Åsa Erlandsson

Dagen före..

2012-01-28T14:08:00.000-08:00

Idag har vi kollat på Juniorernas och U23:ornas lopp på Belgisk TV, de sänder alla lopp med för och eftersnack. Ungefär som när vi visar skidor eller fotboll i sverige. U23-loppet var verkligen riktigt kul att se på, precis så ett cyclocrosslopp ska vara! Efter det har vi som inte tävlat snurrat ben en kort sväng på våra cyklar och Kajsa och jag hann till och med gå en sväng på stan. Såklart fastnade vi i en av de många cholladaffärerna, som inte bara har chokladbröst, utan även mer "seriösa" former. Fantastiskt! Och faktiskt rätt billigt om man jämför med liknande kvalitetschoklad i Sverige.

Sen har vi laddat på olika sätt för att bli riktigt på G till i morgon Vi har gjort upp belöningsstegar i form av antal belgiska våfflor vi får äta efter racet, beroende på vilken placering vi slutar på (ju högre upp destå fler våfflor..). Jag har lovat att tatuera mig och klippa av allt hår om jag vinner andra har lovat att springa nakna om Mange vinner. Ungefär så har vi hållit på. Mest har nog ändå Mange laddat, främst genom att träna på att göra sitt tecken:

Med det M:et kommer han att vara mäktig då han rullar in och ställer upp till start i morgon. Själv har jag övat "Å", men det blev inte alls lika bra. Får nog hitta på något annat.

Nu är det sovdags. I morgon är det dags att ta sig an sanden på riktigt!

Sand på VM-banan? näää inte så mycket..

2012-01-27T14:16:00.000-08:00

Var ungefär så Magnus Darvell beskrev banan när vi åkte hit för Världscup i november. Ni kan ju göra er egen bedömning. På denna film figurerar dessutom blågula åkare i tid och otid av någon anledning, man kan nästan tro att vi har större landslag än Belgien.

En liten film..

2012-01-25T10:37:00.000-08:00

Från söndagens värlsdcup. Filmen är inte lika fin och välgjord som den från Namurvärldscupen, men ganska ok ändå. Det är kul att se loppet "utifrån" när man varit med i det. Nu ser man ju inte alls alla partier här, men det man ser ser löjligt enkelt ut. Det är svårt att fatta att de filmade leriga partierna var så tungkörda som de var i verkligheten. Det ser inte ut som någon särskilt tunkgörd lera, men det var det alltså.

Annars har det varit lite träning idag på förmiddagen och på eftermiddagen har det limmats däck och fikats. Själv lyckades jag köra lite fel på träningen och hamnade på en vandringsstig, det blev lite offroadkörning innan jag hittade hem. Kändes bra i min sargade vänsterhand, förutom på kullerstenarna i stan.

I morgon ska vi åka till VM-banan och ta några testvarv, det blir göttans.

Brugge: våfflor och bröst!

2012-01-23T13:45:00.000-08:00

Nu är vi framme i Brugge, i Beligen, där vi ska bo fram till VM. Vi bor mitt inne i den gamla stadskärnan, kanske inte världens mest praktiska boende när man ska tävla, eftersom det är trångt och svårt att meka och tvätta cyklar. Men helt ok ändå.
Brugge är en riktigt trevlig stad, vars medeltida byggnader är välbevarade. Vi bor mitt bland gotiska katedraler och gamla pampiga byggnader. Bland annat ligger ett gammalt klocktorn mitt memot hotellet, vars klockor spelar minst en gång i kvarten. Hoppas innerligt att den inte fortsätter på natten, då blir det svårt att sova.

Vi gick en snabb vända runt kvarteret och passade på att köpa äkta Belgiska våfflor. Nygjorda och helt otroligt goda! Helt klart en höjdare.

Belgien är ju också känt för sin högklassiga choklad och vi gick förbi en fin chokladaffär och hittade...

...öööh bröst i olika storlekar och färgtoner. De största var i "naturlig" storlek, eller snarare större än naturlig storlek. Förmodligen en storsäljare.

Lugn dag idag, hoppas ge mig ut på lite träning i morgon. Har rätt ont i handen från gårdagens race, så jag håller mig nog till en löprunda, så slipper jag hålla i styret en dag till. Blir bra tror jag.

Första däckkavlingen!

2012-01-22T15:13:00.000-08:00

Kajsa och Jag, glada innan start. foto Mathias Karlsson

Idag var det en tuff dag på olika sätt. Världscupstävlingen i Hoogerheiide blev resultatmässigt kanske inte någon höjdare för min del, men denna gången kunde det gått så mycket värre, så jag är glad ändå.
Redan efter 200 meter, då alla hunnit få upp farten ordentligt på den långa asfaltsrakan, höll det på att gå riktigt illa för oss, då det blev en stor krasch mitt i fältet. Jag klarade mig undan nästan, några av de som kraschade ordentligt kom in i mitt bakhjul. Själv körde jag in i kravallstaketet när jag väjade och slog i knät och handen hårt i det. Trodde först att cykeln gått sönder, men det visade sig att jag bara "tappat kedjan".

Jag var först ut på cykeln ur härvan och började jaga den bortflyende gruppen åkare framför mig.
Det var riktigt hemskt att höra först det välbekanta, fruktade ljudet av cyklister som kraschar mot hård asfalt och sedan folk som skek av smärta bakom mig och jag ganska skärrad efter det som hänt till en början och hade svårt att hitta fokus.

Efter ett tag blev det bättre och jag hittade flytet igen. Hade precis börjat komma upp fältet riktigt hyfsat, då det händer. Precis när jag skulle forcera ett riktigt lerigt parti, slutar cykeln att rulla. Först tror jag att det är all lera, men märker sedan att jag kavlat av däcket från fälgen bak. Attans! Sprang bort till tekniska zonen och fick byta till Emil Lindes cykel. Tappade väl inte så mycket tid totalt kanske någon minut, men det blev ganska många placeringar, eftersom det är tätt med folk. På sista varvet lyckades jag plocka några placeringar igen och gick i mål på plats 36.

Hade hoppats på en lite bättre placering så här veckan innan VM, men tycker ändå det var ok utifrån det som hände och om man ser på hela helgen med två tävlingar har det varit bra genomkörare inför nästa helg.
Och jag hade ändå tänkt limma på nya däck inför VM, så nu slipper jag ju besväret med att ta bort åtminstone det ena av alla 4 däck som ska tas av. En annan positiv grej var att jag fick öva på cykelbyte i skarpt läge, det är ju en hel del moment man ska behärska om man vill bli bra på cykelcross.

Banan var annars riktigt fin, både med snabba, torra och riktigt leriga partier, vilket är kul tycker jag. Vädret bjöd för en gångs skull på sol, men en hel del blåst. Marianne Vos vann igen, denna gång med 1 och en halv minut ned till tvåan. Just nu verkar det inte finnas någon som matchar henne och det hade varit en skräll om hon inte vann VM igen.

I morgon blir det lugn dag, garanterat! Vi ska åka till det nya boendet i Beligen, hoppas det blir bra.

6:a i uppvärmningen för Världscupen.

2012-01-21T12:05:00.000-08:00

Är det så konstigt att det känns lite tungt på slutet, när cykeln ser ut så här??

Det blev en 6:e plats i dagens tävling i Rucphen. En bana på mestadels gräs, i princip helt platt, förutom några slänter man skulle upp och ned för, tillsammans med en hel del svängar och några riktigt leriga, sugande partier. På startlinjen fanns både Damernas Världsmästare och Europamästare, så det var upplagt för hårt motstånd. En hyfsad start för min del och det blev snabbt utdraget tack vare de tungkörda partierna. Jag och Kajsa Snihs låg och jagade varandra i början, det var bra. Jag lyckades ta mig upp på en 6:e plats och höll den sen i mål. Kajsa slutade 9:a, så det blev jättebra med två svenskor bland de 10 bästa. I mål var cykeln minst 1 kg tyngre av all lera och allt gräs som fastnat på cykeln.

Marianne Vos var helt outstanding och vann med 2 minuter, den tjejen kan verkligen cykla fort.

Imorgon är det världscupsdax. Det känns lite konstigt att inte kört banan innan, men vi gör det i morgon innan tävlingsstart, så det blir nog bra ändå!

När vi inte cyklar..

2012-01-20T13:57:00.000-08:00

... äter vi jättenyttigt.

eller så dricker vi rött thé och äter smörgås samtidigt som vi SMS:ar våra nära och kära...

.. eller så surfar vi på datorn...

Ungefär det är det vi gör.

I morgon blir det C2 race här i Holland. Tävlingen går i princip på en gräsåker och runt en liten sjö. Fin bana, men ganska tungkört idag och det ska komma regn i morgon så det blir nog lerigt och tufft.

Framme i Holland!

2012-01-19T13:43:00.000-08:00

Resan till Holland gick ganska bra, förutom att vi höll på att åka av färjan utan Ludde, som lyckats gå vilse.
Till slut kom han dock till rätta och vi kunde åka av färjan.
Bussen var rätt full när all packning var inne. Vi var sex i bilen, minst 10 cyklar, tillhörande hujpar plus ganska många extra hjul. Så här såg det ut (bild från Luddes blogg):

Under där någonstans finns cyklarna också...

Nu är vi inkvarterade på ett vandrarhemsliknande boende och det är riktigt kallt innomhus, eftersom värmen har varit avstängd.Tur att Beligentofflorna kom med i alla fall.

I morgon blir det provkörning av lördagens tävlingsbana. Först var planen att köra söndagens världscupsbana istället, det är ju en viktigare tävling. Men det visade sig att man inte fick träna på den, eftersom det skulle regna och den då riskerade att bli förstörd. Troligen är den nog rätt lerig..

Däck och Kläder!

2012-01-16T14:27:00.000-08:00

Hemfärden till Götet gick rätt smärtfritt. Enda orosmomentet var den snörvlande killen i stolen bredvid som hade en hel toarulle med sig, så att han skulle kunna snyta sig oavbrutet. Lite äckligt. Sedan jag såg filmen Contagion har jag fått mer bacillskräck än innan, se den inte om du redan har det!

Väl hemma var det hög tid att styra upp inför Holland och Beligenresan, samt köra några sista hårda träningspass inför VM.
Trevligt nog blev det både Däck- och klädleverans hemma. Tack Schwalbe (eller kanske Skeppshult) och Kalas för det!

Däcken ser riktigt fina ut. Nya tubdäck till CXVM och Mtb-däck. Det ska blir särskilt kul att prova Rocket Ron 2,4. Brett ska det vara!

Kalaskläderna i blågult såg riktigt fina ut, satt bra också. Så här glad blev jag då jag provade den flossade tempodäkten:

Blir fint i helgen när det kanske ska snöa på Världscupen i Holland.

Förutom det har jag instruerat spinning. Grymma deltagare och nästan full sal. Smärtar faktiskt lite i hjärtat att jag kommer vara borta från "mina" medlemmar två veckor till. Men när jag väl är tillbaka ska jag ge dem desto mer att bita i.

Jag komma Svenska!

2012-01-13T14:05:00.000-08:00

Så var det det där med Spanskan. Jag har ju varit rätt många gånger i Pozo och även fastlandet (Spanien) ganska många gånger. I Pozo,som inte är någon turistort, pratas till största del Spanska och en promille kan Engesla. Som längst har jag varit här nere i en månad i sträck och då kan man ju tro att jag lärt mig en del av språket. Så är dock icke fallet. Pratar de enkelt och tydlig kan jag dock förstå en del.
Det går ganska bra så länge man ska ska säga hej och tack eller om det ska beställas kaffe, vatten eller kanske en ostbaguette. Sen blir det svårt och fel. Här om dagen frågade en tjej som jobbar i en av byns två restauranger saker som vilket land jag kom ifrån, hur länge jag skulle stanna i Pozo,m om jag surfade och var de två killarna som var med innan tagit vägen.

Det jag svarade skulle väl med svensk motsvarighet låta något så här:
Var kommer du ifrån? -Jag komma Svenska!
Hur länge stannar du? -Tre dagen. I Sverige kallt.
Vindsurfar du? -Cyklar i bergen
Var är de två killarna? -De åker hem. Med flygen.

Det är kanske så det är att vara invandrare. Man försöker att prata, men det låter skit helt enkelt. Bra att få känna på det i alla fall. Idag höll samma servitris på att skratta ihjäl sig, när jag skulle beställa en maträtt som hette "Chachonda" och uttalade det som jag trodde. Inte alls rätt. Vad det sen betyder får ni kolla upp själva.. Kul att man kan roa någon i alla fall.

I morgon blir det hemfärd. Enligt Apollo så stänger check in 2 timmar innan avfärd. Lite konstigt, eftersom de flesta andra check indiskar brukar öppna 2 timmar innan avfärd. Vi är ju inte i Israel nu, där den nogranna säkerhetskontrollen gör att man behöver minst 3 timmar på sig att checka in. Som vanligt tror jag att de tänkt igenom det och att de försöker lura oss. Genom att checka in tidigt, går vi omkring i avgångshallen och blir hungriga, kaffesugna eller ölsugna. Och så måste vi handla i taxfree också. Sprit, parfym cygaretter och meningslösa souvenirer. Överhuvudtaget är det mycket fokus på att man ska dricka hela tiden och köpa alkohol då det gäller charterresor. Det är drinkpaket på menyn, taxfreeerbjudanden, få en kasse med beställd sprit vid sin sittplatspå både ut-och hemfärd och gud vet vad till höger och vänster. Jag tycker inte om det.
Skulle aldrig falla mig in att ta mig en öl eller drink kl 07.00 innan flyget går. Fy vad äckligt!

Alla är här...

2012-01-12T11:32:00.000-08:00

Just nu känns det som om "alla" är eller precis har varit här på Gran Canaria. minst 20 stycken som jag är mer eller mindre bekant, med är här på ön för tillfället. Cykloteket, Cyckelcity, Saxobank med Contador (de senare är jag ju inte bekant med, men de får ändå på något sätt får anses som rätt kända), några andra vänner och säkert några andra som jag inte vet också. Man förstår ju varför man som nordbo åker hit,cyklist eller inte spelar ingen roll.
Tråkigt nog åker jag själv hem på lördag. Fast egentligen är det inte så tråkigt, då jag bara är hemma fyra dagar och sedan drar vidare till Holland för Världscupstävling i CX och helgen efter VM i samma disciplin.

Efter VM blir det lite lugnare ett tag innan tävlingssäsongen på MTB drar igång.
Kanske kommer jag äntligen få tillfälle att se Mezquita. En byggnad jag bara läst om, men som jag alltid har viljat se "live". Mer om denna resa och dess egentliga syfte längre fram...

De berömda valvbågarna i Mezquita.
Idag var jag en riktig trötting på passet. Gårdagens intervaller satte sina spår ordentligt i benen, vilket ju i och för sig var syftet. Gick ändå att köra på helt ok, men som sagt, trött. I morgon får vi se vad det blir för träning, vi får se vilket humör kroppen är på. Det är ju dumt att köra ett stenhårt pass dan innan man sätter sig på ett flyg med massa hostande människor.

Om att otur när man tänker..

2012-01-10T11:37:00.000-08:00

Här på Gran Canaria blåser det oftast och oftast väldigt mycket. Vinden kommer i de flesta fall från norr eller nord-ost, i alla fall här i Pozo-trakterna och ned mot Bahia Feliz. Lysande bevis på detta är till exempel dessa planteringar, som växer fint efter vinden:

Av de ca 5 gånger jag varit på Gran Canaria och cyklat har vinden kommit från motsatt riktning, alltså från söder, max 3-4 gånger av alla de gånger jag varit ute och cyklat.

Så, vad gör man då om man till exempel är i frukt och grönsaksbranchen och har stora fina tält, i vilka man odlar bananer, tomater och annat gott? Jo man anpassar givetvis byggnationen så att den klarar av att stå emot den hårda vind som kommer från nord och nordost. Jättebra. Så länge som det nu blåser från "rätt" håll vill säga. Vad som kan hända om vinden plötsligt bestämmer sig för att blåsa från motsatt riktning, fick bananodlaren i Pozo lära sig för ungefär ett år sedan. Den hårda vägen dessutom.
Resultatet ser ni nedan, hela tältet blåste sönder, eftersom det enbart var anpassat efter en vind som kom från det håll den 99 gånger av 100 brukade komma från. Stackarn blev visst så chockad att han inte orkat bygga upp det igen Det ligger kvar som en trasa och innuti bor nu någon i en husvagn i tron om att få extra skydd.

För övrigt blev det en återhämtningsdag igår, eftersom jag kände av gårdagens hårda pass upp till toppen i benen. Lugn cykling ned till fyren i Maspalomas för att där möta upp Cissi, som vuxit upp med och gått hela grundskolan med i Karlskoga. Det blev en långfika i solen, riktigt gott!

Idag var det jag som hade lite otur när jag tänkte. Först blev det fina intervaller upp till San Bartolimé. Jag hittade sedan en fantastisk väg därifrån, som skulle gå ned till Maspalomas och ha fin utförskörning på grus.

Mandelträn som blommar. Något av det vackraste som finns!

Den fina vägen. Inget för höjdrädda eftersom man inte jobbar med räcken så mycket här..

Ovanför dammrundan. Damrundevägen är den vita som man ser i bilden. Den här vägen gick rätt så högt ovanför den. Strax efter det råkade jag svänga åt fel håll och istället för i Maspalomas hamnade jag på en väg som övergick i vandringsled. Den var bitvis väldigt stenig kan man säga.

Vad svårt det blev!
Jag fick bära cykeln ungefär en timme och när jag kom ned på cyklingsbar väg upptäckte jag att båda sulorna släppt från skorna. Så nu har jag två "gap-skor" I morgon får det nog bli att testa den rätta vägen och alltså inte svänga av där jag svängde. Göra om och förhoppningsvis göra rätt också.

Förutom det har jag blivit rätt brun om armarna. Det ser ju bra ut så länge man har cykelkläder på sig, men i linne ser det enligt mitt tycke inte klokt ut. Dessutom har jag fått handskar också, eftersom jag alltid cyklar med handskar och händerna inte blir så bruna då.

Jag har därför kommit på en lösning! När jag solar efter träningen måste jag ha det så här:

På så sätt kan ju resten av kroppen "komma i kapp" i sin brunhet. De bruna armarna täcks effektivt för.
Hur samma metod skulle se ut om den tillämpades även på underkroppen vill jag dock inte ens tänka på...

Lungt idag, berg i morgon!

2012-01-07T10:39:00.000-08:00

Hur kan man inte gilla att cykla här?? Foto: Magnus Svensson

Igår hade vi en trevlig middag hemma hos familjen Cykloteket och Kajsa. Det grillades, åts pasta och pratades om ditten och datten. Roligt.
Idag blev det en lugn dag här i Pozo. En joggingtur blir dagens enda träning. Planen var att köra ytterligare ett distanspass idag, men på morgonen kändes det tydligt att kroppen ville annat. Dessutom skulle jag köra Markus och Magnus till flyget och passa på att handla mat i Vecindario, nu är vi hade hyrt bil.

