Superprestige-rapport och hej 2013!

Foto: Tom Prenen

Så, 2012 finns inte mer, nu är det 2013 som gäller! Jag hann ta mig hem efter Superprestigeloppet i Diegem och fick en lugn nyårskväll med Markus och vänner i Göteborg. Man borde kanske göra någon slags sammanställning över året som gått rent cykelmässigt, men jag får vänta med det, då det varit så mycket som hänt.
Innan dess, ett stort tack till alla som hjälpt mig under det gångna året, sponsorer, samarbetspartners, min familj och mina och vänner! Ni är guld värda!

Så det blir en kort rapport om Superprestige i Diegem, 2012-års sista tävling.
Återigen -"kvinnoparkering" en bit utanför tävlingsområdet. Det blev även rätt stressigt innan start och kanske är det det som är melodin för att man ska tända till lite extra. Jag kände mig i alla fall lite småförbannat! Jag hade kört ett varv på banan, vilken i vanlig ordning hade djup lera på sina ställen, så cykeln var riktigt full av gegga. Jag stannade till i den tekniska zonen för att spola av cykeln - men där fanns inga tvättar, för de hade inte kopplats in. Man hade väl "glömt bort" att damklassen startade redan kl. 13,00. En man ur arrangörsstaben verkade tämligen oförstående när jag förklarade att jag skulle starta om en timme och gärna ville göra det med en ren cykel. Till slut kom tvättarna i ordning och då hade det hunnit bli en ganska lång kö med irriterade cyklister och mekaniker.

Banan i Diegem var förutom lerpartierna supersnabb, med ungefär hälften av banan på asfalt. Inget som brukar vara riktigt gynnsamt för min del. Återigen över 50 startande i damklassen, kul med så stora startfält. Jag fick en något bättre startposition än vid tidigare race, vilket även delvis gjorde att starten blev den bästa av alla dessa fyra lopp. Gick ut hårt på första varvet och varvade som 9:a, strax bakom Annie Last, ett bra hjul att hålla sig bakom, då hon varit i toppen på XC-världscupen, bland annat. Jag orkade dock inte stanna kvar där, tempot var för högt så jag tappade och hamnade i en grupp strax efter. Mot slutet var jag helt stum i benen, och kom knappt upp för sista trappan och rullade i mål på 15:e plats 2,50 efter segrande Katarina Nash. Är väldigt nöjd med loppet, förutom att jag inte orkade spurta något mot slutet. Känns dock bra att få avsluta med ett topp 15-resultat i ett sådant lopp, vilket varit ett litet hemligt mål jag haft för den här resan. Det visar att övning ger färdighet! Det var lite typiskt att jag var tvungen att åka hem nu när det börjat lossna.  hade gärna stannat och kört två tävlingar till, men det fanns inte riktigt utrymme för detta i min budget och det är faktiskt ganska slitsamt att rodda allt själv mellan tävlingarna utan support. Hade jag inte fått hjälp av Ernst, som hjälpt mig med överdragskläder innan och efter start bland annat, vet jag inte hur det hade gått. Dessutom behöver cykeln nu mer eller mindre en helrenovering efter all lera och även tubdäcken håller på att lossna.

Direkt efter tävlingen satte jag mig i bilen för att köra hem till Sverige. Stannade och slumrade några timmar i bilen i Danmark innan jag fortsatte hem till Göteborg. Rätt jobbigt men det är givetvis skönt att komma hem.