söndag 31 augusti 2014

Bockstensturen avklarad!

Före tvätt!

Det blev en grisig tävling igår i Varbergsskogarna. Jag gillar när det är lerigt och slirigt i skogen så underlaget passade mig perfekt. Benen var dock något bångstyriga och ville först inte vara med på att åka så fort som jag ville.

Jag fick en hyfsad start, men kom sen en bit bak i startfältet på grusvägen ut till Åkulla, men var ändå inte jättelångt efter Jennie och Emmy vid första Åkullapasseringen. Efter det var det som om benen inte riktigt ville fungera. Känslan var att jag konstant låg på en för lätt växel, att jag borde växla ned ett hack, men att jag inte orkade. Det är också svårt att känna hur mycket man ska pressa sig tidigt i loppet när man inte kör så mycket långlopp. Hur som helst, jag körde i ett lugnare tempo och tappade jättemycket på tätduon mellan 2:a Åkullapasseringen och Nackhestugan. Det kändes bra tekniskt i skogen och det var roligt att halka runt på de fina stigarna, men det saknades pang i benen. 
Det är intressant hur många känslor som kan komma upp på ett långlopp och hur de på något vis förstärks när man anstränger sig. Vissa, förhållandevis små grejer som man annars kanske bara skulle ha noterat, kan ge negativa känslor, medan andra små grejer kan göra en glad och få en att känna sig stark. För min del kan det vara känslor av att det är så jobbigt att cykla att jag vill lägga mig ned i ett dike och gråta till att jag känner mig helt oslagbar och aldrig kommer att bli trött. I ett och samma lopp. Visst är det konstigt? Jag tänker att kanske behövs de olika känslolägena för att ge mental energi till att ta i? Kanske det inte räcker hela vägen att bara använda enbart glädje, ilska, vilja att vinna eller någon annan känsla. Kanske de måste blandas under färden för att ge konstant bränsle att ta i? Jag vet inte, då jag inte är nån idrottspsykolog och inte forskat vidare i ämnet.
I alla fall, efter Nackhestugan blev jag ikappkörd av Per, som vann den startplats jag lottade ut på bloggen u förra veckan. Jag sa att jag var trött. Han sa att jag skulle komma igen.
Till slut gjorde jag som han sa, körde starkt de sista 25 km mot mål och körde nästan jämnt med Jennie och Emmy. Det var väl så dags då att komma igång när avståndet var ointagligt, men jag är glad att jag gjorde det. Det visar att det fanns kraft kvar benen, även om det blev till att gräva djupt.
Rullade in som 3:a. Nöjd med placeringen men mindre nöjd med tidsavståndet, hade hoppats på bättre körning. Fast å andra sidan är det ju placeringen som räknas i cykel, inte tiden.

Idag har jag haft sovmorgon, jobbat i 3 timmar på Gamla Ullevi och haft cykelvård. Inte så mycket med än det.

Efter.. Rent och fint!

torsdag 28 augusti 2014

Naturens kraft!




 Nu är jag tillbaka efter några dagar på Österlen. Det var bra, även om det kom en hel del störtskurar. Sensommar tidig höst är alltid som bäst nere på Österlen. Ofta fint väder, nästan inget folk och allt som odlats som ger sin skörd. Jag har haft lite problem med ömhet i knävecken på båda benen, förmodligen nån lätt överansträngning, (men konstigt att det känns i båda benen), bland annat därför har jag tränat väldigt lugnt i veckan, för att inte riskera att det blir något långvarigt. Det är ju en del tävlingar kvar i mtb att köra och därefter förhoppningsvis också en cyclocrosssäsong. Jag försöker hålla mig till regeln att hellre köra lite för lite än lite för mycket, även om det är svårt, som uthållighetsidrottare gillar man ju ofta att köra både mycket och hårt.