Flygplatsköreriet gick smidigt, men vi fick åka i två omgångar, eftersom allt inte fick plats i den lilla bilen (tur att flygplatsen ligger bara 10 km härifrån). Matshoppingen gick desto mindre smidigt. Det var ju julafton igår och precis som hemma, säger det sig självt att det då måste vara mellandagsrea dagen efter. När man har mellandagsrea här, pågår den förresten till slutet av februari. Kanske varar julen ända fram till påska ändå på vissa ställen... Det var hur som helst smockat med folk i köpcentret, kö till parkeringsplatserna och nästan kö för att komma in i köpcentret. När jag väl kom in i den gigantiska Carrefouraffären tog matinköpet minst en timme. Stor butik och man ville ju passa på att titta på vad de har för roliga grejer att äta också...
Jag lyckades även krångla mig ut och tillbaka till Pozo utan att krocka och väl tillbaka var bensinen slut både i bilen och för mig. Så det var lika bra att lämna tillbaka bilen och gå och lägga sig och läsa en stund.
Något vi funderat på mycket här nere är varför man envisas med att hyra ut bilarna med så lite bensin i tanken att man knappt kan ta sig till närmaste bensinstation innan den är helt slut. Varför?

I morgon hoppas jag vara pigg igen och drar då upp en sväng i bergen igen. Har sett en grusväg på håll som ser fin ut och jag vill prova, men vet bara inte hur jag ska ta mig dit. Får se om jag hittar den, eller en bättre karta som kan ta mig dit någon annan dag.

Göttans!

2012-01-06T09:03:00.000-08:00

Sol och lagom varmt, bra träning och vackra vyer. Så kan man sammanfatta Gran Canaria hittills. I morgon åker Markus och Magnus hem och jag stannar här i Pozo själv en vecka för lite mer träning.

I dag blev det en tur där den, bland svenska cyklister, nästan legendariska dammrundan inkluderades. En riktigt fin grusväg med grym utsikt som slingrar sig fram. Jag var riktigt trött och tog det därför rätt lugnt. När jag kört tre timmar blev jag plötsligt pigg igen och kunde köra på lite mer i motvinden hem.

Ikväll blir det middag hemma hos Seglarn och Pumpen om vi nu hittar något kött till killarna. Det är nämligen någon som liknar julafton idag här nere. Man ger varandra presenter idag, inte den 24:e som hemma. Själv har man ju sparat lite lax i frysen, så för mig är det inga problem.

Bilder från Gran Canaria!

2012-01-03T12:26:00.000-08:00

Vi har det som sagt bra här på Gran Canaria. Stötte på Fredrik Edin idag på turen och hoppas få till en middag med deras gäng någon kväll. Annars har det mest varit så här:

Mackan på Nyårsafton. Innan vi somnade.

Finvy vid Soria

Finvy 2

Mackan blev lite trött..

Fika i Ayacata

Magnus och Mackan steker.

Påklädning.

Uppställning

Fikainköp.

Gran Canara!

2012-01-01T12:38:00.000-08:00

Vi har det grymt fint här på Gran Canaria. Perfekt väder 22 grader där vi bor och 15 i bergen. Nordlig vind som vanligt.

Först nyår, som blev annorlunda: Uppstigning 04.15 och avfärd till flygplatsen för avfärd. Mackan och Magnus åkte med Solresor och jag åkte med Apollo en och en halv timme senare. Lite segt att vänta på Landvetter, men när man väl kom i väg var det bra. På Las Palmas blev upphämtade av Carlos, (även kallad Cowboyhatten) och åkte till Pozo. Pozo såg ut precis som det alltid gjort de 5 gånger jag varit här. De jobbar inte riktigt med att förnya sig i Pozo, kan man säga. Vi han med lite bunkring av mat och sen lite slappande. Vi hade köpt champagne och lagt den på kylning för att ha till 12-slaget. Vi hann dock bara med middagen. Efter den kom vi alla tre in i någon slags koma och sömnbristen gav sig till känna. Vi bestämde oss för att vila en stund, trots att det var fullt pådrag utanför fönstret med div spanska sånger av varierande kvalité, spelandes på högsta volym. Vi somnade givetvis alla tre och vaknade tio minuter efter tolvslaget. Ingen verkade riktigt bry sig om att det var nytt år, för det var ju så underbart skönt att sova. Det var det nyåret det, men ingen av oss verkade särskilt ledsen för att vi missade det. Champagnen är fortfarande kvar på kylning.

Dagen efter var vi nog de piggaste och minst bakfulla i hela Pozo och gav oss till slut ut på cyklarna. Rundan från Magnus gps ser ni på bilden ovan. Det där med att mjukstarta verkade inte vara vår grej, det blev en medvindsstart i rasande tempo ned till Arguinegin och sedan upp till Soria. 18% visade Magnus gps som mest lutning och det var väl rätt ok för mig som hade mtb, men lite jobbigare för killarna, som använde cross respektive landsvägshoj. Snabbt inköp av lite dricka och sedan vidare upp till Ayacata där vi tog ett kaffestopp. Ayacata är ett ställe där många cyklister gärna stannar och fikar och det är otroligt vackert där när mandelträden blómmar. Dock hade de inte börjat blomma än. Dagen till ära satt Sara Mustonen och fikade där. Nedfarten till Pozo gick snabbt, ca 1 timme till Pozo (jag vet att det tar minst 2 timmar att cykla samma väg åt motsatt håll) Det rullade så där bra med mtb:n jämfört med racern, jag fick trampa för fullt på raksträckorna, men det gick fint i alla fall.

Väl nere firades det med mariekex och nutella, perfekt för återhämtningen.

Hoppas kunna lägga upp lite fina bilder i veckan från alla fina ställen. Nu blir det mer mat strax!

Tack och hej då 2011!

2011-12-30T01:06:00.000-08:00

I morgon drar vi till Gran Canaria, så jag vill passa på att säga hej då till 2011 och ge ett extra tack till sponsorer, familj, vänner, alla medtävlare, arrangörer och alla som på ett eller annat sätt varit inblandade i min cykelsäsong.

2010 var ett ganska tungt cykelår för min del och det känns så kul att 2011 blev så mycket bättre! Allt blev ju inte precis som jag tänkt mig, med det blir det ju i princip aldrig och tur är väl det. Tänk hur tråkigt och förutsägbart allt skulle vara. Det jag ville under 2011 var att göra mig själv rättvisa på tävlingsbanan, vilket jag tycker att jag lyckas med, i alla fall ibland.
Och jag är framför allt glad att jag lyssnat på mig själv, och inte på andra som på mer eller mindre sofistikerade sätt försökt att antyda att det kanske var dags att lägga cykeln på hyllan. Förståsigpåare finns det gott om överallt, men inte ens jag förstår mig på mig själv ibland, så varför skulle någon annan göra det?
Så lätt blir ni inte av med mig!

Tack för i år, vi syns på "andra sidan" med ett nytt fräscht 2012.

Årets räddaste...

2011-12-28T07:43:00.000-08:00

Bild.
..stod väl jag för då. Igen. Jag fattar inte att jag ofta ser så rädd ut på cykelbilder!
Ibland händer det att jag faktiskt är lite rädd, men långt ifrån så ofta eller så panikartat skräckslagen som många bilder jag fastnat på ger sken av.

Ett av målet för 2012 får bli att se mindre rädd ut på bild OCH ha kläder, nummerlappar, hjälmar, hjälmmössor och glasögon sittandes rakt och fint, på rätt plats utan veck eller flärpar som hänger ut.

Kanske ska jag böra sminka mig också, som de andra CX-brudarna i Världscupen? Nja, det får vi allt se om jag orkar...

Fler foton finns på här!

Tomten.

2011-12-24T07:28:00.000-08:00

Kom till Gustav här i Karlstad. Gustav var dock lite skeptisk och gömde sig under bordet när tomten kom. Fast paketen ville han ha sen när tomten hade gått..

Hus.

2011-12-22T15:06:00.000-08:00

Har man inget hus, får man väl baka sig ett då, tänkte Mackan och jag.. resultatet: ett något snett, men ändå ganska charmigt hus. Tog minst två timmar, så nu är det sovdax.

Onsdagsfilmen!

2011-12-21T11:23:00.000-08:00

En fantastisk film som snyggt återger Världscupstävlingen i Namur. Blir ni inte lite sugna?

4ème Manche de CDM cyclo-cross from Petitesreines on Vimeo.

Det är lite synd om oss just nu...

2011-12-20T14:53:00.000-08:00

Bild från Namur. Att jag aldrig lyckas sätta nummer lapparna så det ser snyggt ut...

Det gick bra på CX-racet i Surhuisterveen idag. Regnigt, extremt lerigt och till skillnad från Namur-banan, kemiskt platt. Benen var trötta och sega, men jag lyckades ändå få en bra start och bokstavligen slet till mig en 10:e plats. Jäklar vad tungt det var och vad ont det gjorde i benen och jag är förvånad över hur cykel, växlar och bromsar håller för sådana leriga banor. Mange slet också och lyckades få till en 16:e plats och avslutade med en härlig Belgisk dusch innan han satte sig i bilen.

Så långt var väl allt frid och fröjd och det såg ut som om vi skulle komma i god tid till färjan med avgång kl 22.00 i Trawemunde, 40 mil bort. Men så hände det. Kalas-bussen blev sjuk. Den gamle bussen har ju protesterat på vägen ned till Belgien, men det verkade inte så farligt och verkade hålla sig på en och samma nivå av protester. Nu blev det plötsligt värre och värre väldigt snabbt och vi hann inte mer än in i Tyskland förrän det lät och kändes så dåligt att vi var rädda att fortsätta. Troligen är det lagren på framhjulet som deppat i hop. I alla fall så fick vi bli upphämtade av bärgningsbil och körda till närmsta stad med verkstad och hotell.

Efter som vi tyckte att det var synd om oss, har vi tröstat oss med mat och lite vin och öl och tillsammans med ett varmt hotellrum känns det rätt bra i alla fall. Det kunde ju varit mycket värre, vi är ju hela och rena. (Mange passade på att duscha på riktigt nu när det ändå fanns dusch).

I morgon öppnar verkstaden kl 8.00 och då blir det lite av en ödesdag för Kalas-bussen. Hoppas innerligt att det bara är hjullagren som är dåliga och inte något mer, allvarligare.

Föresten så kan jag nu avslöja hemligheten varför det gått ganska bra för mig på crossen på denna resa. Hemligheten är Sven Nys-vattnet, som jag har kört stenhårt med i Belgien. Det blir till att jaga rätt på det när vi åker till VM.

Smuts-Mange efter Namur-racet.

Manges cykel...

Roligt att se världseliten sparka sig fram i leran.

Mange in action, fortfarande ganska ren..

Lerigt värre på Världscupen i Namur!

2011-12-18T14:46:00.000-08:00

22:a plats blev det i världscupen i Namur i dag. En tuff, kuperad bana på bitvis väldigt lerigt underlag.
Under träningen dagen innan insåg jag att det skulle bli ett tufft race. Det var halt och lerigt och utförslöporna var brantare än normalt, lika så klättringarna. Värst var stigningen innan den brantaste utförsslänten, där fick man nästan ta tag i staketet för att komma upp, för att sedan snabbt kunna komma i pedalerna och köra ut för den branta slänten, helst utan att slå ihjäl sig. När man väl kom ned för slänten, var direkt in i djup, spårig lera. Sen gick det över till skråparti och det gick snabbast om man sparkade sig fram, med ena foten i pedalen och andra foten sparkandes. Nej, det kändes allt annat än bra under träningen, men den känslan ska man ju aldrig lita på. När jag började tänka att jag skulle köra som om jag körde mountainbike ut för branterna gick det bättre. Det var den känslan jag försökte ha under loppet sen.

Vi startade i ymnig snöfall, fick lite regn under loppet och avslutade i sol. Den här gången kunde jag ta mig fram bättre i fältet efter starten. Jag hade från början bestämt mig för att ta mig fram och då gick det bättre. Att starten var uppför bidrog till att göra det ännu lite bättre. Låg runt 20:e under större delen av loppet, som bäst var jag uppe på 18:e. Tyckte det gick bra utför och på de leriga partierna, jag hade riktigt bra flyt. På sista varvet tokdog jag dock i sista långa springbacken och tappade två placeringar till 22:e. Jag var helt full av mjölksyra och kunde inte öka farten, då det var inte mer än rätt. Men det blev ändå det bästa resultatet hittills i internationella cyclocrosssammanhang och tidsmässigt var jag mycket bättre med den här gången. Med lite putsning av formen kan det nog bli riktigt bra!

Kanske var det leran som passade särskilt bra för mig idag, eller så var det det faktum att tävlingen gick på Vallonsk mark. Jag är ju själv av Vallonsläkt, förvisso långt, långt tillbaka, men ändå. En vallon gillar väl att tävla i sitt "hemland".

Mackan agerade depåpersonal för både mig och Mange och visade stor talang för detta. Utan honom hade det varit svårt. Slagsmål om cykeltvättarna och ruffliga fransmän klarade han av att styra upp galant.
Mange hade en tuff dag, men slet på bra och slutade till slut på 46:e plats. Det lönar sig ofta att slita, han plockade en hel del på slutet.

När vi väl kom hem till huset igen, var det en hel del tvätt som behövdes styras upp, vilket tog tid. Till slut han vi också duscha själva, det var kallvatten i duschen på tävlingen redan när damerna körde så både Mange och jag körde den belgiska varianten, dvs. man trokar av sig med en handduk och drar på sig trorra, rena kläder. I morgon blir det cykelvård innan vi drar till Holland för nästa race.

Tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder, eftersom vi har ett sovande internet här..

Belgien

2011-12-16T14:55:00.000-08:00

Så var vi framme i Belgien. Det har väl varit ungefär en två-tre grader varmt och regn mer eller mindre hela dagen. Eller förresten, vid fyratiden kom det en hel del snöblandat också, typiskt Belgiskt decemberväder alltså. Trots vädret trivs vi ganska bra i Niniove där vi bor. Magnus och jag gav oss ut på en liten träningstur på förmiddagen och hamnade i den legendariska stigningen Kapelmuur. Många avgörande ryck i klassiska lopp som Flandern Runt har gjorts där. Idag gjordes inga ryck, men vi slirade oss i alla fall upp för den branta hala kullerstensvägen och hade ganska hög puls på toppen.

Utsikt från kapellet.

Kung Mange tar kort på mig samtidigt som jag tar kort på honom..

Efter det åkte vi förbi en cykelaffär för att inhandla lite nödvändiga tillbehör innan vi drog till Chareloi och hämtade upp Mackan på flygplatsen. För att få Mackan på gott humör inhandlades också lite öl och ölkorv. Är det några man ska hålla sig väl med i cykelsammanhang är det mekanikerna och massörerna. Det verkade vara ett lyckat drag av Mange och mig. Så här glad blev Mackan:

Resten av kvällen ägnades åt mat och däcklimning. Jag har nu nästan limmat ett däck själv, efter stränga instruktioner av Darvell. OK, jag klarade inte påkrängningen av däcket riktigt själv, men snart ska nog det med sitta.

I morgon blir det bantest i Namur, ska bli skoj!

Lite "bissy" nu...

2011-12-14T01:32:00.000-08:00

Det är lite mycket nu ett tag framöver.Det firade jag med att rita två fina grodor! Ungefär så här ser schemat ut de kommande veckorna.

Idag, 14/12, kl 17.00: Avfärd till Beligen med "Kalas-bussen"

15/12 Framme i Beligen, Ninove

16/12 Upphämtning av Mackan på Charleroi flygplats.

18/12 Världscupstävling Cyclocross i Namur

20/12 Cyclocrosstävling i Holland

21/12 Hemma i Sverige

22/12 Jobb på SportSpec 10-18

23/12 Avfärd för Julfirande i Karlstad.

24/12 Julafton!!!

25/12 Tillbaka till Götet

26/12 CRC-Cross med MCK (träningstävling)

31/12-14/1 Träningsläger Gran Canaria

19/1 Avfärd till Holland,

21/1 Cycclcrosstävling, Holland Rucphen

22/1 Världscup Cyclocross Holland, Hoogersheida.

29/1 VM i Cyclocross, Koksjide Belgien!

Jag hade först tänkt åka på träningsläger den 26/12 och sedan tänkt köra ytterligare en Världscupstävlng i Frankrike den 15/1, men insåg som tur var att det hade blivit för mycket och för stressigt. Detta upplägg bilr mycket bättre och mycket billigare, eftersom resorna kostade 3ggr mer i mellandagarna.

Hoppas också hinna handla julklappar och baka pepparkakshus innan jul...Hmm.

Hej Lucia!

2011-12-13T00:44:00.000-08:00

2:a i Slottskogen!

2011-12-12T01:39:00.000-08:00

Foto: Mikael Ahlsén

I går blev det en andra plats i geggan i Slottskogen. En riktigt fin bana som hade nästan allt rent cykelcrossmässigt och var lätt att följa för publiken. För en gångs skull fick jag en hyfsad start, men höll sedan på att trassla in mig i en vinglande kille i herrprestige-klassen och tappade därmed den rygg jag tänkt försöka lägga mig bakom. På ett sätt är det ju bra att vi startar med killarna så att vi får träna på att köra bland lite mer folk och det är roligare. På ett annat sätt är det mer rättvist att vi kör med egen start, då vi slipper få någon annans klass vurpande människor på oss.

Kajsa stack iväg och drygade ut sitt avstånd successivt med stark körning och jag hade inte kraft eller fart nog att komma ikapp. Lite synd, men å andra sidan är jag glad för min andraplats, kroppen var trött och jag var lite ur fokus, men gjorde vad jag kunde. Bland annat snubblade jag i trappan och slog huvudet i trappsteget ovanför till publikens stora förtjusning (eller bestörtning??). Tur att man har hjälm... På sista varvet var bromsbeläggen helt slut och det var riktigt intressant att köra ned för de branta partierna. Men det gick ok i alla fall.

Ett tecken på att jag var trött var att jag hakade upp mig på att folk hejade att "det ser bra ut". När jag tävlar och är riktigt trött blir jag ganska dum och undrar: Hur sjutton kan de säga att det ser bra ut när jag kör så sakta och dessutom är långt efter den som leder?? Det kan ju inte se bra ut? När jag är pigg tänker jag aldrig så, utan får energi av de som hejar, vad som än sägs. Så här i efterhand är jag ytterst glad tacksam för er som hejade så fint, det värmer ända in i själen. Så om ni tyckte att jag såg tjurig ut under loppet, fortsätt heja!!

Vinst i Lidköping!

