måndag 29 juni 2015

Inte för att fresta nån, men...

Livigno 1000 meter upp...
Ja, ni vet hur det var i skolan, nån sa något i stil med: "inte för att vara taskig, men.." och så kom nåt jättetaskigt ur denne någons mun. Just nu känner jag mig likadan, jag vill absolut inte fresta nån, men... jag bara måste lägga ut dessa bilder! Man kan ju tro att jag i hemlighet jobbar på Livignos turistbyrå, men så är inte fallet. Än i alla fall...

Obligatorisk "högt uppe-på-ett-berg-selfie"

 Bergsmadonna. Eller heter det så?

Man kunde bo där också.
Jag tog mig för ovanlighetens skull upp på Carrosello3000-berget idag. Ovanligt för att grusvägarna där är asbranta och knapt går att cykla uppför när man kommer upp en bit. Men, de håller på att bygga helt nya cykeltrails där nu så nu kan man slingra sig längs med berget utan att avlida. När de är klara ska de dock cyklas åt andra hållet-utför alltså! Dessa nya trails kommer att bli grymma. Ca 10 km mer eller mindre slingrande utför. Tyvärr är det invigning av trailsen i sin helhet dagen efter att jag åkt hem, vilket i och för sig ger en anledning att komma tillbaka. 

Hur som, jag körde upp till slutet av Carosello 3000, och hittade leden upp till Mont da li Resa på 2858m öh.. En led som jag tänkt att jag skulle vandra  nån dag, men nu visade den sig ha blivit iordninggjord och var cykelbar, förutom några partier som var täckta med snö. De sista kilometerna gick riktigt långsamt och höjden gjorde det också tungt att andas. Till slut kom jag dock upp och det visade sig vara mödan värt (det var verkligen skitjobbigt.) Utsikten var fantastisk och man såg Livigno 1000 höjdmeter nedanför. Riktigt häftigt. Gillar känslan när man känner sig så liten och naturen är en övermäktig, men ändå är man på något sätt fri. Kanske har jag varit bergsbestigare i något tidigare liv? Det var nu man skulle ha den där jättebra kameran och fota lite, men om man nu hade nån sådan, kanske man inte orkat släpat med den... Det var tungt nog med en pocketkamera.
Det ska tilläggas att det fanns en separat toalett till den lilla övernattningsstugan en bit bort som hade en mur kring sig för att vara privat, men den var utan dörr. Man kunde alltså sitta på toa på 2860 m öh och titta ut över bergen! Klart mäktigt! 
Nedfärden gick bra, men jag fick köra försiktigt för det var halt i det lösa gruset. På dessa leder får man inte ta några risker. Att köra över sin förmåga kan bli riktigt farligt. När man tex. tar sig över snö eller stenrösen, ska cykeln alltid vara närmast dalen, eftersom man kan släppa cykeln om man skulle halka, annars är risk att få cykeln över sig och dras med -inte bra! 
Avslutade med lite plattkörning i dalen, för att få bort lite seghet och mjölksyra. I morgon väntar en lugnare dag och lite körning i Bikeparken, denna gång med egen cykel, men jag ska nog hyra en nån dag med. 


söndag 28 juni 2015

Bra grejer!


Roadtripen slutade på ett berg, eller egentligen i en dal, fast den ligger högt uppe (var ni med nu).
Höga berg gillar jag, det vet väl de flesta vid det här laget. Jag gillar kaffe också, det vet de flesta också redan. Därför är den utmärkta kombinationen norra Italien. Berg + kaffe och fantastisk cykling, vad mer kan man begära? 


Idag blev det en fin runda på 4 och en halv timme i det strålande vädret. Man åker omkring med ett smile mest hela tiden, eller i alla fall nästan. Stigningarna är dock jobbiga och benen känns faktiskt inget vidare i benen innan man vant sig vid höjden. Mjölksyra för ingenting och pulsen sjunker långsamt när man vilar. Idag försökte jag hålla igen för att inte bränna ut mig helt, men cyklade ändå upp till Cancano-sjöarna (eller dammar som det egentligen är). Upp för den branta skogsbacken var det svårt att hålla ner pulsen, men de gick ok. Cyklade sedan runt Cancanoområdet och fick lite plattare körning (tog knappt en timme), tog en kaffe på världens mysigaste raststuga, fortsatte sedan upp till Alpe Trela och vidare på en för mig helt ny stig som är en del av Alta Valtelllina Bike Marathon, det var riktigt riktigt bra (nån dag ska jag köra resterande del av sträckan). Körde sedan över Passo Foscagno och tillbaka till Livigno igen. Avslutade utför i bikeparken, men var rätt krispig efter över fyra timmars körning med över 2000 höjdmeters klättring och hade därmed svårt att köra på ett bra sätt ned där. 




