Strul!

Det gick tungt idag med på tävlingen. Visst något bättre, men långt ifrån den fart och känsla som brukar finnas i lera. Jag tycker inte om att skylla på saker när det går dåligt, så jag sammanfattar bara det hela med att jag fick slita järnet och att det gick långsamt. Slutade på en 11:e eller 12:e plats. Då ska sägas att jag var rankad 3:a av de som var med, så det säger väl allt och prestationen.

Denna dag var strulig överlag, på grund av stress och trötthet antar jag. När jag kom till tävlingen visade det sig att jag bara hade tre hjul med mig. Ett av framhjulen, det med det bästa lerdäcket så klart stod kvar hemma hos Jenny, ca 30 minuters bilfärd bort, så det var inte läge att hämta det. Som ett under erbjöd sig James Spragg att låna ut ett av sina extrahul med skivor. Vilken tur! Efter det letade jag efter registreringen ett bra tag, vilket ingen verkade veta var den var. Till slut hittade jag den och den låg på ett ställe där man var tvungen att passera gräs som under gårdagen omvandlats till lervällningsmatta, vilket gjorde att cykel och skor mm blev totalt nerlerade redan innan man ens börjat att träna. Ett bra tips till en arrangör: Lägg inte registrering och sånt i ett tält på en gräsmatta när det är cykelcross, särskilt inte när det regnat mycket dagarna innan. Det blir inte så bra.

Fick i alla fall försklassig support med cykeltvätt och i depån på racet av Dean Barnet, vilket var guld värt. Det hade varit i princip omöjligt att köra ett sådant race utan att byta cykel. Byter man inte när det är så lerigt finns risken att något kläggar igen så mycket att det går sönder. En vanlig grej är att växelörat går av på grund av för mycket lera i växeln eller att växeln fastnar i leran.

När jag kom hem från tävlingen fick jag ett SMS av Lufthansa där det stod att mitt flyg hem var inställt. Jättekul! Hänvisades till att ringa ett telefonnummer till svenska servicecentret, men de hade så klart stängt på söndagar. Numret till Engelska servicecentret kom jag fram på efter att ha ringt det ca 50 gånger i rad, har nu stått i telefonkö i ca 90 minuter. Känns ju som oerhört bra service, eller?? Hoppas verkligen att jag kommer hem i morgon, jag har jobb inbokat på tisdag. Förstår ni att jag är lite småless just nu. Dåliga race och inställd flight. Dessutom drog Europecar ca 300kr för mycket på mitt kort när de lurade på mig en försäkrning som redan den kostade 150% mer än själva bilhyran. Också det fantastiskt, vilka företag det finns. Det ena är totalt omöjliga att komma i kontakt med när det strular.och det andra gör allt för att lura sina kunder.
När jag kommer hem ska jag först vila, sen träna lungt och sen träna hårt. Det är planen. Om jag nu kommer hem!

Toppen och botten idag!

Foto: Milton Keynes WCX

Blandade känslor efter dagens race. Milton Keynes bjöd på fantastisk bana men kanske ännu mer fantastisk publik. Jag har aldrig tidigare varit med om en sån publik i damernas världscup! Hejaropen och koskällorna var öronbedövande, det ringde i öronen efter racet. Publiken var dagens topp. Jag vet inte om publiktillströmningen hade att göra med ett allmänt större intresse för damers idrottande, på att de ville heja fram sina stjärnor Harris och Wyman eller på att man i England helt enkelt är crosstokig. Att banan och publiken var i världsklass gör också besviken desto större att det blev ett så dåligt resultat för min del i loppet. 

Med ett bra resultat i SPA förra helgen hade jag höga förväntningar, trots förkylningen som varit i kroppen och när dessutom underlaget såg ut att passa mig perfekt med all lera, trodde jag verkligen på det här loppet. Det började ganska bra. Starten var ok, och jag tog mig bra fram i fältet under de första skråsvängarna man fick springa (väldigt mycket skrå om jag ska beskriva det närmare) och lyckades undvika några som halkade omkull. Efter det, en 3-4 minuter in i racet, var det som jag tappade allt. Det gick trögt, jag fick slita som ett djur, men kom typ ingenstans, sladdade omkull och valde dåliga linjer. Annars brukar jag ta mig fram bra i lera. Blev omkörd och kom inte tillbaka in i racet. Jag undrade flera gånger vad f*n jag höll på med, vad jag gjorde där när jag cyklade så dåligt. Kom i alla fall i mål och blev inte varvad och publiken hejade på mig även om jag låg långt bak.

