tisdag 30 november 2010

Kärlek!

Själv hade jag inte riktigt vaknat i morse, när Mackan drog till Dalarna. En stund senare, när han hade åkt, gick jag in på toaletten och upptäcker min tandborste som ligger framlagd på handfatet, preparerad med tandkräm, färdig att användas. Själva tandkrämen var borta och hade förmodligen fått följa med till Dalarna den också. En typisk mackan-grej. En annan gång hade också stuckit tidigt till jobbet, men dukat fram den minsta skålen, en dessertsked och ett snapsglas att dricka ur på köksbordet, "bara för att jag var så liten". Ytterligare en gång hade han tagit de kläder jag lagt fram på en stol kvällen innan och lagt dem som en gubbe på golvet brevid sängen med strumpror och allt, medan jag sov och sedan försvunnit spårlöst. Dessa små, retsamma men ändå, barnsligt roliga tilltag förgyller min vardag. Förmågan att få någon annan att skratta genom att göra små saker, som kan tyckas banala, är en fantastisk egenskap!

Me Like!


söndag 28 november 2010

Skidpremiären

I helgen blev det en fin fin premiär på längdskidorna för mig och Markus. Att åka skidor redan den 27:e november är inte så vanligt i våra trakter, vi får snarare vara glada om det ens är möjligt att åka skidor i närheten någon gång under vintermånaderna. Vi begav oss ut till Hjortgården i Alingsås, eftersom det fått bäst omdöme enligt skidspår.se.

På lördagen blev det en timmes åkning och söndagen närmare en och en halv. Eftersom jag är uppvuxen i värmland, har jag åkt mycket skidor som barn. Inte för att jag åker särskilt fort eller snyggt rent tekniskt, men det sitter ändå på något sätt i ryggmärgen, och kroppen gillar det. Under helgens åkning fick jag samma känsla som när jag var 15 år. Samma lukt av snö, samma lugn i skogen och det rogivane swichande ljudet som blir när man åker längdskidor. Samma härliga känsla när händerna först blir iskalla i handskarna för att sedan, efter bara 5-10 minuter blir så varma att man vill ta av sig handskarna igen. Samma känsla när kroppen får jobba för allt den är värd med en puls allt mer närmnar sig max, liksom samma tankar på det i princip omöjliga faktum att det finns folk som faktiskt skejtar upp för de backar jag med nöd och näppe saxar uppför. Jag gillar verkligen slitiga sporter och när jag får utöva dem förstår jag att min kropp verkligen är till för att användas.

När det gäller längdskidåkning, skulle man kunna se den lite som en subkultur som har sina egna stilmarkörer och oskrivna regler (precis som cykelsporten har). Säkerligen finns det många fler exempel, men här är några som var uppenbara under helgens bravader.

Stilmarkörer för en "äkta" längdskidåkare:
1: Midjeväska. Fult och töntigt, men förmodligen väldigt praktiskt. Udrar vad de har i den??
2: Mojänger som håller ihop skidorna när de ska bäras. Har jag inte, men förstår varför jag borde ha det, eftersom skidorna alltid flyger åt alla håll när jag bär dem.
3: Klistermärken på skidorna. Marcialonga 92, Vasaloppet -99, mycket viktiga och prestigefulla trofeer för den sanna skidåkaren, för att inge respekt för andra skidåkare och visa vilka kraftprov man klarat av och hur många gånger.
4: Vallan. Inte bara viktigt att ha valla, utan vilken typ av valla man har. Själv köpte jag en valla för 10 år sedan och tycker den oftast fungerar. Den typen av valla är helute, nu ska det vara fluor- och karbonvalla. Jag tror att valla kan skapa ett svårt beroende beteende hos den inbitne skidåkaren som tvångsmässigt införskaffar den ena specialvallan efter den andra. Dessutom är vallan ett givet samtalsämne, och omnäms inte sällan med syfte att psyka den man pratar med.

Skidåkare är härliga!

I morgon lär jag ha så mycket träningsvärk att jag inte kommer upp ur sängen!
Här en stilstudie på Mackan!

video

fredag 26 november 2010

MusseMussla!