Igår var det topolino-dag här i byn, vilket innebar att den var full av sådana här:

Har lovat mig själv att köpa en sån när jag får råd. Jag bara måste ha en! 

Imorgon blir det ytterligare ett längre pass, så nu får jag gå och sova snart! 

onsdag 24 juni 2015

Att fylla tomrum..


Det finns ju olika typer av tomrum, men det här handlar om hur jag ritar, hur jag ofta fyller hela pappret. Inom konstvetenskapen kallas det för Horror Vacui - rädsla för tomrum. Nu är jag väl inte så rädd för att det ska finnas tomrum, utan tycker snarare det är roligt när det är mycket grejer på bilden. Kanske är det ett uttryck för min något röriga hjärna. 
Bilden ovan var ett experiment av något som jag tänkt på ett tag. Florala mönster och vågformade mönster. Ska testa lite till och se hur det utvecklas. Nackdelen är att det tar så lång tid att rita alla dessa detaljer och jag är ivrig att få det klart för att se resultatet. Men det är väl bara att ha tålamod och se det långsiktigt.      
   
Det var för övrigt en galen men ändå ganska lugn dag på 1D igår. Ett pojkband har hängivna fans helt enkelt. Var mest glad över att det inte regnade, eftersom många i kön in till Ullevi var iklädda enbart minishorts och tunt linne. Jag antar att det är ett tecken på att man är äldre än 17 när man tänker så... Sen är jag glad för att det inte hände några allvarligare incidenter, även om det blev lite tumult ett tag då 1000-tals (90% tjejer) börjades springa mot en bil som troddes innehålla någon i bandet. Det var så klart falskt alarm.

Nu ska jag packa för att fly fältet. Tjo! 
   

måndag 22 juni 2015

Helgen: Styrsö, premiärdopp och Isaberg!



Helgen blev mer händelserik än väntat. Kanske ska man alltid ställa in sig på att det ska bli fult väder? Vi höll oss som väntat i stan på midsommarafton, men eftersom vädret på eftermiddagen var bra mycket bättre än det som förutspåtts, blev det en tur till Slottskogen, med fika och koll på midsommarstången. Det var fullt med människor som firade midsommar där och det var en härlig blandning av folk i alla åldrar och med olika ursprung. Det spontandansades, grillades och mystes. Bra och lugn midsommar.  

På lördagen var det ännu finare väder och vi drog ut till Styrsö -en av mina favoritöar. Vi traskade en bra sträcka på ön, fikade och Mackan premiärbadade efter att ha blivit mutad med en glass. Det var ca 14 grader så jag nöjde med att dokumentera det hela på film. (Finns på facebook). För att jag ska bada bör det vara minst 20 grader i vattnet. 



Igår fick vi ett tokryck och styrde kosan till Isaberg där årets SM i XCO ska köras om några veckor. Har läst och hört mycket gott om både SM-banan och hela området. Vi blev först lite oroliga när GPS:en först inte hittade Isaberg och sedan hittade det plötsligt. Ganska snabbt efter Borås kom vi in i djupa småländska skogar, rätt mysigt. Kor på vägen var det med, precis vad jag förväntat mig! Det var rätt mycket längre till Isaberg än vi trott, men när vi väl var framme såg det ut som om det lika gärna kunde vara nån stans i norra delen av landet. 


Det var också fullt av cyklister där redan som firat midsommar där. Ganska coolt det de byggt upp där. Vi körde några varv på SM-banan och rekade lite av det som behövde rekas. Banan liknar lite de banor man kan stöta på i Schweiz och Österrike med en lång serpentinbacke upp, snabb, ganska brant backe utför, lite på platten och sen upp igen. Här har man dock jobbat på att få andra halvan på banan riktigt rolig, händelserik och modern, vilket gjorde den bra, riktigt bra. Banan är konstruerad så att i princip alla kan ta sig runt den, (det är bara ett hopp som är rejält högt, men det finns ett litet vid sidan), det går att köra lugnt och försiktigt. men är man duktig att hantera cykeln och åkstark samtidigt kan man köra snabbt.  