Det blev ett resultatmässigt bottennapp, det sämsta denna säsong om jag ska vara ärlig. Jag är riktigt missnöjd. Förra helgen var det ju sandbana och då kändes det som om jag i alla fall hade en liten ursäkt, men denna gång- mitt favoritunderlag. Jag borde ha kört bättre! Det sägs ju att man ska vara nöjd så länge man känner att man gjort allt man kunnat, men om man gjort det och ändå ligger flera minuter efter de man vanligen brukar tampas med i tävlingarna, så tycker i alla fall inte jag att man kan vara nöjd. 

Imorgon ska jag köra National Trophy som går på samma bana. Motståndet blir inte lika hårt och jag hoppas att jag kan ladda om och göra ett bättre race.

Vi är klara!

Alan är redo. Håller på fel cykelmärke dock...

 Jo, rätt ok var väl Haibikarna ändå, tyckte Alan. Luktade gott!

Idag har jag testkört banan i Milton Keynes. Hur det var kan ni se på filmen nedan. Något uppspeedad version. Lite tråkig och oklippt men man kan i alla fall se hur det ser ut. By the way, de två hindren som kommer på andra halvan av banan körs i lerig uppförsbacke, knapt cykelbar, lättaste växeln i innan hindren. Så lerig så man får springa efter. Dessa bunnyhoppade Sven Nys över utan problem, rätt imponerande. Jag såg ingen annan som hoppade dem, men kanske nån mer klarar det.
Mestadels gräs, rätt så backig, men inga långa backar och många ställen man får springa på grund av att det är såphalt. Gräs blandat med lera fastnar precis överallt på cykeln. Överlag en bra bana, men det kommer att bli lerigt och halt. Väldigt lerigt. Väldigt halt. Det blir spännande imorgon och på söndag. Svårt att säga om vi kommer att köra fyra eller fem varv, ett varv tog väldigt lång tid att köra på träning, men jag siktar på fem, så är jag förberedd. Och nu regnar det.


Här i England bor jag hos Jenny Copnall, en gammal teamkamrat från Gary Fishertiden. Riktig kul att ses efter ett gäng år. Att köra på vänster sida känns dock lite konstigt, men det fungerar om man inte kör så fort. Varje gång jag ska göra något i bilen, kliver jag dock in på fel sida.

England Calling + ögoninfektion och tutmålning.

Ägnar mig åt tutmåleri...

Det har varit två träningsmässigt lugna dagar hemma, vilket var välbehövligt, men mycket annat har blivit gjort i stället. Idag blev det dock ett lätt pass på Monarken för att inte stelna till totalt. Imorgon åker jag till England för att köra världscup i Milton Keynes och dagen efter en C2:a på samma bana. Efter det blir det några veckor med träning och jobb hemma. Det har varit hektiskt med tävlingar den senaste månaden. Tävlar man lördag och söndag nästan varje helg blir det inte mycket träning på veckorna. Denna gång har jag inte ens packat upp cykeln ur väskan, då jag ändå skulle ta det lugnt efter racen i helgen. Jag har turen att  ha någon som fraktar ena cykeln från Belgien till England, det är annars ganska jobbigt och dyrt att flyga med två cyklar. Sen kan ju saker försvinna på Heatrow och Frankfurts flygplatser, och då är det ju bra att åtminstone ha en cykel till tävlingarna. Det är otroligt hur mycket hjälpsamma och engagerade människor det finns i cyclocrossvärden, jag är oerhört tacksam för alla som ställer upp, hjälper till, hejar och stöttar. Det betyder så otroligt mycket.

