Det blev till att åka ned till Varberg redan idag, då Mackan ska jobba med gaffelservice i samband med Bockstensturen. Själv gnäller jag inte, då det innebär minst en timmes längre sov på morgonen och frukost i lugn och ro (jag har ju blivit så morgontrött på senare år). Annars är det ju väldigt skönt när man kan sova hemma om tävlingen tex startar på eftermiddagen.. Vi bor på hotell Gästis. Det är ju rätt många hotell och bed and breakfast man bott på genom åren och Gästis är ett av de roligare boendena, då de verkligen lagt ned sin själ i att göra det mysigt och lite annorlunda.
Mys. Gästis är ett trevligt hotell. Rekommenderas!
Det första jag brukar göra när jag kommer till ett hotellrum är att öppna fönstret, eftersom det av någon anledning i 99 fall av 100 är alldeles för varmt på hotellrummen om det inte är 10 minus utomhus. Ibland stänger jag av värmen på elementet med. Jag förstår inte varför det måste vara så varmt? Efter det brukar jag alltid kolla in badrummet. I detta badrum fanns ett gigantiskt kaklat badkar, så jag passade på att bada medan Mackan jobbade klart. Efter det bor jag in rummet genom att sprida ut kläder och prylar över i princip hela ytan (om jag inte delar rum med någon som inte är Mackan, förståss då brukar jag samla mina saker till någon hörna i närheten av sängen).
Här med mattsvart X-krossbåge med orange mirror lins. Visst blir jag lite mer respektingivande? Foto: Valentin Baat
I tisdags var vi uppe i Änggårdsbergen för att plåta lite bilder för X-Kross. Jag hade samlat ihop Angelica, Seglarn, Rikard, Merve och min sambo för ändamålet och fått ett gäng med bågar i olika färger och linser av X-kross. Det var kul och Valentin är en riktigt begåvad fotograf. Se hans bilder här! Det blev en riktigt bra bild på Mackan när han är i sitt esse. Övriga bilder kommer nog att dyka upp lite här och där i X-kross- sammanhang inom en snar framtid.
Angelica stajlar utför ett rotigt och stenigt parti. Valentin och Derya in action!
Själv övade jag mig med Go-pro:n, och då blir ju allt lite lätt förvridet. Hade verkligen varit roligt med en riktig fotoutrustning! När jag blir rik så...
Utöver det har det unnats kaffe och lyxchoklad från Belgiska Pralinboden. Jag tänkte att det kanske kunde vara bra för mina ben som varit trötta efter långlopps SM. Är uppenbarligen inte van vid så långa lopp och ska gör allt jag kan för att vara pigg på lördagens Bockstenstur. Vad gäller vädret på Bockstensturen, hoppas jag på strålande sol för övriga deltagare, publik och min klubbs skull och regn för min egen skull. Det ser dock ut att bli finväder vilket ger ett supersnabbt cykelföre om det inte blir motvind hem till Varberg. Idagsläget är 1439 personer anmälda. Kunde det bli 61 efteranmälningar hade det varit bra så vi når 1500- gränsen. Kom igen och åk ned och efteranmäl er på lördag nu! Tänk på att ni stöttar MIN klubb med de extra 100-lapparna!
Sedan har jag äntligen slutfört den här! Jag började "go crazy" med figurer redan i mars, men sen kom ett handledsbrott i vägen och jag kunde inte rita ordentligt på 2 månader eftersom det inte gick att hålla i en penna ordentligt. Min tanke förutom att fixa en passepateaut till bilden, är bland annat att skanna in den för att sedan använda figurerna digitalt. Hur sjutton man nu löser problemet med att skanna in en 50x70 cm stor bild i en liten A4 skanner utan att förstöra bilden. Dagens lyxproblem alltså!
Idag blev det till slut ett SM Silver i långlopp. Har ju tidigare talat mig varm för det här med bokskogar. 75 km i mer eller mindre bara bokskog, det är inte dumt det. I alla fall inte så länge man är hyfsat pigg.
Förra året klev jag av efter första varvet då jag var helt slut. Jag ville inte göra om misstaget i år igen och försökte att inte köra över min egen förmåga. När man inte kör så många långlopp är det dock svårt att avgöra vad som är över eller under ens förmåga. Gränsen kan vara hårfin och bero på dagsform mm.