Jag har även inte kunnat låta bli att fundera en hel del, det gör jag i och för sig ofta men extra mycket dessa dagar. Det hände ju något fruktansvärt i helgen på sista Världscupen i Frankrike. En tjej som jag själv brukar dela startlinje med på cyclocross kraschade illa på sprintkvalet och dog senare av skadorna. Jag kan inte säga att vi var vänner, men när cyclocrossvärlden, liksom mtbvärlden är ganska liten, man träffas nästan varje helg, cyklar samma bana, man hälsar och småpratar lite. Nu är en av oss som brukade stå där på startlinjen helt plötsligt borta. En ung, stark tjej med hela livet framför sig. Så fullkomligt ofattbart och onödigt.
Vila i frid Annefleur, jag tänker på dig och dina närmaste.

  Fullt med svamp i skogen. Just denna svamp sägs ha används för att ge rus på medeltiden. Tror jag låter bli!

Idag blev det en timmes lugn träning med fokus på teknik. Lite bunny-hopp över planka (låga men i
alla fall, över kom jag), lite hopp utför kant och lite körning på "den kluriga"- ett avsnitt i Änggårdsbergen som är lite, just det klurigt. Det gick bra, det var ett bra träningspass, trots sin lätthet i intensitet. Jag börjar komma underfund med vad det det är som jag tycker är läbbigt med att hoppa ut för en kant, det är bra, för då kan jag göra det om och om igen. Tills det inte känns läbbigt längre.  Därefter går jag på högre hopp för att tänja på komfortzonen. Man får ta det stegvis Har kommit på att jag har en liten "olat" jag gör på cykeln när jag hoppar, som jag försöker att jobba bort.  


Mamma och 2-dagars Älgkalv i Slottskogen. Otroligt söta!


Utsikt från Järkholmen. Inte fel det heller.


En betydligt bättre och godare svamp!

Skogen och havet är verkligen bra saker för återhämtning. Jag tror på naturens kraft för återhämtning. Inte på något hokuspokussätt, utan snarare genom att jag tror att vi alla mår bra av var i naturen på olika sätt. Gå på ojämna underlag, hoppa från sten till sen, se natur, höra natur Känna på de krafter som bara den, naturen styr över. Mackan och jag åkte först upp till Slottsskogen för att titta på nyfödd älg (hur söt som helst, ville ta med hem...) och sedan vidare ut till Järkholmen för att se om det finns någon svamp. Vi hittade en fin stig i skogen som man skulle kunna cykla på. Ibland är det bra att utforska ställen man inte varit på tidigare. Lite svamp hittade vi med, inga kantareller, men Carl Johan. 

söndag 24 augusti 2014

Tack Snapphanar -och honor!

Foto: "lånat" av Anna Hall

Dag har jag kört Sapphaneturen i Hässleholm. Ett superfint långlopp som är en liten doldis på långloppskartan som förtjänar att uppmärksammas. Massor av stig och bara lite grusväg som transportsträckor mellan stigarna. I år hade de lagt till ytterligare stigpartier och trots att det kommit massor av regn dagen innan, var det inte så blött, lite småslirigt och sugande på sina ställen bara. Jag hade bestämt mig för att åka och hälsa på Mamma och pappa i på Österlen och då passade det ju utmärkt att köra ett långlopp istället för att nöta  söndagsdistans. För lite distans behövs inför nästa helgs Bockstenstur som är närmare 100km och jag är nu för tiden ovan att köra så långt. Idag var jag tyvärr ensam i min klass, men det blev en bra genomkörare och jag blev riktigt trött. Jag hade inte laddat så bra med mat och vila innan loppet, vilket kändes i kroppen. Hade några killar att köra med då och då, men en stor del av racet körde jag själv. Rullade in på runt 3.54, vilket räckt till en 9:e plats i herrklassen. Helt ok även om andra halvan gick lite långsammare än den första. Piggnade till sista milen och kunde köra om några herrar, kändes bra att få en sån trend jämfört med att vara helt slut på slutet. 
Lite pizza i magen satt också fint innan återresa till Österlen, tackar så mycket Anna och Liselotte!