Mindre bra är att jag dragit på mig en ögoninfektion i ena ögat. Det är irriterat och gör ont när jag blinkar. Troligtvis har jag fått in nåt skräp, men det kan också ha med förra veckans förkylning att göra. Fast då borde jag ju ha infektion i båda ögonen, tycker man. Lite sköljning med saltvatten kanske gör susen. Som ni ser på bilden ser det inte jättekul ut.

Just nu verkar det finnas ett stort behov av tutar, så tut-ritande har tagit upp en stor del av min tid, vilket är kul. Känns skönt att det är fler som är lika barnsliga som jag. Jag har ett litet tut/cykel projekt på gång som en del redan känner till, men som jag snart ska skriva lite mer om när det är helt färdigt.  

Flandern och Vallonien. Sand eller slänt.

Don't look back... Foto: Willem Beerland

Första gången jag körde i Koksijde för några år sedan, fick sandhinder en helt ny dimension i mitt cykelcrossliv. Tidigare hade jag kört kanske max 3 meter per varv genom sand hemma i Sverige, Här i västflandern var det helt plötsligt ca 1,5 km sand. Per varv. En liten smått chockartad upplevelse.

Idag i Spa fick definitionen "slänt" en helt ny dimension. Vi var ju stolta över slänten på Göteborgs SM-bana. En riktig slänt, brant och lång. Idag tänkte jag på den där gamla filmen Croccodile Dundee, när  nån drar kniv och Dundee säger "that is not a knife -THIS is a knife". (och drar fram en jättekniv) Här skulle man kunna byta ut ordet "knife" mot "slänt". Och nej, bilden gör inte slänten rättvisa. Vi som var där, vi vet hur brant den var. Det är så typiskt Belgien, man tror man vet vad man talar om, när det gäller lera, backe, sand, ha många hjul eller stor husbil, dricka mycket öl eller något annat crossigt och så visar de att allt kan de göra allt 100 gånger värre.

Den omtalade slänten..

Lördagens race i sanden var ingen höjdare för min del. Det gick trögt från start och jag hade svårt med andningen eftersom jag inte var riktigt 100% kry. Även en liten förkylning kan påverka min astma och jag kände att luftrören inte ville vara med riktig. Sanden var ingen höjdare. Jag har tidigare kört bra där på grund av att jag kunnat springa fort i sanden, men nu när inte andningen fungerade optimalt blev det slitigt. Jag kom dock igång på sista varvet, eller om det var de andra som kroknade och körde om 5 stycken. Slutade 29:a. Inte vad jag hoppats på, men ganska väntat efter veckans krasslighet.

                            Vid starten. Både jag och mackan är med. Ser ni oss?

Jag var orolig att jag skulle bli sjuk igen efter gårdagens race men det visade sig att jag kände mig mycket piggare på kvällen efter racet. Vi åkte direkt till Spa Francorchamps efter Världscupen. Mackan och jag sov på Bed and breakfast och Ignace sov i husbilen.

Banan i Spa var ganska sjuk. Den gick på Formule1-banan där, samma område där de kört världscup för några år sedan. En riktigt backig crossbana, ganska mycket asfalt, men de gräspartier som fanns var riktigt tungtrampade och några branta riktigt leriga utförskörningar fanns det där med. Så slänten då förståss. Den som alla pratade om. De flesta var väl trötta efter gårdagen och starten gick uppför så det gick betydligt lugnare jämfört med lördagens race. Jag låg rätt långt bak, men det var lätt att köra om. Låg och krigade om en 11-14:e plats. Några fick problem med cyklarna i leran och så lyckades jag än en gång plocka några placeringar på sista varvet. Backen upp till målgången var riktigt. Jag var helt slut och tyckte att jag stod stilla, med två jagande cyklister strax bakom. Den sista kraftansträngningen gjorde att jag behöll 10:e platsen in i mål, och väl där föll jag liksom många andra ihop i en hög. Kändes riktigt bra att få till ett topp 10-resultat efter gårdagens mediokra insats. Backe och lera passar mig nog bättre än en massa sand. Eller så var det gänget från CX-Sweden som hejade så bra att jag bara var tvungen att ta i lite extra mycket. Så måste det ju ha varit! Nu ska jag ta det lugnt och försöka få ordning på mina luftrör tills nästa helg. 