Hur som helst, låg 4:a efter startloopen och såg att de tre Jennie, Emmy och Angelica låg i en grupp med några andra cyklister ca 20-30 sekunder framför. Efter ca 25-30 km var jag i kapp Angelica som hade släppt de två andra och jag gick förbi och drog ifrån henne. Kroppen kändes allt från dödstrött till rätt så pigg. Det är konstigt hur mycket olika saker man hinner tänka på under ett långlopp och hur tankarna kan svänga från superpositiva till tankar om hur förbaskat jobbigt det är att cykla. I alla fall för mig. Kanske det är för att distrahera sig själv. Jag var lite orolig för langningen, då jag inte hade någon som langade, utan istället använde "Langa-självstället" (en utmärkt uppfinning för övrigt) och alltså fick nöja mig med en langning. Jag tror det hade varit optimalt med två, men det fungerade hyfsat i alla fall. Efter ett tag såg jag att även Emmy hade släppt Jennie och att jag var nära. Avståndet var ganska konstant bra länge och till slut bestämde jag mig för att testa att jaga i kapp i motvinden. Hade krampkänning på insidan av båda benen, men tänkte att det får göra hur ont det vill, jag ska ikapp. Väl i kapp var det bara 6-7 km till mål.
Kämpade för att inte tappa fart och lyckades på något konstigt sätt bita mig kvar. Vid 3 km kvar kom den sista branta backen. Jag var riktigt trött i benen, men tänkte att det är nu eller aldrig. Så jag gjorde mitt dödsryck Jag drog på allt vad jag orkade sista delen av backen och fick en liten lucka direkt. Körde som en tok med bredställ i kurvorna mot mål och när jag kom ut på det öppna fältet såg jag att ledande Jenny inte var långt före. Dock för långt för att hinna ikapp. Det blev en 2:a plats i mål. Ibland får man chansa lite, det hade lika gärna kunnat ta tvärstopp där i backen. Jag borde ha vågat dra upp farten tidigare. Bra dag på cykeln!
Jag har haft ett någon annorlunda upplägg med träning veckan innan den här tävlingen än vad jag brukar. Vet inte om det var avgörande, kanske var det bara slumpen. Får köra med samma upplägg fler gånger för att kunna utvärdera.
Vilodag idag. Dagen fylld av tvätt och cykelfix, en tur upp till Allebike och inhandling av diverse cykelförnödenheter och sedan hem och fika med Mackan i Långedrag. Det skulle också inhandlas badklädsel, eftersom Mackan tyckte att det var varmt nog för bad och jag lovat att bada, bara han köpte en snygg bikini (jag är ju badkruka som ni vet och behöver mutas). Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Tydligen är det så att om man har storlek 36 eller mindre, måste bikinibrallan automatiskt bara finnas i modeller med tex små knytband i sidorna eller som visar halva rumpan. Min smak är lite mer hipstervariantbralla eftersom jag inte vill känna mig naken på stranden och det får man tydligen bara ha om man har 38 eller större. Tråkigt men sant och det blev inget köp och inget bad utan kaffe och bulle istället. Eftersom det förmodligen varit för kallt i vattnet, gjorde det mig inget!
Nog om det. Det jag egentligen skulle skriva om var Bockstensturen som går av stapeln den 31:a Augusti och arrangeras av Varbergs MTB -som jag ju tävlar för! För er som körde Cykelvasan för första gången och kanske blev helbitna på det här med mtb-cykling, eller ni som körde Cykelvasan och kanske inte blev riktigt nöjda med er prestation -här har ni en ny chans att visa vad benen går för! Loppet är något längre, 95km, men med den stora skillnaden att det är mer backar och mycket mer fina stigar i främst bokskog. Bokskog är enligt mig något av den bästa skogstyp man kan cykla mtb i. Jag körde själv min första Bockstenstur redan 1997 och det var min andra tävling någonsin i cykelkarriären. Då gick start och mål i Åkulla. Några år senare flyttades start och mål till Fästningen och loppet blev då även längre. I korta drag är det snabbkörd grusväg första 15km fina stigar och skogsvägar på mitten och snabba grusvägar sista 25km sista 3 km kör man in mot fästningen längs med havet och går i mål i Socitetsparken bredvid. Helt klart ett av det trevligaste och bästa arrangerade långloppen! Just nu är närmare 1200 åkare anmälda och jag tror på närmare 1500 till start!
