Vårgårda UCI race!

 Fastnade inte på bild idag så det blir hoppet från gårdagen. Det är högt nu, men inte lika högt som i Vårgårda.

Eller jo, här fastnade jag! Foto: SWE cycling

Tävling i Vårgårda avklarad. Den ena av Sveriges två internationella tävlingar. Med årets uppgradering från C2 till C1 (uci:s klassificering av tävlingar +olika antal världsraningpoäng) blev det som väntat en hel del åkare från våra nordiska länder, en och annan belgare i herrklassen och kanske från något mer land. I damklassen var vi inte jättemånga till start, men däremot två VM-medaljörer, supersnabba svenska mästaren Jenny Rissveds och några andra högst kompetenta cyklister.
Vårgårda bjöd på grym bana och grym publik, det kändes som det var fler deltagare i alla klasser, även dem som inte hade UCI-status.

Åkte tillsammans med Fredrik "Seglarn" Edin till räjset. Hann köra ett träningsvarv och kände att jag behövt köra fler, men det hanns inte mer på den halvtimma som fanns tillgängligt för provkörning samma dag.

Det är alltid svårt att känna på uppvärmningen i vilket slag man är, ibland känns det rent utsagt för jäkligt, men sen går det ändå fort på tävlingen och ibland känns det grymt och så står man still på själva racet. Oftast är det dock inte så drastiskt. Det är jobbigt att ta i oavsett.

Jag fick till en riktigt bra start på racet i startbacken och låg till slut på en tredje plats efter Jenny och Danska Marie Degn. Kändes grymt både uppför och nedför och hittade ett bra flyt i åkningen. Det gick lika grymt i ca 2 varv då jag tyckte att det började kändas väl slirigt och konstigt på cykeln, går inte alls att köra lika fort som nyss. Det visade sig att luften höll på att pysa ut i framdäcket. Med fläskande framhjul körde jag ned över stockar och genom kurvor med blotta förskräckelsen och kände att jag tappade massor av tid. Hade inga extrahjul att byta till, men slängde i en patron med luft. Det blev ok i ca ett halvt varv, sen lika lika illa igen och jag fick till och med springa ned för en av stockarna och köra till teknisk zon för att få pumpat däcket stenhårt och dessutom skruva fast bakhjulet ordentligt (!!) som verkade ha fått sig en smäll. Däcket höll sen i de två varv som var kvar och jag rullade i mål 5:a. Framför mig var en Svenska, en Danska, en Norska och en Finska. Hela norden alltså!
Är ändå grymt nöjd med placeringen och känslan i kroppen, men så klart hade jag hellre kört med ett helt framdäck hela räjset. Är faktiskt förvånad över att det gick så bra, var ju förstås jättelångt efter Jenny Rissveds, men hon spelar ju i en helt annan division än mig, så det går ju inte riktigt att jämföra.

Måste berömma Vårgårda CK för en jättefin bana och ett grymt arrangemang. Jag vet att det kostar mycket att arrangera internationella tävlingar, men jag hoppas att det blir fortsättning och att fler arrangörer hakar på. Det hade varit skoj!