MusseMussla

Rekordkallt i morse! Detta fick mig att anta ett av mina alter-egon, Musse-Mussla (lite allmänt småirriterad, sitter mest och muttrar ohörbara saker i ett hörn).
Sedan kom jag på att det var bra med kylan, eftersom det nog blir rekordtidig premiär på längdskidor i helgen och då blev allt bra igen. Längdskidor är grymt bra komplement till cyklingen, tycker jag! Skidorna jag har, fick jag när jag var 17. Då var det det coolaste som fanns, nu känns de rätt omoderna. De funkar dock bra om målet med Fast det vore ju så klart om man kunde få ut bägge delarna. Att köpa ny skidutrustning är dock inte högsta prioritet just nu.

tisdag 23 november 2010

Cykelvasaläger 5-8 maj 2011

Cykelvasan blev ju en succé i år och väntas slå nya rekord 2011. Nu har alla chans att förbereda sig optimalt för de 9 milen!
5-8:e maj körs Cykelvasaläger i sköna Torsbyområdet. På schemat står träning så klart, men även mektips, näringslära, tester och produktinfo. Passa också på att träffa några av Sveriges bästa mtb-cyklister! Träningen kommer delas in i olika grupper så att du oavsett om du är nybörjare eller elitmotionär, får ut maximalt av dagarna på lägret. Själv kommer jag vara med som cykelinstruktör!

Anmälan går ut 31: januari, så skynda, skynda!


Mer info finns också här: vasaloppet.se och enervit.se





söndag 21 november 2010

Cykeldagar, Cykelgala och CX vinst i trasig sko

Jag. Ser för en gångs skull lite glad ut och inte livrädd som jag brukar när jag räjsar.

Lördag-söndag har varit maxade med cykel. Den årliga cykelmässan, cykelgalan och Cup-tävlingen Öster cykelcrossen. Jag lyckades åter ta en seger på den lite snöiga, mtb-liknande banan. Det gick trögt i starten, benen ville inte alls gå fort uppåt och jag låg på tredje plats under första halva varvet. Ett parti som var som var det mest tungkörda på hela banan, var en lerig äng och där drog jag på lite och kom i kapp Karin Aune och ledande Angelica Edvardsson. Fick genast en liten lucka, men kom sedan alldeles för fort in i en kurva med brant uppförsbacke och flög iväg utanför banan och blev ikappåkt av Angelica. Ena skon måste fått sig en rejäl smäll, eftersom ena spännet lossnade. Fortsatte med skon glappande, men förlorade nog inte så mycket på det, eftersom jag kom ikapp och förbi igen efter den långa backen i början av varvet. Efter det gick det smärtfritt och jag höll ledningen till mål och vann med ca 1 minut och 10 sek. På sista varvet var bromsbelägen helt slut och jag fegade lite i backarna utför. Dumt att köra på chans utför när man har en betryggande ledning.

Efter racet åkte jag till mässan på ELMIA och träffade många kända ansikten, de flesta dök också upp på kvällens gala. Det roligaste med cykelgalan är att träffa alla cyklister (som man oftast bara ser iklädda just cykelkläder eller överdragskläder) finklädda. Vissa känner man knappt igen! En bra sak med cykelgalan i år var att man avslutade prisutdelningen med att dela ut priset för "Årets prestation", istället för att som alla tidigare år, avsluta med priset för "bästa manlige landsvägscyklist". Kanske håller cykelsporten på att bli lite mindre gubbig? Hoppas det i alla fall. Nu är jag hemma i götet igen och är riktigt trött, så nu blir det godnatt!

lördag 20 november 2010

Laddat och fullt av damer i Jönköping!


Sitter här och myser på hotellet i Jönköping. Jag passar på att mysa, efter som jag snart ska ge mig ut i +2 grader och snömodd och köra ytterligare en deltävling i CX-cupen. Banan är lagd i Jönköpings stadspark, vilket ska bli spännande att se hur det blir.
I morse möttes jag av en överraskning på högsta nörderinivå: Markus hade bytt till GUL-styrlinda på CX-hojen. Mavic-gul såklart, jippie!