Jag sitter och funderar det och kommer fram till att jag vunnit Bockstensturen minst 2 gånger och varit på pallen ett antal. Jag vann bland annat SM i Långlopp där 2006 så loppet har en speciell plats i mitt hjärta. Årets SM i Långlopp går ju i Hässleholm nu i helgen, också det i bokskog, så det blir en fin uppladdning för Bockstensturen. Det kan ju vara bra att förbereda kroppen på att tävla lite längre.
Skynda er att anmäla er fram till på söndag är det ordinarie pris. Givetvis går det även att efteranmäla sig men det är ju både bra att ha det gjort och blir bliligare med. Det fina sensommarvädret ser ut att hålla i sig, så vad finns det mer att fundera på. Gå in på www.bockstensturen.nu Hoppas vi syns där!
Det blev förutom målning två riktigt bra träningspass nere på Österlen. Så länge det inte blåser för mycket är det optimala träningsvägar där nere, ja om man bortser från avsaknaden av ordentliga backar då. Det finns gott om fina asfalt- och grusvägar med mycket gles biltrafik. Perfekt för intervallträning, då man kan hitta vägar med minimal risk för ofrivilliga stopp för trafik och korsningar tex. Jag stannade till vid Sandhammaren ena dagen när intervallerna var klara. Jag har nog skrivit om det innan, tänk vilken cx-bana man skulle kunna lägga här. Runt fyren kanske och ned över sanddynerna. Till och med Sven Nys skulle tycka det var svårt i den sanden! Åtminstone kan man åka hit och öva sandcyklingens ädla konst på allvar.
Väl tillbaka i Götet stod en hink med Pedrosgrejer i mekrummet, som fick bekänna färg direkt efter dagens skogspass som var lerigare än väntat. Har testat Pedros grejer ganska många gånger innan och tycker det är mycket bra produkter. Dessutom är de snällare mot miljön än mycket annat på marknaden. Många miljövänliga rengöringsmedel fungerar faktiskt rätt dåligt när det gäller att göra rent, just på grund av att de är miljövändliga, men Green Fizz känns minst lika effektivt som starkare medel. Så nu har jag inget att skylla på när cykeln är skitig.
Om några veckor är det dags att skörda vindruvorna. Det betyder att jag behöver åka hit igen för att få chansen att smaka. Helt otroligt mycket vindruvor i år, nästan så att man borde testa att göra vin. Eller det kanske man inte ska. Min far har testat göra vin på allsköns bär, frukt och blommor från trädgården, inget av dem har blivit särskilt gott,även om far givetvis jämfört dem med fina årgångsviner. Vindruvorna smakar nog bäst när de äts.
För utom detta har jag försökt att måla lite annat än bara barnsliga gubbar idag. Målet var att måla fort, eller i alla fall halvfort, eftersom jag vanligen målar ganska långsamt. Lyckades ganska ok, bilden tog en timme att göra. Om resultatet blev ok, får dock någon annan avgöra. I morgon ska jag testa lite mer snabbmålning och träna.
Igår blev det ett cykelpass som skulle bli hårda intervaller, men blev härlig skogscykling istället -Då benen sa "nej tack" till intervallerna. Helgens två tävlingar tog väl förmodligen musten ur mig. Valde en av mina favoritstigar i Skatåsområdet. Den var lerig, brötig och alldeles underbar. I bland behöver man helt enkelt göra någon annat än det man planerat i träningsväg.
På kvällen blev det ett styrkepass på gymet. Istället för 4kg hantlarna blev det 5kg (!!) hantlar. Det är ju faktiskt en ökning med hela 25% i styrka, (som en vän på twitter så snabbt räknade ut). Ni får passa er, jag kommer snart se ut som Dolph Lundgren! Armhävningar är nu uppe i 3x10 (breda, men i alla fall), vilket är nästan på nivå med innan skadan. Det gör dock förbannat ont under tiden man gör armhävningarna så det handlar till stor del om förmågan att utså smärta. Tänk om denna otroliga styrkeökning kunde ge sig till känna även på cykeln. Utöver detta blev det bland annat lite marklyft och utfall.
