Champery

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva men, det var ingen bra dag på tävlingsbanan för min del i alla fall.
Benen värkte, mjölksyran kom redan på uppvärmningen, pulsen var omöjlig att få upp.
I starten hade jag inget tryck i benen överhuvudtaget och körde ursakta (jag som annars är rätt startsnabb) och det blev inte bättre av att startloopen smalnade av efter ca 500 meter och gick in på ett smalare skogsparti där det i princip blev cykelsallad och tjejslagsmål eftersom alla ville fram. Första biten av banan var en evighet av springande, försök till omkörningar, armbågar i sidan, arga tillrop och hjul och pedaler som fastnade i varandra.

Jag borde varit mer offensiv och använt armbågarna och arga tillrop själv, men jag orkade inte.
Redan efter den evighetslånga startloopen var jag över tre minuter efter täten, jag tänkte att det kanske skulle lossna om jag fortsatte, men det blev bara värre. Jag sjönk som en sten i fältet och valde att kliva av banan efter ett tag. Det är tävling nästa helg också och risken är att man blir ännu sämre om man fortsätter att slita runt med en så trött och stum kropp. Jag gillar inte att bryta och gör det inte ofta heller, denna gång tror jag det var nödvändigt.

Som tur var räddade Kalaskillarna hedern i huset, Magnus genom att bli 50:a och Mattias genom att bli 81:a

I morgon drar vi till Italien, det ska bli trevligt. Jag hoppas hitta något bra sätt att få kroppen att fungera igen, vila och massage hjälpte uppenbarligen inte...