Trötta ben på XC-SM

Nu när jag är tillbaka i hemmets trygga vrå, efter över 5 veckor på vift orkar jag äntligen skriva lite om gårdagens XC SM.

Loppet började bra, jag fick en bra start och låg med långt fram och det kändes ok. Det var det tempot jag behövde hålla i 4 varv för att kunna vara med och kriga i om toppplaceringarna och det kändes som jag hade kontroll och låg en bra bit från min maxkapacitet.

Men. Det fungerade i ungefär i 1 varv. Efter det försvann i princip all kraft i benen innom loppet av ett par minuter. Ungefär som att dra ur proppen till badkaret efter att ha badat eller som att vägga på ett 5 timmars distanspass. Jag ville stanna och kliva av, men valde att sänka tempot rejält istället och fortsätta. På sista varvet piggnade jag till något och lyckades ta mig i mål som 6:a i alla fall. Det var i alla fall bra för moralen!

Jag är väldigt missnöjd med min SM-insats, kanske inte främst på grund av placeringen, utan på grund av att kroppen inte fungerade. Uppladdningen hade varit bra innan och tempo-loppet kändes lovande, allt omkring fungerade toppen, men det blev bom stopp!

Som den dåliga förlorare jag är, har jag surat en del efter loppet. Det är dock inte första gången kroppen strejkar och tokdör på liknande sätt under tävling och jag har kommit igen efter dessa gånger, så detta är nog inga problem. Problemet är att jag inte vet varför det blir som det blir, varför benen och kroppen ibland helt plötsligt, utan förvarning tar slut. Är det någon som har några tips på vad det beror på, så tar jag gladeligen emot dem :)

Nu är jag alltså tillbaka i Götet, men bara till på onsdag morgon. Då bär det av till Zurich för att hämta bilen som står parkerad på flygplatsparkeringen där (blir dyrt att lösa ut den).
Därefter till Champery-området och nästa världscupstävling. Egentligen skulle jag vara kvar på MTB- Landslagslägret i Falun efter SM, anordnat av förbundskapten Fredrik Ericsson. Denna gång fick jag dock tyvärr lämna återbud, då det skulle bli på tok för stressigt att hinna hem och packa om. Man kan inte göra allt, även om man vill.. Lite synd, eftersom det utlovades en kurs i bancykling. Hade varit roligt att prova, tror att jag är byggd för den sporten! (obs ironi).

Återigen ska vi dela boende med de supersnabba, nu förtiden medaljprydda Kalas-killarna i Champery. Kanske man kan få låna några muskelfibrer av nyblivne svenska mästaren till tävlingen? Han verkar ju ha mycket kraft i benen och damerna kör ju ändå inte samtidigt som herrarna. Ser fram emot att lära mig en massa nya viktiga saker från Magnus och Mattias i alla fall!

Hej hopp!