Det är ett hästjobb som lagts ned för att få till SM- banan och resultatet är imponerande tycker jag. Jag vet att en del tycker att den är lite lätt tekniskt, men jag kan lova att vill man köra fort i kurvorna och "guppen" på fältet blir det riktigt svårt. Och de som behärskar detta kommer att köra riktigt, riktigt fort här. Den långa klättringen kommer också ta ut sin rätt med och kör man sig slut i den, kommer det i sin tur påverka tempot och tekniken på övriga delen av banan. Varvet gick rätt snabbt att köra när jag körde strax under maxfart och jag räknar med att den/de snabbaste tjejerna bör köra 1.30-2 minuter snabbare än mig/varv (de tillhör världseliten= kör skitsnabbt). Räknat på detta borde det bli 6 varv om tävlingstiden ska bli strax under 1.30. 
Det pratas om 5 varv, men jag tror att tävlingstiden kommer att bli ned åt 1.10 då och det är för tok för kort för ett mästerskap. Man kommer nog vara rätt mör efter 4-5 varv, men så är det ju jämt. Kör man 40 minuter är man krispig efter och kör man 3 minuter är man krispig efter 2 (eller kortare).   

Hade gärna stannat några dar här och testat de andra stigarna kring Isaberg. Verkar vara grymt bra.

   video

Rätt skön helg hur som helst, många olika saker av olika slag. Idag ska jag träna och fixa lite grejer och ladda för morgondagens monsterjobbpass på 1D på Ullevi. Lär bli galet det!  


fredag 19 juni 2015

Midsommar eller var det jul?


Bjuder på en bild från Västgötacupen i brist på annat!

Härligt med midsommar hemma. Vi har bestämt oss för att inte göra något speciellt, mer än att äta sill. Själv har jag firat många år ätandes sardeller istället för sill på midsommar, eftersom jag befunnit mig i Italien.Jag uppskattar dock sill mer om det är midsommar. Folk blir förvånande när man inte ska göra något speciellt, här i stan flyr många fältet ut på landet eller till någon ö. Det känns lite som hysteri och di blir det ju ännu skönare att stanna i stan -det är ju lugnt här nu. Överlag är jag inte så mycket för traditioner och firande "bara för att man ska". Jag var bortrest både jul, nyår och på min egen födelsedag och gjorde då saker som jag gillar att göra -det är inte ett dugg synd om mig, jag är snarare privilegierad.

Största anledningen till att vi valde att stanna hemma var väderutsikterna, vi är så trötta på regnet och kylan. Ingen kan säga att jag är pjoskig, eftersom jag kör cyclocross på vintern i snöblandat och +2 grader. Men på sommaren vill jag ha sommarväder, det behöver ju inte vara cykelkcrossväder jämnt bara för att man gillar den disciplinen.     

Midsommar är ju också en helg där det traditionellt dricks mycket alkohol i Sverige, vilket märktes på bolaget igår. Av dem som handlade tror jag att jag var den som köpte minst mängd alkohol med den halvflaska rött vin jag shoppade. Det kändes lite konstigt när de flesta kom fullastade med både ölflak och spritflaskor. Det är bara att konstatera att det dricks mycket i Sverige och att storhelg för många är förknippat med att dricka mängder. Jag är absolut inte nykterist, men har andra intressen i livet än att dricka mängder.    
   


På träningsfronten har det varit ganska lugnt hittills denna vecka, eftersom jag känt mig trött och håglös (badbollshuvud =allergi igen?) Onsdag och torsdag med bara lätta 30 minuterspass -vilka kändes bedrövliga. Å andra sidan blev det nya rekord i både marklyft (75kg) och pullups: (8st), i tisdags. så så sliten kan jag inte vara. Hade tänkte köra mycket denna vecka, då jag haft mer tid för träning än vad jag brukar, men ibland får man ändra på planerna och lyssna på kroppen. Jag är inte särskilt orolig, då träningen varit kanonbra sen början av april. Resultaten på tävlingarna har ju också varit över förväntan. Nästa vecka åker jag till Italienska berg för lite träning och upphämtning av inspiration och energi. Då vill jag ha träningssug och pigg kropp!   




måndag 15 juni 2015

Crazy Weekend!