Appro på marklyft, man ser en hel del i gymet som kör dessa med dålig teknik och då främst att man inte har rak rygg. Mitt råd är: kör hellre med lätta vikter och med rak rygg och perfekt teknik än att lassa på så mycket vikt som möjligt. Det är sjukt dålig belastning att bära tunga vikter då ryggen är krum. Använd speglarna, de är till för att se till att man har rätt teknik när man kör, inte för att spana in sig själv och sina triceps mellan seten (som många gör..)
Definition på att en skada är läkt är väl att man kan göra samma saker som man kunde innan den. För min del handlar det om att göra saker som armhävningar, stå på händer och i brygga, göra skorpionen eller rycka i styret för att komma över en sten. Skulle man gå till läkaren och hävda att man inte blivit riktigt återställd efter skadan skulle de nog skratta. Eller bli förbannade. Att stå i brygga och göra omvända armhävningar på ett ben räknas nog som lyxproblem. Men för mig är det viktigt, eftersom jag tycker om att använda min kropp på olika sätt.
Just denna vecka pratas det mycket om Cykelvasan som går i helgen. Ett gigantiskt och viktigt cykelevent för Sverige. I år sänds även ett sammandrag i TV. Det är stort. För min del var planen att köra, men nu har jag bestämt mig för att avstå. Dels för att jag inte lyckats att anmäla mig till loppet eftersom jag inte kunde anmäla mig då startplatserna släpptes (nu svarar de helt enkelt inte då jag mailar dem och undrar om man kan anmäla sig) och det känns så åpet att försöka fjäska till sig en plats på något annat håll. Sen, om jag nu hade lyckats att anmäla mig, blir det väldigt kostsamt för min ansträngda cykelekonomi. Det hade kostat närmare 3000 kr för bara anmälan och resa dit. Lite besviken är jag att det inte blir något, då jag behövde revansch från förra året då jag tokväggade i loppet. Dessutom är det härligt med hela atmosfären med så många cyklister. Men jag kommer igen! Istället för Cykelvasan blir det en trip ned till Mor och Far vilket också är välbehövligt.
I helgen var det som sagt XCO i Hortern, ca 5 mil in i Norge från Svenska gränsen. Två dagars tävlande på exakt samma bana och lika många varv båda dagarna. Banan var mycket tekniskt krävande, inte bara på grund av en massa partier med rätt vassa stenar, men även för att det fans en hel del byggda hopp, stenkistor och svängar. Just sådana byggda tekniska partier blir mer och mer standard på internationella XCO-banor, men har inte riktigt hunnit bli på modet då det gäller våra svenska banor. Lite synd, då det kan vara bra att träna på sådant även hemma, så det inte blir en chock för de som ska ut och köra sina första internationella lopp. Och sen är det ju roligt också! Men jag förstår, det blir en hel del merjobb för de som ska göra banor.
I alla fall, på lördagen var de steniga partierna bitvis rätt hala och krävde fokus. Jag hade en riktig dålig dag i lördags, oerhört trött i huvudet och kroppen troligen för att jag inte lyckats sova natten till lördagen (ni som följt mig vet ju att jag tidvis har problem med att sova ordentligt). Jag var ljusår efter täten och trodde ett tag att jag skulle bli avplockad eftersom jag körde så sakta, men lyckades ändå bli 4:a. Kajsa gjorde ett kanonlopp och slutade 2:a. Banan var rolig men det kändes som om jag mest halkade runt och körde in i varenda sten som fanns på banan. Jag upptäckte att jag tappat en skruv till min SPD -kloss och klossen satt helt löst. Inte konstigt att jag tyckte att det var svårt att komma i och ur ena pedalen. Hittade tillslut en ny skruv underst i mekväskan.