Nu hoppas jag hinna bli pigg tills nästa lördag, det har känts lite tungt med den träning jag gjort i veckan.  Nu ska jag tillbringa några dagar på Österlen. Sensommar och tidig höst är den bästa tiden här tycker jag. Väldigt lite turister och lugnt. Hoppas kunna måla lite som sagt, men det är inte så lätt att måla akvarell om det regnar ute. Eller så kanske det blir ett lysande resultat? Kanske värt att prova?! 


lördag 23 augusti 2014

torsdag 21 augusti 2014

..and the winner is...


Utlottningen av startplatsen till Bockstensturen är klar!  Många svar fick jag och alla svarade rätt på alla frågor, grymt! Hade jag kunnat hade alla som skickat in svar fått en startplats, men då hade nog blivit uppsagd från Varbergs MTB.

Eftersom alla svarat rätt blev det ju tvunget att göra någon form av urvalsprocess och så här gick den till. Så nu kan alla se att vinnaren valts ut noggrant, med möda och helt slumpmässigt.


Vinnaren kommer att kontaktas för praktiska detaljer om startplatsen.

Tack än en gång alla som svarade!

tisdag 19 augusti 2014

Återhämtning med Hot Mojo!






En extra dag med återhämtning har det blivit efter racen i Norge. Igår ingen träning alls och idag 1 timmes Hot mojo-Yoga, vilket är perfekt återhämtningsträning. Yogan körs i en varm sal med högluftfuktighet, vilket gör att man dryper av svett efter 5 minuter. I alla fall jag, då jag svettas väldigt lätt. Idag fick jag dock samma känsla som när man har lågt blodtryck och reser sig snabbt två gång under passet, att man typ försvinner bort lite. Antar att det beror på att jag just har väldigt lågt blodtryck. Förutom det var det en kanonbra klass, värmen gör att man blir mer rörlig i de stela cykelmusklerna.

Annars har jag varit lite hängig och trött och helst av allt velat krypa in under en filt och bara lyssna på regnet. Har dock ritat, inte så dumt det heller. I morgon blir det intervallkörning och styrketräning om kroppen och själen känns pigg.

Ni glömmer väl inte att ni kan vara med i utlottningen av en startplats till Bockstensturen. Har ni missat det, klicka här!

måndag 18 augusti 2014

Vinn startplats till Bockstensturen!



Min klubb Varbergs mtb arrangerar ett av Sveriges största långlopp och gör det fantastiskt bra och proffsigt. Nu har du som läser min blogg chansen att vinna en startplats till detta fantastiska lopp. 
Låter 100km för långt? Lugn och fin, du kan välja 100, 50 eller 30km!! Så vad har du att fundera på?
Loppet går av stapeln lördagen den 30:e augusti vid Varbergs fästning

För att ha chansen att vinna behöver du bara svara på dessa 3 enkla (?!) frågor. Ett litet tips från coachen är att kolla in bockstensturen.nu, några av svaren KAN finnas där...


Fråga 1. (a och b)
A. Vilka vann Dam- respektive Herrelitklassen 2013 
B. Vilken dam och herre vann första upplagan av Bockstensturen?

Fråga 2. 
Vad av följande ska finnas att äta och dricka på ALLA Bockstensturens Enerigdepåer?

1. Enervitdryck, banan och punchpraliner.
X. Mjölk, korv med bröd och djungelvrål.
2. Äpplejuice, kladdkaka och geéhallon.

Fråga 3.
Den berömde Bockstensmannen, vars kvarlevor hittades i en mosse 1936 och som till viss del kan sägas inspirerat till loppets namn, när tror man att han dog?

1. ca. 1120-1150
X. ca. 1680-1700
2. ca. 1350-1370  


Maila dina svar och kontaktuppgifter till: asa@erlandssonmtb.com före torsdagen den 21:a Augusti kl. 13.00. Av de som svarat rätt lottas en vinnare, som tillkännages på bloggen under kvällen den 21:a Augusti. Ev. vinstskatt betalas av vinnaren. Genom att delta godkänner du att ditt namn publiceras på bloggen.

.........................................................................................................