2011-12-10T13:00:00.000-08:00

Det blev Seger idag på CX-tävlingen i Lidköping! Tävlingen kördes i och runt ett grustag och det var ett väldigt snabbt varv med mestadels hårt underlag, eftersom det varit köldgrader under natten. Själv hade jag sett fram emot lite mer sandkörning, eftersom det nu var ett sandtag vi körde i, men man kan ju inte få allt här i livet. Antagligen hade det varit annorlunda om det inte fryst på. Det gick undan i starten, men efter ca två varv lyckades jag gå¨upp i ledning och få en lucka, och vann till slut med nästan 30 sekunder före Anna Persson, från Åstorp. Som pris fick jag en resväska nästan lika stor som jag själv. Något att packa in sig själv inför nästa flygresa, kanske?

Kvällen ägnades åt Julpartaj på SportSpec,trevligt och god mat! Bra laddning inför morgondagens leriga race vid Slottskogsvallen, riktgt kul.!

Har inte hittat några bilder från dagens tävling, men bjuder istället på den gamla cx-klassikern nedan, håll tillgodo!

Don't miss...

2011-12-09T05:50:00.000-08:00

På söndag är det dags för CX-tävling i självaste Götet. Inte ofta man får tävla endast 5 minuters cykelväg hemifrån.. Banan kommer att bli bra. Lite nya slingor jämfört med förra året. Jag var där och testade ungefär halva varvet här om dagen och det var lite småtungt att köra då. Det var innan gårdagens och dagens regn. Ni kan kanske själva räkna ut hur det kommer att bli på banan -om det inte sker någon form av väderfenomen på två dagar.

Men lite tur kommer vi få, inte bara sandhinder och en mördartrappa att ta oss igenom, utan även ett vattenhinder. Grusplanden var nämligen full av vatten när jag var där och kollade.

Hoppas på uppehåll under tävlingsdagen, så att publikhavet kan masa sig dit. Tänk vad bra cyckelcross publiken har här i sverige, de behöver inte ens betala inträde för att se skådespelet.

på mck.se. Hittar ni all info om tävlingen!

Redan imorgon blir det dock race för mig i Lidköping. Mackan håller sig dock hemma och toppar sig till söndsagsracet. han har tokladatt och kommer att bli livsfarlig, så nu vet ni det, superklassare!

Ego-boost och kalla fötter!

2011-12-07T02:14:00.000-08:00

Häromdagen fick jag en liten present av en god vän. Det är den lille röde ovan som sitter i soffan. När man klämmer på den utbrister den glatt "i love you!", "you are gorgeous!", eller busvisslar. Den är perfekt nu när Mackan varit i Danmark några dagar. När man sitter i sin ensamhet och känner sig ensam eller bara allmänt trött, klämmer man bara på den och vips blir man glad och känner sig fantastisk igen! Verkligen en ego-boost. Alla borde ha en hemma.

Igår blev det vinterträning. Jag brukar inte dra igång med det man traditionellt brukar kalla för vinterträning förrän i december månad, jag ser ingen anledning att börja med det tidigare. De senaste åren har vinterträningen inte heller varit så värst "traditionell" heller för min del, eftersom jag tävlat i cykelcross och åkt mycket längdskidor de två senaste vintrarna. Men jag tror att det upplägget passar för mig.

Det blev i alla fall ett vackert pass, via Mölndal-Mölnycke-Landvetter-Jonsered och tillbaka till Göteborg. En bit ut från stan var det ganska mycket snö, inte tillräckligt för längdåkning, men fint. Det enda tråkiga är att man nästan maniskt saltar alla vägar så fort det fryser på, vilket i sin tur ger en blöt sörja på vägen. Detta gör en lätt blöt och kall. Dessutom verkar vissa bilister inte förstå att de skvätter rätt mycket av samma härliga sörja när de kör om en stackars cyklist med en meters marginal. Flera gånger blev jag jätteblöt på grund av bilskvätt, inte så kul.

Kroppen kändes dock bättre idag och jag kom i och för sig ännu en gång hem utan känsel i fötterna, men mycket piggare än efter fredagens pass. Det där med fötterna är verkligen ett problem, funderar på att köpa sådana där skoblock med värme i som håller i tre timmar. Kanske kan det hjälpa?

Utöver träning är det mycket annat på gång. För tillfället är det lite frustrerande, eftersom jag upplever att jag inte kommer någon vart i flera "projekt" på grund av jag väntar agerande från andra. Jag är rätt otålig av mig! Bland annat försöker jag boka boende i Namur till världscupen där som går nästa helg. Det är faktiskt rätt fustrerande när man mailat massa boendemöjligheter och inte får något svar och när man till slut får svar, får man svar på franska...

Ikväll blir det spinning och styrketräning, och jag kommer att ge deltagarna samma intervallpass som i måndags att bita i!

I brist på annat..

2011-12-03T13:20:00.000-08:00

Ännu utan titel. Akvarell 2011 ca 52x50 cm.

En ny bild är klar. Tänkte att den skulle lysa upp lite i det kompakta mörker som är ute just nu.

Annars har det varit mycket träning i veckan. I måndags blev det en en tur i Änggårdsbergen tillsammans med två killar som ville ha lite tekniktips för skogscykling. Det var kul. När man ska visa och ge råd till andra får man verkligen tänka till hur man gör och sätta ord på det, vilket gör att man i sin tur får bryta ner ett moment i mindre delar. Man får upp ögonen över vad det är man gör i skogen egentligen.

Utöver detta lyckades jag ge mig ut på cykeln precis när det började regna både i tisdags och torsdags. Första gången stod jag ut, andra gången avbröt jag passet, eftersom jag var helt iskall och kände varken händer, fötter eller lårmuskler. Svårt att ta ordentligt i då. Igår hade jag pälsat på mig jättemycket kläder och bestämt mig för att minsann inte frysa. Det visade sig vara alldeles för mycket kläder, så jag fick stanna och plocka av mig ett lager. Nåja, bättre det än att åka och frysa. Kände mig riktigt stark under halva passet, sen var det någon som drog ur proppen och jag väggade rejält. Burkar alltid ha med mig en bar eller en Liquid eller lite pengar, ifall något liknande skulle hända och oftast brukar jag klara mig utan att använda nödproviantet. Typiskt nog hade jag varken pengar eller Enervit-prylar med mig denna gång. Det är ungefär som att man alltid får punktering de gånger man inte har pump och slang med sig. Murphys lag alltså.

Idag blir det löpträning. Det gäller att hålla igång löpmusklerna om man nu skulle få köra VM i Cykelcross. I "värsta" fall, (vilket jag inte tror, då det troligen kommer att vara blötare där då) får man springa alla sandpartier och då är det 1 km/varv. Då vi kommer köra fem, max sex varv, blir det 5-6 km löpning man behöver klara av utan att bli stum. I sand och släpandes på en stackars cykel. Någon form av rusher i sand med cykeln uppslängd på axeln borde vara optimalt.

Onsdagsfilmen.

2011-11-30T07:21:00.000-08:00

7

Så lyckades man vara linslus igen.. Slutet av filmen ger en del gåshud, när man ser all publik under herrarnas VM-lopp. Kan vi någonsin få något liknande på cykeltävlingarna Sverige?
Tack Jahn Ekman!

1 år sen..

2011-11-27T21:30:00.000-08:00

Åkte Mackan och jag skidor i Alingsås och vackert vinterlandskap:

Idag är det 10 grader varmt och storm och man kan knappt förstå att det skulle kunna komma något som liknar snö från den där himlen. Men jag längtar och hoppas att det snart ska komma snö, så att man får rasta laggen lite.

Är hemma från Belgienresan i alla fall, det blev en lång resa hem, alltid känns det längre på hemvägen.

Världscupen i Kokjiside

2011-11-26T17:06:00.000-08:00

Så var världscupspremiären i cyclocross avklarad! Det främsta vi tar med oss hem är nog att begreppet sandhinder i cyclocrossbana har fått en helt ny dimension.
Det var en riktigt tuff bana de bjöd på i Belgien. Jag hade sett lite tävlingar på den banan på Youtube hemma och dragit slutsatsen att det skulle bli mycket sand, Magnus sa dock att det bara skulle vara lite sand. Väl på plats insåg vi att det visst var en del sand. Si sådär hälften av banan ungefär.
I Sverige har vi ibland enstaka sandhinder på tävlingar. De brukar vara max 10 meter eller något. Det här var något helt annorlunda. Mestadels var det djup, spårig, finkornig sand, både när det var platt, uppför och utför. Mellan dessa partier var det asfalt och gräs. Banan hade varit tuffare och svårare än de flesta banor i Sverige, även utan sand. De bästa cyklocrossherrarna i världen kör ofattbart bra, även i sand. Det är svårt att fatta att de kan köra på de ställen där de kör och dessutom troligen snabbare än vad man själv kör på asfalt. Man måste se det med egna ögon för att förstå det.

Redan när vi parkerade bussen en bra bit från tävlingsområdet luktade det pommes frites. Cyclocross och pommes frites med majonnäs hör ju väldigt mycket ihop. Och öl så klart. Massor av öl. Ska publiken komma och betala 15 euro för att få komma in på tävlingsområdet och titta på tävlingarna så måste det finnas öl. I Sverige hade det troligen varit otänkbart, men i Belgien är det ett givet tillbehör. Så blir många också väldigt fulla när de tittar på cyclocross. Det där med att man i öviga Europa kan hantera alkohol bättre än i Sverige bara för att det är lätt att få tag på är bara skitsnack.

Så till racet:
Efter en kass start för min del, där jag var nästan sist ut på startrakan, plockade jag en del placeringar på första gräspartiet, för att strax därefter tappa nästan allt igen, eftersom min kedja hoppade i första sandpartiet. En bit bak i startfältet går allt betydligt långsammare och man får jobba för att ta sig om, precis som i cross country. Efter ett tag kom jag dock in i flytet och plockade placeringar varje varv. Efter ett tag blev jag riktigt trött, men många var ännu tröttare. Jag lyckades bita i även på sista varvet och plockade två placeringar till. Det slutligen blev en 28:e plats. Mål nr 1 för min del var att inte bli avplockad och mål nr 2 att komma topp 30. Jag klarade båda vilket jag är nöjd med. Det dock finns mycket som kan förbättras, vilket är extra inspirerande. Jag behöver få vassare armbågar överhuvudtaget, men framförallt i starten. Jag plockade mycket under de ställen vi fick springa och med lite mer löpträning, med cykeln på axeln kan jag nog plocka ännu mer där.. Många tjejer tycktes krokna just på grund av den tunga löpningen. Med lite mer träning i sand, som jag egentligen aldrig tränat att cykla i specifikt, eftersom det är så sälland vi har sand hemma i Sverige, går det nog att förbättra åkningen en hel del totalt sett. Kajsa gjorde ett mycket bra lopp och slutade 21:a, riktigt grymt kört. I herrklassen slog Magnus till med en 38:e plats och Dennis blev 53:a i juniorklassen.

Nu åker vi hem :)

Belgien på G!

2011-11-23T13:55:00.000-08:00

Nu är det snabba byten mellan cyklarna! Jag är uttagen att Representera landslaget i cyclocross, och vi ska köra en världscuptävling i Beligska Koksijde redan i helgen så det är avfärd redan idag.Sitter på färjan Göteborg-Kiel tillsammans med Kajsa, Magnus, Dennis och ledare Jörgen. I morgon är det en 80 mil till i bussen innan vi är framme i Koksijde, där världscupen i cyclocross går. Kom ju hem från Turkiet i sent i måndagskväll, så mitt främsta fokus har varit att packa upp, tvätta, packa om, se till att crossen fungerar och att jag själv får så bra återhämtning. Långa resor sliter och då är det viktigt att se till att (så gott det går) ta det lugnt när man kommit hem, sova ordentligt, äta bra mat och se till att rulla lite på cykeln så man inte stelnar till. Jag hade tur och kunde boka in en massage innan vi åkte, det var riktigt gott! (tack Caroline).

Ska jag vara ärlig hade jag ganska dåligt samvete för att jag varken kunde vara i Jönköping på mässan och träffa sponsorerna som ställde ut där, eller vara i Lund och köra observationstävlingarna och samtidigt inviga mästartröjan i helgen. Men det är ju svårt att dela sig i tre delar och jag valde att tacka jag till att åka till Turkiet, eftersom jag fick frågan om jag kunde tänka mig detta långt innan det blev bestämt att det skulle vara obs-lopp i cx samma helg. Nu blev det ju definitivt bestämt att det blev Turkiet-tävlingen väldigt sent, bland annat på grund av att turkarna inte verkade vilja att vi skulle komma, men det var ändå planen.

Vad de flesta inte vet är att jag redan innan helgens obs-tävlingar var anmäld till världscupen i Belgien och att det ingått i min cx- plan att köra den tävlingen oavsett om jag blev uttagen till landslaget eller ej. Det fina med världscupstävlingar är ju nämligen att man kan anmäla sig och delta utan att ingå i ett landslag. Sen blev jag ju uttagen ändå och de är ju dumt att tacka nej då.

Belgien är för mig både kärlek och avsky, himmel och helvete. Har tidigare skrivit om det här. Något som är säkert är att de är helt galna i cyclocross i Belgien och det kommer att bli galen körning och galen publik!

Tvåa i Turkiet!

2011-11-20T11:51:00.001-08:00

Det blev en andra plats för min del i dagens race. Kajsa slutade 5:a efter vad som troligen hade blivit ett riktigt kanonlopp och seger om inte hon eller snarare hennes cykel, drabbats av punktering. Hon var verkligen den starkaste idag och jag blev så ledsen när jag cyklade om henne springandes. Loppet gick rätt tungt för min del, men jag tuggade ändå på och tyckte det gick bra på de tekniska partierna, men att det var lite dåligt tryck i benen då jag skulle trampa på. Starten blev dock katastrofdålig för min del, benen verkade inte vilja funka och jag kom en bit bak in i det första tekniska partiet, vilket inte var bra. Det blev mycket springa första kilometern och jag tappade en del där, framför allt flytet. Det blir hem och öva starter tror jag bestämt.
1:a och och 3:a blev två tjejer från Polen vars namn är så svåra så jag inte skriver dem.

Egentligen ska vi väl vara glada att vi överhuvudtaget fick starta, eftersom vi inte ens dagen innan tävlingen var säkra. Arrangören hävdade att vi anmält oss försent, men det ska ju vara helt ok att anmäla sig sent till en C1-tävling, så problemet var nog något annat.

I morgon blir det hemfärd, verkligen en snabbvisit, hade gott kunnat tänka mig att stanna några dagar länge.

Sol i Turkiet, från CX till XC!

2011-11-19T07:44:00.000-08:00

Efter en lång resa, med start kl 05.00 och mål ca 22.30. Kom vi så fram till Alanya där vi ska köra tävlingen Alanya International. Det har ju varit tal om att vi skulle åka hit sen i somras, men först i onsdags blev det helt bestämt att resan skulle bli av. Det har regnat hela veckan här men hela helgen ska det bli sol, så det känns bra.

Det är lite tvära kast nu mellan CX och XC hojarna, men det stör mig faktiskt inte alls. Jag tränar ungefär 50-50 på Crossen och Mtb:n nu på hösten och vintern och har kört rätt mycket i skogen. Jag tror att det ena är bra för det andra på olika sätt. Det känns alltid bra att komma upp på mtb:n med de breda däcken och de bra bromsarna, stötdämparen mm, men när man sen växlar till crossen känns det skönt på ett annat sätt, mer fart, bättre rull med mera.

Banan ligger uppe i bergen på ca 700 meters höjd. Och det är bitvis en mycket stenig historia de fått till. Terrängen påminner om Cypern. Just nu är det ganska halt på de steniga partierna efter regnet och man får hålla tungan rätt i munnen för att klara dem, de går alla att köra, men ett litet misstag från en själv eller från någon eventuell framförvarande, gör att man får stopp och då kan man lika gärna springa det partiet. Spårvalen är viktiga, men jag tycker att vi hittade en del bra spår under träningen. 4 av 6 km av banan är dock riktigt fin, med några stendropp och branta utförs- och uppförsköringar och luriga kurvor.

Alanya är en turistort utan dess like, även om den just nu är rätt sovande. De flesta kan lite svenska, liksom diverse andra språk och man får inte gå ifred på gatorna från försäljare och restaurangfolk. Jobbigt och väldigt ovant för mig som aldrig varit på riktig solsemester! Man vill ju inte vara oartig mot folk, men till slut måste man ju bara gå därifrån. De flesta är dock vänliga om än lite påstridiga.

Kl. 05.30 blev vi väckta av dagens första böneutrop från den intilliggande moskén, något jag aldrig hört på riktigt förut. Det lät faktiskt vackert och det var till och med lite mysigt att halvsovande ligga och lyssna på den typen av "sång".

Nu blir det lite lugnt ett tag innan middag! I morgon kl 14.00 startar vi förhoppningsvis!

Dagen efter..

2011-11-14T14:34:00.000-08:00

Foto: Jahn Ekman

Idag har det varit en tröttingsdag för min del. Det blev en skön seger på SM i Cyclocross igår så det gör inte så mycket. Sedan tidigare har jag två silver i disciplinen och CX-säsongen har verkligen börjat bra med två segrar och en andra plats i cupen, så det är klart att mina förväntningar var höga.

Jag har räknat lite snabbt och kommit fram till att jag totalt har ca 13 SM-silver i CX och olika discipliner av XC. Det kan vara ett mer eller ett mindre, det är inte det som är grejen här, utan att jag varit förföljd av silver. Näst bäst. The first loser. Så mycket sämre än att vara bäst. Visserligen har jag tre SM- guld sen innan också, men då i tempo och maraton, discipliner som inte ses som lika fina och prestigefulla av cykelförståsigpåarna. Hade jag fått bestämma, hade de varit lika mycket värda som alla andra SM-tecken, det är väl själva grejen med att ge en disciplin SM-status? (ok, tempot tas bort till 2012 till förmån för Sprint och det är ju helrätt tycker jag), men nu bestämmer inte jag och då får det väl vara som det är. Nog om det, jag har ofta varit 2:a och kanske är det detta som sporrat mig under åren. Att det alltid funnits de som är bättre.

Det var upplagt för en spännande tävling i söndags, eftersom det varit jämt i damklassen på cuptävlingarna innan SM och många som kunde visa framfötterna. Det var en hård och ganska slagig bana på mestadels gräs, med kurvor som blivit rätt hala efter herrarnas lopp.

För min del blev det rätt hektiskt innan start, vet inte varför, jag borde ju veta hur jag ska göra efter alla tävlingar. Jag blev lite arg när jag inte fick av mig mina skoskydd två minuter innan upprop till start och fick ta hjälp av Markus och sedan rusa till startlinjen.

