måndag 20 juli 2015

SM XCO avklarat.

Foto: Catarina Eliasson
Alltså, efter ett SM eller andra större mästerskap infinner sig alltid nån slags tomhet för mig. Jag vet inte varför, eftersom jag oftast inte brukar "hänga" i SM området i i flera dagar utan oftast åker dit, kör mitt lopp och åker hem igen. Inte för att jag inte gillar att hänga eller gillar alla dem som cyklar mtb- jag älskar att hänga och mtbcyklister oavsett nivå, utan för att jag upplever att det helt enkelt blir för mycket och att jag lätt börjar ödsla energi på fel saker och blir skitnervös.
Men ändå det är ändå något som byggs upp inför mästerskap dels i ens eget huvud och inte minst på Social media, där det skrivs och analyseras. Jag gillar att läsa det, men åter igen -det får inte bli för mycket för då blir jag nervös igen. Och så här i efterhand, det känns görskönt att man kört och att det faktiskt gick ok, kroppen höll, (även om den var jäkligt trött på slutet) och inte missöden skedde, samtidigt som den där tomheten ligger och gnager nånstans. Jag antar att det känns så för att jag innerst inne älskar att tävla.

Slutade på 4:e plats i tävlingen, det hade givetvis varit kul att få en medalj, men krafterna räckte inte till för det. Men med tanke på de som var framför är det inte så mycket att orda om. Blev grymt inspirerad av Hanna Bergmans körning -men inte förvånad. Jenny gick som en raket både uppför och utför som den supercyklist hon är. Också otroligt kul att se att Alexandra är på framfart igen. Jag kände mig stark i 4 varv och sen tröt krafterna ganska rejält. Sista två varven var riktigt tuffa och det var där jag tappade en massa tid. Banan var riktigt kul att köra och det var många som hejade vid sidan om. Tack vare alla ni som hejade blev det lite lättare att kämpa på!

De senaste två SM i XCO visar att man kan marknadsföra sig och synas ordentligt på ett inte allt för kostsamt sätt. Jag upplever att intresset för XCO växer år för år, man har tagit det till en ny nivå som är högre än på mycket länge, mycket tack vare social media och även tack vare våra duktiga cyklister i världseliten. Det är bara att hoppas att mtb kan nå ut till fler människor som inte redan cyklar.  

Nu ska jag ladda om för torsdagens tävling och fixa lite som behöver fixas, stansa Mackans däck tillexempel.

2 kommentarer:

  1. Grymt kört Åsa! Förstår känslan litegrann. Känner på ungefär samma sätt, gillar inte heller hänga kvar för länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man är som man är och då är det väl bäst att köra utifrån det :)

      Radera