                                                                                                                       Trötta men glada ändå!Foto: Tom Prenen

 Det var lite brant på sina ställen..

På språng mot sanden..

Är på väg till Belgien igen. Kommande två veckor blir tuffa med 4 st race inplanerade, därav två världscuptävlingar Denna helg kör jag i Koksijde och i Spa i andra änden av Belgien dagen efter. Nästa helg blir det världscup i England och C2:a dagen efter. Därefter blir det tävlingsfritt i två veckor. För att göra allt lite mer spännande, har jag känt mig lite hängig och halvförkyld efter SM. Det är väl typiskt när man är i fin form? Vi får se hur det utvecklar sig. Har inte riktigt tid med förkylning just nu. 

Världscupsbanan i Koksijde är full av sand. Ca 50% av banan är sand, men man upplever det som mer, eftersom sandpartierna tar så lång och är så tunga att ta sig genom. Det blir mycket löpning. 

Banan i Spa vet jag inget om mer än att man startar på F1 banan i backe jag kört välrdscup i MTB där för många år sedan och de då var djävulskt lerigt en gång. 

Silver och seger!

En helg fylld med cross här i Götet. Det är lyx med 5 minuters cykelväg till tävlingsbanan men lite typiskt man ändå behöver ta dit bilen för att få med alla grejor och inte minst ha nånstans att förvara grejorna medan man cyklar.

SM igår slutade med en 2:a plats. Låg ihop med Ida i nästan 3 varv, gjorde ett litet misstag och tappade kontakten. På gårdagens bana var det grymt svårt att jaga ikapp när man väl tappat och jag upplevde att det gick rysligt snabbt på de snabba partierna. Ledningen drygades ut och jag knep ett silver, ca 25 sekunder efter. På SM vill man ju vinna, men efter att silvret fått "sjunka in" lite har jag bestämt mig för att vara nöjd med det, åtminstone hyfsat nöjd. Kvällen avslutades med lite häng på Kastello. Det var nice!

Dagens race då? Vi var väl alla lite otaggade när vi vaknade i morse. Ett SM gör ju att man taggar till lite extra och då blir ju även urladdningen när det är klart ganska stor. Dessutom gråväder och snålblåst a la Göteborg, gjorde att sängen var extra skön och varm när man skulle gå upp.
Idag var banan vänd och utan trappa. Jag och alla med längd runt 160cm pustade väl ut, den är plågsam för oss med korta ben. Gräspartierna hade blivit uppkörda sen igår och på natten kom det lite regn. En Superklass-start på det med, så blev det riktigt fint.

Tyckte jag värmde upp dåligt, men fick ändå en mycket bättre start än i går, dessutom in på gräset tidigt, det var bra. Återigen fight med Ida från början. Men det var annorlunda idag, föret var tyngre och jag körde mer efter känsla istället för förnuft.
De flesta som tävlar har nog nåt liknande. Det är som två sidor av en själv i hjärnan som man måste hantera när man tävlar. Den ena, den förnuftiga, håller en tillbaka, och säger saker som: "håll igen, håll igen, Åsa, du måste spara dig, ligg kvar där du ligger, hon är starkare, kör försiktigt, bromsa, det är för hårt, du måste hålla hela vägen, benen är trötta" osv. Den andra, den känslomässiga säger något annat: "Kötta i leran, du är bra på det, kör på nu, allt du har nu, hårdare, bromsa inte, tag chansen, öka farten, skit i om det inte håller.."osv. Båda behövs, ibland är det bra att vara taktisk och avvaktande, men i mitt fall brukar det gå bättre om känslosidan får dominera. Känslosidan hos mig tänker inte på att man ska spara, den vill att man ska köra, ta chanser, risker och den skiter fullständigt i om det känns trött i benen, den kör bara.
Hur som helst, jag fick en liten lucka på varv 2 eller 3, minns inte så noga. Såg att jag drygade ut på vissa partier och tappade på andra, men lyckades hålla undan. Lite växelstrul gjorde att ledningen minskade ett tag, men man lurar sig lite när banan är kompakt. Det ser ut att vara nära bakåt men en massa svängar ska köras, vilket tar mer tid än man tror. Lyckades dock dryga ut ledningen in i mål och vann med ca 20 sekunder. Faktiskt så har jag aldrig vunnit på banorna i Göteborg men blivit 2:a ett antal gånger. Jag är glad att den sviten nu är bruten och att jag bevisat för mig själv att jag kan vinna även i Slottskogen.

