efter ytterligare 10 mil och fyllde upp. Bilen gick som tåget. Tackade i mitt stilla sinne Tele2 för att deras supersnabba, svindyra mobildata inte fungerat. Det var nog det som räddade mig denna gång. En full tank Bensin i en diesel hade inte varit bra. Inte bra alls.

I dag blir det ytterligare en lugn dag med en kortare löptur. Har sovit riktigt dåligt senaste två nätterna bara någa få timmar, så jag behöver ta det lite lugnare. Har roat mig med att städa mammas och pappas kök, fast i smyg. De tyckte inte att det var nödvändigt, men det tyckte jag, så då fick det bli så. i smyg.