I morse var hela hotellmatsalen var full av damer i olika åldrar, efter gårdagens "Ladys Night". Precis innan frukosten stängde kom också, till damernas förtjusning, Martin Stenmark, som sjunger i showen insläntrande med huvudet intryckt i en mössa. Det tisslades och tasslades en hel del runt borden. Hade jag varit i herr Stenmarks kläder, hade jag not tagit med mig frukosten på rummet, men jag är ju inte så exibisionistisk (hur det nu stavas??) som han.

Enda orosmomentet just nu är min höft och baksida lår, som börjat göra mer ont i veckan. Detta efter att jag nästan inte tränat något, för att jag var trött efter SM-helgen, så kanske det är inaktivitet som kroppen inte gillar. Positivt är dock att det gör mindre ont när jag sitter på cykeln än när jag går/springer. Har i veckan försökt att få tag på en sjukgymnast för att ordentligt kolla upp problemet, men det visade sig vara svårare än jag trodde. Jag vill ju komma till nån bra och det första välrenomerade stället jag kontaktade hade fullt och kö, Jag mailade då Eva på IFK-kliniken (som rehabiliterade mig och min axel för två år sedan). Eftersom sjukgymnasterna på IFK-kliniken är specialiserade på varsin del av kroppen, vidarebefodrade hon mitt mail till den som var bäst på just dessa kroppsdelar. Även de har fullt, så jag får väl vänta då.. har inte heller riktigt råd att betala 500kr/gång för att gå privat, för det räcker väl antagligen inte med en gång. Nån som ha något tips på Sjukgymnast/Naprapat i Göteborgsområdet som är duktig och ansluten till vårdgarantin?

Nåväl efter tävlingen kommer jag hänga på Elmiamässan i två timmar, innan det är dags för cykelgalan. Glädjande och förvånade nog är jag nominerad till två utmärkelser, fast inte i min "huvuddiciplin" mountainbike. Dels som årets CX-cyklist (utvald av Svenska cykelförbundet), dels till Henrik Öijers hederspris (från CX-gruppen). Det som är förvirrade här är att SCF:s pris utgår från 2009-års resultat och Öijer-priset från 2010. Alla andra discipliner utgår från 2010 års bravader, så det känns lite konstigt. Jag antar att det beror på att CX-säsongen ligger den period ligger. 2009-års säsong har ju alla glömt och det är ju tråkigt att en av diciplinerna alltid är ett år efter...

Nu är det snart dags byta om och bege sig ut!


onsdag 17 november 2010

Så här lerig blir man!

Här kommer lite fler bilder från CX-cupdeltävlingen i Söderköping. Alla bilder är fotade av den mycket talangfulla fotografen, Jeppe Näsvall från Cykloteket Racing Team!

Tummen upp för lera. Då var det ändå torrare när vi körde än när herrarna körde..
Uppställning innan start.

Överst på pallen! Och äntligen lika lång som de andra..



Mina Crossbravader har tydligen medfört att jag blivit nominerad i kategorin "Bästa Dam CX-cyklist" på helgens cykelgala i Jönköping. Så nu får man väl se till att se lite anständig ut på galan också, får se hur det går... Resten av nomineringarna finns här! Själv har jag tippat vinnaren i alla respektive klasser och tror att alla namn som står i mitten kommer att vinna. Vi får se hur det blir med det på lördag!

måndag 15 november 2010

Helgens Cykel Crossbravader: 1 SM Silver, 1 Cupseger och en hel del lera!

Leran den skvätter...Foto: Jeppe Näsvall

Så var denna tuffa helg avklarad. Cykelcross SM i Kumla föjt av CykelCross Cup i Söderköping.
Två tuffa och leriga race. På lördagen var det SM-dags och Markus och jag körde upp på fredagkvällen. Regn och bäcksvart och +2 grader. Vi inkvarterade oss i vårt boende och fick ett helt hus för oss själva. Gymt bra. På morgonen såg vi hur mycket snö som fallit i Kumla, det måste ha varit ett riktigt ordentligt snöoväder tidigare i veckan.
Själva Tävlingen gick inne i de centrala delarna i Kulma och bjöd på mycket tungkörd lera, men även lite snabbare asfaltspartier. En mycket fin bana! Själv var jag mest orolig över hur min fortfarande kassa mage skulle påverka racet, men bestämde mig till slut för att det inte skulle spela någon roll. Tävlingstiden är ju trots allt "bara" 40 min lång och kräver vanligen ingen speciell kostuppladdning, även om det givetvis inte är bra att vara helt tom i kroppen.