På söndagen fick vi en torrare bana och vissa tekniska partier var mycket lättare att köra. Fick en riktigt kass start och hamnade efter ett gäng cyklister in på det första tekniska partiet. Det hela redde dock upp sig och jag kunde hitta mitt eget tempo. Fortfarande lite segt men bra mycket bättre än lördagens tävling. Kändes rätt jobbigt att köra 5 varv idag med, det hade gått räckt med 4, men man får väl göra som de säger. Slutade 3:a en bra bit efter Kajsa Snihs som vann dagens race i stor stil. Räknade ut att jag kört ca 12 minuter snabbare på dagens race jämfört med gårdagens, det är mer än 2 minuter snabbare per varv. Visst det var torrare, men jag körde också bättre. Det får man väl vara nöjd med i alla fall.
Så då har jag hamnat i Norge, Horten närmare bestämt. I morgon är det dags för lite XC-cykling här både i morgon och på söndag och det ska bli skoj. Norge brukar bjuda på bra banor. Sist jag körde XC i Norge var det riktigt lerigt, men nu ser det ut att bli torrt. Det enda som är lite dåligt nu är att det stod att det skulle finnas pentry i rumet jag bor. Det finns det visserligen ett pentry, men man får inte använda det och de har plockat bort alla kastruller. Jättebra att skriva det när man beskriver rummet. De har visst ett kök man kan använda, men det hade stängt, så jag fick gå till en bowlinghall bredvid och köpa Fish & Chips, vilket smakade jätteäckligt och säkert är det bästa som finns att ladda med inför XC-lopp. Får bättra mig i morgon.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, veckan har gått åt till att få färdigt en hemsida och ta reda på vart jag ska skicka min telefon på lagning. Det senare visade sig mer krångligt än väntat, jag fick ringa till tre olika ställen och skicka två mail för att komma rätt. Härligt att det är så smidigt för Tele2:s kunder när de har problem! Nu har jag också en gammal telefon som faktiskt fungerar, så nu kan ni ringa mig. Hade tänkt lägga in en urtjusig bild, men råkade skicka iväg telefonen med alla bilder utan att spara dem på datorn, fast jag trodde att jag gjorde det. Ja ja, man kan ju inte ha tur jämt. Nej nu blir det sov, så jag orkar upp i morgon.
Ett gött gäng. Fast i Stockholm säger man mer typ "gått" . Tror jag i alla fall..
En ganska så intensiv helg, eller åtminstone söndag. Upp till Stockholm på lördagen för att våldgästa min gamle vän Niclas. Jag gillar verkligen Stockholm, åtminstone vissa delar för det är så fint och mysigt på sina ställen. En vacker stad!
Söndag morgon inleddes med träningstävling i Sköndal, dig jag blev guidad av Robin (tack för det ) Egentligen var det Cyclocross som gällde, men jag hade mtb. Efter att ha läst om detta Sköndal, som mina twittervänner så ofta kvittrar om, var det kul att få uppleva stället. En fin, fin CX-bana, som även funkade bra att träna XC på I alla fall om syftet är att bli trött i benen och det är det ju. Vi körde 7 varv som tog strax under 5 minuter. Jag körde hårt i 4, sen var benen döda och jag slet i de resterande 3. Värmen gjorde det extra jobbigt såklart och jag fick ett bra träningspass.
På eftermiddagen/kvällen bar det av till Speppsholmen och Stockholm Music and Arts. Lyssnade och tittade bland annat på Billy Bragg och Laura Mvula som spelade innan det som alla väntade på. Det måste kännas rätt så jobbigt att vara de musiker som får spela precis innan en artist som Prince. Båda var riktigt bra, och duktiga musiker, även om de inte spelade musik som jag brukar lyssna på.
Väntan.
Prince skulle gå på 20,30 men var nästan en timme försenad. I gengäld spelade han i 2 1/2 timma, så det var förlåtet. Inledningen var ungefär som ett knytnävsslag i magen, genom en extremt rockig, tung version av "Let's go Crazy". Det lät ungefär så här:
...fast ännu tyngre och faktiskt bättre!
Bitvis var det väldigt annorlunda jämfört med spelningen på WoW för två år sedan, där fick publiken precis vad de förväntade sig, här var det helt oförutsägbart.