Just det, det har även tävlats i helgen. Jag är inte riktigt nöjd. Hjärnan var glömd hemma eller upptagen med att tänka på annat, jag körde med dåligt flyt och fegade på saker jag annars inte fegar på. Banan var tekniskt krävande och då måste man ha med sig hjärnan för att köra bra. En 4.e plats på lördagen och en punktering och 6:e plats på söndagen blev det. Nu får jag försöka att hitta självförtroendet igen, det blev ju i alla fall en riktigt bra genomkörare och nu är jag trött. Desto roligare var det att se att Kajsa flög fram över stenarna och vann storstilat båda dagarna! 


fredag 15 augusti 2014

Hej Norge!

Mitt fina lilla hopp jag övat på. Det är inte så jättebra, men en bra början. Ska hitta något annat ställe i Änggården att bygga ett bättre hopp!

Nu är jag i Norge och ska köra två deltävlingar i Norges XC cup. Varför är hon i Norge och inte i Sälen undrar kanske någon. Det finns många skäl till detta. Jag skulle givetvis gärna varit i Sälen också och laddat för cykelvasan precis som "alla andra" men ibland får man välja och denna gång valde jag det som var enklast, närmast, billigast och passade bäst för mig rent tävlingsmässigt.

När anmälan öppnade till Cykelvasan jobbade jag och kunde därför inte hänga på anmälningssidan och anmäla mig. Tänkte att jag löser det senare, men när jag såg vad det skulle kosta att anmäla mig sent blev jag avskräckt, eftersom jag också skulle få åka ensam tur och retur och varken ha lagning eller hjälp med logistiken Sälen-Mora. Och inte heller något boende. Ingen svarade när jag mailade kansliet så det kanske inte ens var möjligt att efteranmäla sig? Det skulle i slutändan bli väldigt kostsamt för mig att köra och utan någon support och langning på ett långlopp är det svårt att göra sitt allra bästa, även om detta ev. hade kunnat gå att lösa med att fråga någon annan. Jag tycker dock sånt är väldigt svårt att fråga om, det är skillnad på XC när folk står på samma ställe varje varv.
Cykelvasan är en fantastisk tävling, men dess bana gynnar inte de egenskaper jag har som cyklist. Plattkörning i klunga har aldrig varit något jag är bra på. Är avis på dem som är det.

Ytterligare ett skäl till mitt val var att jag jag ska köra både Bocksrensturen och Snapphaneturen. Med Cykelvasan hade det blivit tre långlopp på raken och jag har svårt att köra så många långlopp i rad, Jag blir väldigt sliten av långlopp och tycker det fungerar bra att köra några utvalda, dock inte för många XC passar bättre också med tanke på Cyclocrossen som jag hoppas kunna köra i höst.

Så då bestämde jag att jag istället skulle köra dessa två XC-lopp här i Horten. Bara 25 mil från Göteborg, två tävlingar på en helg och på en backig, teknisk bana. Mycket pang för pengarna helt enkelt! Det är inte så många tjejer med men de som är på startlinjen är ruskigt snabba, man får vara glad om man inte kommer sist i det gänget!

När jag så bestämt och bokat Norge fick jag ändå några dagar senare ett erbjudande om att köra Cykelvasan, men då kändes det inte riktig läge att släppa det som planerats bokats och fokuserats på. Nästa år kanske jag planerar annorlunda.

Nu känner jag att jag försvarat mig lite, som om det skulle behövas. Men ibland känns det lite så när man väljer något före något annat och när man väljer något som folk inte förväntat sig, att man måste försvara sig och att någon kanske blir besviken. Å andra sidan hade ingen bett mig att köra varken det ena eller det andra (förrän i sista sekund) och det är mina egna pengar som används -så då läggs det på det som jag anser vara bäst för mig! Så om någon är besviken på att jag inte kör Cykelvasan, fråga mig då inför nästa år!

Förrådsrensning igen!

En hel del prylar som nån annan kanske behöver. Finns under PRYLAR SÄLJES! Ta en titt och hör av dig om du är intresserad.


onsdag 13 augusti 2014

Känd från GP, eller?