Helgalen helg full med kontraster, typiskt lyckad helg alltså. I fredags var det jobb på Foo Fighters och man kan lugnt säga att det blev en spektakulär och annorlunda spelning. Hann personligen inte kolla så mycket, så jag jobbade med Biljettservice. Då vi befann oss precis utanför insläppet till planen, hörde man dock ganska bra. Personligen är just Foo Fighters inte alls min typ av musik, men denna spelning var magisk och kommer att kommas ihåg av alla som var där. De flesta vet väl vid det här laget vad som hände. Runt 50 000 pers inne i arenan, bandet drar igång och på typ första eller andra låten faller sångaren av scen och bryter benet. Det jag där precis utanför hör är att det börjar spelas instrumentala låtar, covers på mycket kända låtar. Sen ser vi att folk börjar gå från arenan och vakterna har smått panik för att bygga om för att släppa ut folk. Vi frågar en av dem som går, som svarar: "Han bröt benet". Bandet spelar dock fortfarande och ca 10 min senare hör vi sångarens röst igen och publikens massiva jubel. Folk utanför som hör det, vänder om och vakterna står som frågetecken. Sångaren har spjälat upp benet och fortsätter sjunga, sittandes på en stol och med sjukvårdare på scenen! Tänker genast på när jag bröt handleden och hur satans ont det gjorde -killen måste ha fått fantastiska mängder morfin för att kunna fortsätta. Efter ett tag blir det paus från sången igen -för att sångaren ska gipsas...sen kommer han tillbaka och röjer x antal timmar. Snacka om att ge allt till sina fans. Som sagt, en helt galen spelning, oavsett om man gillar musiken eller inte.        

Lördagen och söndagen ägnades åt tävling i Borås! Borås 2-dagars är ett evenemang som ingår i Västgötacupen. Dessutom var den nästan klassiska slalombacken med. På lördagen hände något riktigt roligt, Alexandra Engen kom och körde sitt första race på 11 månader. Grymt kul att träffa henne och se att hon cyklar med ett leende och mår bra igen! Man kan säga att det var nog första och sista gången som jag var före henne i mål i år, men det är egentligen inte så viktigt, viktigast är att mina vänner mår bra. Det blev seger för mig båda dagarna, vilket var kul. Var ganska seg på söndagen, men tyckte att jag kunde köra på ordentligt i tre varv. Framförallt fick jag en väldigt bra start, vilket jag har märkt ofta är fallet dag två när man tävlar två dagar i rad. Även om det känns sämre går det fortare i starten -intressant! Sista varvet tappade jag fart och "i-tagningsförmåga" lite, vilket märktes på pulsen som sjönk drastiskt, men det var ändå ingen fara för placeringen. När man är trött och seg är det rätt svårt att pressa sig själv när man varken ser nån framför eller bakom sig.  

Foto: Helene Henriksson


Idag blir det ev lite lugn löpning för att få röra lite på de nu stumma benen. Nästa tävling vet jag ännu inte vilken det blir, vi får se!



fredag 12 juni 2015

Upp-å-ner!


För första gången i år riktigt skönt ute.Tyvärr bara 14 grader i havet, så det lär dröja innan jag kan bada. Det måste vara över 20. Minst. Eftersom jag inte kan stå på händer utan vägg, blev det huvudstående på stranden. Bara för att jag kan. Jag tror på att vara upp å ner ibland och inte minst öva balansen på olika sätt, inte bara på cykeln. Om inte annat får man ett nytt perspektiv på sin tillvaro. 
Det är en hel del grejer som jag upplever som  upp-å ner för tillfället, men jag kanske skriver om dem nån annan gång, inget får förta känslan av det fina vädret!   

Ska tävla i Borås i helgen och körde igår lite "snabbisar" för om möjligt få fart på benen. Snabbisar är 5-10 sek spurter med 50-55 sek rull mellan. Igår blev det 15 st, vilket är mer än jag brukar. Kändes bra att få upp pulsen över 90% på de sista. Dessa spurter är bra så tillvida att de trimmar ATP-systemet, men sliter inte så mycket på kroppen. Kör man bara några sekunder längre blir fet istället anaerobt arbete. Om det blir nån fart i helgen återstår att se. Jag ska jobba ikväll på Foo-Fighters, så det lär bli hålligång. 

Snabbisar.