Jag antar att en del blev lite besvikna över det tunga, rockiga soundet och frånvaron av vissa hits från 80-talet, men vad är det som säger att en musiker måste låta precis likadant och spela samma låtar hela tiden? Begåvade musiker utvecklas och testar nytt. Själv är jag väldigt förtjust i det funkiga soundet, men det här var också en fantastiskt bra spelning och det var kul att få höra de lite nyare låtarna, uppblandat med äldre, välkända men nyarrade. Prince kan verkligen konsten att röja och få med sig publiken. Hans band 3rd eye girl är också riktigt bra och supertajta, jag undrade ibland om de verkligen var bara 4 pers på scen, det lät som 10. Minst. Men något annat än superproffsighet hade inte funnits i dessa sammanhang. Enda minuset på denna spelningen var att de placerat några stora högtalare på scenen som skymde sikten väldigt mycket för oss som stod långt fram och dessutom hade man inte storbildsskärmar. Scenen på WoW var helt enkelt bättre uppbyggd. När jag kom tillbaka till lägenheten hade klockan hunnit bli 1 på natten. Skulle upp 05.45 för att hinna till jobb på Scandinavium, men hade svårt att somna med huvudet fullt av gitarrsolon, musik och en liten man med gitarr. Så nu är jag riktigt trött. Sammanfattningsvis en toppenhelg jag kommer att leva länge på! En rolig grej. Bakom mig på spelningen stod en ung kille från USA som skulle gå på ALLA Princes spelningar i Europa den närmaste tiden. Snacka om att vara hängiven fan! Eller ska man kalla honom stalker?
Vad som inte är lika toppen är att mitt SIM-kort till telefonen lade av i Stockholm så att jag varken kan ringa eller bli uppringd. Har bett om ett nytt, men det är ju svårt att ringa och felanmäla när man inte har nån telefon och det lär ju ta sin lilla stund för Tele2 att lyckas svara på mitt mail. Utöver det håller även datorn på att ge sig, något jag inte riktigt har råd med just nu. Elektronik alltså. Höll inte prylarna bättre förr? Min första mobil hade jag säkert i fem år, medan de senaste har funkat något mer än ett år. Maila mig om ni vill nå mig! asa@erlandssonmtb.com :)
I helgen blir det tävlingsfritt. Istället ska jag göra en av årets stora grejer, nämligen se Prince live i Stockholm i samband med Stockholm Music & Arts Festival. En massa andra band och konsthändelser pågår också under helgen, men det är egentligen bara Prince jag vill se. Det andra får bli som det blir. Jag har sett den lille mannen med gitarren en gång tidigare, på Way-Out West 2011, en helt fantastisk spelning! Jag säger som far min och det är nog det enda vi är helt överens om i musiksammanhang, -en bra artist/musiker ska vara bättre att se och uppleva live än att lyssna på, på ett inspelat album. I många fall är det faktiskt inte så utan många sångare låter rent ut sagt för jäkligt live jämfört med det som görs i inspelningsstudion. Detta är inte så konstigt, vi hade ett jobbevent en gång och fick spela in en låt i en riktig studio och på den inspelningen sjöng till och med jag riktigt bra! Allt går att fixa i efterhand.
Träningsmässigt har det blivit lite mer styrketräning. Jag gillar att köra enkla, klassiska övningar så som marklyft, knäböj, utfall och bänkpress blandat med övningar på boll om med den egna kroppen som tyngd. Man behöver inte krångla till det så! Armhävningsstatus är just nu 6x3, alltså en ökning med 50%, men jag kör dock fortfarande "breda" armhävningar eftersom det gör ont i handleden att köra dem som man ska. Jag har som sagt ganska svårt att ta mig in i gymet, men när jag väl gör det tycker jag det är rätt kul. Är man svag, går det fort att bli starkare.
I kväll blev det ett mycket varmt, kvavt intervallpass på vägarna kring Delsjön. Jag tog kol på mig själv under de första 10 minuterna intervall. Så om någon inte tycker den blir trött/stum nog efter sina intervaller kan jag mot någon form av muta, visa hur man gör.
I morgon ska jag instruera spinning innan jag åker upp till Stockholm. Nytt för i höst är att jag inte kommer köra några fasta klasser för första gången sen jag började instruera 1998. Det känns lite konstigt.