Idag blev jag smått förvånad när jag läste insädarsidan i GP. En insändare om hur "Cyklisterna tar över iskogen" som i vanlig "cyklister är idioter"-anda förfasade sig över hur det tränades mountainbike i Sisjöskogarna. Insändaren fick illustreras av en bild av en mountainbikecyklist -mig! Förvisso en gammal bild från nån intervju jag gjort för längesen i samband med något lopp jag vunnit. Men fortfarande alltså -jag. Att få representera de onda, oansvariga moutainbikecyklisterna som enligt insändaren höll på att ta över skogen, kändes sådär tycker jag även om bilden inte var helt tydlig om att det var jag. Jag kände igen mig direkt och vill inte representera de cyklister som beskrivs i insändaren.
Jag påpekade detta för GP och de ursäktade sig, de skrev även en artikel i vilken de frågade sakkunniga om var man får och inte får cykla i Göteborgsskogarna. Vet inte om det var därför, men man kan ju hoppas! Det tycker jag i alla fall var bra, GP är förlåten. Dessutom, samtidigt som jag började skriva på detta inlägg läser jag Sara Britz klockrena inlägg om samma sak. Huvudet på spiken!

Anledningen till att jag blev lite sur över att se mig själv i insändaren är för att jag 1: själv gärna hade sett 1000-tals cyklister i skogen framför den inaktivitet som finns i samhället. Det är väl bra att folk kommer ut i skogen och rör på sig!? MTB-Cykling är en skonsam och väldigt rolig träningsform som passar många. 2: Jag är ingen oansvarig cyklist när jag cyklar i skogen, jag är tvärt om,när jag möter andra på en stig, nästan överdrivet försiktig när jag ska passera. Kör löjligt sakta, hejar nästan alltid även om jag får en arg blick tillbaka, tackar när någon flyttar sig, kör vid sidan av stigen ibland för att inte vara i vägen för de gående. Ringklocka har jag inte, vilket jag kanske borde ha, men enligt erfarenhet blir folk ännu argare om man plingar på dem med ringklocka, därför använder jag rösten.
I skogen har jag helt enkelt bestämt mig för att vara löjligt snäll när jag möter eller cyklar om folk eller djur. Inte det lättaste alla gånger, då det ganska ofta inträffar att man kör sådär löjligt sakta och är sådär klämkäckt trevlig så får man ändå arga salvor spottade på sig. Vissa av dem man möter verkar redan ha bestämt sig för att man är ond och då spelar det ingen roll hur snäll man försöker att vara. Att ha ett sådant synsätt, där man buntar ihop en grupp (i detta fall mtb-cyklister) och ger den en (i detta fall dålig) egenskap som är värd att hatas är mycket farligt. Man känner igen det sättet att se på sina medmänniskor från andra, mycket värre händelser i vår historia.
Något min far har lärt mig och som jag alltid försöker ha med mig är att man kan säga att den och den (cyklisten, bilisten, svensken, personen med grön näsa etc) är dum i huvudet, men man kan inte säga att alla i samma grupp är dumma i huvudet bara för det. Jag tror att det är en av de viktigaste saker han lärt mig faktiskt.  

Att cykla förbi andra i 35km i timmen och 1 cm ifrån dem är givetvis inte ok någonstans, alla ska visa hänsyn, men jag anser att skogen är till för alla som tar sig fram utan motor. Att det är förbjudet att cykla på vissa motionsspår har jag förståelse för, som mtb-cyklist är inte motionsspår det man är ute efter, vi vill ha fina stigar inte breda motionsspår. Jag ser inga problem alls med att vi ska kunna samsas om stigarna i skogen. Bara alla tänker lite till och inte bara på sig sjäv!

 I Sisjöns fall är ett problem att man ofta kommer på stigar söderifrån som går ihop med motionsspåren. Det är svårt att undvika spåren för att komma vidare. Det blir en transportsträcka för att komma vidare till andra, göttiga stigar, nästan utan folk. Man skulle kunna bygga alternativa stigar bredvid motionsspåret för att undvika konflikter.

