Hård helg: Världscup i Koksijde och Superprestige Gieten.

Foto: Bart Reymaekers

Det har varit hårda dagar och dåligt internet i Belgien och Nederländerna och jag har inte hunnit skriva något om tävlandet.  

Den legendariska banan i Koksijde var lika sandig och tungkörd som vanligt. Känslan av att det är bottenlös sand infinner sig ganska tidigt i loppet, både när man cyklar och springer. Jag fick en riktigt tung tävling, men ett hyfsat resultat ändå. Jag förtog mig lite på första varvet genom att försöka springa om folk i det första långa sandpartiet, det gick ganska bra att komma om och jag varvade på runt 20:e plats, men efter denna forcering var benen mjölksyrestumma och jag tappade 6 placeringar på varvet efter. Piggnade sen till en del och lyckades plocka två tjejer och slutade på 24:e plats. Hade hoppats på lite bättre placering, eftersom jag var 20e här förra året, men benen räckte inte till den här gången. Efter målgång väntade jag på Fredrik Edins start och sen blev det en snabb cykeltvätt och dusch (i kallvatten). Jag var tillbaka strax efter att Fredrik kom i mål. Ingen nedrullning hanns med, det hade verkligen behövts.

Vi hade lite bråttom iväg eftersom nästa tävling låg i Gieten 40 mil bort och vi inte ville komma dit mitt i natten. Stannade och åt på vägen, men jag hittade ingen passande mat och det var inte läge att åka runt att leta bra matställe. Fick bli en vegetarisk hamburgare och kanske 5 pommes frites, resten slängde jag. Gillar verkligen inte pommes, men det fanns inget alternativ.  

 Sandaction Foto: Rens Piccavet

 Fredrik in action i den avgrundsdjupa sanden Foto: Rens Piccavet

Darvell Devils, saknade Darvell, men hejade ändå fint. Foto: Rens Piccavet

Vi hamnade i Gieten ganska sent. Inkvarterade oss på ett privat Bed and Breakfast som drevs av ett skönt par i 80-års åldern. Var jättetrött, men sov ändå nästan ingenting på natten. På morgonen var jag seg och trött och humöret blev inte bättre av att vi fick parkera ca 1,5 km från banan och registreringen, på en speciell parkering för damer och juniorer. Herreliten fick stå närmare så klart. Det kändes som om hela tävlingen var anpassad för de cyklister som har husbil och ett par mekaniker och massörer med på tävlingarna som kunde åka dit innan och förbereda allt för cyklisterna. Vi andra som inte hade det fick det lite mer omständligt. Vi hade i alla fall Catarina, Fredrik syster. Utan henne hade det blivit ännu mer besvärligt.

Banan var supersnabb och torr, förutom ett sandparti. När jag provkörde, tänkte jag: Oh nej inte mer sand, men det blev bättre när jag märkte att denna sand faktiskt var mestadels körbar och inte så djup som dagen innan. Var som sagt sur innan start, mest för att att jag var trött och för att det blev så svårt att förbereda sig när allt var utspritt över hela Gieten. (Gieten som för övrigt så passande uttalas "skiten")

Fick i alla fall en bra startposition i ett rekordstort startfält med närmare 70 damer och juniordamer och några av de bästa till start. Det gick som väntat supersnabbt i starten, hängde med hyfsat och låg runt 20:e efter första varvet. De tekniska partierna och sanden gick riktigt bra och jag plockade några placeringar varje varv på dessa partier. Kändes som en fördel med skivbromsar på den snabba banan då jag kunde bromsa senare innan kurvorna. Fightades helt plötsligt om en 9:e plats och hade ett gäng cyklister nära bakom mig. Visste att topp 10-placeringen kunde bli en 16:e plats om jag tappade fart så jag fick verkligen bita i för att hålla undan och kvar bakom den tjej jag låg och tampades med och koncentrera mig på att klara sanden utan missöden på sista varvet. Spurtade in som 10:e och det var förvånande bra, med tanke på uppladdningen. Jag ser det som cx-säsongens bästa race från min sida, med tanke på motstånd och tid efter vinnaren. Benen var snabbare än i Koksijde även om de kändes trötta. Kanske är det bra att vara arg, inte sova och äta skitmat innan tävlingar? 

Problemet är att det är så jobbigt och tråkigt att vara arg, men kanske jag behöver det för att tända till och bli snabb?  

Nu får benen lite rast och i helgen är det tävlingsfritt och då hoppas jag att kunna träna lite istället.