Som väntat blev det full fart från start och jag gjorde allt för att hänga med startsnabba Kajsa Snihs och Angelica Edvardsson. De fick en liten lucka ett tag, men jag lyckades täppa till den. En bit in på varvet försöker jag dra på lite i ett motlut och går upp i ledning. Det var ingen direkt genomtänkt taktik, utan mer ett test för att se vad som hände. Kajsa hängde på, men efter ett tag fick jag en lucka på ett par sekunder som jag sedan utvidgade successivt. Det är mycket som kan hända på ett CX-lopp, en krasch eller en punktering kan göra att man förlorar en ganska säker ledning, så man kan aldrig vara för säker, även om man tycker att man har läget under kontroll. Eftersom det var halt i kurvorna försökte jag ta det lugnt där och dra på i de mer tungkörda partierna. Var tydligen en bra taktik, eftersom jag ofta är stark när det går tungt. I mål var jag ca 45 sekunder före tvåan Kajsa, och det var riktigt gott att korsa mållinjen som första dam.

Det är konstigt, ofta när man vinner eller kör bra, känns det inte som det går särskilt fort. Jag har varit med om den känslan i en del lopp som gått bra tidigare. Oftast tycker man dock att det går vansinnigt fort, man får slita som ett djur för att överhuvudtaget kunna hänga med någorlunda. Härliga kontraster.

Hoppas kunna inviga min mästartröja snart och hoppas kunna starta i något internationellt lopp med den. Jag vet att jag behöver bli bättre på i princip alla moment i cyclocross för att kunna hävda mig internationellt, men man får ju börja någonstans.

Vill passa på att ge Åstorp CK och banläggaren Benny Andersson en eloge för en fin bana och ett bra arrangemang. Det hade varit spännande att se Benny få gå loss på något bra område för XC-tävlingar och se vad det skulle bli för bana. Förmodligen fantastiskt.

SM GULD!

2011-11-13T10:59:00.000-08:00

SEGER! Med eld och allt!

En lyckad dag. Jag lyckades "erövra" guldet i cykelcross SM i Åstorp. Mer om racet och förhoppningsvis lite bilder kommer ikväll eller under morgondagen. Jag vill passa på att tacka mina sponsorer, samarbetspartners och inte minst, mina vänner och mina nära och kära som står ut med mig och som bidragit till att göra det möjligt! Utan er blev det ingenting...

Findag!

2011-11-10T13:07:00.000-08:00

Emil och Mackan i fina poser under dagens teknikträning.

En riktig findag idag, inte bara vädret. På förmiddagen blev lite jobb med ett projekt som aldrig tycks bli klart, samt en löprunda. Kändes ok, men kanske inte så spänstigt som när jag sprang 10 mil i veckan. Efter det drog jag och Mackan upp till Allebike i Alingsås. De har det verkligen fint där med sitt träningscenter och affär med cyklar, skidor och ridgrjerer, tillsammans med närheten till fina träningsvägar.

Väl där blev det lite teknikträning på CX -hojen med Emil Lindgren. Emil är en av de cyklister jag känner som har bäst teknik och jag är så glad att han hade lite tid för mig just denna dag. Han har också förmågan att förklara på ett sätt så att man förstår och det är ju rätt viktigt det med. Jag ser mig fortfarande som ganska grön på cykelcrossen och har mycket att utveckla. Under vår tur fick jag många bra råd och jag blev faktiskt medveten hur jag tänker. Eller kanske snarare hur jag INTE tänker. Efterhand gick det bättre på cykeln och det var ju superkul och inspirerade. Mackan och jag har kört en del teknikpass, men det blir inte riktigt samma sak när man känner någon så väl.
Jag kommer till exempel ihåg när jag var runt 8 år och mamma och pappa skulle lära mig dyka från kanten av simbassängen. Det gick inte alls, jag blev bara sur för att det inte blev bra. Mamma och pappa fick gick till slut och hämtade en badvakt som skulle visa. Det tog 5 minuter, sen kunde jag dyka.

Jag sitter och funderar på vad jag ska lära Emil i gengäld. Rita snabeltutar kanske? Nåt sånt får det väl bli!

Efter träningen blev det kaffe på Allebike och lite dräggel över de nya längdskidorna som kommit in.
Kvällen avslutades som en riktig findag bör avslutas:

Bäst just nu..

2011-11-09T13:40:00.000-08:00

Ok, de är väl inte jättesexiga eller med så hög coolhetsfaktor kanske, men åh så sköna. När jag är hemma bor jag i ett par tofflor som jag fick av pappa i julklapp förra julen. Kombinationen med stödstrumpor blir perfekt!
Är det något jag inte gillar så är det att frysa och/eller vara blöt om fötterna. Efter år med olika slags träning i ur och skur och otaliga mer eller mindre smärtsamma "upptiningsprocesser" efter långpass vintertid, är både fötter och händer extra känsliga för kyla. Under tävling är det ju inget jag tänker på eller bryr mig om, men annars kan jag störa mig otroligt mycket på det.

Det har blivit kallare och det är det visst inte bara jag som fått känna på. På TV sitter ett gäng damer och tanter och stickar tröjor till oljeskadade pingviner för att de inte ska frysa. Jättefina, med olika färger som ska matcha pingvinerna. Engagemanget är rörande. Jag vill också ha en pingvintröja!

Idag blev det en 3 timmars tur på MTB:n i mestadels skog. Det var gott och bitvis ganska torrt faktiskt. Benen kändes bra efter en dags vila. Oftast reser eller jobbar jag på mina vilodagar. Det är väldigt sällan det blir just en lugn dag. Denna vilodag var dock just en sådan lugn dag och det blir verkligen skillnad i återhämtning, jämfört med en vilodag då man exempelvis är ute och reser!
Det är verkligen skönt att köra i skogen när det är lite råkallt ute, för det blir varmare. Enda nackdelen är att det är större risk att plurra i något blött och bli kall, blöt och sur. Idag plurrade jag dock först i slutet, så det gjorde inte så mycket, jag var ju ändå på väg hem.

The Convention, spellistan, VM i strul och Göteborgs-OS i Cyclocross.

2011-11-06T08:16:00.000-08:00

The Convention blev en fin tillställning återigen tack Magnus och Malin! Jag måste erskänna att jag många gånger tidigare känt mig lite som ett UFO på liknande tillställningar trots att jag faktiskt instruerat spinning i över 12 år, men det här kändes äkta, personligt och trevligt på alla plan. Dessutom en bra blandning av klasser och föreläsningar. Jag presenterade ju min egen spinningklass på morgonen och möttes då av ca 30 extremt taggade människor, underbart. De körde alla järnet från början till slut och jag tror att jag lyckades att förmedla det jag tänkt under klassen. Klassen drabbades av lite teknikstrul av olika slag, men för övrigt var det kanon! Jag passade sen själv på att gå på två föreläsningar, den ena var Peter Niemeläs kostföreläsning och den var väldigt intressant. Den tog död på många "sanningar" om hur vi ska äta och inte ska äta. Den andra föreläsningen var Mattias Recks föreläsning om uthållighetsträning. Mattias hade lagt upp det på en väldigt bra nivå och mycket pedagogiskt (men så är han ju lärare också:)) Känner Mattias sedan tidigare, men har aldrig varit på någon av hans föreläsningar, så det var kul.
Utöver det var det kul att träffa en massa gamla och nya bekantskaper.

På allmän begäran kommer här listan på min musik under klassen. Många låtar blev det:

1 - Sofa Surfers - Withness (Thievery Corporation Remix)
2 - Justin Timberlake - Last Night
3 - Nerd - She Wants To Move (DFA Remix)
4 - Bon Jovi - Lay Your Hands On Me
5 - Crystal Method - High Roller
6 - Way Out West - Only Love
7 - Liquid Soul - Love In Stereo (Jerome Isma-Ae Remix)
8 - Victor Calderone- Deep dark Djungle
9 - Nightmares On Wax - Wait A Minute
10 - Yello - The Race (Tomcraft On Yellow R)
11 - Thievery Corporation - Ave Maria (Remix)
12 - DJ Shadow ft. Mos Def -Six days
13 - Bacon Poppers- Free (smoked mix)
14 - Storm - Storm
15 - New Order Blue monday (club 69 remix)
16 - Gustavo Santaolalla - The Blinding Sun
17 - Dj Tiesto -Forever Today
18 - okänd låt
19 - Renegade Soundwave (Leftfield Mix)
20 - 2XLC - Dantes Peak (Jerome Isma-Ae Remix)
21 - Rank 1 - Symfo - (Original Mix)
22 - David Tort And DJ Ruff - Changes (New York Sexy Mix)
23 - Clint Mansell- Aeternal (Paul Oakenfold Remix)
24 - Pirates of the Caribbean- Hes A Pirate (Chris Joss mix)
25 - The future sound of london - Amoeba

Idag byttes inomhuscykling en mot utomhuscykling. Min tanke var att vara med på MCK:s introcross kl. 10 och tillhörande träningstävling en timma senare. Jag lyckades dock att strula till det lite. Eftersom vi skulle vidare till Mackans föräldrar direkt efter crossen hade jag packat en väska med rena kläder som skulle tas med i bilen. Mackan åkte iväg med väskan för att fixa med sin cykel på jobbet, medan jag gör mig klar för avfärd till Slottskogsvallen, bara för att upptäcka att jackan med nycklarna till lägenheten OCH förrådet där cykeln står visst låg i jackan jag lagt ned i väskan som precis åkt iväg. Kan inte låsa, kan inte cykla!! Ringer Mackan som givetvis stängt av sin telefon. SMS:ar folk som ev. är där och skulle kunna säga till Mackan. Funkar inte. Tiden går och till slut lyckas jag hitta en extranyckel till "Svarten", vår skrotcykel som vi cyklar i stan med. Tar Svarten, spurtar till Slottskogvallen på 5 minuter (tur att man bor nära), hittar Mackan. Han har givetvis låst in bilnyckeln på sitt jobb och där är larmat, så han får följa med mig. Hämtar tillslut nycklarna, spurtar hem på 10 minuter, låser lägenheten, hämtar CX-hojen och spurtar tillbaka till "vallen" lagom till träningsracet ska börja, ordentligt uppvärmd i alla fall, kanske lite väl uppvärmd till och med.. Verkligen VM i strul, men det löste ju sig i alla fall.

Tävlingsträningen kördes i 2 heat om 20 minuter. Det var många till start, säkert 30 stycken. Första heatet gick riktigt dåligt för min del, var inte alls med i svängarna och hade inget igångdrag i benen. Andra heatet gick mycket bättre. Mackan var riktigt taggad och körde som en idiot. I andra heatet körde han och några till lite väl hetsigt i första svängarna. Någon blev lite irriterad och ropar : -Det är väl inget jävla VM!!!!!. Och nej det är inget VM, det här är ta mig sjutton OS, så mycket större och viktigare. Ett bra träningspass, som dessutom bjöd på soppa efter racet, fint det.

Laddar för the Convention!

2011-11-04T15:13:00.000-07:00

Det skulle bli ett distanspass idag, men jag kände mig så trött så det blev en 30 minuters joggingrunda istället. Äntligen kan jag springa så pass länge utan att bli fullständigt förstörd i kroppen, så att löpträningen börja kallas för träning. Nu gäller det bara att se till att hålla koll på de gamla löpkrämporna (ett knä + en baksida av lår), så jag inte drar upp dem igen.

I morgon är det dags för The Convention och jag kommer att köra en spinningklass där, ska bli superkul, hoppas kunna ge en riktig utmaning för de som kommer till klassen. Under klassen kommer vi också använda ett ny version av Activio, ska bli spännande

Hoppas också kunna gå på lite klasser själv eller någon föreläsning. Det är ju lite fördelaktig att vara först ut på schemat, så har man hela dagen "ledig" sen.

Mer till salu!

2011-11-03T09:11:00.000-07:00

Jag har uppdaterat "Till salu"-sidan med lite mer cykelgrejor!

Gå in och kolla här!

CX-träning på g...

2011-11-03T02:11:00.000-07:00

För er som inte riktigt vet vad Cyclocross är, så kan det i bland se ut så här:
Och det är lite det jag gillar. Fullt normalt.

Love for Sale!

2011-11-02T15:16:00.000-07:00

Jag vill egentligen inte, men måste... Min fina landsvägscykel är nu till salu!
Det är en CUBE Litening Super HPC PRO. Från 2011. Cykeln är i storlek 50.
Cykeln är i mycket fint skick, mycket sparsamt körd.

En superfin kolfiberram med följande utrustning:
Växelreglage: Shimano Ultegra SL ST-6700 2x10-del.
Bakväxel: Shimano Ultegra SL RD-6700GS.
Framväxel: Shimano Ultegra SL FD-6700.
Vevparti: FSA SL-K Light Megaexo carbon 53/39 integrerad axel.
Sadel: Fizi:k Arione MG.
Sadelstolpe: Syntace P6 carbon
Hjul: Fulcrum racing 5

Cykeln ser ut som på bilden, men gaffelm sadel, sadelstolpe, styrstam styre är i vitt. (ännu snyggare!)

Pris: 20 000 kr (ord pris ca 29 500 kr)

Kontakta mig på: asa@erlandssonmtb.com om ni är intresserade!

Hög Puls..

2011-10-31T02:01:00.000-07:00

Här är pulskurvan på racet i Kungsträdgården:

Om man tar bort de första och sista minuterna, (eftersom jag satte igång och stängde av klockan några minuter före och efter loppet), blir det en snittpuls på 94% på knappt 40 minuter och då droppade ändå pulsen lite på slutet främst på grund av trötthet och för att mitt styre satt lite löst, så jag blev osäker fegade lite. Högsta puls var 98%. Detta trots det hårda underlaget och de många kurvorna. En lätt gissning är att det är de 1000 igångdragen som orsakat den höga pulsen för min del. Mycket bra träning alltså! Det roliga är att det inte kändes som om jag hade så hög puls. Brukar oftast ha klockan inställd så jag ser pulsen i % men inte denna gång. Kanske var det lika bra det.

Apropå puls hörde jag en gång en sportkommentator på radion sammanfatta en fotbollsmatch i allsvenskan. En viktig händelse i matchen var att fotbollsspelare XX hade drabbats av "hög puls" och därför tvingats avbryta matchen. Han har nog antagligen aldrig kört CX ...

2:a I Kungsan!

2011-10-30T03:54:00.000-07:00

foto: Andreas Nyström
Det blev en 2:a plats i helgens tävling i Kungsträdgården. Utförligare rapport kommer på CX-Swedens hemsida, där jag Gästbloggar denna helg. Man vill ju inte skriva samma sak 2 gånger.

Mackan gjorde ett kanonrace i de 1000 kurvorna och slutade 8:a i Superklassen. Tydligen hade han användning av sin teknik från downhill och 4-crossåkandet och blockade de andra gubbarna snyggt (eller fult beroende på hur man ser det) i kurvorna.Kanske det man skulle lära sig..

Belöningen för dagen var kaffe och bulle hos Niclas :

Efter fikabelöningen drog vi iväg till middag och prisutdelning på SCF:s cykelforum, en ganska så sömnig och anonym tillställning, eller också var det väl vi som var sömniga..
Dessutom fick vi parkeringsböter utanför hotellet efter att ha missat tiden med 5 (!!) minuter och möttes där av flinet från den lappande parkeringsvakten, inte ok!

Linslus!

2011-10-27T14:18:00.000-07:00

Hamnade i SportSpec katalog för vinterprylar. Smarta uttalanden i alla fall! Hade hoppats på att reklambyrån skulle göra lite mer photoshopjobb på mig, men jag får väl vara nöjd ändå, fick ju till och med vara 19 ibland...

Bor ni i Götet så åk förbi SportSpec och hämta en katalog, mycket fint till vintern hittar man där. Och en sak är klar: FÄRG är det som gäller i vinter.

I morgon bär det av till Stockholm, i helgen är det CX-tävling i Kungsträdgården, Loppet kommer att TV-sändas i TV10 tror jag att det var, så i morgon blir det lite filmat försnack som kommer vara med i sändningen. Sen ska mackan och jag passa på att besöka de Celeste-färgade cyklarnas eget Café. Hoppas de har gott kaffe!

Och just det, det glömde jag. Kommer att gästblogga på CX-Sweden's hemsida efter loppet i helgen också. Ni hittar den HÄR>>

Grådag...

2011-10-27T00:14:00.000-07:00

...Men i sinnet finns färg. Dags att dra till jobbet!

Dagens garv

2011-10-25T00:44:00.000-07:00

Hittade den här. Otroligt roligt!
Sitter för övrigt och och syr i hop min klass till "the Convention" men har nog svårt att slå det där..

Kolla här!

CX-lycka!

2011-10-24T00:58:00.000-07:00

Jag tar hand om min nya baby :)

Så har vi äntligen fått ordning på Cykelcrossen! Eller vi och vi, Mackan har mekat ihop den så klart.
Det blev en Svart/vit blanklackad CUBE-ram, med mattsvart Eastongaffel. Till det slängde Mackan på Ritcheydelar, Växlar, vevparti och Bromsar från SRAM, Gore-wirar, mina gamla MAVIC-hjul med SCHWALBE tubdäck och Crank Brothers Candysar.

Så nu är det bara ut och testköra och försöka lära sig växla innan lördagens tävling i Stockholm.

The Mudqueens!

2011-10-23T12:19:00.000-07:00

Från banan i Skatås. Hade tänkt slå rekordet på banan, men det var svårt när det såg ut så här..

Det blev en lerig helg. På lördagen blev det en tur på egen hand i Skatås, hade tänkt köra några varv på mtb-banan där, men det var väldigt blött och man fick vada i bäckar lite väl mycket. Så jag valde lite andra stigar och grusvägar istället. Idag blev det en 3 timmars tur med Catarina, och den var nästan lika blöt men mycket roligare och i finare väder. På bilderna ser vi dock förvånansvärt rena ut.

Catta på min gamla Gary..

En smutsig CUBE...

Det var egentligen mer blött och rinnande gegga, vilket gjorde cykeltvätten enklare. Förutom träning hade vi också besök av syster från Karlstad. Hon visade som vanligt sina färdigheter som gymnast. Än sitter takterna i, även om jag mest var rädd för att hon skulle braka in i akvariet. Det hela gick dock bra.

ett...

två...

Tre!!!!

Tyvärr ser det inte riktigt ut så där när jag försöker göra samma sak, men det är ju skönt att veta att det det finns i släkten. Själv fick jag istället nöjet att inviga min kära syster i sushins värld, med gott resultat.

Motsatt håll, samma resultat!

2011-10-16T14:08:00.000-07:00

Foto: Jahn Ekman, lånad från Allt om Cykel i brist på annat.

Idag var det återigen tävling på området kring Selma Spa+ i Sunne, med deltävling i Svenska CX-cupen. Strålande sol och underbart höstväder även idag.
Som jag skrev igår, skulle banan idag köras åt motsatt håll, men man också ändrat sträckningen på några små ställen. Kände mig rätt seg och stel i kroppen när jag klev upp ur sängen på morgonen, men det blev bättre efter en kopp kaffe, så det var ju lovande. Under loppet kände jag mig inte fullt så pigg i benen som under gårdagen, men det gjorde nog ingen annan heller. Gick upp i ledning från start och utökade sedan succesivt, i mål blev det ca en och en halv minut ned till 2:an Angelica.