Ett roligt exempel på att det inte måste uppstå konflikter mellan de som går och cyklar i skogen hände här om dagen. Jag kom ut från en smal stig till en större väg i Änggården och råkade skrämma en äldre dam som jag inte såg gå på vägen. Jag stannade och sa förlåt. Hon berättade att hon trodde jag var den älg med två älgkalvar som smyger omkring i Änggården och att hon därför blivit väldigt rädd när jag kom. Vi pratade lite om älgen och sen var det bra, vi skiljdes utan konflikt. Som sagt, jag har träffat några gående surbollar i skogen, men det betyder inte att alla som går i skogen är surbollar!  

måndag 11 augusti 2014

Hårt och inte alls hårt.



Fint i skogen men lite höstigt eftersom det torra, varma sommaren har gjort att  många löv redan har gulnat och ramlat till marken. Jag är dock glad så länge det är varmt ute och stigarna i Änggården är kanonfina nu. Det har intervallats i dagarna två så idag blev det lufsjogg i 20 minuter som omväxling. Eller egentligen är det väl en form av intervall det med, eftersom jag springer, om än långsamt och sen går om vartannat. Målet är att kunna springa ordentligt, men det får ta den tid det tar. Vill inte få problem med muskelfästet igen. Just nu känner jag mig som en rätt klumpig, långsam löpare faktiskt.

Igår blev det ett kvällsdopp och vi var nära att bli fast eftersom det blev lågvatten under tiden vi var på kobben och båten fastnade i sandbotten. Tyckte att Mackan, som har skepparexamen skulle ha koll på sånt där, själv har jag ju noll koll på båtlivet, men det var tydligen något även en skeppare kunde missa.
Hur som helst, vi hade det rätt gött det är fortfarande ganska varmt i havet. Bra kombi med skithårt och inte alls hårt, jag tror man behöver det oavsett om det gäller cykel eller övriga livet.




Vad mer, jag målar på och kikar efter om jag kan gå en kurs och lära mig någon form av grafisk teknik. Det vore kul att kunna göra tryck av bilderna och göra några i mycket begränsad, numrerad upplaga. Ibland händer det att många vill ha samma bild vilket givetvis är skitkul, men att rita tex. 10 ex av samma bild är rätt svårt och tidskrävande. Å andra sidan kan man göra varianter av samma bild.


söndag 10 augusti 2014

Recovery!


Här är ett sätt.. ett av de bättre faktiskt! Mer om resten i morgon..

torsdag 7 augusti 2014

Favvobutik och Intervall!

Matton. Kan vara den bästa butiken i hela stan. På samma sätt som när man var barn och gick in i en leksaksaffär kan jag gå där och pilla, vrida och vända på olika slags pennor, block och andra nödvändiga prylar. Jag vill köpa hela affären. Särskilt block och pennor, även om jag redan har snarlika block och pennor hemma. Det är i princip omöjligt för mig komma att ut från Matton utan att ha köpt en penna. Denna gång lyckades det dock, det blev bara två gigantiska akvarellark för 150 kr, vilket är billigt i sammanhanget. Visste ni att Akvarellfärg är världens dyraste färg? Tur att en kopp räcker ett tag.