En rolig avslutning på helgen. Hade jag fått välja dag att vinna på hade jag givetvis gjort det på lördagen så klart, ett SM-guld är ju ändå guld värt, å andra sidan är det ju inte helt fel att kunna vinna över en sån supertalang. Ida är en av de största talanger vi haft inom svensk cykel. Det ska bli roligt att följa Idas framfart på MTB och förhoppningsvis även på Cyclocross. Jag anar strordåd oavsett disciplin!  
 
Stort tack till alla som engagerat sig i GBG-crosshelgen och de som var ute och hejade längs med banan, Två kanonbanor och superevenemang. Tack även till Mackan för cykeltvättning mm. och inte minst Jesper Jeppman Andersson som lånade ut ett par X-kross till mig när jag sprungit hemifrån utan de jag lagt fram. En kille med resurser helt enkelt!
Tack även till Rideway för två supercyklar från Haibike, Kalas för kalasbra kläder, Cyclingservice för superkomponenter från SRAM, Pedros för superrengöring, Enervit för superenergi, Allebike för superstyre +sadel och supersupport i största allmänhet. X-kross för lysande imfri sikt och Polar för supertid. Karlssons cykel för hjälp med Dugastdäck, Jon på Bikeplace för supermek. Ni är bäst allihopa!    

Testingtime!

Gårdagens maxtest gick bra och visade att jag hade ganska bra flås, även om jag fick avbryta testet en ca 10 slag från maxpuls. Nu hänger ju inte allt på syreupptagningsförmågan, många andra parametrar spelar så klart in för att cykla fort, men det är ju ändå ett kvitto på att fysiken är ok. Efter testet fick jag äntligen en kopp kaffe, det var jag värd!

Resten av dagen ägnades åt jobb på Scandinavium.



Idag blev det några varv på de delar av CXSM banan som är "offentliga". Det är stort hemlighetsmakeri över exakt hur banan kommer att gå, så det kanske inte är 100% säkert att det kommer att se ut som i filmen. Jag filmade bara skogsdelen sen tog batteriet i GO-Pro:n slut, men då det är den som är det som jag tycker är roligast och finast på hela banan gjorde det inte så mycket. Banan är inte teknisk svår, förutom att det är massa kurvor man måste hålla koll så klart, men det är inget parti som man hajar till på och tänker "oj vad svårt". (förutom trappan som har lååånga steg). Jag som gillar misärförhållanden vill givetvis ha mer av allt som kan uppfattas som miserabelt. Mer lera, mer och längre backar mer halka utför och gärna lite snöblask med. Men överlag så kommer banan nog att bli bra och man kommer att bli trött av den. Största orosmomentet nu är att jag fortfarande har ont i ryggen inte så mycket när jag cyklar dock.  

Ni som ska köra eller titta på SM, ni vet väl att det är Afterbike på Kastello efteråt? Om ni går in här så ser ni när, var och hur!

Ryggknäckning och velande!

Vila idag och ett snabbfixat besök hos Kiropraktor. Kom ju hem i lördags natt, satte ihop cykeln söndag morgon och hann vara med lite på introcrossen. Kände mig överkörd av en ångvält efter hård tävling, resa, kånkande på cykelväska och några dagar med för lite sömn, men körde i alla fall 30 minuter halvhårt innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Man måste inte alltid plåga sig, bara för att man kan och alla andra gör det. Framför allt ryggen gjorde ont. Den har varit öm och blivit långsamt värre sen Koppenbergcross, då jag körde omkull. Så idag ringde jag till Kornbakk, en mycket bra kiropraktor på Danska Vägen och hade tur och fick komma dit en och en halv timme senare. Lite knak i ryggen och massage på de muskler som var spända omkring det ömma området.