Starten gick vid 13-tiden och jag fick en ganska kass start, men kom in i loppet efterhand. Av okänd anledning började en av mina benvärmare glida ned under loppet, vilket störde. Jag är ganska lättfrusen av mig och det kändes inte så smidigt att ha en benvärmare fladdande om smalbenet. Så under en av asfaltspartiet fick jag helt enkelt ta ett ordentligt tag om benvärmaren och dra upp den över cykelbyxan. Inte snyggt, med funktionellt.

Kajsa körde starkt och fick en lucka tidigt i loppet och jag lyckades få en lucka från resten på varv 2. Jag insåg att jag inte var så långt bakom Kajsa, och ett tag började jag plocka tid på henne och försökte få ytterligare sekunder, men orkade inte riktigt få kontakt. Sista varvet var riktigt jobbigt men jag lyckades fokusera in i mål och kom in ca 55 sek efter guld-Kajsa och lade därmed beslag på induvuduella SM-medalj nummer 20 och CXSM-medalj nr 2. (kan vara en mer eller en mindre, har tappat räkningen). Trea blev Emmy Thelberg, som är ännu mer nybörjare än mig på den här diciplinen.

Det var på alla sätt ett bra lopp, jag kände mig stark uppför och hade bra flyt i de leriga kurvorna. Jag såg nästan ingen av dem som stod och hejade längs med banan, jag hörde bara röster av hejande och peppande. Under vissa tävlingar är man ofokuserad och har koll på publiken, men denna dag hade jag inte tid. En del tycktes förvånade över min andraplats, men själv tycker jag att det är den nivån jag borde ha, kanske till och med ännu bättre. Jag var ju tvåa även förra året så det är inte så konstigt egentligen. Dock är jag otroligt glad att kroppen tycks gilla att ta i egen efter en MTB-säsong som mestadels bestått av göör sega ben. Nu käns benen helt annorlunda!
Jag har egentligen inte gjort något speciellt för att komma i form, bara vilat, kört AOT (Allmänt Ostrukturerad Träning) och Yoga. Man kan inte heller säga att hösten varit någon höjdare rent mentalt, utan snarare otroligt tuff och frustrerande på det mentala planet. Stundvis har jag inte varit i harmoni alls. Så teorin om att de dåliga mtb-resultaten främst skulle sitta i huvudet har jag inte mycket för faktiskt.
In action.Foto: Jeppe Näsvall




Silver- och guldbrudarna har kramkalas! Foto: Jahn Ekman


Efter SM, prisutdelning och dopingkontroll, begav vi oss till metropolen Söderköping. I bilen roade sig Markus och jag med att försöka räkna ut hur många -köpingstäder som fanns och kom fram till åtminstånde 5-6 stycken, (säkert fler). Väl framme på vårt fina B&B, åkte vi in och letade efter mat. Det visade sig lättare sagt än gjort att hitta en restaurang i stan, så det fick bli en klassisk Pizzeria. Själv var jag inte sugen på pizza och tog en tonfisksallad, som visade sig bestå av isbergssallad, tomat, gurka och just tonfisk, plus 3 dl dressing. Not so Nice! På kvällen visade sig att magen fortfarande inte var i fas efter veckans problem. Inte så kul.

SÖNDAGSRACET (bilder kommer)

Tävlingen i Söderköping gick mestadels på gräs och var ordentligt blöt och tungkörd. Ett varv på banan tog 18 minuter att köra i träningsfart och längden var ca 3 km. Snabbt kan man räkna ut att det inte gick fort. Alls. Jag kände redan på uppvärmningen att kroppen var trött och att jag var mentalt urladdad efter SM-tävlingen. Hade tänkt ha en lugnare, mer avvaktande taktik på tävlingen, men då starten gick kunde jag ändå inte hålla mig och tog starten och försökte dra upp ett hårt tempo. Som sagt inte snabbt, men hårt. Fick en liten lucka från start, men tyckte det gick tungt och till slut kom Karin i kapp mig. Av en händelse tittar jag ner och ser att jag sitter och kör på stora klingan fram (46-klinga). Inte konstigt att jag knappt orkade dra runt pedalerna...Typsikt nybörjartabbe! När jag sedan växlar ner kändes det betydligt bättre och jag kom i kapp och förbi Karin igen och fick en lucka som succesivt drygas ut.
Tungt och lerigt, jag går på lättaste växeln nästan hela tiden, kroppen skriker. På sista varvet blir jag toktrött och Karin börjar knappa in mer och mer. Jag lyckas ändå hålla undan och tar till slut min andra seger i CX-cupen! Någon segergest blev det dock inte, eftersom jag hade fullt upp med att få cykeln att rulla över mållinjen. Tävlingstiden blev nästan en timme, och jag tycker att vi fick köra ett varv för mycket på en annars väldigt fin bana!