Så jag kan summera det som en väldigt lyckad helg och bra start på Cykelcrosssäsongen. Vet inte vad framgångsreceptet var för denna helg. Kanske det var att cykla och träna totalt ostrukturerat veckorna innan, kanske de något för långa vevarmarna på cykeln, de fantastiska tubdäcken, eller de nya pedalerna? Eller så var det den friska värmländska luften som gjorde gott. Tänker inte heller analysera det mer.

Att komma till Värmland är fortfarande lite som att komma hem, faktiskt. Och jag är lite frustrerad över tanken på hur fin och bred värmländska jag förmodligen pratat om jag inte tagit mitt pick och pack och flyttat där ifrån 1997. (Fast å andra sidan hade ju inte Mackan på egen hand kommit på att hans favorittjej nog bodde i Karlstad, så det hade ju inte varit bra).

Nu blir det kudden snart!

Och en sak till! Som pris dag 1 fick vi ett Fisk-spa, alltså fiskar som knaprar fötterna fina. Dag två blev det en morgonrock. Lite synd att Darvell inte var med som älskar morgonrockar..

Vinst!

2011-10-15T12:20:00.000-07:00

Det blev en skön seger på första CX-tävlingen för denna säsong. Tävlingen kördes vid Selma Lagerlöv spa, i Sunne. Strålande sol, ganska varmt för årstiden, lite vind bjöd dagen på.
I starten blev kroppen lite chockad, då tempot var högt och jag nästan bara "lall-cyklat" de senaste veckorna. Lyckades dock ta mig ikapp Kajsa och Angelica som drog iväg snabbast. Gick om på ett gräsparti tror jag, och fick en liten lucka efter ett tag. Var lite rädd att jag tagit mig vatten över huvudet och kört över min förmåga, men tänkte att jag får väl chansa lite. Utökade ledningen successivt och var i mål ca 1.20 före Angelica och Kajsa, vilka avgjorde med spurtstrid (Angelica vann). En fin tävling, mycket roligare att tävla på än att träna på, fast jag kanske är lite partisk eftersom jag ju vann loppet. Imorgon kör vi samma tävling fast tvärt om, åt andra hållet alltså. Ska bli spännande hur kroppen mår då. Man lär ju vara stel som en pinne men det är väl bara att köra på.

Mackan startade i superkassen och de var nästan 50 på startlinjen. Det såg lovande ut första två varven för Mackan, då han låg långt framme, men han var lite övermodig och tappade tid och placeringar efter det. Bättre upp nästa gång!

Träning på terrängracern!

2011-10-14T01:47:00.000-07:00

Är i Karlstad på besök. Bor hos syster med familj.
Igår var Mackan och jag ute på en tur på CX-hojarna, eller terräng- racern som det ju egentligen är.
Vi körde på de fina grusvägarna och stigarna vid Karlstads gamla regementsområde och en sväng upp till Tuggelites slalombacke. Fantastiskt höstväder!
Det kändes bättre på cykeln än dagen innan, men man är ju inte i toppform direkt, efter de senaste veckornas träning som varit mer av "uppleveslekaraktär".

Vi övade av- och påhopp på cykeln, gick sådär, något som vi båda behöver finslipa på. Jag körde på cykeln jag lånat och upptäckte att det var 175 vevar på den, jag brukar köra 170. Det kändes faktiskt lite konstigt, men det ska nog gå, det är ju bara två tävlingar. Förutom det tycker jag att jag sitter bra på cykeln. Igår fick vi dessutom veta av Biketoyz i Danmark att ramen från CUBE hade kommit till dem och ska skickas vidare till oss i Sverige, så det är bara att ge sig till tåls lite till.

Efter det blev det en sväng in till stan och lite fika. Är det någon stad jag kan tänka mig att bo i förutom Göteborg, så är det Karlstad. Fin stad, trevligt folk, nära till nästan allt, fantastiska skogar och vatten. Dessutom blir det ofta ordentlig vinter, med fantastiska skidspår. Och så är det värmländskan, den är så härlig! Jag har alltid gillat grejen med dialekter och kan ofta inte låta bli att härma tex värmländska, dalmål och skånska. Förmodligen låter det förjäkligt och en del tolkar det nog som jag gör mig lustig över deras sätt att prata, men så är det inte. Härmar jag så gillar jag!

I morgon och på söndag är det dags för lite cykelcrosstävling i Sunne och det ska bli kul. Helt nya banor för oss alla tror jag. Många tjejer har åkt bra hittills i år och det verkar upplagt för en jämn hård kamp med öppen utgång. För en gångs skull verkar det bli torra race också, men man vet ju aldrig, de kanske har hittat något surhål att lägga banan i.

Nytt SRAM XO vevparti säljes!

2011-10-13T12:26:00.001-07:00

Jag har lagt upp ett vevparti under säljes. läs mer här>>
Vepartiet är helt nytt och säljes för att vevarmarna är för långa för mig (175 mm).
Inom kort kommer också lite annat smått och gott dyka upp på säljessidan, så hålla ögonen öppna...

Packad och klar!

2011-10-12T00:39:00.000-07:00

Åker till Karlstad i eftermiddag för att hälsa på syrran och även sammanstråla med Mackan som varit i Dalarna på jobbmöte. Vi ska också tävla båda två i Sunne till helgen, i svenska cupen i cykelcross.
Försökte packa lätt, men samtidigt vet jag att i cyckelcrosssammanhang är det alltid bra med lite extra kläder, så man slipper frysa. Det utlovas dock värmländskt finväder, så det kanske inte behövs.
Nu ser jag att jag tydligen också tyckte att det behövdes hela tre mössor till helgen, undrar hur jag tänkte här??

Innan jag drar till Karlstad ska jag dock testa min lånade Cyckelkross. Tänkte att det kunde ju vara bra att köra lite på den innan tävlingen. Cykeln använde jag dock för två år sedan, så vi är gamla bekanta. Jag hade den också som extracykel under VM i vintras. Tack ELA än en gång, för att du ville låna ut den!

Tillskott..

2011-10-10T13:16:00.000-07:00

På träningsstället jag där jag jobbar gillar man burkar med diverse pulver. I personalrummet hittar man diverse aminosyror, kreatin, proteintillskott, fettbrännande medel och annat som ska få dess användare att få den absolut perfekta kroppen. Men på samma hylla hittar man också... hm, eh, ...en bag-in-box!? Någon av instruktörerna tycker tydligen det är bra att ta sig en slurk Toscanskt vin innan, eller kanske efter sin klass. Om instruktören behöver det för att denne är så vansinnigt nervös innan sin klass och behöver lugna nerverna, eller blir så stel i kroppen av instruerandet, att han eller hon behöver vinet för att bli lite mjukare, ska jag låta vara osagt.
En sak är säker, när jag får reda på vems bag-in boxen är bara måste jag gå på den instruktörens klasser!

Annars har jag instruerat spinning idag, det blev intervaller och alla körde stenhårt och superbra. Tack för det!

Terapi.

2011-10-08T02:32:00.000-07:00

Gårdagen ägnades åt terapiarbete av olika slag, tillexempel:

Prata med träden i Änggårdsbergen...

..Titta på blöta, härliga rötter med löv..

..cykla över samma härliga rötter med löv + stenhällar..

...måla löjliga figurer i olja..

Förutom det hann jag med en fika med en kompis och en kväll med lite tapas på Manjana (sorry för stavningen) med dessa två fantastiska vänner. En riktigt terapidag alltså.
Idag blir det lite gym och rehab för axeln och kanske en sväng på mtb:n i eftermiddagen om det inte börjat regna då..

Livets berg-och dalbana!

2011-10-04T01:49:00.000-07:00

Förra veckan var verkligen kontrasternas vecka. Den innehöll alla tänkbara känslor, glädje, oro, sorg, ilska, frustration, lättnad, lugn och tacksamhet, bland annat.

Jag är mest frustrerad över att jag fått ont i axeln igen. Troligen är det en inflammation av något slag. Som tur är känns det inte när jag cyklar, men när jag gör annat som att lyfta saker och sova. Om det inte går över inom ett par dagar blir det att söka upp Sjukgymnasten igen..

Sen har jag bråkat med Schweiziska tågbolaget SBB och "hotat" att dra det vidare till Konsument Europa. Det hela gällde vår buss som inte dök upp i somras, så vi fick ta taxi för över 3000 kr till flyget.

Tydligen tog det skruv och de erbjuder sig nu att betala våra outnyttjade biljetter. Samtidigt har det Italienska bussbolaget hört av sig och erbjudit en summa för kompensation.

Slutsats: det lönar sig att vara förbannad och bitchig ibland, men fasen vad det är jobbigt och tar energi! Det roliga i det hela är att alla fortfarande står fast vid att det inte var delas fel. Tågbolaget skyller på Bussbolaget, som i sin tur skyller på själva cykelloppet som vägen var avstängd för.

Nog om det. Jag skulle ha fått min Cykelcross i förra veckan, men fick beskedet att det inte skulle komma en enda cross förrän vid årsskiftet. Lite trist när man tänkt att tävla i Svenska CX-cupen som började i lördags. Vi började titta på andra alternativ, men det är ju svårt när man är så här sent ute och framförallt, när man inte har några pengar. Såg ganska så kört ut, men två dagar senare kom beskedet att CUBE kommer att tillverka EN CX-ram i minsta storleken redan denna vecka! Jag är förvånad och givetvis jätteglad och tacksam att de gör detta för mig. Nu behöver vi "bara" fixa ett drivpaket och bromsar, sen är vi hemma. Förhoppningsvis kan jag köra CX- tävlingarna i Sunne, det hade varit skoj.

I helgen var det ju strålande väder och jag och mackan gav oss ut på en liten tur i skogen. Det var bitivis ganska tortt och bitvis jätteblött, och varmt och skönt. Vi lyckades hamna mitt i en multisporttävling och man fick ta det ganska lungt. Har fortfarande dåligt samvete för att jag råkade preja en tävlande lite dumt. Jag sa att jag skulle köra om på höger sida i ett annat spår, trodde han hörde mig, men det gjorde han visst inte, eller så ville han inte släppa förbi mig för han körde åt samma håll och ramlade. Än en gång, Förlåt!

Vad är detta för djur??

Mackan posar

Jag posar

Mackan i motljus..

Jag i medljus...

Hade jag fått bestämma hade vi fått ha helgens väder hela oktober. 7

Den tråkigaste och sorgligaste saken på länge hände dock i helgen. Mammas och pappas inflyttade katt fick ungar för ett par veckor sedan och de bestämde sig för att behålla en av de fem, de andra fick avlivas eftersom alla redan har katt i Skåne och ingen vill ha fler. Bara detta faktum var sorlgigt nog tyckte jag. I alla fall hade Markus och jag lite planer på att ta hand om den ende ungen när den blev större. I helgen råkade den dock ut för en olyckshändelse när en spånskiva rasade ned över den. Den skadade sig såklart och mamma och pappa var tvungna att avliva den med. Självklart var det det bästa eftersom den led av skadorna, men det blev alldeles för sorgligt för mig. Den blev bara 3 veckor och den var ju så fin! En del tycker kanske att det är banalt att bry sig om en kattunge, men jag blev faktiskt jätteledsen.

Ett liv är så skört, oavsett om det är ett djur eller en människa, det gäller att ta hand om och ta vara på det så bra man kan, även sitt eget.

Dagens Outfit!

2011-09-29T11:36:00.000-07:00

Eftersom jag blev rätt ledsen när jag fick veta att min CX-hoj inte hade lust att bli svensk, i alla fall behagar den inte att dyka upp än på några månader, tröstade jag mig med att köra lite på den lånade freeridehojen istället. Det blev nedför det vi kallar "Bullspåret" några gånger på förmiddagen innan jag drog iväg till jobbet på SportSpec. Jobbigast var ju givetvis att dra upp cykeln på berget. Den väger ju minst dubbelt så mycket som min XC-hoj.
Eftersom jag inte har några skydd eller kläder med det rätta suket för ändamålet, blev det till att låna Mackans Mavic-kläder istället. Shortsen fick nålas in med säkerhetsnålar och tröjan var aningen för lång i ärmarna, men det får väl duga så länge!
Sen gäller det ju att träna på den rätta hållningen och attityden också, så man inte blir utskrattad av kidsen.

Solig säsongsavslutning med kravallstaket, höns och kaniner!

2011-09-25T12:11:00.000-07:00

Nedför en av de snabba branterna. Tur att man har sina X-Kross så ingen ser min rädda uppsyn jag ofta har,

även om jag inte är rädd.. Foto: Martin Romeijn Mer bilder här!

Det blev en 9: e plats på dagens race. Innan racet tänkte jag att jag skulle vara nöjd med en topp 10-placering, med tanke på motstånd och form, så placeringen får väl ses som godkänd, även om jag så här i efterhand tycker att den faktiskt kunde varit lite bättre, men det vill man väl alltid så länge man inte vinner?
Banan var hård, främst på grund av att den var snustorr och supersnabb, med korta uppförs- utförslöpor och snabba kurvor. På träningen dagen innan stötte vi på både katter, kaniner och höns, vilka verkade helt oberörda av att det cyklades på deras domäner. Höll faktiskt på att köra över en liten kanin som satt och åt gräs mitt på banan, men jag hann som tur var att väja i sista sekund. Hade varit tråkigt annars.

Jag fick en ganska dålig start men kunde köra om successivt. På andra varvet ser jag plötsligt att det står ett kravallstaket mitt där jag trodde att banan gick och tänker att jag måste fått hjärnsläpp och glömt hur banan gick. Funktionären vid staketet säger ingenting, men står också där jag tänkt cykla, så jag svänger och kommer in på en annan del av banan och möter en tjej som kommer farande utför. Först då börjar funktionärerna reagera och ropa att jag kört fel. Det kunde gått illa om vi krockat. Förutom det, blir jag omkörd av två cyklister. Blir givetvis arg och skriker fula ord som inte kan skrivas här, till funktionärerna. Inte så moget kanske, men i stridens hetta är man inte alltid så smart. På varv 4 av 6 kändes det som om jag skulle dö av trötthet och jag ser att en tjej är på väg ikapp mig. Lyckas dock utöka avståndet på sista varvet genom att verkligen pressa mig och kommer nästan ikapp framförvarande tjej istället. Tyvärr var jag helt slut sista kilometern så jag kom inte ikapp, men blev i alla fall inte ikappåkt. Vann gjorde Nathalie Schneitter från Schweiz, så motståndet var det inget fel på denna gång…Fler resultat här!
r
Är glad över att jag än en gång fick lite support av Belgiska Team Scott Goeman En eloge till detta team, som alltid erbjuder sig att langa mm när jag är ensam och tävlar i Belgien eller Holland. Jag gillar verkligen inte att be om hjälp, så vid andra tillfällen har jag körd med en stor flaska hela loppet, eller ställt ut flaskor i langningszonen som jag stannat och bytt själv. Det hade funkat i dag också, men något av alternativen är givetvis inte optimala. Men vad gör man?

Även om banan var fin i sig och arrangemanget bra som helhet, var säkerheten inte så bra som den borde vara på en så pass stor tävling. Förutom incidenten ovan höll jag även på att köra över en gubbe som försökt ta sig upp för en brant slänt, samtidigt som jag skulle köra ned för samma branta slänt. På ett annat ställe kom två tjejer gåendes mitt i banan och irrade omkring värre än hönsen när de märkte att det kom cyklister där de gick. På inget av dessa ställen var det bandat, eller avspärrat, viket det borde vara. De som inte cyklar måste ju också veta hur banan går. Det är under all kritik.

Nu är min långa mtb-säsong i alla fall över för denna gång och jag ska passa på att träna annat ett tag!

På plats!

2011-09-23T12:45:00.000-07:00

Så var jag på plats i Nederländerna, för att köra säsongens sista MTB-race, en C1:a som också tydligen är BeNeLux-iska mästerskapen. Jag har inkvarterat mig på ett boende i Waddinxveen (uttala det om ni kan!) ca 20-30 minuters bilfärd från tävlingen, som ligger vid något så exotiskt som en innomhusskidbacke.
När jag var förbi en kort stund vid tävlingsområdet idag, kom det en massa sidklädda människor, som var på väg IN i kylan. Kändes något annorlunda, faktiskt.
Banan är också känd bland holländska cyklister för att vara DEN backiga banan i landet. Alla andra tävlingar innehåller max 20 höjdmeters klättring per varv, vilket inte på något sätt innebär att de är mindre jobbiga än en kuperad bana, tvärt om, i alla fall för min del.

Lite mer intressant är det att befinna sig inte lång från en av konstens stora mästares stad, Delft. 1600-talskonstnären Jan Vermeer lite av en magiker då det gällde att skapa detaljrika, realistiska målningar genom sitt sätt att återge ljus och skugga, men också sättet att arrangera bilderna.

Vermeer: Flicka med pärlörhänge.

Hade jag haft tid hade jag taigt mig till Vermeercentret i Delft och passat på att njuta lite av hans målningar, men i morgin finns inte riktigt tiden och på söndag är det ju race. Så, nästa gång kanske..?

Förutom det förundras jag åter en gång över hur det holländska språket låter. Så bekant, men ändå inte. Ibland som svenska och i bland som något helt annat.

Så!

2011-09-22T04:32:00.000-07:00

Nu har jag plötsligt fått låna en cykel med liiiite mer slaglängd än vad jag är van vid.
Det fattas bara lite skydd, sen är det väl bara att ösa på utför och förhoppningsvis också utanför konfortzonen.
Innan dess blir det dock en liten weekendtrip till Nederländerna och lite XC-cykling innan tävlingssäsongen på mtb är slut för min del. Letade förresten rätt länge efter mitt pass och fick lite småpanik innan jag hittade det. Det låg inkilat bland bilder och teckningar som ligger i en hög i lägenheten. Undrar hur och varför det hamnat där? Och hur jag överhuvudtaget kom på att jag skulle leta i just den högen?

2:a i Köpenhamn

2011-09-18T15:03:00.000-07:00

Foto: http://www.jensigne.dk/

Idag blev det en 2:a plats i Köpenhamn och sista deltävlingen i Apfossliga Vann gjorde Annika Landvald, inte helt oväntat. Banan var i som vanligt så fin som de brukar vara i Danmark, branta stigningar och utförslöpor och en massa rötter. Stor fördel om man hade kört många varv på banan, då det hela tiden fanns många olika spår att välja, men jag hann ju bara ett innan start, så det blev att göra det bästa av situationen.