Åkte förbi Slottskogsvallen här omdagen och där byggs det för fullt. Jag upplever att det varit mycket hysh-pysh om detta projekt, men jag tror med på att lyfta fram och maknadsföra bra grejer, så därför: Man bygger permanent cyclocrossbana, teknik bana och hopp bland annat! På den en a av kullarna där Göteborgs cyclocrosstävlingar brukar gå av stapeln. Hur coolt som helst och vad jag vet den enda i Sverige än så länge. Så varför hålla inne med det?  En massa slingor är nu förberedda. Hoppas bara inte de tänker grusa allting. Lera och jord är ju en del av cyclocrossbaneunderlag man inte vill vara utan.



måndag 8 juni 2015

Vinst på Lida Loop!

Fotocred: David Söderblom
Bra dag igår på Lida Loop. Lida Loop har alltid varit ett lopp jag gillat starkt på grund av de tekniska stigarna och fina evenemanget, och som jag alltid viljat vinna, men aldrig lyckats. Jo, jag har några 2:a och 3:e platser när loppet var nytt, men de senaste åren, har det alltid hänt något på tävlingen. Dubbelpunkor, och annat mekaniskt strul. Det har känts som om det vilat nån slags förbannelse över loppet, att det alltid ska hända något på detta race. Så mål ett med gårdagens tävling var att hålla grejerna hela hela vägen in i mål. Mål två var att jag själv skulle orka hela vägen in i mål. 

Riktigt spännande med egen start för dam-eliten, detta var en av de främsta anledningar till att jag anmälde mig. Det blir ju inte så många långlopp annars. Många har undrat vad jag tycker om det och jag måste säga att jag gillar det skarpt. Främst för att starten blir lugnare då man inte behöver jaga bland massa män, det är lättare att hålla koll på sina konkurrenter och slipper vara på helspänn bland alla killar första milen. Dessutom känns det ärligare, vi ligger på varandras hjul och måste hjälpas åt för att få farten. Är helt klart för detta koncept, men kanske man skulle starta damerna 30 minuter före herrarna och kanske även d30 +40? Herrarna kom ifatt oss strax innan sista loopen, men jag tycker att det var förvånansvärt utspritt i täten, det var max 15 st som kom om mig innan jag gick i mål och inga större grupper. Killarna i toppen har ju också koll, är hövliga och kan köra om på ett bra sätt (oftast), men ska de om en grupp på en smal stig är det naturligtvis mindre bra.

Loppet utvecklades med att jag, Emmy och Angelica, fick en lucka efter ett par km, vi låg ihop och växeldrog. I första skogspartiet hände det något med Emmys hoj, så jag och Angelica jagade vidare. Tycker det fungerade bra med dragjobbet. Vi körde ihop fram till en rätt lång backe strax efter sista varvningen då jag märkte att jag fick en lucka. Den blev större snabbare än jag trodde, så jag tänkte att det var dax att gasa på och se om det höll de sista 15 km till mål, lite väl långt kanske, men det kändes som det var detta tillfälle eller inte. Sagt och gjort, körde på så fort jag kunde till mål. Vann med ca 3 minuter och 50 sekunder. En riktigt skön seger, med tanke på alla år med strul på just detta lopp.

Stort tack till alla inblandade arrangörer för ett toppen lopp, Mackan för langning och inte minst Anette för förstklassigt boende 10 minuter från banan!

Nu ska jag dra igång den här veckan, som innehåller, Foo Fighters, fotboll och hemmaarbete. Förhoppningsvis lite träning med!

fredag 5 juni 2015

Tutar i Nässjö!


En snabbtur till Nässjö här om dagen, med tutar och lite andra bilder som nu finns på blivande race office för Nässjö Stad GP. Hela 28 bilder fick plats, de flesta små, men även någon större. Dessutom några muggar med. Så ni som bor i Nässjö med omnejd, pallra er iväg och kolla cykeltävling och konst  på onsdag kväll! 
Och ni damer som äger racer, anmäl er till racet, som ger lika mycket pris oavsett kön! 10 000 kr är ju nästan en månadslön för en fattig cyklist! Herrar ska så klart också anmäla sig, men det känns som om det är damerna som behöver manas på. Hade jag ägt en racer eller fått köra på min cross med skivbromsar, hade jag helt klart övervägt att ta ledigt från jobbet och åkt och kört.   