Sen åker vi hem efter en superhelg, men en bag med leriga, ordentligt leriga kläder!

Vill passa på att ge en stor eloge till Alla cup-arrangörer, SM-arrangören Almby IK, funktionärer, medtävlare, den lilla men ack så värmande skara som hejar, speakern Oscar Ekstam. Ni gör alla ett toppenjobb!

Nu blir det ZZZZZZZ!

fredag 12 november 2010

På väg till CX-SM i Kumla!

Stella, en av mina bästisar, är lite skröpplig.
Om en stund drar vi upp till Kumla. Imorgon är det dags för SM i Cykelcross.
Själv hoppas jag på lite snömodd för en gångs skull. Har ingen aning om hur banan är att köra men det ser ut som om den är väldigt platt och då hade det varig gött med många tungkörda partier.
Uppladningen blev inte riktigt som planerat tyvärr. Markus åkte på en dunderförkylning förra helgen och jag har känt som om jag ska få förkylningen jag med vilken dag som helst. I onsdags åkte jag på en matförgiftning eller magsjuka och magen är inte riktigt i form sen dess. Som om inte det var nog, ramlade mammas och pappas gamla hund, Stella ihop och kunde inte resa sig här om dagen. Nu kan hon inte gå ordentligt och frågan är om hon någonsin kommer bli bra. Kanske tvingas mor och far ta det tunga beslutet. Sorgligt! Dessutom skulle jag behöva en napprapat, som kan få ordning på min rygg och baksida av lår, men har inte råd.

Hoppas dock inte att ovanstående ska påverka mig allt för mycket i morgon och för Stellas skull kommer jag köra järnet. Hon har alltid gillat att jaga cyklister.

Dagen efter SM kommer jag roa mig med att köra i Söderköping. Det blir gött det med!

söndag 7 november 2010

2:a i Göteborg!

Idag blev det ombytta roller i mellan mig och Karin Aune i CX-cupen kring Slottskogsvallen i Göteborg. Jag var betydligt segare i kroppen i dag, gårdagens tuffa race hade bestämt sig för att sätta sig i mina ben och banan var mycket plattare och snabbare, (totalt ynka 35 höjdmeters stigning på alla 6 varv, enligt min Polar-klocka). Vädret visade sig dock från sin bästa novembersida, med strålande sol som faktiskt värmde, krispig luft och vindstilla.
Jag höll min plan från lördagen, att gå ut så hårt som möjligt och försöka hålla den farten så länge det gick. Jag var i ledning i ca 2 varv och fick till och med en lucka på ett par sekunder, på varvningsrakan drog dock Karin ikapp och om mig inför varv 3. Försökte hänga med, och det gick ok i första skogspartiet, men sen fick hon en lucka, som långsamt drygades ut. Karin körde starkt och drog i från på de platta, snabba partierna, jag plockade lite i kurvorna och de tungkörda partierna och så fortsatte det. Jag plockade inte tillräckligt för att komma ikapp, men var ändå tillräckligt nära för att känna att jag kanske, kanske skulle kunna närma mig. Men jag orkade inte. Jag jagade ända in till målet och kom in 15 sekunder efter Karin, vilket ändå får ses som rätt ok på den här typen av bana.
Roligt var det att det ändå var ganska mycket folk som hejade längs med banan, de som värmde mest var den lilla MCK-ligan som stod vid de jobbiga trapporna.