På uppvärmningen kändes det helkasst, benen var sega och jag var ofokuserad och körde in i varenda liten rot. Släppte ut lite luft ur däcken och det visade sig vara ett bra tilltag. Under racet kändes det desto bättre och det roligaste, benen minst dubbelt så bra som förra helgen i Norge. Efter halva racet blev väldigt mörkt i skogen skogen, på sina ställen var det svårt att se och efter ett tag kom regnet, vilket gjorde sista varvet halt på sina ställen och man fick springa på ställen man tidigare inte behövt springa.

Själv lyckade jag göra en totalt onödig vurpa i sista branta utförslöpan innan mål, på grund av att jag började tänka på att jag snart var i mål och slutade fokusera på banan. "Det är inte slut förrän det är slut", får bli dagens lärdom.

Förutom 2:a platsen blev jag 3:a i cupen, vilket får ses som en stor bonus. Det var tätt i toppen det skilde bara 20 poäng till seger och Annika, som var 2:a, och jag hade samma poäng. En seger mer gav henne 2:a platsen.

Österlenstopp..

2011-09-17T14:08:00.000-07:00

Det belv ett snabbt stopp hos mor och far på Österlen innan vidare färd till Köpenhamn och sista racet i Apfossligan. Dagen innan den stora händelsen landsvägs-VM drar igång. Lite synd att det inte var samma helg. Alltid nice att komma ned på hösten, då vindruvorna börjar bli klara i deras trädgård...

Pappa funderar på hur svamparna tänker..

Idag blev det i alla fall en tur till skogs med svampplock tillsammans med far. Vi hittade lite svamp här och var, men inte direkt jättemycket. Till slut bestämde vi oss för att åka hem och på stigen tillbaka till bilen hittade jag plötsligt något som lyste gult i ett snår, "på helt fel ställe" enligt pappa. Det visade sig vara i jättemånga och jättestora kantareller, så vi fick vänta med att åka hem.
Dagens skörd ser ni nedan...

I morgon blir det fullt ös medvetslös på en bana som jag inte vet så mycket om , men har hört att den ska vara hård och teknisk. Det blir skoj, med ny hjälm och allt!

15 minuter..

2011-09-14T14:06:00.000-07:00

är summan av dagens träningstid idag. Träningsformen var löpning och eftersom det var mitt tredje löp-pass under augusti-september blev det inte längre än så. Under löpturen kom jag och tänka på att jag faktiskt inte är någon löpare längre, utan en joggare. En ganska så väsentlig skillnad. Jag hoppas dock att kroppen ska hålla så pass bra så att det kan bli något som kan kallas löpning längre fram i vinter.

Många som inte tränar brukar bli väldigt förvånade när jag berättar att jag börjar dra igång löpningen med 5-10 minuters pass. "Du som är så vältränad" -brukar de utbrista. Och ja, det är jag kanske när det gäller just cykling, men inte när det gäller annat. Bara för att man är bra på en uthållighetssport behöver ju inte det innebära att man är bra på alla andra uthållighetssporter, även dom det skulle vara väldigt skoj om det var så! Och bara för att man för femton år sedan sprang hyfsat snabbt, betyder ju inte det att man gör det nu.
Löpning och cykling är verkligen väldigt olika, men jag tror att det är bra för kroppen och inte minst knoppen att göra lite andra träningsformer.

Saker man inte vill göra som spinninginstruktör...

2011-09-13T10:14:00.000-07:00

Ok, jag försöker inte klaga i onödan och jag gillar oftast mitt jobb som spinninginstruktör men idag var det inte så bra eller så inspirerade.

När man i sista sekund hoppar in och vickar en spinningklass på ett gym man egentligen inte jobbar på, vill man inte...
- Först ägna 10 minuter åt att ställa rätt alla spinningcyklar som står inknuffade i ett hörn av spinningsalen, för att de som ska gå på klassen ska slippa sitta på varandra. Tänkte de att jag skule fakturera extra för den tiden, eller skulle det vara nån slags goodwill??

- Därefter springa runt och leta efter headsetet som "ingen" vet var det är eller om det ens fungerar eller vem som hade det sist för den delen. Om ingen på anläggningen vet, hur ska då jag kunna veta?

- Bli bemött av "fråga inte mig, jag bryr mig inte-attityden" från den som är ansvarig på anläggningen. Det som sker på anläggningen och definitivt det som inte fungerar på den, borde väl vara det som denne person ska bry sig om?

Det är vid sådana här tillfällen jag är glad över att jag jobbar på ställen där man är noggrann och har koll.

Take a smile...

2011-09-12T12:33:00.000-07:00

När jag kom hemcyklandes från jobbet och var lite trött och sur på att återigen blivit genomblöt på grund av allt ösregn, upptäckte jag en lapp uppsatt på dörren till innergården. "Take a smile". Jag har annars inte så mycket till övers mot lappar som sätts upp i hur som hellst, men denna var ju helt oemotståndlig, för att inte tala om vilken tajming. Givetvis tog jag en lapp!

Vem det nu var som satte upp den, tack det var dagens höjdpunkt, resten av kvällen avverkades med ett leende!

3:dje plats och Ultrasega ben

2011-09-11T02:34:00.000-07:00

Igår var det en riktigt tung dag i Norska Halden för min del. Jag slutade på 3:e plats, efter att ha legat 2:a fram till sista varvet. Jag kände mig väldigt sliten, men körde ändå hyfsat i tre varv och sen gick det knappt framåt och jag tappade en massa tid. Det brukar ofta bli så när jag är trött i kroppen, det går ändå bra att köra ett tag, även om det är väldigt slitsamt, men sen tar det i princip tvärstopp. För två veckor sedan var jag nästan 8 minuter före den norska tjej som var tvåa idag, i och för sig var det hennes hemmabana i Halden och tävlingstiden var mycket kortare, men det säger väl ändå en hel del om hur dåligt jag körde.
Där jag tappade mest på banan var inte uppför eller nedför, eller på något av de tekniska partierna, utan i ett långt avsnitt med trappor, där man fick bära cykeln. Detta avsnitt tog fullständigt musten ur mina ben.
De enda två sakerna jag är nöjd över med tävlingen är att jag tog mig i mål, och att jag cyklade uppför de två brantaste partierna, där de flesta andra tjejerna sprang.

Idag blir det spinning workshop och kick of på ELIXIA, så det blir kul!

Ny Sponsor!

2011-09-09T13:28:00.000-07:00

Nu är det klart, Jag kommer att ha ett samarbete med Abus och använda deras hjälmar under resten av 2011 och under 2012. Under nästa vecka kommer jag förhoppningsvis hinna ut till Duells och hämta upp några hjälmar av modellen nedan (Tec-Tical Pro):

Det känns väldigt kul att vi kunde få till ett samarbete. Eftersom jag för några år sedan jobbade på Duells, som är svensk distributör av Abusgrejer, har jag kunnat följa hur företaget under åren utvecklat designen på sina hjälmar och hjälmarna ser bara bättre och bättre ut för varje år. Nu får jag en snygg, säker och bekväm hjälm som dessutom matchar min cykel väldigt bra rent färgmässigt.

Vinst på Bockstensturen

2011-09-03T13:29:00.000-07:00

Pallen. Kul att jag är nästan lika lång som Lisa när jag står överst!

Det blev seger på Bockstensturen i Varberg. Alltid extra roligt att vinna på "hemmaplan", jag kör ju för Varbergs MTB som arrangerar tävlingen och är otroligt tacksam för att jag får köra den, då jag borde vara funktionär jag med. Jag får passa på att tacka min klubb som gör ett helt fantastiskt arbete med att arrangera denna fina tävling år efter år. Storstilat!

Min plan var att gå ut ganska lugnt, då jag bara har kört ett långlopp tidigare i år och var osäker på om jag skulle orka distansen. Lite magproblem efter loppet i Danmark var också en bidragande orsak. Det gick något lugnare på vägen ut till Åkulla än vad det brukar, vet inte om det var motvind eller om ingen ville dra där framme, för mig var det dock bra eftersom jag kunde hänga med. Planen att ta det lugnt höll väl ungefär till första backen, dvs inte så länge som jag tänkt. Benen kändes dock bra, så jag tänkte att jag får köra så länge det håller. Hade ingen aning hur långt försprång jag hade förrän vid ca 65 km då jag fick veta att jag var 4,30 före Angelica Edvardsson, vid ca 40 km. Kändes ju ganska tryggt, men det kan ju hända mycket på 25 km. Jag lyckades dock hålla undan med rätt så stor marginal in i mål.

Jag är nog mest nöjd med att jag lyckades hålla ett jämt tempo under loppet och att jag klarade mig utan att gå tom på energi, vilket hänt ganska ofta på långlopp de senaste åren. Den här gången kändes det som att jag disponerade krafterna väl.

I morgon blir det nog ett lugnt pass på cykeln och i framför allt ska Markus och jag sova och vila. Både han och jag har sömnbrist så det är vi värda!

Sladdnystan...

2011-09-02T03:05:00.000-07:00

Alltid tar det minst 10 minuter att trassla ut just den sladd jag behöver. Vem är det som går om kring och trasslar in allting hemma hos oss?

Ålborg-uppdaterad!

2011-08-30T08:06:00.000-07:00

Den rädde. Jag har ofta en rädd uppsyn när jag cyklar men jag lovar att jag inte var rädd denna gång! Foto: Andreas Gudum

Foto: Andreas Gudum Bild från träningen i Ålborg.

Nu är jag hemma i Götet igen efter Dannmarksresan, och firade med att instruera två spinningpass på kvällen igår. Kroppen kändes sådär, magen ballade ur lite efter loppet, så jag hade svårt att få mig ordentligt med mat.
Det blev ju seger i söndags och jag tycker i det stora hela att jag gjorde ett bra lopp. Vid starten fick jag först inte i ena pedalen, men när det väl fungerade fick jag en bra start och var först in på startloopens skogsparti, jag drog på i ett högt tempo, tänkte att det kunde vara bra att ha fri väg i den branta, sliriga backen där. När startloopen var körd vände jag mig om och var alldeles ensam och fortsatte att mata på. Efter två och ett halvt varv fick jag veta att jag hade ca 3,5 minuter ner till 2:an och körde därför ganska avslappnat andra hälften av loppet. I mål blev det nästan 8 minuters marginal till 2:an.
Danskarna hade som vanligt fått till en kanonbana, ganska lik den som kördes i Kolding tidigare i år. Ungefär 130 m stigning per varv, en del byggda partier med tvära kurvor och en del branta utförs- och uppförspartier. Banan hade varit snabb om den varit torr, men regn gjorde den sugande och bitvis hal uppför och utför. Den största utmaningen var nog att det blivit väldigt djupa spår i den tilltorkade leran, och det var lätt att fastna. Kändes dock som om jag hade nytta av vinterns cyckelcrossträning i kurvorna och det var riktigt skoj att få slira runt i leran.

Nu var det ju också NM, viket kanske inte är ett så statusfyllt mästerskap, även om jag tycker att det hade förtjänat lite mer uppmärksamhet. Med VM så nära inpå, långlopps SM dagen innan och den relativt anonyma marknadsföringen av tävlingen, blir det ju lite bortfall i startlistorna.

Jag blev sen hem till mamma och pappa i Vallby, bland annat på grund av en dopingkontroll som skulle utföras. Det är jättebra att det görs mycket dopintester, men i detta fall hade det varit bra om (1) man fick reda på att man skulle testas omedelbart efter målgång och inte EFTER det att man varvat ned, duschat och varit på toa en gång, mer än 2 timmar efter målgång. (2) kontrollanterna legetimerade sig och hade "kalleslepappret" med sig i samband med kallelsen. Orsaken till den sena kallelsen var troligen att de inte orkade masa sig till tävlingen lagom till damernas målgång utan siktade in sig på herrarna i stället. De fanns inte på plats vid vår målgång överhuvudtaget. Frågan är vad som hänt om man åkte hem innan man fått informationen, det fanns ju inte heller någon lista över vilka som skulle testas uppsatt. Det gick bra i alla fall till slut, men jag tycker att det ska gå till på rätt sätt.

I veckan blir det ganska lugn träning och sen blir det Bockstensturen till helgen. Ska bli kul att se vad kroppen tycker om att köra så långt.

Vinst i Danmark!

2011-08-28T15:50:00.000-07:00

Det blev seger i dagens tävling i Danska Ålborg. Som vanligt hade Danskarna fått till en fantastisk bana i stil med den i Koldning jag körde tidigare i somras. Tack för det. Mer om tävlingen i morgon, nu måste jag sova!

Medvindscyklikng och kattinvasion på Österlen!

2011-08-26T14:18:00.000-07:00

Unga fröken katt.

Jag är på besök hos mor och far, som bor nere på Österlen i Skåne. Det har varit några härliga dagar och jag har inte gjort så mycket mer än några kortare cykelpass. Det mesta är som vanligt hos mor och far, förutom att en liten katt har valt att flytta in i mammas och pappas hus. En dag stod den där, mager som ett snöre och med underbett, utanför dörren och jamade. Inte kunde mamma och pappa låta bli att gen den mat och det var nog då katten bestämde sig för att här var en bra plats att stanna på. För vem vill inte bo hos dem, så snälla som de är??
Dessutom väntas kattungar, så det var ett smart drag av fröken katt att se till att bli så väl omhändertagen som möjligt.

Nöjd katt i motljus i trädgården..

Idag blev det för övrigt ett rätt fint pass på asfalt, grus och lite stigar i Gylleboskogen. Lyckades tajma det fint och fick medvind på vägen tillbaka hem till Vallby. Kändes ganska bra att flyga fram på tyngsta växeln med nedvarvningspuls. Nästan som att åka pace, fast med vinden som puffar på bakifrån.

Efter träningen blev det en tur in till Simrishamn och sedan ned till Kåseberga och där lite fika. På bilden ovan ser ni ett hus jag skulle kunna tänka mig att bo i. Alldeles för sig själv och med utsikt över Kåseberga hamn. Enda nackdelen är väl att det troligen kan blåsa en hel del där...

I morgon drar jag vidare ned till Danmark för tävling på söndag i Ålborg. Tydligen är det också Nordiska mästerskapen i XC, vilket jag inte hade en aning om när jag anmälde mig till racet. Och sen när jag bokat och fixat allting med resan, lånat bil, fixat boende mm, fick jag reda på att SM i Långlopp skulle avgöras uppe i Ludvika samma helg! Ganska typiskt, men jag valde att inte styra om kosan, eftersom det varit ett rätt så omfattande jobb att få denna resa att fungera och det kändes dumt att bara strunta i det när man involverat halva familjen för att jag ska kunna åka en tävling. Jättetråkigt med så kort varsel inför ett SM, men givetvis ska arrangörerna av Finnmarksturen ha en stor eloge som tog på sig mästerskapet. Nu får jag ju i alla fall köra ett annat mästerskap!

Troligen världens minsta...

2011-08-23T14:05:00.000-07:00

.......Gula Mavicskor!

Här är de! Mavic Fury 2012 i storlek 36. Storleken är så liten att den inte finns, åtminstone inte ännu. Jag har ju egentligen storlek 35, så det finns mycket utrymme framtill, men med dubbla sulor borde de passa fint.
Mavic lovade för länge sedan att undersöka saken om det gick att få fram ett par gula skor i min storlek och jag har väl inte riktigt tagit det löftet på allvar, särskilt inte då mina fötter hamnade långt under skalan på det speciella fotmätningsverktyg Mavic tagit fram för att fastställa storlekar. Det är inte första gången ett skoföretag har misslyckats med konststycket att får fram skor i min storlek om man säger så. Så jag blev både glad och förvånad över att de till slut dök upp! "Dom är gula och väldigt, väldigt små." som Mackan så fint beskrev skorna när jag bad honom berätta hur de såg ut.

Äntligen kan jag vara lika fin som de snabba cyklisterna!

Klotter..

2011-08-19T02:26:00.000-07:00

Ösregnar som vanligt ute. Det tänkta distanspasset får bli något annat, eller så får det bli i eftermiddag.
Sitter och försöker återskapa min tänkta nya hemsida, som ju förstördes helt när min hårddisk kraschade. Det går sådär. Jag kom in på ett helt annat spår mot vad jag tänkt och klottrar mest.

Fastnade igår i ett program om konstnären Basquiat. En fantastisk konstnär som gjorde över 1000 målningar trots att han bara blev 27 år gammal, då han dog av en överdos. En vacker och färgsprakande, men oerhört sorglig historia. Hans expressiva bilder inspirerar i alla fall.

1 sekund...

2011-08-17T13:52:00.000-07:00

..snabbare blev det på Bergstempot. Benen var tunga dagen till ära, så det var ju ändå bra att det gick snabbare, eftersom det var ett av målen, även om det bara var en sekund. Fast det hade varit kul med några sekunder till snabbare... Värre var att Mackan vann familjestriden och var hela 4 sekunder bättre än vad han körde på förra året.
Jag provade en annan taktik än förra året och i den var planen att inte gå ut så hårt i starten. Förra året maxade jag i starten och var därmed helt stum i benen lagom till den sista, brantaste delen, så det var ju inte så smart. Med lite bättre ben borde det vara möjligt att kapa några sekunder till och nu är det ju bara ett år kvar tills nästa Bergakungstempo, så det är ju lugnt.

Bergakungsdax!

2011-08-16T00:20:00.000-07:00

Bergstuten med cykel..

I morgon är det dags för den otroligt prestigefulla tävlingen Bergakungen. Start vid GLTK och mål uppe vid Delsjömasten. Om nu vägen inte regnat bort eller liknande.

Hoppas på rekordtid, då formen är bättre än förra året. Det största målet är dock att bli den snabbaste i familjen Erlandsson-Nyström den här gången. Det blir tufft, då Mackan är snabb på så korta stigningar, men jag ska givetvis göra allt för att vara snabbare! Det blir skoj

"Do you mind if i play my guitar?"

2011-08-13T09:20:00.000-07:00

Ok- inga foton då. Vågade inte ens försöka, då secutity-folket verkligen hade koll på oss...

Ok, en del kanske tycker att jag är tjatig, men här kommer den längre versionen av fredagkvällens Way out West, med Robyn som uppvärmning och Prince som huvudmål. Musik har alltid varit en stor del av mitt liv, så för mig är det lika naturligt att skriva om det som om cykling.

Ska jag vara ärlig, så har jag varit lite nervös för den här spelningen med Prince. Inte för att jag är nervös för att gå på festival, utan för att jag skapat så otroligt höga förväntningar på hur en spelning med Prince skulle vara. Tänk om han nu inte skulle vara så bra som jag föreställt mig? Och tänk om kära Mackan, som jag "lurat" med och nästan tjatat hål i hvudet på, inte skulle gilla det? Tänk om Prince gått och blivit en trött gammal gubbe som lite blaséartat går in och framför sina låtar bara för att dra in lite stålar?
Jag hade höga förväntningar på Madonnas konsert för några år sedan och blev besviken när jag gick därifrån och tyckte att den "bara" var "bra" och jag har varit på spelningar med andra artister som faktiskt varit fruktansvärt dåliga live. Så oron för att bli besviken fanns där inför denna kväll.