Det där med att hitta en bra kiropraktor, naprapat eller osteopat kan vara knepigt. Har varit hos några som man fått lite "hokus-pokus"-känsla av och som haft teorier som låtit riktigt märkliga. Torbjörn Kronbakk är själv före detta elitidrottare och har ett antal OS och VM medaljer i sin sport brottning. Det känns som om han har koll på kroppen på ett bra sätt. Smakar det så kostar det dock, och jag behöver nog ett besök till för att få bort det ömma helt och det känns inte så bra för plånboken. Å andra sidan är det svårt att cykla med en ond rygg, så det är väl bara att bita i.
Just nu funderar jag fram- och tillbaka på om jag ska åka till England och köra världscupen + en tävling till där dagen efter eller inte.Jag har fixat boende hos min före detta Teamkamrat i GaryFisher-teamet, men sen är det ju flyg med två cyklar, bilhyra och inte minst, vänstertrafik. Det drar i väg och det planeras även för cross i jul i Belgien, så jag vet inte hur jag ska få ihop allt. Detta velandet, tänk om nån bara kunde bestämma och betala? Jag ger det några dagar till innan mitt beslut.

Hur som helst, det har regnat nästan hela dagen här i Göteborg. Vågar vi tro på en lercross i helgen?
Man blir lycklig av leriga tävlingar, beviset ser ni nedan från en tävling i Istanbul i februari med snö och lervälling på samma gång. Jag och Kajsa blev 1:a och 2:a - se var glada vi blev!

Imorgon ska jag upp och göra ett maxtest i ottan. Jag ska vara med i ett forskningsprojekt (mer om det någon annan gång) och de kom på att jag måste göra ett maxtest innan de gör de andra testerna och enda gången vi kunde klämma in denna vecka var imorgon morgon. Detta innebär att jag måste äta frukost redan 6.15 och ni som brukar läsa min blogg vet att jag har enormt svårt att komma upp så tidigt på morgonen. Jag har dock en strategi denna gång så jag ska slippa tänka. Jag lägger fram alla kläder som ska med, packar de saker som ska med och lägger till och med upp havregryn i en skål som bara kan tillsättas vatten till och värmas i mikron. Tänker att jag äter frukosten snabbt och går sedan och lägger mig en stund till innan jag åker till testet. Hoppas det fungerar och att jag inte försover mig.

Trötting i Lorsch!

Jag och Ignace fikar. Foto: Pontus Pumpen Johansson

Lite dåligt med uppdateringar från tävlingen, jag har helt enkelt inte haft tid. Nu är jag dock på väg hem och kan ta det lugnt igen. 

Banan i Tyska Lorcsh var snabb och platt. Första delen var på asfalt genom stan med en trappa i mitten, därefter gick banan över på mestadelsgräs. Hade det varit regn hade gräspartierna blivit snorhala och det hade blivit mycket löpning, men nu var det nästan helt torrt. Jag gillade andra halvan av banan mest, då den var lite mer teknisk och med kurvor, med det fanns inga svåra partier över huvudtaget.

Det var inte så många damer på startlinjen med de som var där var snabba. Tråkigt att inte fler länder skickar cyklister till ett EM. Belgien hade dock satsat stort och skickat 12juniorherrar, 12 u23herrar o och ganska många damer. Jag hade en rätt bra startposition, men kom inte väg bra alls i starten. Inget pang alls. I första tighta kurvan blev det lite stopp och gruff men inga större incidenter. Jag låg och jagade några jag brukar köra med på andra race, men hade problem att hålla mig kvar. När jag väl tappade kontakten orkade jag inte hämta igen det, hamnade i ingenmansland och blev kvar där resten av racet. Slutade på 16:e plats. Är inte nöjd med insatsen, hade högre förväntningar. Det gick helt ok i partierna med mycket kurvor, men på asfalten och de lättåktadelarna var jag helt lost och saknade det tryck i benen och den fart som behövdes. Antar att det bara är att ladda om och ta nya tag inför nästa helg och hoppas på lite lera. 