Nästa vecka går SM i Cykelcross i Kumla. Om man ser på väderleksrapporten så ser det ut som det finns en liten risk för snömodd. Kallt och snö i veckan och sen varmare till helgen. Hade varit kul med ett underlag som är relativt ovant för alla i Sverige, för att öka spänningen!

Själv funderar jag på hur jag ska ladda för tävlingen och tror att det är mycket vila, yoga och styrketräning som gäller. Inte enligt boken, men det känns som om det är ett vinnande koncept!
Sen funderar jag på om jag ska se till att vara riktigt förbannad på något denna vecka också. Jag blev ju jätteglad när jag vann i Borås, vilket kanske medförde att jag inte var tillräckligt förbannad för att lyckas vinna i Slottskogen? Jag tror att jag ska välja mellan följande saker att vara upprörd över: Djur som blir illa behandlade, att det finns folk som far illa i krig, muthärvan i Göteborg eller nattklubbar som delar med sig av sitt oljud så man inte kan sova. Eller kanske allt på en gång.

Appro på arg och upprörd, så har jag just köpt två biljetter till Magnus Betnér och "Livets Ord den 29:e november. Han kan ju bli ganska arg på saker och ting och jag gillar honom skarpt!

Se bara här hur han totalt dissar Aftonbladet inför tidningens redaktion:





lördag 6 november 2010

Seger i CX-premiären!

På prispallen. Undrar om jag ser så rädd ut för att de andra är så långa?

Idag var det dags för årets Cykelcrosspremiär för min del. Tävlingen blev också fjärde passet på CX-hojen för denna säsongen. Ibland, eller egentligen ganska ofta, är det dumt att förta sig och bättre att chocka kroppen med något nytt istället.
Ymers Bana i Borås var nästan samma som SM-banan förra året. Mestadels tungkört gräs och backigt för att vara en Cykelcrossbana. Jag antar att jag har rätt stor fördel av att vara mountainbikecyklist på en sådan bana.
Själv har jag varit lite småirriterad under hela veckan på diverse olika saker, vilket gett en del spänningshuvudvärk. Jag trodde att det skulle vara en dålig uppladdning, men det visade sig vara bra eftersom jag hade mycket energi att göra av med! Har märkt att jag ofta kör bra när jag är lite förbannad, fast jag gillar det inte, jag vill ju vara glad.

Damer prestige skulle köra ca 40 minuter och jag hade räknat ut att det skulle bli 4 eller 5 varv. Jag hade ingen aning om min fysiska form, eftersom träningen mest bestått av pass på max en timme, främst löpning, styrketräning, yoga och spinning.
När starten gick försökte jag köra på så fort jag kunde, gick rätt ok och jag fick en liten lucka direkt. Jag kände mig stark i ca 3 varv och hade då utökat avståndet till Karin Aune till 25-30 sekunder. Sen blev jag trött och benen blev fulla med mjölksyra. Trodde att det skulle vara 1 eller 2 varv kvar, då jag fick veta att det var 3 (!) varv kvar. Försökte bita i och lyckades få ytterligare sekunder på resten av damfältet. Sista varvets hopp, eller kanske försök till hopp över de ca 40 cm höga hindren, liknade mest två kliv med cykeln släpandes över. Har svårt att hoppa över dem när jag är pigg, nu var det stört omöjligt att få någon stil på det!
Jag lyckades dock hålla mig på cykeln in i mål och vann min första seger i en CX-cup i Sverige. Det kändes roligt och gött!
Nu sitter jag, eller för att vara ärlig, jag ligger i soffan och försöker att återhämta mig så gott det går inför tävlingen kring Slottskogsvallen i morgon söndag. Tror det blir tuffare för min del då, eftersom det är plattare och fler 180 gradare på plant grus och gräs. I love the shitty parts!! Att köra fort i 180 graderskurvor är dock något jag vill träna på och det blir aldrig bättre träning än när det är tävling.
En annan grej. Min snittpuls var 95% av max under loppet. Länge sedan den var så hög.
Jag och Fabbe i målet. Han tyckte också att det var jobbigt i klassen Nybörjare.

torsdag 4 november 2010

Den nya.

Untitled world 3. 2010. Akvarell och bläck ca 50x30cm.

Lite suddig, bättre bild kommer.

måndag 1 november 2010

Vänner

Här är två av dem!