Tänk om jag vetat hur mycket jag oroat mig alldeles i onödan och att den lille mannen istället skulle överträffa alla mina tankar.

Vi värmdes upp av Robyn som röjde loss ordentligt på scen och radade upp hit på hit, fullt ös och massor av energi som gav en god stämning. I pausen mellan Robyn och Prince såg man att publiken längst fram vid scenen till viss del byttes ut, från nästan enbart 20-åriga tjejer till minst hälften mellan 30 och 40 år. Jag lyckades hamna nästan framme vid kvavallstaketen och var precis lika nöjd med det som när jag 13 år gammal hamnade längst fram på en spelning med Europe i Karlskoga ishall. Precis som då var det var himla trångt och någon svimmade redan innan det drog i gång.

När sedan Prince drog igång med sin "1999", var det mesta overkligt. Vilken mäktig spelning! Det är svårt att skriva något om den utan att använda superlativ! Jag förstår inte riktigt vad han gör. Där på scenen, 5 meter ifrån mig står en liten man med gitarr som spelar med en glöd som inte är av denna värld och som jag aldrig trott att jag skulle få uppleva. Ibland ler han lite finurligt och jag kommer på mig själv att bara stå och fån-le tillbaka. Så snygg han är och vilken utrstålning. Han river av monsterhit efter monsterhit och fullkomligt lindar publiken kring sitt finger och får den att göra precis som han vill.

Det roligaste var att se hur verkligen han njuter av att spela, han gör det så lekande lätt och med passion. Han bjuder oss inte på ett, utan på TRE extranummer. I ett av dem frågar han publiken, nästan lite försynt: "do you mind if i play my guitar?" - Oh ja, spela för oss! Mer, mer, mer!
På slutet blir det funkigare och det gillar jag skarpt, han verkar köra låtar lite som han känner för, fortfarande med full kontroll och han guidar sitt band föredömligt.
I en av de sista låtarna drar han upp ca 20 personer ut publiken på scen och låter dem dansa där, mitt i bland dem från ingenstans dyker Kanye West upp och rappar! Han ber sedan om ursäkt för att han måste sluta spela innan han och hans band säger hej då. Då är klockan strax efter halv ett och Prince har spelat i nästan två och en halv timme. Här snackar vi valuta för publiken. Vi och många andra går hem med ett leende på läpparna och har svårt att sova.

Så tack PRICNE för att jag fick min överlägset största och bästa konsertupplevelse i mitt liv och förlåt Madonna, du var bra, men du ligger hästländer ifrån den här spelningen. Hästlängder!

För er som inte var där, ljudet är inte det bästa på youtoube-filmerna, det var perfekt på plats, men ändå:

Öppning 1999"

Purlple Rain:

Och en sak till. Jag fån-ler fortfarande!

WoW! The King is PRINCE!

2011-08-12T16:57:00.000-07:00

Precis hemma från Princes spelning på Way out West. Jisses vilken upplevelse. Ok, Robyn var bra, men den lille mannen med gitarr gjorde mig mållös. Är detta på riktigt? Mer om det i morgon, nu ska jag försöka lugna ned mig så jag kan sova och orka upp i morgon.

Ljuvlig mountainbiketräning och skrämmande insikter.

2011-08-11T10:38:00.000-07:00

Idag blev det det första passet på cykeln sedan EM. Jag gav kroppen och själen cykelledigt några dagar för att jag tyckte den behövde det efter hård tävling och lång resa hem. Resan var nog det som var mest tärande, eller kombinationen av de båda kanske.

Trots att det var väldigt blött i skogen blev träningen ljuvlig! Benen kändes utvilade och farten var hög. Det var svårt att ta sig i kragen och åka hem, jag ville inte sluta cykla, men var tvungen för att hinna till jobbet på eftermiddagen. Körde några av mina favoritpartier i Änggårdsbergen, till exempel den fina stenbacken ovan. Den är ganska klurig att ta sig uppför, särskilt om det är blött som idag.

Förutom stenbacken blev det också hoppträning. För mig är detta minihopp alldeles lagom att öva på och idag gick det till slut ganska bra, så snart kan det nog bli lite större hopp...

På vägen hem åkte jag förbi Biketoyz kontor, där Mackan ju jobbar. Passade på att prova en av fullfacehjämlarna från URGE. Vem vet, det kanske får bli en sån, nu när hoppen ska bli större. Tycker själv att jag är ganska snygg i den, särskilt i kombination med hardtail, och tajta cykelkläder. Det gäller ju att vara stilbrytande!

Som jag redan skrivit, var detta det första passet på cykeln sen EM-loppet. Jag har dock tränat lite andra saker istället. Igår blev det lite stryketräning och bålstabilitetsövningar + balansövningar. Jag kostade också på mig en 10 minuter lång joggingtur till gymmet, som uppvärmning. Idag är det just de 10 minuter som känns mest i kroppen idag. Jag har ganska mycket träningsvärk idag och kan knappt sätta mig ner utan att ta stöd med armarna. Det känns inte så mycket när man sitter på cykeln, men det är skrämmande vad otränad och ovan man blir, då det gäller att göra andra saker än att just cykla. Att jag som 20-åring sprang ca 10 mil i veckan tycks inte heller spela någon roll. Idag kan jag inte fatta hur jag orkade springa så mycket. Min tanke är i alla fall att springa lite under hösten och vintern, så jag får väl börja nu med dessa 10 minuterspass, så kanske jag kan springa en halvtimme i oktober. Skrämmande var ordet!

Hemma från EM.

2011-08-08T14:23:00.000-07:00

Sammanbitet. Foto Andreas Danielsson

Så var jag hemma igen efter EM i Slovakien. Det blev inte mycket skrivet där, eftersom jag glömde datorsladden hemma. Hela landslaget bodde i ett stort hus ca 15km från tävlingsplatsen. Lungt och skönt och bra att ha ett helt hus för sig själv. Tydligen hade vi tur, för norrmännen tydligen bodde riktigt kass. Det som ser ok ut på internet är inte alltid ok, har man ju fått lära sig sen innan. Vi hade bästa tänkbara service, med massör, kock och mekaniker. Alla gjorde verkligen ett kanonjobb för att vi cyklister skulle kunna prestera!

Mitt eget lopp skulle jag summera som ok, inte dåligt, men inte heller superbra. Tävlingsdagen bjöd på mycket varmt väder, solgass och kvav luft. Det var svettigt redan innan uppvärmningen.

Startloopen var inte den bästa man sett, den gick på stötigt, ojämnt gräs, platt och med några skarpa kurvor: Mycket riktigt blev det två rejäla startkrascher precis framför mig där och jag lyckades undvika båda precis, så det var skönt. På första varvet hade jag bestämt mig för att hålla igen i backarna och så blev det. Jag tyckte jag körde väldigt lugnt, men varvade ändå runt 28-30 på varv 1, så det kändes lovande, även om värmen var hemsk. Det kändes som om kroppen kokade, men försökte att inte tänka på det och försökte istället att kyla ned mig genom att hälla vatten på kroppen. I början av varv 2 hände det något med min framväxel och det gick inte att växla. Vet inte om den fick en smäll eller något, men något hände i alla fall. Tog mig till den tekniska zonen och lät Hjalmar kolla på det. Han fick till det hyfsat och jag fortsatte. Tappade den bra gruppen jag låg i och fick jaga istället. Växeln fungerade, men ramlade ibland ned på lilla klingan helt oväntat och hur som helst. Valde ändå att fortsätta köra så, även om det inte givetvis inte var optimalt. Att stanna och sen dra igång igen tar mycket energi för mig och jag blir stum benen och det räckte med stumhet som det var. Plockade några placeringar kommande två varv och höll en 34:e plats fram till varv nr 5 då jag blev riktigt trött och omkörd igen. Vinglade igenom varv 5 och blev sedan avplockad med ett varv kvar. Lite tråkigt, men jag var o andra sidan helt överhettad och riskerade att kollapsa helt om jag hade fortsatt och det hade ju inte varit så kul...

Slutade 35:a i mål och det är väl varken superbra eller superdåligt som sagt. Jag hade varit riktigt nöjd om jag lyckats klämma in mig på en placering mellan 25-30, med tanke på motståndet i fältet. Så halvnöjd är väl slutbetyget.

Loppet gav förresten en "ny" maxpuls, tre slag högre än det jag trodde var min maxpuls. Snittpulsen bara 10 slag under den nya maxpuslen. Ett tecken på att jag tagit i i alla fall. Sist jag fick en högre maxpuls än vad jag trodde jag hade var förra året på en tävling då det också var 30 grader varmt, så man förstår ju att just värme drar upp pulsen en del. Tyvärr lyckades pulsklockan stanna kvar på hotellet vi bodde på i Tyskland på hemvägen, så jag vet inte om jag någonsin får se den fina pulskurvan. Lite synd när man nu tagit i så...

Nu blir det lugn träning några dagar, innan jag går på det igen. Kommande helg blir tävlingsfri med Prince-yra på Way out west. Jag laddar redan!

Sladdlöst...

2011-08-05T04:41:00.000-07:00

Datorn är med, men strömkabeln ligger kvar i vardagsrummet hemma i Sverige. Snart är batteriet i datorn slut, så rapporten efter EM-kommer nästa vecka. Annars har vi det bra här jättefint hus och blir bra omhändertaga. Banan provkörde jag några varv igår, den är inte så teknisk, det svåra är istället att åka tillräckligt fort utför men ändå hålla koll i de ofta helt feldoserade kurvorna. Underlaget är sådant att vid regn kommer det bli snorhalt och mycket löpning på varvet. Backarna är branta bitvis och sugande, så banan är också väldigt fysiskt krävande. Det är lätt att kötta på för mycket första varven och sen stå helt still om man råkar köra över sin förmåga.

På väg..

2011-08-03T07:49:00.000-07:00

Till Slovakien. Resan har gått smärtfritt än så länge. Troligen en av de snabbaste incheckingarna med cykel någonsin. "Har du betalat för cykeln?", frågade de vid check in-disken. "Jag vet inte, men jag tror det, sa jag. "Ok", sa hon och så var det inget mer med det. Verkligen skillnad mot senaste flighten med Lufthansa. Gillar också avgångar mitt på dagen om det är en relativt kort resa. Hann till och med med en timmes lätt träning på landsvägshojen under förmiddagen, MTB:n var ju nedpackad, men det är ju gött att få träna lite när man ska resa.
Sitter för tillfället och funderar på om, och i så fall vad jag har glömt och har kommit på 3 saker. Inget dödsnödvändigt dock, men bra att ha.

Får se om det finns något Internet i Slovakien, det ska bli intressant. Blir det inga uppdateringar på ett tag, så vet ni svaret...

Jaha..

2011-07-31T14:18:00.000-07:00

Tuten har gått och blivit cykelintresserad också. Aldrig får man ha något intresse ifred, typiskt.

Bättre och bättre!

2011-07-29T01:33:00.000-07:00

Det har varit en rätt så regnig månad i Göteborg. Tack och lov har det varit ganska varmt i alla fall. Kommande dagarna ser det dock ut att bli bättre och något som kan kallas högsommar. Senaste två veckorna har ägnats år jobb och träning. Träningen har känts bättre och bättre efter förkylningen, den svaga punkten just är nu, precis som innan luftrören. Igår fick jag med mig Mackan ut i skogen och lurade honom att köra några 4 min intervaller i backe, efter det blev det lite mer "skojcykling" på skogsstigarna i Änggårdsbergen. Alltid gott att ta det jobbiga först och sen lite mer avslappnat.
Här om dagen avslutade jag min träning med ett varv på det som ska bli 2012 års SM bana i XC. Eller nästan ett varv i alla fall. Efter en kurva stötte jag på två män som hade nån slags "umgänge" (mer eller mindre avklätt), så det blev en snabb helomvändning och en annan stig ner och över till den andra kullen som banan går på. Där kunde man köra utan överraskningar. Banan går ju på allmän plats, så folk får väl göra vad de vill där, men då är det ju lite tråkigt att de som har kullen som "mötesplats" förstör för oss som vill cykla mtb genom att lägga ut stockar och pinnar över stigen överallt. Nästa gång jag kör där tänker jag i alla fall inte köra ensam.
Idag blir det vila och en sväng ut till Styrsö, en av mina favorit öar!

Besök av mr. Katt och regndistans.

2011-07-24T13:56:00.000-07:00

mr. Katt. Ganska skeptisk i duschen.

Idag hade jag sett fram emot lite sol och värme på dagens träning, men det blev det inte riktigt. Istället möttes jag av ganska många regnskurar, vind och gråväder. Som tur var det dock ganska varmt. Dagen till ära körde jag på landsvägs-CUBE:n för om växlings skull. Idag var första riktigt långa passet efter min förkylning och det verkar fungera nu, det är bara det att mina luftrör är rätt så irriterade, så jag hostar hela tiden. Typisk reaktion efter en infektion om man har astma alltså. Man är frisk, men hostar ändå. Nåväl, jag tror nog att jag blir bra även i dem till EM i Slovakien om två veckor. Vet dock inte om jag ska köra Engelbrektsturen, som jag planerat, kan vara dumt att riskera att irritera dem ännu mer innan EM. Eventuellt satsar jag på lite kortare, snabbare träning. Är dock väldigt sugen på att köra loppet, då jag inte kört det innan och jag har hört att det sk vara ett väldigt fint lopp och det har ju inte blivit så många lopp i Sverige.

Efter träningen fick vi besök av mr. Katt. Han ska bo här ett tag medan hans "mamma" är i Italien. Mr Katt, som egentligen heter Toulouse, är en bastant kisse. Med sina 6,5 kg liknar han mer en lo-katt. Än så länge är han dock ganska skeptisk till sitt tillfälliga hem. satt ganska länge och tryckte i duschen och sen på balkongen. Hoppas dock att han ska finna sig till rätta.

I morgon blir det jobb på SportSpec igen och förhoppningsvis lite fin träning.

Det är inte allt som snurrar..

2011-07-20T00:56:00.000-07:00

Just nu är det ganska mycket snurrar i mitt liv och i mitt huvud. Det viktigaste är givetvis att jag blivit uttagen till EM i Cross Country, som går i Slovakien i början av augusti! Ett mål jag ville, men inte riktigt vågat ha den här säsongen. Åtminstone inte "offentligt". Det var verkligen mer än jag hoppats på under denna säsong.
En annan sak som snurrat på ordentligt är förkylningsinfektionen, som givetvis inte blev bättre av attt köra SM, och som nu gått igenom och infekterat hals, näsa och ögon (i turordning). Det är bara öronen kvar, så har ansiktet fått sig en rejäl genomkörare. Nu verkar det dock gått över och jag kan börja träna så hårt som jag tänkt. Första passen har dock varit lugna eller halvlugna, man behöver ju inte börja med att dra på på max bara för att man känner sig lite friskare. Eftersom jag har astma, blir luftrören lätt känsliga efter förkylning, så det gäller att inte slarva med medicinen
Sen är det mycket annat som snurrar, nya projekt på gång, några idéer som än så länge får ligga och gotta till sig i hjärnan.

Något som dock inte snurrar mer är min externa hårddisk. Eftersom jag haft så mycket problem med min nya ACER-dator fick den till slut skickas till ACER för genomgång. Jag hade en ACER-hårddisk som jag lade över informationen på så länge. När jag fick tillbaka datorn och skulle börja kopiera filerna till datorn, protesterade hårddisken ljudligt. Jag hann kopiera över en mapp med musik, sen var disken heldöd. Konstigt på en ny, knapt använd, inte ens halvfull hårddisk, men min erfarenhet av ACER-prylar har ju inte direkt varit att det är hållbara prylar. Så nu är det flera års arbete som ligger otillgängliga på disken, värst är givetvis alla digitala illustrationer och en nästan färdig hemsida i Flash. Troligen kan jag hitta filer som skapades innan jag köpe ACER-datorn, som ligger på min gamla laptop, som har en fungerande hårddisk. Men resten?

Ringde till ett företag som heter IBAS och är experter på området. De räddar dagligen filer från datorer som legat på havsbotten, brunnit, tappats ut genom fönster etc. Troligen kan de återskapa innehållet på disken till det facila priset av: 15-30 000 kr... Värdet på disken överstiger nog det priset flera gånger om man ser till de timmar av arbete som lagts ner på filerna och inte minst affektionsvärdet, men om man inte har så mycket pengar, är det svårt. Så, lärdom av det? Back up är bra skit! Det roliga är ju att jag tänkt ha hårddisken just som back up och ha filerna dels på datorn och dels på hårddisken, men det räcker nog inte med så här instabila prylar...

Nu blir det upp på cykeln innan jag ska till Sport Spec.

Ingen nöjding idag..

2011-07-15T13:18:00.000-07:00

Dagens XC-SM blev inte den höjdare det kunde ha blivit för min del. Ungefär lika bra som jag åkte första halvan av loppet, då jag låg 2:a, lika dåligt gick det på andra halvan. Det som kändes så otroligt bra i början, byttes mot oflyt och långsamhet. Största problemet var jag själv, jag tappade allt fokus när cykeln började krångla, istället för att försöka släppa det och fokusera på att ta i. Man kan analysera fram och tillbaka varför det blev som det blev, men jag tänker inte göra det den här gången, det tar bara onödig energi.

Jag är besviken på dagens resultat och hade hoppats på bättre helt enkelt.

Jag tröstar mig med att säsongen ändå varit så många gånger bättre än förra säsongen, och det oavsett om resten av säsongens tävlingar skulle gå skit. Nu är det bara att ta nya tag och tänka på det positiva, att det faktiskt finns en hel del snabbhet i kroppen.
Vet inte vilken tävling som kommer härnäst, fokus nummer 1 är nu att få luftrören mindre infekterade och bli av med förkylningen.

SM-Brons i Borås!

2011-07-13T14:39:00.000-07:00

2 Kajsa Snihs 1: Alexandra Engen 3: Jag!

Det blev ett brons idag på mountainbike SM i Borås på det som förmodligen var världshistorens sista XC-tempo mästerskap i Sverige. Jag är givetvis nöjd med bronset, men ännu mer nöjd med att jag inte kände av förkylningen under loppet.
Från och med nästa år kommer Tempot bytas ut mot XCE, alltså ett kort elimineringsrace, likt längdåkningens sprint och jag tror att det kommer att bli en höjdare för sporten, även om just den disciplinen, ca 2 minuters cykling inte kommer att gynna mig. Visst är tempo väldigt kul att köra, men publikmässigt är det faktiskt botten, svårt att följa och ingen kan se vad som händer i loppet, vem som tappar och vem som ökar etc. Tempo är ute helt enkelt, det är bara Sverige och inget annat land som envisats med att köra det på SM av någon outgrundlig anledning, troligen tradition. Från och med nu är det dags för nytt!