Nu åker jag hem och sover. Det har varit två tuffa, men roliga dagar med resa och tävling. Och tack Ignace och alla andra för supporten. Om jag orkar och cykeln kommer fram och jag orkar sätta ihop den, kör jag lite introcross i morgon, fast lugnt.  

Löpning och storbildsformat!

Lite hösttrött efter helgen, ryggen är öm, troligtvis efter någon av vurporna på Koppenbergcross. Gårdagen ägnades åt löpning och spinning. Det går ganska bra att springa nu tycker jag. Oftast blir det inte längre än 30 minuter, men det är ju bättre än de 10 jag klarade av i somras. Igår sprang jag till hoppbacken och sen löpning/gång/lufs uppför den 4 gånger. Den var väldigt hal efter allt regn, det hade behövts lite mer grovmönstrade skor, men det är ju bra träning ändå. På cyclocrosstävlingar i Belgien kan de vara så branta partier uppför på banorna och jag behöver öva mina kliv. När jag springer försöker jag springa så mycket bredvid asfalten som  möjligt, på gräs, grus eller det som finns vid sidan av vägen. Dels så funkar min kropp bättre då den får springa på mjukt underlag än på asfalt och dels så sker löpning i cyclocross inte på asfalt, utan i gegga, sand och uppför, så det är bra att träna på ojämnt underlag.

Förutom det har jag lite hemsidejobb och måleriprojekt på gång. Jag gillar att måla stora akvareller, den ovan är 70x100cm. Visst, det tar en faslig tid, men man får in många gubbar! Det kanske är som popkonstnären Andy Warhol hävdade, att effekten av ett motiv förstärks om det upprepas många gånger? Jag letar efter ännu större akvarellpapper, vet att man köpa en rulle på flera meter, det kanske får bli en sån? Problemet är att få plats. Jag behöver en lokal! Har även också sökt två jobb som inte har med vare sig cykling eller målning att göra. Tror inte jag fick något av det. 

Nån som vet nån som behöver nån som jag? Hör av er i så fall!    

Idag blir det lite sladd på crossen och ytterligare en spinningklass ikväll kvällen. Missar tyvärr kvällens crossträning igen men jobb går före. 

Segt i Zonhoven.

 Foto: The chainstay

Det här är cyclocross när den är i sitt esse! Helt otroligt med folk och det varma vädret gjorde väl sitt till för publiktillströmningen. Det är helt galet. En vän berättade förresten att Belgien fått bassning av UCI för att de har för många UCI-race och tvingats ha några helger med bara nationella tävlingar. Detta för att "tvinga" de Belgiska åkarna att åka utomlands och tävla andra internationella lopp. Ett högst angenämt problem i mina ögon.

När man tävlar själv finns det oftast väldigt lite tid att titta på några andra race. Man har helt enkelt fullt upp att fokusera på sitt och när man gått i mål är det mer fokus att återhämtningsrulla, hitta duschen, äta en smörgås och få ordning på sina grejer än att knö sig in i ett publikhav med ölstinna och pommesfritesdoftande åskådare. Men va, kanske nån tänker, kollar hon inte på Sven och gänget när de kör precis efter, hur kan hon ens tänka på att missa det? Jo, ibland kollar jag något varv, och då oftast det sista eftersom jag då hunnit duscha (som igår på Koppenbergcross), men då hamnar man oftast på något ställe som är bekvämt att ta sig till men kanske inte så spännande att stå och titta. Om det varit någon man kände på startlinjen hade det varit en annan sak och ibland har jag ju hjälpt till i materiaalpost och då är det ju en annan sak.

Foto: Knops Bart

Idag blev det tidig uppstigning innan Zonhoven. Bancheck strax efter 9 vilket är tidigt för min del som är seg på morgonen. Banan sandig och snustorr och supersnabb där det inte var sand.

Jag är inte så imponerad av mig själv idag. Starten var sådär, sandkörningen var riktigt kantig och långsam, jag hade dåligt flyt på många av sandpartierna och fick hoppa av i tid och otid. För att få till ett bra race på en sådan här bana måste man sätta de där sandpartierna, så är det. Slutade på en 17:e plats till slut.