Förutom utställning (tutställning) Är nu även gultuten, eller Bong, som han döpts till, känd i lokaltidningen: 

Det var kul att komma till Nässjö och träffa Mattias, eldsjälen och idésprutan bakom loppet. Vilken energi. 
När man håller på med bilder och kreativa saker, har jag märkt att det ibland är svårt att bli tagen på allvar. Att kreativt skapande mer är något man gör för bara "skojs skull", som en hobby, inget som faktiskt kan vara något att kanske kunna livnära sig på. Det kallas "klipp o klistra" och "målarkludd"och det ska tryckas ned och tillrättavisas. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra det sen jag valde att gå Estetiskt program på gymnasiet. Människor med den attityden kan verkligen strypa kreativ människas skaparvilja och få en att istället känna sig modfälld och att det är lika bra att ge upp sina drömmar. 
Så mycket mer upplyftande blir det med sådana människor som istället sporrar och eldar på ens kreativa idéer. Puffar en i rätt riktning (den man egentligen ville gå i, men kanske inte riktigt vågade). Så tack Mattias, energin smittar av sig och främjar kreativitet!        

Idag är det vilodag, det känns bra, för jag är trött efter gårdagens distans och jobb. Ska tvätta cykel, leta upp en vandringspokal, måla och uppdatera mitt CV och fixa med en hemsida. Häpp! 


onsdag 3 juni 2015

Stormintervaller mm


Igår var det halv storm här i Götet och hällregnade precis hela dagen. Man kan säga att jag vek ned mig och körde inne, men detta pass blev nog bra mycket hårdare och effektivare än det jag skulle kört utomhus, så nedvikning var det väl inte kanske ändå? Körde 20 st 1 min intervaller med 2 minuters vila. Första 10 gick riktigt bra och jag höll en kadens runt 110 på 3,0 kp. Efter de 10 var jag väldigt krispig och vilade en extra minut, körde sedan resterande 10 med samma belastning, men med lite långsammare kadens, 100-105. Detta gjorde att jag klarade de tänkta 20 st. Kollar lite i träningsdagboken och ser att jag aldrig gjort det innan. Men fy vad jobbiga de är! Även om pulsen inte blir jättehög, blir det istället anaerobt arbete så benen stumnar. När jag var klar med sista fick jag likt en skidåkare kasta mig ned på golvet i svetten och ligga och stirra ett tag.
Toppade dagen med ett sent, snabbt styrkepass, men undvek benövningar denna gång. Tänkte att de fått nog och vill inte heller köra mig helt slut inför Lida Loop på söndag.

Idag blir det en kortar skogstur och sedan en roadtripp till Nässjö, där jag ska lämna lite bilder och prylar och de gula Snabeltutarna.

måndag 1 juni 2015

MTB -weekend i Bergslagen + club cykel!




Så var årets MTB-läger i Bergslagen avklarat detta år blev det med ler-tema, eftersom lördagen bjöd på konstant regn. Man kan ju tro att folk skulle bli omotiverade av det, särskilt när en hel del av tjejerna berättade inte kört mtb i regn och lera innan. Men icke! Motivationen var på topp hela helgen.

Jag är grymt imponerad att tjejerna denna helg! Det är så inspirerande att se modet, viljan och utvecklingen bara på en helgs cyklande. Glädjen när någon klara något som den tyckt varit svårt smittar av sig till hela gruppen. Hela gruppen peppar varandra och jublar när ett lerhål eller en halkig backe forceras. En krasch och man borstar av sig den värsta leran och så upp på cykeln och försöker igen. Det är en ära att få jobba med sådana människor. 
Så stort tack alla deltagare, instruktörer och arrangörer, vilken grym helg!!! 
Det är precis så här man får folk intresserade av att cykla MTB! 



Ledargänget. Foto: Gunn-Viol


Det är också ett imponerande och ständigt växande nät av stigar med olika svårighetsgrad de byggt upp i Bergslagsområdet. Som jag sa förra året, vill man åka på träningsläger men inte åka så långt är detta ett perfekt alternativ.  Kolla själva på bergslagencycling.com

Dessutom var Club-cykel där och filmade. Avsnittet sänds nästa helg, så missa det inte!

Nu är jag hemma igen och tvättar leriga kläder och senare eftermiddag blir det jobb på IFK-Djurgården. Hoppas på lugn tillställning, utan bråk eller bengaler.