På morgonen var jag faktiskt osäker på om jag skulle starta, eftersom jag som sagt drog på mig en förkylning i Alperna. I morse var det rätt snorigt, men kroppen kändes ok, så jag bestämde mig att starta och se vad kroppen tyckte om det. Det är ju alltid svårt att få någon uppfattning om man gör ett bra eller dåligt lopp när man kör tempo, särskilt när ingen säger något eller ger en hint om hur man ligger till. Det jag hörde längs med banan vad mest typ "det ser bra ut" eller typ "heja på", vilket kan innebära allt från att man leder till att man ligger 7:a, eller att man kanske cyklar snyggt. En liten uppfattning kunde jag dock få, eftersom Alexandra Engen startade 1 minut efter mig och hon är ju vanligen den snabbare av oss. Så kunde jag bara hålla henne bakom mig, var loppet inte allt för dåligt, tänkte jag. I näst sista backen hörde jag dock att hon var nära och det var bra, för då fick jag lägga på ett kol sista biten in mot mål. Lyckades hålla undan och slutade alltså trea, ca 12 sekunder från silvret.

Det var en fin genomkörare för XC-loppet på fredag. Ska göra allt jag kan för att inte stelna till för mycket fram till dess. I morgon blir det att rulla XC-banan lite lungt. Eftersom SM går i Borås, ser det också ut att bli regn till XC: t, vilket inte gör så mycket för oss åkare, även om det är trist om det regnar på publiken.

Tempodax!

2011-07-12T11:03:00.000-07:00

I morgon är det dags för XC -tempo i Borås. Jag har ställt in mig på att starta nu, vilket inte varit självklart, då jag blev lite krasslig de sista dagarna i Alperna och tvingades avstå den grymma XC-tävlingen i Slottskogen, men var åskådare istället. Ska bli spännande att se vad kroppen tycker om att få ta i igen, hoppas den kommer att gilla det, eller förresten, den behöver inte gilla det, bara den lyder mig. Tidigare idag körde jag en kort sväng på min precis ihopskruvade landsvägshoj idag och det kändes ok, även om träning inte är det samma som tävling så klart.

Avslutar med ett litet klipp från Livigno. Mackan filmar med kameran med en hand och styr med den andra, och jag får hela tiden vända mig om för att se om han hänger med, därför kan filmen knappast klassas som någon actionrulle. Det roliga i filmen är istället kissmannen som plötsligt dyker upp bakom en sväng...

Kundservice på hög nivå, eller?

2011-07-10T14:18:00.000-07:00

Så lyckades vi komma hem till Götet. Hemresan blev en liten historia för sig, som går på djupen inom området kundservice, eller kanske snarare bristen på kundservice.
Vi bokade biljetter på SBB, Schweiziska tågbolaget (som jag hyllat så i tidigare inägg). På hemsidan blev vi rekommenderade att åka med bussen från Livigno kl 8.00 och sedan fortsätta med anslutande tåg i Zernez. Allt för att hinna med flyget kl. 13.30 i Zurich. På plats vid bussstationen strax innan kl 8.00 visade det sig att det inte gick någon buss. Livigno tunneln var avstängd för trafik, eftersom ett stort Gran Fondolopp med 4000 cyklister skulle gå i genom Livigno. Så där stod vi med två värdelösa biljetter till en resa som inte ens kunde påbörjas.

Det hade ju varit ganska trevligt om det hade framgått när man ska boka sin biljett att just den anslutning inte skulle gå just då, eftersom vi hade ett plan att hinna med och i så fall, om vi haft informationen, kunnat boka en annan resa. Det borde ju i princip vara omöjligt att boka en billjett till en buss som inte går. Särskilt när det stora grand fondoloppet är ett årligt återkommande evenemang, som körs ungefär samma helg varje år. Alltså ingen väg som har rasat eller olycka som stoppar upp vägen. Fast sådan information kanske är för svårt att ordna i det där internet som används så mycket nu förtiden.Webbmastern kanske var ledig. Eller så är det kanske upp till kunden att kolla upp så att det inte går en cykeltävling på den tänkta färdvägen just den dag denne tänkt åka och har en tid och passa.

Pratade med busschaufören som tyckte det var Schweizarnas fel, eftersom det är deras tunnel och deras Gran Fondolopp. Ringde till SBB och pratade med en man som tyckte att vi kanske kunde åka till Lugano istället. Undrar vad han fick den idén från? Fick sedan hjälp av busschauffören att ringa en taxi för att ta oss till St. Moritz och därifrån se om det gick något tåg som skulle ta oss i tid till Zurich. Det gjorde det inte så klart.
Taxichauffören erbjöd sig att köra oss till Zurich för det facila priset av 340 euro (för övrigt den enda i denna historia som har en aning om vad kundservice innebär). Då detta var enda chansen att komma i tid till flyget och eftersom mannen jag pratade med på SBB i princip tyckte att vi fick ta oss hur vi ville till Zurich, när de biljetter vi köpt på deras hemsida inte gick att använda och önskade oss lycka till, så tackade vi ja till det. (Undrar om det är detta som för övrigt kallas för kundvård?).

Väl framme vid Zurich flyplats, lyckades jag också med konststycket att checka in två cyklar på min biljett, trots att det enligt Lufthansa inte "fungerade i systemet" att göra så. De försökte givetvis få oss att betala 100 euro/cykel istället för de 70 euro som det skulle kosta. När vi påpekade att det inte kostade 100 euro, ändrade hon sig genast med ett "hoppsan jag tittade visst på fel rad". Det är ju klart att stackars Lufthansa måste prova att få in lite extra kosing av kunderna, någon kund går väl alltid att lura och då blir det säkert bra i "systemet" också...

Men som sagt, hem kom vi till slut. Hela men trötta.
I morgon blir det samtal till SBB och försök att få taxin till Zurich betald. Tror att det blir svårt om inte omöjligt, men jag hoppas att jag har fel.

Alla gillar inte uppför...

2011-07-08T14:36:00.000-07:00

Mackan tyckte att han blev lurad att köra Livignos värsta klättring.

Men det gick ju ganska bra ändå, eller hur?

Smuggelvägen till Stelvio, en liten väggning och en skönhetstävling.

2011-07-05T02:47:00.000-07:00

Välskyltat. Idag är de forna smuggelvägarna, väl uppskyltade. Här Boccetta di Forcola 2760 m öh. Kändes gött i andningen det :)

I går blev det ett långt pass med många höjdmeter. Jag hade bestämt mig för att prova att cykla upp tll Passo dello Stelvio, fast på grus vägar och ko-stigar istället för på den vanliga asfaltvägen. När jag häromdan gladeligen berättade om mina planer för Mauro, en cykelkompis som jobbar som MTB guide här i Livigno, och kan alla stigar och vägar, tittade han på mig med allvarlig blick och sa: "Asa, that is a very, very long road". Genast fick jag ett förslag på en helt annan, mycket kortare väg. Jag kände att jag ändå ville prova och tänkte att jag får väl ta en buss tillbaka då, om det nu skulle bli så långt eller bli skitväder. Kommunikationerna här är faktiskt väldigt bra.

Passo Umbrail och Passo Stelvio. Pricken högst upp, under vita toppen är Stelvio. Till vänster, den smala stigen till Passo Umbrail. Inget för höjdrädda!

Så jag började min tur först upp till Lago di Cancano via Val Alpisella. Över dammen och sedan in på grusvägen/stigen som slutligen kommer upp till Passo Umbrail. Vägarna är gamla smuggelvägar som går mellan Italien och Schweitz och som användes under första välrdskriget både för att ta in förnödenheter och för att ta sig över gränsen. Senare, på 60 och70 talen smugglades .cigaretter på samma vägar.
Till sist, efter oavbruten uppförskörning med inslag av gång, eftersom det var så brant och löst på sina ställen, kom jag upp till Boccetta di Forcola på 2760 m, därefter utför på en bitvis väldigt smal stig ned till Umbrail. Därifrån var det bara 3 km på asfalt och 10 serpentinsvängar till Stelvio på 2758 meter.
Väl där var jag inte ensam, det finns nämligen en hel del människor som liksom jag, är förtjusta i att på olika sätt ta sig upp till höga pass. Cyklar med och utan motor var det som var rätt fordon för dagen i alla fall.

Toppen. En hel del fikasuga människor, med intresse för höga höjder där.

Det blev en liten paus med fika som kostade dubbelt så mycket som i Livigno. Antagligen hade de fått sälja fika om de tagit det dubbla betalt också, för är det något som de som gillar att ta sig upp på höga höjder också gillar, så är det att ta en kaffe eller en dricka eller två efter sin prestation.

Efter det gick det utför ner till Bormio på asfalt och sedan upp till Passo Foscagno 2291m, ned till Trepalle, upp till Passo d´Eira, 2208 och sedan utför till Livigno. Närmaste vägen alltså. Med 3 km kvar till Foscagno, väggade jag. Jag kom upp till toppen, även om det gick långsamt, blev skakis, hittade ingenstans att köpa dricka, fick åka ned till Trepalle och hittade där en affär där jag kunde köpa en snickers och en cola. Hur gott var inte det?

Rätt skönt att komma tillbaka o tillbringa resten av kvällen i rodel-läge i sängen. Tydligen är miss universumliknande tävlingar grejen här i Italien och sänds på bästa sändningstid i på Rai 1. Det fungerar så att alla tjejer står i exakt samma pose med benet fram, i förutom färgen, exakt samma klänning i en rad. De är alla vackra, men ser nästan likadana ut, har samma kroppsform och ler oavbrutet, även om de åker ut ur tävlingen. När tjejerna sedan iklädda baddräkt och högklackat fick springa med bakdelen mot publiken, blev det för mycket och jag stängde jag av. Känns spontant väldigt gammalmodigt, men samtidigt väldigt Italienskt.

5:a i Kitzalpbike.

2011-07-03T13:46:00.000-07:00

CUBEN njuter av utsikten vid Mottolino liftstation

Det blev en 5:e plats i gårdagens race i Österrikiska Kirchberg. Byn som för övrigt troligen är den by som de håller till i i filmen Sällskapsresan.
Jag var länge ganska osäker på om jag skulle köra tävlingen eller ej av olika anledningar, varav den främsta anledningen var svårigheten att hitta lämpligt fordon till rimlig kostnad för transport till och från racet. Hittills har jag ju klarat mig med allmänna kommunikationsmedel och nån enstaka skjuts i bil tack vare vänner. Att hitta en bil att hyra i Livigno visade sig inte vara det lättaste. På Livignos hemsida fanns två tänkbara ställen, varav den ena inte fanns på den angivna adressen och den andra kunde erbjuda en minibuss för 9 personer för ett pris som var långt över min budget. Av en händelse hittade jag en annan hemsida med en annan adress, som jag provade. Det visade sig vara en bilmekaniker som inte kunde Engelska, men som hade en Fiat Punto att hyra ut. Jag lyckades med min fantastiska Italienska och penna och papper få honom att förstå vilken dag, när och hur länge jag ville hyra bilen och var jag skulle åka med den.

Mellan Livigno och Krichberg är bara ca 25 mil, men sträckan tar ändå ca 4 timmar att köra. Yr.no visade att det skulle bli riktigt skitväder i Krichberg och jag måste säga att det kändes inte sådär jätteinspirerande att lämna ett helt molnfritt Livigno på lördagsmorgonen för att åka till prognos 7 grader och regn. Men nu hade jag ju hyrt den där biljäklen och allt, så då fick det bli så.

Väl där visade sig att det dåliga vädret redan dragit förbi, eftersom vi inte startade förrän strax efter 17-tiden. Att det kommit en hel del regn var det dock inget tvivel om märkte jag vid provkörningen av banan. Det var rejält slirigt både uppför och nedför. Jag lyckades ändå köra, eller snarare halka ned för de värsta utförslöporna under träningsvarvet. Banan hade nog varit riktigt fin om den varit torr, med sina rotiga och tekniska utförskörningar och branta klättringar. Nu blev den extremt svårbemästrad och värre ju mer folk körde på den. Mycket av det som jag körde på träning, var helt okörbart under tävlingen.

Det kändes segt redan från början på tävlingen, det har ju varit några dagar med hård träning i Alperna, så det var väl det som satt i. Fick ändå en hyfsad start och låg med bra fram till första tekniska utförslöpan, då det flög tjejer åt alla håll iskogen. Jag försökte vara smart och hoppa av innan och springa ned, men halkade istället och fastnade med foten i en redan vurpad tjejs bakhjul. Just precis här lades nivån på det här räjset. Resten av tävlingen bestod av ett vurpande, halkande, svärande och brötande utan hejd. Jag trodde först jag var den enda som hade det så och det var först då herreliten kom i kapp mig som jag insåg att alla hade det likadant. Alla sprang och halkade utför och alla svor, en hel del faktiskt. Vissa delar var dock cykelbara och de var fina. Men det är ett under att grejorna håller för sådana här förhållanden. Jag slutade till slut på 5:e plats, vilket väl var ok även om jag hoppats på något bättre. Är också glad över att jag klarade mig med bara en stor flaska under racet, eftersom jag inte hade nån langning. Jag hade i och för sig ställt ut några "nödflaskor" i langningszonen, men man vill ju inte stanna i onödan.

Det blev rätt sent innan jag kom iväg från tävlingen och jag var hemma först vid 00.30 tiden på natten. Då var kroppen uppe i varv och det gick inte att sova, så jag fick ligga och läsa rätt länge.

Investering nummer 1. Kaffe och Biroche. Välbehövligt.

Idag har jag investerat det som blev över av prispengarna när bilen och bensinen var betalt dels på en fika med tillhörande biroche hos Sabina, dels på ett eftermiddags åkpass i Motolino Bikepark. Mycket folk som åkte och jag var nog den enda som körde med Cross Country hardtail med tillhörande utstyrsel. Det gick dock bra, förutom att jag bottnade gaffeln några gånger. Fina slingor fanns det och några som var nya för säsongen. De har ett härligt liv de där freerideåkarna. De åker några svängar, stannar, tittar, åker några svängar, stannar, tittar och kanske tar ett foto på sin kompis. Sen är de nere och då är de så trötta att de måste stanna på cafét och ta en öl eller en läsk. Och på liknade sätt fortsätter det tills liften stänger. Så ska jag också ha det när jag börjar freerida på riktigt!

Därför!

2011-06-29T14:24:00.000-07:00

Om nu någon undrar varför jag gillar Alperna på sommaren. Bilden kan dock bara återge en bråkdel av hur det egentligen är, det måste upplevas.

Här är toppen Diavolezza, på nästan 3000 meter och i bakgrunden Bernina på strax över 4000m. Mäktigt!

Hårt slit i Chur

2011-06-27T11:09:00.000-07:00

Dagens nöje.Sabrinas godaste finkaffe på MyCoffee!

Tävlingen i Chur igår blev hårt slit i dubbel bemärkelse. Dels för att tävlingen var jobbig och dels för att släpandet av cykelväskan till och från tågstationen satte sina spår i kroppen. Idag kan nog det som gör ont i kroppen antagligen mest förklaras av säpandet av cykelväska än cyklande i backar.

På vägen hit blev det ett stopp i Zurich och besök hos Martin som bor och jobbar där. Eftersom schweizarna inte firar midsommar, firade vi med jordgubbar. Martin skulle dock fira ”på riktigt” dagen efter och hade införskaffat proviant. Fulsprit i dunk, fast fullt lagligt då och cola till det.

Lördagen ägnades till att åka tåg till Chur och man får verkligen säga attt SJ har ungefär allt att lära från SBB (shwitziska tågbolaget). Smidigt, avgångar ofta, frächt, i tid och hyfsat billigt. Och då är ju Schweiz inte det billigaste landet i Europa, om man säger så. En biljett för 300 kr kostar också 300 kr oavsett när man väöjer att köpa den. Cykeln får man ta med gratis, det finns till och med särklida cykelvagnar där man kan hänga upp den. Efter släp av cykelväska + allt bagage till hotellet, blev det provkörning av bana och sedan middag tillsammans med Alexandra och Rothausteamet. Trevligt.

Därefter var planen att sova, men då det var någon form av gatufest i Chur var det fullt ös och omöjligt att somna innan kl 2. Öronporppar hjälpte inte. På morgonen hade någon dessutom fått för sig att det var en bra idé att börja spela klassisk musik för hela Chur ungefär vid 06.30. Så inte mycket sömn blev det.

7 varv skulle köras på en 4,5 km bana. Typiskt Schweiziskt upplägg med 2,5 km uppför, 1,5 utför och lite platt vid varvningen. Vädret var varmt, 25-30 grader och som tur var var det mycket skugga på banan.

Av någon andledning fick jag stå längst bak i starten, trots jatt jag har ganska mycket rankingpoäng, vilket egentligen inte spelade så stor roll då första backen var lång och bred. Jag matade på bra första två varven och låg med bra, kanske lite för bra, då jag blev väldigt trött sen och tappade fokus både uppför och utför. 5 varv var ett riktigt slitgöra, men jag lyckades ändå plocka 2 placeringar på sista varvet och jag fick ett kvitto på att det oftast lönar sig att slita även om det verkar gå tungt och långsamt.

Slutade på en 11:e plats vilket var bättre än jag trodde Trodde jag skulle hamna utanför poängplats denna gång. Fast egentligen hatar jag att komma 11:a. Topp tio känns så mycket bättre, dessutom är det bara prispengar till de tio bästa, i och för sig bara ett par hundra kronor för en tiondeplats, men ändå. Alexandra gjorde ett grymt race och blev 3:a.

Efter det blev det en snabb dusch och en smörgås innan väskan och cykeln skulle släpas till tåget igen. Föst när jag satte mig på tåget kände jag hur trött jag var egentligen. Ganska skönt att slippa säta sig i en bil och köra en massa serpentiner i alla fall.

Idag har jag bara kört ett jättelugnt pass på mtb:n då tävling och resande tagit på krafterna, plus att jag kände att jag hade låga energinivårer. Bland annat hamnade jag på botten av Livignosjön. Själva sjön ägs av Italienarna, men vattnet är Schweizarnas, vilka av någon anledning valt att inte släppa på något vatten så sjön är halvt torrlagd. Lokalbefolkningen verkade inte så ledsna för det, utan passade på att bygga broar mellan fårorna på sjöbotten så att de som fiskar lättare kan ta sig fram.

På det torra. Lite konstigt var det att cykla på botten av Livignosjön. Behöver jag säga att vattnet var iskallt?

Brobygge på sjöbotten. Vad händer om Schweizarna plötsligt vill ha sitt vatten i sjön igen?

Resten av dagen har ägnats främst åt att fika, inte mindre än tre cappucino har slunkit ned... tur att de är billiga här. Och förresten, jag hittade en bil som jag ville ha. undrar vad Mackan tycker om den?