Utöver Matton har intervallpass och styrkepass har avverkas i veckan. 70-20 är något jag gärna kör, gärna på Monarken, men denna gång blev det ute på Säröleden som är platt och rätt bra för ändamålet. Jag gillar att det är så många som cyklar på Säröleden, men det är en sak som stör mig. Nästan varje gång jag kör intervaller där händer det en grej. Man cyklar förbi någon halvsnabb cyklist på landsvägscykel som man inte känner -som börjar spurta för att lägga sig på ens hjul. Och där ligger han sen (för det har hittills alltid varit en han). Kör man intervaller kan det hända att personen kommer upp jämsides när man vilar och frågar saker som "cyklar du ofta här?" "tävlar du?", saker som är svåra och man inte är så sugen på att svara på när man har fullt upp att försöka andas mitt i ett intervallpass med 95% av maxpulsen. 
Jag tror jag har sagt det förut: När ni tränar, pendlarcyklar eller vad ni nu gör: lägg er inte på cyklister ni inte känners hjul. Känner ni att ni bara måste göra det, fråga åtminstånde om det är ok först!! Bara för att det kommer en cyklist som är snabbare än ni eller för att ni inte orkar ta i ordentligt, så betyder inte det att den rullen är fri och ok att ligga på. Det är fruktansvärt irriterande att ha en okänd man på rulle när man kör intervaller, det stör! Dessutom, börja prata mitt i vilan och försöka luska ut huruvida man cyklar ofta, vill ta en fika eller är singel -låt bli! It's not "maiking friends time" om ni förstår vad jag menar. Så. Nu har jag morrat klart. 

Benen har inte varit så jätteglada ett par dagar, så jag hoppas de piggnar till.   



lördag 2 augusti 2014

1572 Challenge Motala avklarat!

Ser bekymrad ut. Eller bara trött? Foto MWT

Det blev en bra dag på cykeln idag. Ca 65 km avverkades på 2.15-2.20, snitthastighetsrekord på långlopp för min del tror jag. Jag vann damklassen, vilken inte var så stor, men det var kul ändå! Herrklassen vanns av Johan Landström.
I alla fall, fick en riktigt bra start och låg med i den stora förstaklungan. Efter ett tag splittrades det upp och jag hamnade i en mindre grupp med killar/herrar som var snabba. Själv är jag ganska dålig på plattkörning och fick bita i för att hänga med. Tänkte att jag får vara glad om jag kan hänga med det gänget i alla fall de första 2 milen. Jag lyckades dock klamra mig fast och till och med hjälpa till med att dra fram till de sista 10 km, då jag blev toktrött och fick släppa gruppen. Jag var riktigt stum i benen, inte så konstigt då jag inte sparade på krutet. Det gick så klart långsammare att köra själv, men jag hade gott om tid ned till 2:a dam, så nån minuts tapp spelade mindre roll. Jag var riktigt trött när jag rullade in över mållinjen, men det var en trötthet som mer liknar den efter xc eller cx lopp än långloppströtthet. När jag började tävla i Cross country var tävlingstiderna oftast över 2 timmar, bland upp emot 2.30. Nu är långloppen i Sverige ofta ungefär samma tid som XC-loppen var och XC-loppen är "bara" ca 1.30. På ett sätt gillar jag att långloppen är korta, då man inte behöver förbereda sig med exempelvis en massa mat på samma sätt som för ett lopp som tar 5 timmar. Jag hade ingen langning på tävlingen, men med några muggar vatten i depåerna räckte det med en stor och en liten flaska sportdryck (en stor i flaskhållaren och en liten i fickan).   

Detta var premiärupplagan av 1572 Challenge och jag tycker att de gjort ett kanonjobb med att starta upp denna tävling! Det är en hel del att tänka på när man ska anordna ett långlopp för att allt ska klaffa. Loppet var väldigt snabbkört, stigarna var riktigt fina. Dessutom var det vätskedepåer nästan var 10:e km, vilket var bra en sån här varm dag, själv tog jag vatten och hällde på mig för att kyla ned mig på några av stationerna. Runt 350 kom till start i denna premiär och jag hoppas och tror att det kommer vara fler redan nästa år! 

    

fredag 1 augusti 2014

Borensberg!


Nu är jag i Borensberg där jag ska bo i natt. I morgon är det dax att köra 1572 Challenge i Motala, som har premiär. Det ska bli riktigt spännande, enligt ryktena är stigarna grymma! Det är lite trångt där vi bor, men väldigt fint i ett gammalt glasbruk. Och så är det tyst, bäst av allt. För er som i sista minuten kommer på att ni vill tävla, finns det möjlighet att efteranmäla sig på plats. På Facebook hittar ni det senaste om loppet!