Jag är dålig på att köra i sand och tränar det allt för sällan. Det är svårt att hitta liknande sand hemma, jag har verkligen letat. Den är antingen för grov eller för lös (dvs det blir inte spårigt när man kör) Dessutom är det bra att kunna öva i den utför med, då det är en speciell teknik att få till det. En beachvollybollplan räcker inte till då. Ska fortsätta och leta, det måste ju finnas något liknade nånstans i närheten av Göteborg. Man kanske behöver ett par sanddäck med? Alltså det här med cyclocross, vad grejer man behöver egentligen. Jag inser att det skulle behövas minst 3 hjulpar till och att jag lätt skulle ha användning för ytterligare en cykel. Och crossbyxor så klart.. 

Ju mer man kör i Belgien desto mer inser man vilken materialsport cyclocross är. Jag måste dock pointera att jag är oerhört nöjd med det material jag har. Cyklarna funkar kanon, hjulen och däcken likaså (förutom de senare på sand då). Att köra med singelklinga känns riktigt bra och hydrauliska skivor är ett riktigt lyft.  Kläder och glasögon som är snygga och funktionella! Dessutom fantastisk support från Ignace, en ovärderlig hjälp!

Jag är ändå rätt nöjd med helgen totalt sätt, då jag fått två rejäla genomkörare inför nästa helgs EM i Tyskland. Där går banan mestadels på gräs, det kanske är bra?     

Sommarvärme på Koppenberg!

Foto: Krist Vanmelle Fler bilder här!

Det är värmerekord för säsongen här i Belgien. Varmaste novemberdagen på över 100 år med 21 grader. Folk badar vid kusten och fikar i shorts och linne i städerna. Och så körs det cross också på och runt Koppenberg.
Körde ett testvarv efter nybörjarna och kunde konstatera att det var snorhalt i utförslöpan på skrå. Jag och tre andra åkare som körde efter mig sladdade omkull på exakt samma ställe, det måste sett roligt ut. Sen sladdade jag ytterligare en gång och höll på att bli överkörd av Kevin Pauvels, som skrattade (kul att man kan lyckas få den till synes allvarliga mannan att dra på munnen lite). Efter testvarvet bestämde jag mig för att starta med cykeln med rhinodäck. Det var inte så geggigt, mer än efter startrakan och där var det å andra sidan väldigt lerigt. Ni som såg streamen när herrarna körde, det ser inte så farligt ut det där partiet när de bästa tar sig igenom som om det var stenhårt. Jag kan säga att det gick knapt att cykla där. Under racet fick jag springa delar av det varje varv utom ett.

Under racet fick jag en halvbra start, men lyckades undvika några vurpor och låg med ganska bra ändå till slut. Banans karaktär gör att starten inte är avgörande, eftersom det långa stigningarna drar ut fältet snabbt och gör det lätt att komma om. Men man behöver ju inte lägga sig sist heller. Jag hamnade i en grupp om 4-5 cyklister och kände att jag var starkast uppför av dem, men fick bita på de snabba partierna. Försökte dra ifrån uppför och det lyckades ganska bra tills jag gick i backen på ett halt asfalt parti och fick "börja om igen". På näst sista varvet bytte jag till cykeln med de mer snabbrullade däcken och det första som hände var att jag vurpade på skråt. Låg 11:a men tappade tre placeringar på detta. Lyckades sedan plocka mig upp till en 13:e plats och höll undan in i mål.
Blev 12:a eller 13:e förra året med i Koppenberg, men i år var startfältet bättre tack vare prispengarna så det var nog ett litet bättre lopp än förra året. Ett bra race tycker jag om än inte fantastiskt. En topp 10 placering hade varit fint att få till.  

I morgon är det Zonhoven som ska köras. Alla jag pratat med säger att det är helt galet brant och svårt att köra i sandpartierna. Säger Belgarna att en bana är svår och brant så kan man lita på att den är det. Vädret spår lite regn men varmt. Det ska bli spännande, man är ju inte så van att köra sandbanor.